Återseende på Växtriket

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, vet inte om jag utsöndrar någon sorts hormon, men jag har en jäkla förmåga att stöta ihop med nyskilda män, eller män i största allmänhet just nu. Härligt ja, men kan bli lite rörigt också.

Som jag skrev i morse, så åkte jag till Växtriket, för att handla lite blommor till mina urnor. Mitt bland alla krukor och plantor, så springer jag ihop med en gammal klasskompis från gymnasiet. Kul! Vi har inte pratat på så där runt 30 år. Skrämmande, men sant!

På en halvtimme lyckas vi berätta om vad vi har gjort de senaste trettio åren, som på en speed-date. Sen var det ju inte en date från min sida då, bara ett kärt återseende. Ändå blev jag inviterad att hälsa på i den stora, ensamma villan. Jo jag tackar jag! Vi får väl se, hur det blir med den saken då! ;)

Självklart, så mår jag ju toppen av att bli så uppvaktad, men som jag skrev tidigare, så kan det ju bli lite rörigt också. Jag har ju en jäkla förmåga att blanda ihop känslor med lust, om jag så säger, så det gäller att hålla huvudet kallt.

Hemma igen, så ger jag mig i kast med att byta jord på de övervintrade pellisarna och oxalisen. Det är kallt och ogästvänligt ute, men jag härdar ut och lyckas bli klar med det jag har planerat. Nu ska jag in och förbereda lite för Marias besök i kväll.

Maria och hennes sambo Peter har hjälpt mig med att deklarera, både för mig och Johnny. Som Maria sa, jag hade säkert klarat av det själv, men jag har bara inte haft orken. Då tackar man och tar emot, när det finns goa vänner som kan hjälpa till. Tack!

Maria och jag har alltid kunnat prata om allt. Ikväll utgör inget undantag. Även om jag förmodligen ger ett ganska förvirrat intryck, så vet jag att Maria förstår. Det är inte så jäkla lätt, att helt plötsligt stå där som singel igen och att samtidigt ha en sorg att hantera.

Nu sitter jag här vid datorn igen och spelar en skön Spotify-lista, som jag har kapat från Lena Jonsson-Fyhr. Kul att det är så pass öppet i Spotify. Då får man bra musiktips från andra FB-vänner.

Har chattat med en gammal tjejkompis från gymnasiet, som numera bor i Oslo. Vi försöker att boka in en helg, då jag kan komma till henne och göra Oslo. Låter väl inte helt fel! Kanske finns någon trevlig gut där, som har väntat på mig i hela sitt liv. Skärp dig nu, Lena!

Nu ska jag snart gå och knyta mig, om jag ska orka göra Eskilstuna osäkert under dagarna två. I morgon, fredag, blir det Ölkultur med några härliga tjejkompisar. På lördag blir det knytis i Slottsskolans matsal med musik av bandet "Bara ben".

Känner redan hur trött jag kommer att vara på söndag, men det är väl smällar man får ta!

Solig söndag med ekonomiska råd

Ljuset tittar in under rullgardinen och jag kan höra fåglarnas kvitter genom fönstret. Trots det, så väljer jag att sova lite till. Det blev en sen kväll igår, så det skadar ju inte att jag tar det lite lugnt idag.

Nu ska det bli skönt att plocka undan all disk från gårdagens tjejkväll. Jag lät allt stå kvar på bordet med flit, för det är rent i diskmaskinen och jag behöver tömma den först. Fy, så äckligt det är med vinresterna i glasen! Det sa vi minsann inte igår!

Det tar inte lång stund, att få undan det värsta. Sen diskar jag vinglasen för hand, så jag slipper bli sur för att de välter och går sönder i diskmaskinen. Så sällan, som jag diskar glas för hand, så är det bara trivsamt.

Himlen är helt molnfri och solen gassar härligt ute, så jag bestämmer mig för att gå en långpromenad i Kronskogen. Klockan hinner bli halv ett, innan jag kommer ut. Det blåser lite kyligt och det är bara solen som är varm. Bra att jag har stavarna med mig, för då får jag upp värmen snabbt.

Inne på stigarna i skogen, så är det ren svallis. Även om jag har stavarna att stödja mig på, så är det näst intill omöjligt att ta sig fram, utan att gå i skogskanten. Därför ser jag till, att snarast ta mig ur Kronskogen, ut på cykelbanan. Där är det barmark och tryggt under fötterna.

När jag kommer hem igen, så slår det mig att det är hög tid att ta ner ljusslingan i mitt lilla päronträd. Jag menar, nu när det är vårlika dagar och ljust länge på kvällarna, så vill man ju inte ha julbelysningen kvar. Dessutom, är det ju snart dags att pynta det lilla trädet med påskfjädrar.

Efter en het dusch, så byter jag om och går till Ica, för att handla fikabröd. Maria och Peter kommer till mig klockan fyra och vi ska prata placeringar och ekonomi. Peter har erbjudit att hjälpa mig med det och det är jag oerhört tacksam över.

Tror inte att jag har träffat Peter, sen vi jobbade tillsammans under IBM-tiden, innan jag började pendla till Stockholm. Han är sig lik och både han och Maria får sig var sin kram, när de kliver in genom dörren. I samma ögonblick försvinner Simba under sängen. Lilla fegisen!

Senare på kvällskvisten, så ringer Ullis. Hon berättar om hur kul de hade igår, när de var ute tillsammans med Henke och några kompisar. Kul att Ullis och Henke har börjat umgås lite mer nu. De bor ju på typ fem minuters gångavstånd från varandra nu, så det underlättar väl också.

Ullis undrar om jag kan ha Hailey några timmar i morgon eftermiddag. Ullis och Marre ska göra upp det sista med sin gamla bostadsrätt i morgon och det är därför de behöver barnvakt. Självklart, mormor fixar!

Då ska nog jag och Hailey ta en skön promenad till Vilsta och kolla på de nya köksmöblerna, som ska komma i morgon. Det ska bli spännande att se! Sen vet jag också, att Hailey älskar att titta på änderna i ån. Vi kanske ska ta med lite bröd till dem också då.

Nu känner jag att mina krafter börjar tryta. Tror banne mig att jag ska göra kväll och bädda ner mig i sängen och läsa lite i boken. Känns väldigt lockande just nu!