I'm back!

Regnet piskar mot fönsterrutorna, när jag vaknar av att min mobil ringer. Jag hinner inte upp för att svara, men ser att det är Ica som har ringt. Snart kommer det ett SMS, där de undrar om jag vill jobba mellan 09:30 - 20:00 idag. Nej, idag är det min födelsedag, så då vill jag inte jobba!

Yrvaken börjar jag att göra frukost. Tänk vilken lyx att få sova till åtta i alla fall! Bosse, stackaren fick kliva ur sängvärmen kvart över fyra i morse, för att åka till sitt jobb i Uppsala. Tur att vi har semester snart igen!

Nu sitter jag här vid datorn och tänker tillbaka på vår första semestervecka tillsammans. Här kommer lite smakprov på vad vi har gjort.

Det är lördag förmiddag den 16:e juni och jag och Bosse är hemma hos mamma och Lillis, för att hjälpa till och förbereda inflyttningsfesten på Vilsta Herrgård. Bosse har fått på sig förklädet och är i full fart med att skära isbergssallad....

Festen blir riktigt lyckad trots regnet. Tur att Lillis garderade upp med ett partytält! Så här glada miner fick vi se mycket av under kvällen....

Solen tittar fram lite senare på eftermiddagen och vi kan genomföra de aktiviteter, som var inplanerade.

Dagen efter den stora festen är Effie i högform, till skillnad från många andra....

Måndag förmiddag drar vi iväg med husbilen till Fagersta, för att titta till sommarstället vid sjön Dagarn, där jag har vuxit upp. Det är ingen där, så jag passar på att ta lite kort. Härliga barndomsminnen och känslor bara väller fram....

Efter min nostalgitripp, så styr vi Hymme, (ja husbilen heter så!), mot Klotensjöarna, för att fiska regnbåge ett par dagar. Vi har tur med vädret och får ett par fantastiska dagar med både fiskelycka och sol....

Naturen är helt underbar och vi passar även på att ta sköna promenader runt sjöarna....

Väldigt nöjda åker vi hemåt igen. Nu är det dags att ladda om inför midsommarfirandet. Vi mellanlandar i Ramshammar hos Bosses föräldrar och firar lite midsommar med dem också, dagen innan midsommar.

Bosses syster Maria och hennes man Mats är med på kalaset också....

Själva midsommarafton firar vi i Torshälla, hemma hos goda vänner från Ölkultur. Dessvärre har jag inga bilder att bjuda på därifrån, men det kanske är lika bra det.

Lördag är en tung dag, i alla fall till att börja med. Vi tar oss hemåt framåt eftermiddagen och packar ur husbilen. Borta bra, men hemma bäst. Det är väl det som är lite av tjusningen med campinglivet. Hur bra man än har det, så är det så himla skönt att komma hem till alla bekvämligheter.

Söndag vaknar vi av att Bosses mobil larmar. Vi ska iväg och hämta beställda smörgåstårtor klockan tio. Tror att jag skulle kunna sova ett dygn, om ingen väckte mig. Även om jag har haft det både härligt och kul, så känns det i kroppen. Man är ju inte tjugo längre!

Klockan fyra kommer mina barn med respektive och barn, Bosses föräldrar, mamma och Lillis. Vi passar på att fira min födelsedag idag, när det är söndag och alla har tid. Tur att vi bestämde oss för att sitta inne, för nu öser regnet ner igen.

Här har vi Hailey och Ängla....

.....och några andra knasbollar.... (misstänker att jag får igen för det här!)

Nu är det måndag och vardag igen. Regnet öser fortfarande ner och jag har inte kommit utanför dörren idag. Verkar som att till och med Simba är påverkad av det eviga regnandet. Han går omkring och nyser och verkar ha fått en släng av förkylning.

I morgon blir det spa med mamma på förmiddagen och frissan på kvällen. Ska bli riktigt nice!

Här går det undan!

Ja, det är väl bara att erkänna rakt av. Jag är så förälskad, så att jag har svårt att ta mig för både att skriva på bloggen och att gnabbas med vänner på Facebook. Är ju i och för sig ett sundhetstecken, att jag prioriterar den vackra verkligheten framför cyberspace.

Bosse, som han heter, kom till mig i fredags morse och har inte lämnat mig ensam en sekund sedan dess. Vi har bara funnits till för varandra. Vad jag har längtat efter att få känna så här! Jag bara njuter av varje sekund. Känns helt overkligt, men det är ju faktiskt sant!

Jag tror inte, att jag har pratat så mycket om allt och inget med någon tidigare. Vi har berättat allt om varandra och kommit fram till att vi har så himla mycket gemensamt. Vi har till och med gått på samma högstadie, utan att veta om det.

Vi har vuxit upp i samma stadsdel och har gemensamma vänner, sedan trettiofem år tillbaka i tiden. Det känns som att ödet bara har inväntat rätt tillfälle, att presentera oss för varandra. Och det gick ju som smort! Nu känns det bara så jäkla bra och jag har svårt att tänka mig att något kan gå åt pipsvängen.

Första dagarna bestämde vi, att vi skulle ta det lite varsamt med det där, att blanda in barn och föräldrar. Det har ju gått så där, måste jag erkänna. Redan på fredagen knallade vi till Henke i garaget och morsade.

På lördagen bestämde vi oss för att göra en spontan utflykt med Bosses husbil. Vi rafsade snabbt ihop lite kläder och mat, sen åkte vi vägen förbi hos mamma och Lillis och drack kaffe, innan vi åkte raka spåret till Herrfallets camping.

På campingen fick jag träffa både Bosses pappa och bror med familj och vänner. Vi hade en jättetrevlig lördagskväll i förtältet med många skratt och mycket bus. Känns superbra! Jag tror dessutom att det var ömsesidigt.

Vi var bara där över natten och åkte sen hem på söndagen. I måndags tog Bosse med mig till sina föräldrars sommarställe i Ramshammar, där han har vuxit upp. En riktigt mysig liten by med betande kossor på ängarna och vitsippor i skogsgläntorna.

När vi ändå var där, så passade vi på att hälsa på hos Bosses syster och svåger, som bor permanent i Ramshammar. Jag blev lite lätt överraskad, när Mats Hofving öppnade dörren till deras hus. Vi gick i parallellklass på Djurgårn och har tränat under en period på samma gym. Kul!

Igår träffade vi båda mina barn med respektive och barnbarn. Sen åkte vi ut till Ramshammar igen och hälsade på Bosses föräldrar i deras gemytliga sommartorp. Kändes riktigt bra det också!

Hej och hå! Så gick det med att ta det lite lugnt med att blanda in släkten. Nu är det bara Bosses barn, som jag inte har träffat än. Sen är jag ju redan vän med en av döttrarna på Facebook och hon har läst min blogg, så den presentationen kommer nog att gå smidigt.

Summan av kardemumman, jag mår som en prinsessa! Jag är inte längre rädd för att falla ner i avgrunden igen. Finns inte på kartan! Underbara människa, var har du varit i hela mitt liv?! Jo, jag vet, det är ödet som har inväntat rätt tillfälle i våra liv. Nu är det våran tur!