Ny dag med ny energi

Underbart! Idag mår jag bra igen, för det gjorde jag verkligen inte igår. Jag var SÅÅ stressad, så jag kunde inte tänka klart. Nu har jag sovit gott en natt och känner att energin är på väg tillbaka.

Men vadå, ska jag inte klara av att jobba två dagar innan jag bryter ihop. Jodå, det handlar inte om jobbet, inte bara jobbet i alla fall. Det har ju hänt så otroligt mycket i mitt liv de sista veckorna, så det är inte alls konstigt att min kropp slår bakut.

För det första, så har jag delat min lägenhet med Bosse i en vecka nu, något jag inte är van vid. Jodå, det har gått väldigt bra och han är så omtänksam och fin, men jag är en person med stort kontrollbehov och med många sjuka idéer om hur allt ska vara.

En annan grej med att bo tillsammans med den man är kär i, är att man inte kan låta bli varandra. Men Herre Gud, det går ju inte att bara gå förbi varandra utan att röra. Då är det lätt gjort att man fastnar och att det går någon timme eller två. Hoppsan, vart tog den dagen vägen då?!

Sen har jag ju nu äntligen fått anställning på Ica Stenby, något jag har gått och väntat på sedan i början av året. Jättekul, men nu har jag ju börjat planera semester och veckoslutstrippar med Bossse och det är mycket som kommer att krocka.

Jag har försummat min blogg under veckan med Bosse. Ja, visst är det helt naturligt, men jag måste erkänna att jag inte mår så bra av det. Bloggen har ju trots allt varit min räddning under min svåra tid med sorgen. Jag hoppas innerligt, att jag ska kunna hitta balansen för att kunna fortsätta med bloggen, även om jag nu har fått ett riktigt liv.

Under den här veckan, har vi hunnit med att träffa de flesta i våra familjer. Härligt, men också väldigt energislukande. Även om alla är supertrevliga och snälla, så sitter man ju där och undrar vad de ska tycka om en. Jag vet, lite knasigt, men sån är jag.

Simba har varit olycklig över att plötsligt inte vara jordens medelpunkt. Han har gått omkring och ylat, ja han har faktiskt YLAT. Sen har Bosse varit jättefin mot Simba och både gosat och larvat med honom. Han har fått en ny husse och grejen är faktiskt den, att Simba gillar Bosse starkt.

Jag tror helt enkelt, att det är väldigt bra att Bosse nu jobbar i Uppsala och att jag får lite egen tid i dagarna tre. Jag behöver landa och låta själen komma ifatt. Det är något man gärna glömmer, när man bara vill vara tätt tillsammans och njuta av kärleken.

Nu ska jag sätta fart med att göra mig klar för dagen. Det är en hel del saker som jag har tänkt hinna med, innan det är dags att gå till Ica Stenby. Ikväll ska jag jobba kvällspasset fram till elva, så jag början inte förrän fem. Då gäller det att ta vara på dagen, men att samtidigt låta själen få sitt.

Här går det undan!

Ja, det är väl bara att erkänna rakt av. Jag är så förälskad, så att jag har svårt att ta mig för både att skriva på bloggen och att gnabbas med vänner på Facebook. Är ju i och för sig ett sundhetstecken, att jag prioriterar den vackra verkligheten framför cyberspace.

Bosse, som han heter, kom till mig i fredags morse och har inte lämnat mig ensam en sekund sedan dess. Vi har bara funnits till för varandra. Vad jag har längtat efter att få känna så här! Jag bara njuter av varje sekund. Känns helt overkligt, men det är ju faktiskt sant!

Jag tror inte, att jag har pratat så mycket om allt och inget med någon tidigare. Vi har berättat allt om varandra och kommit fram till att vi har så himla mycket gemensamt. Vi har till och med gått på samma högstadie, utan att veta om det.

Vi har vuxit upp i samma stadsdel och har gemensamma vänner, sedan trettiofem år tillbaka i tiden. Det känns som att ödet bara har inväntat rätt tillfälle, att presentera oss för varandra. Och det gick ju som smort! Nu känns det bara så jäkla bra och jag har svårt att tänka mig att något kan gå åt pipsvängen.

Första dagarna bestämde vi, att vi skulle ta det lite varsamt med det där, att blanda in barn och föräldrar. Det har ju gått så där, måste jag erkänna. Redan på fredagen knallade vi till Henke i garaget och morsade.

På lördagen bestämde vi oss för att göra en spontan utflykt med Bosses husbil. Vi rafsade snabbt ihop lite kläder och mat, sen åkte vi vägen förbi hos mamma och Lillis och drack kaffe, innan vi åkte raka spåret till Herrfallets camping.

På campingen fick jag träffa både Bosses pappa och bror med familj och vänner. Vi hade en jättetrevlig lördagskväll i förtältet med många skratt och mycket bus. Känns superbra! Jag tror dessutom att det var ömsesidigt.

Vi var bara där över natten och åkte sen hem på söndagen. I måndags tog Bosse med mig till sina föräldrars sommarställe i Ramshammar, där han har vuxit upp. En riktigt mysig liten by med betande kossor på ängarna och vitsippor i skogsgläntorna.

När vi ändå var där, så passade vi på att hälsa på hos Bosses syster och svåger, som bor permanent i Ramshammar. Jag blev lite lätt överraskad, när Mats Hofving öppnade dörren till deras hus. Vi gick i parallellklass på Djurgårn och har tränat under en period på samma gym. Kul!

Igår träffade vi båda mina barn med respektive och barnbarn. Sen åkte vi ut till Ramshammar igen och hälsade på Bosses föräldrar i deras gemytliga sommartorp. Kändes riktigt bra det också!

Hej och hå! Så gick det med att ta det lite lugnt med att blanda in släkten. Nu är det bara Bosses barn, som jag inte har träffat än. Sen är jag ju redan vän med en av döttrarna på Facebook och hon har läst min blogg, så den presentationen kommer nog att gå smidigt.

Summan av kardemumman, jag mår som en prinsessa! Jag är inte längre rädd för att falla ner i avgrunden igen. Finns inte på kartan! Underbara människa, var har du varit i hela mitt liv?! Jo, jag vet, det är ödet som har inväntat rätt tillfälle i våra liv. Nu är det våran tur!