Ensam helg

Två hemska blåsor på hälarna har plågat mig ända sedan tvåtimmarspromenaden i torsdags. Jodå, det var riktigt skönt att gå i rask takt i två timmar, men mina fötter var inte riktigt med på noterna. Måste ha varit fel strumpor eller något.

Nu när blåsorna så gott som är borta, så har jag ingen bra anledning till att inte ge mig ut och motionera igen. Det får nog bli en skaplig runda idag. Speciellt efter den där flottiga pizzan igår. Får se om jag kombinerar motionen med en tur i svampskogen eller hur jag ska göra.

Bosse och hans äldsta dotter är i Stockholm med husbilen och upplever ett äventyr under helgen. Det är en present, som Bosse fick när han fyllde femtio. De ska paddla kajak, klättra i berg och krypa i grottor. Synd bara att inte vädret kunde vara med dem.

I går kväll, när jag var ensam hemma, så passade jag och Ullis på att gå ner till Ölkultur. Min vän Anitha, som jag inte har träffat på evigheter, skulle jobba i baren. På så vis kunde jag kombinera en mysig kväll med Ullis, pubbesök och ett kärt återseende med Anitha.

Efter Ölkultur gick vi vidare till Grappa Bar. Det var ju en väldigt fin kväll igår och dessutom lönehelg, så stället fullkomligt svämmade över av festsugna människor i alla åldrar. Trots det, så kunde jag snart konstatera att jag hellre hade tillbringat kvällen hemma, dvs om nu Bosse hade varit hemma. Pensionärsvarning eller bara förälskad?!

Nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och undrar vad jag ska göra med den här dagen. Jodå, motionen är redan inbokad, men jag menar med resten av dagen. Bosse kommer inte hem förrän i morgon, så jag har en hel dag som jag ska fylla.

Dags att "sätta fartyg", som jag och Bosse brukar säga när vi menar "sätta fart", ett internskämt som härstammar från autokorrekt i mobilen. Det är så lätt att börja brodera ut texten i milslånga inlägg, men nu ska jag skärpa till mig och försöka få något vettigt gjort.

Årsdagen är passerad

Pust! Nu har årsdagen passerat och jag är fortfarande intakt. Ja, faktum är att den dagen passerade, som vilken annan dag som helst. Jag är själv riktigt förvånad över att den inte kändes värre. Men det är nog så, att jag redan har gått igenom alla djävulska kval och gått vidare.

Ni som har följt mig under det här året, vet att jag har haft det riktigt tufft och att jag har kämpat mig igenom alla jobbiga tankar. Många av er har stöttat mig och ställt upp, när det har varit som värst. Nu har jag rest mig och kommit vidare.

Många av er hörde även av er på årsdagen av den värsta dagen i mitt liv, dagen då min make och livskamrat valde att ta sitt liv. Tack för att ni finns och tänker på mig! Känns skönt att veta att det finns vänner som bryr sig, även om jag har varit dålig på att höra av mig på sistone.

Jag valde alltså att låta årsdagen passera utan större ståhej. Jag gick till jobbet och tänkte väl inget vidare på vilken dag det var. Sen började det att komma fina sms från vänner och då gick ju givetvis tankarna till det hemska, som hände för exakt ett år sedan.

Tankarna gick givetvis även till Johnnys familj, men jag slog snabbt bort impulsen att ringa till dem. Hade jag gjort det, så hade jag snart grottat ner mig i sorgträsket igen och hade kanske även dragit med mig dem. De kunde nog stötta varandra ändå, utan min inblandning.

Dagen på Ica passerade utan större händelser och jag kom hem till min fina, lilla lägenhet, där Bosse satt och väntade på altanen. Han visste också vilken dag det var, men valde att inte göra något större väsen av det. Han vet ju hur jag har det med mina tankar och kval emellanåt och vet att det ibland kan vara bättre att låta allt bara vara.

Nej, istället för att sitta med tungt sinne och tårar, så valde jag att ta mig ner till Ölkultur på kvällen tillsammans med Bosse. Där träffade vi glada vänner och kunde sitta i kvällssolen och njuta av trevlig samvaro och gott öl. Tror faktiskt att det var det bästa sättet att ta mig igenom den dagen.

Nu sitter jag här och det är vardag igen. Känns som att sommaren är över och att ordningen är återställd. Även om det inte har varit någon vidare sommar att tala om, så känns det skönt att hösten är på ingång och allt vad det innebär.

Nu ser jag fram emot en ljuv september och härliga skogspromenader med klar och fräsch luft. Jag har ännu inte varit ute i skogen och tittat efter kantareller. Har helt enkelt inte haft tid till det. Nu när vardagen är här igen, så kanske jag skulle ta mig en runda och se efter om mina gamla ställen finns kvar.

Återigen, tack alla ni som har stöttat mig under det här året! Ni finns i mitt hjärta!

På väg till stallet

Det blev tyvärr inget besök igår kväll. Lika bra det, kanske! Känner att jag är ute på lite väl djupt vatten här, men jag kan ju i och för sig simma, så vadå. Två vuxna människor!

Nu ska jag bara göra mig i ordning, så kommer Anitha och hämtar mig. Vi ska åka ut till stallet och Dolcan tillsammans. Anitha är lite sugen på att vara medryttare, hon med, så vi får se om de gillar varandra, Antiha och Dolcan.

Först nu, har jag börjat inse att det faktiskt är på fredag vi åker till Bryssel med Ölkultur. Det är ju bara fem dagar vi ska vara där, men det är ju lik förbaskat en hel del packande och planering, som måste göras. Tror banne mig att jag har lite resfeber!

Nej, nu måste jag sätta fart och se till att jag får med mig morötterna till Dolcan!

Galen kväll på Bishops

Frida, en kompis från Bälgviken, och jag träffas vid fyrasnåret på Ölkultur, för att äta en bit och ta några öl tillsammans. Med Frida blir det aldrig långsamt. Hon är också singel, så vi pratar om den härliga sommaren, som vi har framför oss och hur kul vi kommer att ha.

Trots Fridas sällskap, så är det inget riktigt drag på Ölkultur, så jag bestämmer mig för att gå vidare till Bishops. Det snöblandade regnet riktigt vräker ner. Tur att man har en kapuschong att skydda håret med!

Frida hade inte planerat för någon utekväll, så vi kramas och säger hejdå och jag fortsätter ensam till Bishops. Känns helt OK, för det är säkert en massa människor där, som jag känner.

Dessvärre är det lite av öken inne på Bishops också. Inte ett känt ansikte, så långt ögat når. Nåja, jag får väl inte ge upp direkt, så jag beställer in min Westons och sätter mig i baren. Kännes verkligen inte OK, att sitta där helt ensam, men jag vill ju inte heller sitta själv hemma.

Efter en stund, så kommer det fram två tjejer till baren. De skojar med bartendern och ska beställa mer att dricka. Båda är rätt så förfriskade, men verkar ha riktigt kul tillsammans. Jag blir snart inblandad i deras galna samtal med bartendern.

Jag har sett två av tjejerna här på Bishops tidigare och jag vet att de är ett par. Deras kompis frågar om jag väntar på någon och jag får då lov att erkänna, att jag sitter här själv och har skittråkigt. "- Men vad sjutton, kom och sätt dig hos oss då!!". Hm, ja kanske det, tänker jag.

Måste ju säga att det var längesedan jag skrattade så mycket under en kväll. Nej, det var det ju i och för sig inte då, när jag tänker på förra helgen. Hur som helst, vi har skitkul. Jaha, tre nya kompisar då!

Lite senare, så dyker det upp två tjejer till. Men vänta nu, vadå tjejer?! Ser ju nästan ut som..... Ja, det är två transor! Mina nya vänner berättar snabbt historien bakom dessa två divor, som glider in på Bishops och slår sig ner vid vårt bord.

Ha, ha, ha.... Blickarna från alla män i puben är helt obetalbara! Typ, ska man titta eller inte och var ska man titta?! Sen transornas överdrivet kvinnliga gester och diviga prat på det. Så jävla underbart!

Trots alla skratt och härliga människor, så går jag ensam iväg till Josefs. Jag vet egentligen inte varför eller vad jag förväntar mig att hitta där. Det regnar fortfarande helt sanslöst, så det blir en rask promenad med kapuschongen neddragen till näsan.

Om det var öken på Bishops, när jag kom dit, så är det dammig öken på Josefs. Jag försöker att ringa en chattvän, men jag blir genast borttryckt. Just ja, han har ju familj, så det kanske inte är så bra att ringa så där mitt i natten. Usch, måste hålla mig borta från gifta män!

Ove, en av inventerierna på Ölkultur kommer fram och frågar om jag vill sitta hos honom och hans vänner. Gulle dig, Ove! Det blir trots allt en trevlig avslutning på kvällen. Jag dansar lite och pratar med nya människor.

Vid ettiden ger jag upp och tar en taxi hem. Nu ska det bli skönt att komma i säng! Jag ligger och ler en stund i mörkret åt den galna kvällen med flatorna och transorna. Sen kommer John Blund och suddar ut mitt leende.

Återseende på Växtriket

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, vet inte om jag utsöndrar någon sorts hormon, men jag har en jäkla förmåga att stöta ihop med nyskilda män, eller män i största allmänhet just nu. Härligt ja, men kan bli lite rörigt också.

Som jag skrev i morse, så åkte jag till Växtriket, för att handla lite blommor till mina urnor. Mitt bland alla krukor och plantor, så springer jag ihop med en gammal klasskompis från gymnasiet. Kul! Vi har inte pratat på så där runt 30 år. Skrämmande, men sant!

På en halvtimme lyckas vi berätta om vad vi har gjort de senaste trettio åren, som på en speed-date. Sen var det ju inte en date från min sida då, bara ett kärt återseende. Ändå blev jag inviterad att hälsa på i den stora, ensamma villan. Jo jag tackar jag! Vi får väl se, hur det blir med den saken då! ;)

Självklart, så mår jag ju toppen av att bli så uppvaktad, men som jag skrev tidigare, så kan det ju bli lite rörigt också. Jag har ju en jäkla förmåga att blanda ihop känslor med lust, om jag så säger, så det gäller att hålla huvudet kallt.

Hemma igen, så ger jag mig i kast med att byta jord på de övervintrade pellisarna och oxalisen. Det är kallt och ogästvänligt ute, men jag härdar ut och lyckas bli klar med det jag har planerat. Nu ska jag in och förbereda lite för Marias besök i kväll.

Maria och hennes sambo Peter har hjälpt mig med att deklarera, både för mig och Johnny. Som Maria sa, jag hade säkert klarat av det själv, men jag har bara inte haft orken. Då tackar man och tar emot, när det finns goa vänner som kan hjälpa till. Tack!

Maria och jag har alltid kunnat prata om allt. Ikväll utgör inget undantag. Även om jag förmodligen ger ett ganska förvirrat intryck, så vet jag att Maria förstår. Det är inte så jäkla lätt, att helt plötsligt stå där som singel igen och att samtidigt ha en sorg att hantera.

Nu sitter jag här vid datorn igen och spelar en skön Spotify-lista, som jag har kapat från Lena Jonsson-Fyhr. Kul att det är så pass öppet i Spotify. Då får man bra musiktips från andra FB-vänner.

Har chattat med en gammal tjejkompis från gymnasiet, som numera bor i Oslo. Vi försöker att boka in en helg, då jag kan komma till henne och göra Oslo. Låter väl inte helt fel! Kanske finns någon trevlig gut där, som har väntat på mig i hela sitt liv. Skärp dig nu, Lena!

Nu ska jag snart gå och knyta mig, om jag ska orka göra Eskilstuna osäkert under dagarna två. I morgon, fredag, blir det Ölkultur med några härliga tjejkompisar. På lördag blir det knytis i Slottsskolans matsal med musik av bandet "Bara ben".

Känner redan hur trött jag kommer att vara på söndag, men det är väl smällar man får ta!

Ölprovning på Ölkultur

Jodå, jag är rätt så anbekommen av gårdagens konsert och pubbeskök. Jag försöker att få i mig en vettig frukost, sen sängen igen. Sen ringer Ullis och frågar om de kan komma och duscha hemma hos mig. De håller på att bila upp golvet i deras vattenskadade badrum, så det är självklart att de får komma hem till mig och duscha.

Grejen är den att jag ligger och sover, när de knackar på och kliver in. Ullis vet hur det är fatt med mig, så hon stänger dörren till sovrummet och så försöker de att sköta sitt duschande så gott det går. Självklart har jag redan vaknat till och försöker att skärpa till mig.

När Ullis, Marre och Hailey har duschat klart och åkt hem igen, så inser jag att det kanske kan vara läge för att komma igång och göra sig i ordning. Det är ju mindre än tre timmar, innan jag ska vara på Ölkultur och delta i ölprovningen inför Belgienresan.

Vid halv tre, sitter jag på Kebabhuset och försöker få ner en kebabsallad med cola. Måste ju ha något i magen innan ölprovningen!

Efter några timmars ölprovning, så känns det som att jag har kommit igång igen. Nu gäller det bara att komma fram till vart jag och Anitha ska gå sen. Efter att ha bestämt oss för att göra en blixtvisit på Åbryggan, så fastnar vi i eftermiddagssolen på en parkbänk invid ån. Riktigt nice!

Det är inget tempo på Åbryggan, när vi kommer dit, så vi bestämmer raskt att gå tillbaka till Ölkultur. Där finns det åtminstone lite välkända ansikten att sitta och tjabba med.

Jodå, det blir självklart Bishops efter Ölkultur. Sen gör Antita och jag även ett gästspel på Josefs, innan vi går tillbaka till Bishops. Lite tamt med folk ikväll.

Anitha går hemåt runt halv ett. Själv stannar jag kvar på Bishops och jag vet egentligen inte varför. Vet egentligen inte vem eller vad jag väntar på. Rätt så patetiskt egentligen! Bjuder jag på!

När jag äntligen bestämmer mig för att ge upp och gå hemåt, så har givetvis nattbussarna slutat att gå. Så praktiskt! Precis när jag har beställt en taxi, så ser jag Henke och Micke glida förbi i Mickes schyssta gula Dodge. Självklart ringer jag och ber dem att vända, för att hämta upp mig.

Ja men då så, då får jag uppleva "Eskilstuna by night" från baksätet. Självklart blir jag serverad en burköl till det. Vad gulliga ni är killar, som låter morsan hänga med i baksätet några varv! Kan inte hjälpas, men jag tycker att det känns häftigt att sitta med i en muskelbil av denna kalibern.

Nu är det banne mig natti, natti. Har en känsla av att jag kommer att sova länge i morgon!

Kul kväll på Ölkultur

Oj vilken kväll det blev igår! Har egentligen inte tid, men här kommer några rader i alla fall.

Piffad och klar, sätter jag mig i Lillis bil. Det föll sig så bra, att han var i närheten och kan därmed ge mig skjuts ner till Ölkultur. Ibland ska man ha tur! Tack, Lillis!

Barbro, Jarmo och deras grannar är redan på plats. Kul att träffa ytterligare nya människor! Förutom stammisarna, så är det många gamla arbetskamrater till mig på plats i kväll. Så härligt familjär stämning! Känns som att alla känner alla.

Vi äter, dricker öl och har trevligt. Rätt som det är, så ser jag att Jarmo börjar skruva på sig och ta sig i nacken. Hm, han ser ut att ha samma nackproblem som jag. Stackare! Jag blinkar åt Barbro och frågar om det är OK, att jag knådar hennes sambo i nacken en stund.

Först blir Jarmo lite överrumplad och stel, när jag ställer mig bakom honom och börjar knåda hans ömma axlar och nacke. Sen känner jag att han mjuknar och bara njuter. Några i gänget vid bordet bakom börjar jubla och skriker, "- När är det min tur då?!".

Det slutar med att jag knådar ett helt gäng av både damer och herrar. Vi skrattar hjärtligt åt den något udda situationen på Ölkultur. Någon i gänget, som ska med på Belgienresan med Ölkultur, tycker att jag borde dela rum med honom i stället för med Anita. Joråsåattöh.....

När Ölkultur stänger vid tio, så går vi vidare till Bishop´s arms. Kvällen är ju bara barnet och vi har så kul. Masserandet av nackar fortsätter även där och vi skrattar gott åt folk, som undrar vad vi håller på med. Jag får dessutom matnyttiga råd av en äkta massör, som lägger sig i mitt knådande. Ha, ha...

Klockan tolv stänger även Bishops och det är dags att gå till bussen. Nej, regnet bara öser ner, när jag kommer ut! Typiskt! Jag provar att ringa Henke. Jodå, han kommer snart, fast han precis hade gått och lagt sig. Tack min snälla son, för att du ser till att din galna mamma kommer hem säkert!

Nu är det långfredag och jag måste se till att rycka upp mig en aning. Ikväll ska jag bjuda Karin och Thomas och mamma och Lillis på en enkel vinprovning och en smarrig middag. Vi ska vara hemma hos mamma och Lillis, då de inte kan ta med hunden hem till mig.

Ensam är INTE stark!

Många av mina vänner, som har följt och stöttat mig genom den här livskrisen, säger att jag är så stark. Ja, jovisst är jag stark, men jag är också väldigt bräcklig, sårbar och liten.

Idag är en sån där dag, när jag känner mig fruktansvärt ensam och övergiven. Sen är det ju givetvis inte så, men ibland överrumplas jag bara av den känslan. Då är det bra, att kunna skriva av sig på bloggen.

Jag har ju öppnat upp en ny del i mitt liv. Jag har börjat dejta igen. Både härligt och skrämmande! Härligt för att få ett kvitto på att man fortfarande duger och skrämmande för att jag blottar mig för andra människor igen och därmed kan bli rejält sårad.

En annan jobbig sak med att dejta, är att jag alldeles för lätt rusar i väg med mina känslor. Nej, jag är inte desperat, långt därifrån. Däremot, så har jag ett uppdämt behov av att få älska och att bli älskad. Det är ju inte det första en dejt tänker på då.

Mitt hjärta är så oroligt och värker. Jag vet inte vad jag ska tro. Min otålighet plågar mig och jag kämpar emot, för att inte blotta mig alltför mycket. Min Ullis sa några kloka ord till mig häromdagen, "- Mamma, kör hårt, men var rädd om hjärtat på vägen!" Hon är SÅ klok, mitt lilla hjärta!

Men hur gör man då, för att vara rädd om hjärtat? Jag måste ju öppna hjärtat, för att kunna släppa in någon annan människa. Kanske skulle korta tyglarna en aning och försöka att inte låta otåligheten segra. Lättare sagt än gjort, när jag bara skriker efter ömhet och närhet.

Fan, varför kan jag inte träffa någon människa, som fungerar som jag?! Allt skulle vara så mycket enklare då och jag skulle slippa dessa plågsamma kvällar av väntan och kval. Jag vet, jag måste nog tagga ner lite, om jag inte ska skrämma slag på folk.

Ikväll ska jag till Ölkultur och träffa Barbro, hennes sambo och deras grannar. Kan säkert bli kul. Däremot, så kommer jag nog inte att få träffa den jag helst av allt skulle vilja träffa. Det får bli en annan gång, men det känns så svårt att bara vänta.

Härlig fredag

Igår var det en sån där fullmatad dag igen, så att jag aldrig hann blogga. Här kommer i alla fall ett sammandrag.

Det är en sån där underbar vårdag idag. Klarblå himmel och nästan helt vindstilla. Bra tajming att jag ska städa idag då. Jag har skjutit upp det så länge nu, så det är inte ett alternativ att skjuta på det igen. Nåja, det tar ju inte lång stund att dra runt ett varv med dammsugaren. Det får duga.

Carina kommer altanvägen, för jag sitter i solen och myser, när hon kommer. Hon har köpt med sig var sin låda med sushi. Mm, det ska bli gott! Tror inte att jag har ätit det sen i höstas. Vi sätter oss på altanen i solgasset och äter.

Det är länge sedan vi träffades, så vi har mycket att prata om. Känner nu hur jag har saknat Carina och våra samtal. Måste bli bättre på att hålla kontakten med mina gamla vänner. Det blir ju lätt så, när man träffar så många nya vänner.

Henke ringer och frågar om han kan komma förbi och äta. Han har ingen att luncha med, så självklart kan han komma med sin kebabrulle och göra oss sällskap här på altanen.

När Henke och Carina har åkt, så är det snart dags för mamma att komma. Jag har lovat att hjälpa henne att blåsa och fixa håret inför kvällen. Jag hinner lagom göra mig själv iordning, innan hon kommer.

Det tar inte lång stund att fixa mammas hår och hon åker hem igen. Nu väntar nästa besök. En spontan fika med han med stort H. Lite scaery. Tänk om det inte känns så där magiskt, som det gjorde i lördags! Det kan ju vara jag som har blåst upp spänningen.

Jag sitter i solen på altanen, när han kommer. Han ler och kliver upp på altanen, går direkt fram till mig och kramar om mig och ger mig en puss rakt på munnen. Wiii! Nu har ju grannarna garanterat något att prata om! So what?!

Vi dricker kaffe och äter glass. Frågorna haglar mellan oss och vi gör ett seriöst försök att lära känna varandra. Jag känner att jag sitter och ler hela tiden. Ser säkert urfånig ut, men jag bryr mig inte. Känslan från i lördags är tillbaka. Så härligt!

Jag får skjuts ner till Spakällan, där mamma väntar. Nu blir det bubbel i dubbel bemärkelse och massage. Livet är bra härligt emellanåt!

Nyknådade och med russinhud, går vi till Ölkultur, där Lillis sitter och väntar. Maten på Ölkultur har tagit slut, så vi nöjer oss med en öl, innan vi går vidare till Grappa. Där blir det riktigt god mat med vin till. Grappa har alltid serverat bra mat, när jag har varit där.

När det är dags att tänka på hemgång, så ringer vi Henke. Han är ute på stan och åker omkring med Micke och hans gula vrålåk. Häftigt, då får vi åka ståndsmässigt hem! Jag bara älskar det där motormullret!

Återigen, får grannarna något att skvallra om. Henke gasar nämligen till, precis utanför min lägenhet. Bra där! Nu ska det bli skönt att få krypa ner i sängen.

Seg loppisdag

Oj, vilken kväll det blev igår! Gick tillsammans med Anitha till Ölkultur och hamnade på Bishop's Arms, efter det sen. Måste säga, att jag hade jättekul! Sen att jag träffade en jättemysig nyskild kille, gjorde ju inte saken sämre.

Nu bannar jag mig själv för, att jag inte slutade med alkohol efter klockan tolv, som jag hade planerat. Idag, som vi ska ha loppis och allt! Men, men det är bara att bita i det sura äpplet och rycka upp sig.

Det står redan folk och väntar på att få komma in, när vi kommer ut till huset i Borsökna. Kul! Det blir rusning under första halvtimmen. Sen kommer det lite strövis med folk. Sista två timmarna, har vi inte mycket mer att göra än att dricka kaffe och äta kakor.

Jaha, då är det bara att packa ihop det som är kvar och ta reda på det mest värdefulla, innan vi ringer till Pingstkyrkan och ber dem komma och hämta allt. Nu orkar vi inte en loppis till. Det som är något av värde, kan vi ju sälja på Blocket eller Facebook.

Mamma och Lillis har varit barnvakt till Hailey, även denna söndag. De bjuder oss på kaffe och semla, när vi kommer dit. Det har gått jättebra med Hailey, så alla är nöjda och glada. Mamma berättar att Hailey har ätit lite dåligt, så hon klämmer i sig nästan en hel semla.

Nu är jag helt slut! Dels är det gårdagskvällen, som spökar och dels är det loppisen, som har sugit musten ur mig. Det blir till att göra kväll tidigt idag, för i morgon ska jag till stallet och Dolcan på eftermiddagen och då gäller det att ha krafterna i behåll.