tisdag 27 september 2011

Fin och flitig dag

Jag är inte gladare idag heller, när jag vaknar och jag sover i vanlig ordning till halv tio. Trodde att det skulle kunna bli lite lättare nu, men så är det inte alls.

Det är hög tid att sätta fart med frukosten, för klockan elva kommer mamma hit. Hon ska ta passfoto idag, så jag har lovat att sminka henne innan hon går till frissan och blir fin i håret.

När jag är klar och bara väntar på att mamma ska komma, så går jag in på en Facebooksida, som heter "God gärning". Där brukar folk lägga in videosnuttar med något fint kärleksbudskap. Tänkte att jag skulle boosta lite positiv energi, för att orka rycka upp mig idag.

Lite fåniga videoklipp och istället börjar jag kolla på andra förslag på Youtubeklipp. Jag väljer en video, som handlar om två katter. Jag läser inte så noga vad den handlar om, utan tänker bara att den är nog gullig och det är ju just vad jag skulle behöva. Skratta lite.

Det är en katt, som står och tassar uppe på en annan katt, som ser ut att sova. Gulligt, tänker jag. Sen ser jag ju att den "sovande" katten ligger vid en bil. Den är ju för sjutton överkörd och den andra katten försöker att ge hjärtmassage.

I stället för att få positiv energi, så börjar jag att gråta och känner sorgen komma som ett slag i ansiktet. Jag var inte alls beredd på den här vändningen. Usch, så sorgligt! Nu lägger sig den andra katten bredvid den döda och ser sorgsen ut. Näej, vad är det här?!

Jag är tvungen att visa mamma vad jag just har tittat på och hon blir lika berörd som jag. Det är med nöd och näppe vi kan påbörja sminkningen, för alla tårar som vill fram.

Mamma blir i alla fall fin och ska nu åka in till frissan, för att klippa sig och bli fin i håret också. Det är ett strålande höstväder ute, så jag bestämmer mig för att åka med i bilen, in till Årby gård och sen gå därifrån. I stället för stavarna, tar jag med mig svampkorgen.

Skogen är bara helt ljuvlig. Jag njuter varje sekund av att se den gröna mossan, stillheten och all lockande svamp. Jag får riktigt skärpa mig, för att inte plocka med mig alla trattkantareller jag springer på. Nu ska jag prioritera de gula och de dyker ju faktiskt upp lite här och där. Vilken lycka!

För en stund, så glömmer jag att jag har sorg och känner mig lättare i sinnet. Det tar mig runt två och en halv timme att kryssa runt i skogen mellan Årby gård och Bälgviken. Nu är jag superhungrig, så nu blir det raka spåret hem.

Det går snabbt att få fram lunchen, eftersom jag har pitabröd med kall tonfiskröra kvar sedan igår. Det blir ju alltid en portion över nu, eftersom jag alltid gör mat, som jag alltid har gjort. Det är ju i och för sig bra, så man slipper laga mat jämt och ständigt.

Korten från Fuji har kommit med posten. Marre har hjälpt mig att ladda upp alla kort på Johnny, för framkallning på papperskort. Jag har ju lovat Johnnys föräldrar att de ska få papperskort, eftersom de inte har någon dator. Nu ska jag bara se till att även skriva ut alla fina inlägg om Johnny, från Facebook, innan jag hör av mig till dem.

Efter maten, så går jag ut i solskenet igen. Den här gången är det för att klippa gräsmattan. Gäller ju att passa på när det är fint väder och härligt att vara ute. Idag lär jag ha fått tillräckligt med motion i alla fall.

Två timmar senare, är jag klar. Nu känner jag mig riktigt nöjd med vad jag har gjort idag! Då kan man få sätta sig en stund vid datorn då.

Nähä, inte något livstecken idag heller från mäklaren, som jag har anmält intresse för visning till. Nu är det en och en halv vecka sedan jag hörde av mig med en intresseanmälan via Hemnet. Sen har jag även ringt till mäklarfirman och stött på en gång. Nu är jag sur!

Jag sväljer ner stoltheten och ringer igen. Jag vill ju i alla fall se på den här bostadsrätten. Mäklaren är på väg ut på en visning, men jag blir lovad en återkoppling under morgondagen av hans kollega.

Henke ringer och vi pratar en lång stund. Min lilla gubbe! Jag frågar om han kan hjälpa mig att ta upp båten och det kan han. Vi bestämmer att vi ska göra det på söndag och att jag gör någon god mat tills dess. Äntligen ska jag få rå om honom lite!

Till kvällsmat blir det svampomelett. Smakar riktigt bra! Ändå har jag massor med svamp kvar. Så här fin blev dagens skörd....


Nu ska jag äntligen sätta mig vid datorn för att knyta ihop säcken med det jag har lovat Doris och David. Jag har även några kort från begravningen, som jag har lovat att skriva ut. Då är det bara att sätta sig och läsa manualen till skrivaren då. Jag som älskar manualer!

Några svordomar och lite meckande senare, så har jag faktiskt lyckats att skriva ut korten på riktigt fotopapper. Efteråt skäms jag, för jag visste ju inte ens vart fasen pappersfacket fanns, än mindre var bläckpatronerna fanns. Men nu vet jag och jag är så stolt!

Sen klipper jag och klistrar in alla fina kommentarer, som folk har skrivit på Johnnys Facebook. Det tar en stund, för det är många som ha skrivit så mycket fint Sen gäller det ju att redigera, så att det blir begripligt för Doris och David också.

Nu sitter jag här, stolt som en tupp! Allt är utskrivet och klart. Nu är ju klockan för mycket, så jag får väl ringa och prata med dem i morgon och höra om de vill komma ut hit och fika eller om de hellre vill att jag hälsar på dem i stan.

Nu är Simba skitsur på mig. Jag har inte ägnat mig åt honom på nästan hela dagen. Nu har han gett upp och ligger med en sur knix på nacken, i stolen bredvid, Husses stol. Matte vill ju inte prata. Men nu börjar jag känna av kvällsmedicinerna, så nu måste jag försöka att hinna med en dusch innan jag slocknar.


2 kommentarer:

haspet sa...

Låter som att du haft en riktigt fin dag. Förstår hur du känner i skogen, både med lugnet och det där med svampen. Blev nästan irriterad när vi var ute i helgen och hade bestämt oss för att avsluta plockningen när man upptäcker ett ställe med galet många gulingar. Det är omöjligt att lämna dem ;-)Känner igen det där med skrivaren, har absolut inget intresse för att lära mig men man kanske skulle ge det lite tid i alla fall. Hoppas du får en bra dag.// Peter

Lena sa...

Tack det samma, Peter!

Skicka en kommentar