Heldag med Hailey

Rävsovning fram till nio. Helt klart godkänt, när jag la mig före elva! Gäller att ha all energi idag, när Hailey kommer. Jodå, jag har lite ont i sittknölarna, efter gårdagens ridtur, men det går över.

Jag hinner dra runt på snabeldraken ett slarvigt varv, innan tjejerna kommer. Hailey skiner som en sol. Det gör Ullis och Marre också. De firar fyra år idag och ska lyxa till det med både spa och restaurangbesök. Solen gassar, där jag sitter på altanen, när de lämnar Hailey.

Vi vinkar, både jag och Hailey, när mammorna åker. Det har faktiskt aldrig varit något problem, när de ska åka och det är ju skönt. Nu ska vi ha kul, jag och Hailey!

Vi börjar med lunch. Måste säga, att jag är lite imponerad av, att jag klarar av att fixa lunch till mig själv och äta samtidigt som Hailey. Blir korv med bröd, medan Hailey äter medhavd mat hemifrån. Tack Ullis!

Sen blir det bus! Gosedjuren på min säng, är det första Hailey ger sig på. Hälge och Nalle får vara med och mysa i fårskinnet....

Tur att jag hann skaka skinnet, innan de kom!

Ganska snart efter lunch, så klär vi på oss och ger oss iväg på en långpromenad. Passar bra, eftersom jag vet att Hailey är trött och behöver sova. Nytta med nöje, en bra kombo!

Det blir en rejäl promenad runt i Stenby, vidare runt Lagersbergsgården mot Vilsta. Mamma och Lillis är inte hemma, så vi fortsätter fram till Fröslunda och vidare hemåt. Vilket härligt vårväder! Hailey skrattar förtjust åt änderna, när vi går på bron över ån.

När vi kommer hem igen, så ställer jag bara vagnen på altanen och låter Hailey gå lite omkring i området. Även om hon är lite avvaktande ibland, så charmar hon alla grannar och vill gärna följa med in. Hon skrattar förtjust, när mina grannar ovanpå kommer med sina tre hundar. Pusskalas!

Tror att vi är ute runt tre timmar totalt, innan Hailey vill in. Då är det bråttom att få fram mat på bordet. Det är en bestämd liten tös det här. Härligt att se, vilken glupande aptit hon har.

Efter lite bus, så går vi in i badrummet och duschar tillsammans. Ullis tipsade om att Hailey älskar att duscha och då är det väl inget att snacka om. En härlig upplevelse att få duscha tillsammans med sitt barnbarn. Jag blir lite full i skratt, när hon närgånget måste undersöka hur mormor ser ut.

Nu märks det att lilla damen börjar tackla av. Inte konstigt, när vi har varit ute så länge. Borsta gaddarna och en pyjamas, sen är det dags för vällingflaskan i sängen. Enligt Ullis, så brukar hon somna direkt då.

När vällingen är slut, så inser jag att jag glömde att lägga nappen i sängen. Shit! Nu hör jag hur Hailey börjar gnälla och är inte alls med på att sova. Jag följer Ullis råd, att inte rusa in direkt, utan väntar istället och hoppas att hon kan somna ändå.

Nej men, då är det väl bara att göra en flaska välling till då, som Ullis också tipsade om. Några snyftningar senare, så sover vår lilla prinsessa som en klubbad oxe. Hm, undrar om jag törs gå in i datarummet och sätta mig en stund. Jo då, det går bra.

Jag chattar med både Nilla och Karin, medan Hailey sover tungt i resesängen bredvid. Det går ju faktiskt att stänga av ljudet på datorn. Själva knattrandet från tangentbordet, tror jag är sövande. Åtminstone, så börjar jag att känna mig trött.

Nu ser jag fram emot morgondagens promenad ut till Karin i Borsökna. Ska ta med mig Hailey dit och äta lunch och busa lite. Hoppas att det blir lika fint väder, som det har varit idag!

Nöjd i hela kroppen

Idag njuter jag verkligen av att kunna ligga kvar i sängen och dra mig en stund innan jag går upp. Simba har börjat att tassa på mig och vill gärna komma under täcker en stund och mysa. Så himla mysigt!

Jag känner mig fortfarande mätt, efter gårdagskvällens frosseri i jordnötter. Det var så himla gott, men det tog inte lång stund innan jag mådde illa. Hur som helst, så måste jag ju äta frukost, så det är bara att bita ihop och äta.

Idag ska jag äta lunch med gamla kollegor från FB Data, men det är inte förrän halv ett, så jag har gott om tid att ta det lugnt dessförinnan.

När jag är helt klar, så får jag ett ryck och börjar borra hål i min stora brevlåda, för en skylt. Jag har ju haft en 6:a på brevlådan i Bälgviken. Nu vänder jag på 6:an och det blir en 9:a. Sen är det bara att skruva upp ett A, som jag har fått lov att köpa till.

Så fort tjälen har släppt, så ska jag se till att ställa ut min stora brevlåda. Den lilla brevlådan, jag har nu, har ju en avbruten nyckel i låset. Känns ju så där, måste jag säga. Men nu så, ska det snart bara vara att ställa dit min stora fina brevlåda.

Jag tar givetvis bussen in till stan, för att sedan byta linje vidare mot Sveaplan. Jag kommer till lunchen med en minut till godo. De är ca tio personer samlade idag och det känns kul att hälsa på alla. Känns lite som att tiden har stått stilla.

Efter en timme av gott sällskap, så går jag in till centrum igen. Jag har en tid hos min suveräne massör, Sigge. Ska bli väldigt skönt, att få bli lite ompysslad. Jag går sakta i solgasset, för att inte bli svettig och för att njuta av det fina vädret.

Det blir bussen hem också. Gäller ju att krama ur allt, som bara går, ur det gratis månadskort jag har fått. Solen gassar, så det känns egentligen tokigt att åka buss, men snålheten bedrar ju, som bekant, visheten.

Hemma igen, så ringer jag mamma och hör om de behöver någon hjälp. Inte det, nähej, men då så. Mamma föreslår istället att jag ska komma hem till dem i kväll till Borsökna och äta lite ost och ta ett glas vin. Nödbedd? Nej, det kan jag väl inte direkt påstå.

Nu är jag hemma igen, efter en trevlig kväll och försöker att knyta ihop säcken för idag. Inte så svårt. Har varit en bra dag och jag känner mig nöjd i hela kroppen.

I morgon har jag planer på att låna Effie, för en riktigt långpromenad. Effie har börjat lägga på hullet, så hon kan behöva en riktig genomkörare. Skadar väl inte mig heller då....

Långpromenad och vårkänslor

Igår kväll var jag så trött, så jag gick och la mig redan vid niotiden. Jag orkade inte ens läsa, utan släckte lampan direkt.

Ändå vaknar jag helt yrvaken vid åtta, av att jag får ett SMS. Det är Louise, hon med hästen, som säger att hon är sjuk och att det därför inte blir något av med stallet idag. Det var ju tråkigt, men då kan ju faktiskt mina blåmärken på insidan av låren få läka ordentligt, innan det är dags igen.

Jag ringer mamma, för att höra om de behöver någon hjälp idag, nu när jag inte ska till stallet. Mamma säger, att de inte har något direkt, som de behöver hjälp med, men att jag gärna får komma ändå. Då bestämmer jag mig för, att istället ta en rejäl promenad.

Det är flera mildgrader ute, men solen har ännu inte lyckats bryta igenom dimmolnen. Jag undviker de hala gångstigarna i skogen och tar istället cykel-/gångbanan genom Stenby. Medan jag går, så försöker jag att tänka ut en lämplig runda.

När jag har kommit fram till Tuna Park, så tar jag gångbanan ut mot Ekeby. Sen viker jag in bland husen och tar en enslig grusväg fram till S:t Eskils kyrkogård och minneslunden. Det var längesedan jag var där nu, så det känns bra att komma dit.

En del av mig har gått vidare och har rest sig igen. En annan del av mig är fortfarande chockad över det som hänt och saknar Johnny, så att det värker. När jag står där i minneslunden, så försöker jag att frambringa bilden och minnen av Johnny. Tårarna kommer givetvis.

Det känns ändå inte, som att jag har något där att hämta. Johnny finns i mitt hjärta och är med mig överallt, så jag behöver ingen minneslund, för att sörja. Däremot, så är det en bra terapi, att gå hit och att vara ledsen.

Det är en tvetydig känsla jag har kring sorgen. När jag är hemma och sysselsätter mig med allt möjligt, så bleknar sorgen, men jag vill fortfarande känna sorg. Samtidigt så bryr jag mig inte ett spår om hur alla möjliga etikettsregler säger. Jag måste göra det, som känns bra för mig och få sörja på mitt sätt.

Jag tillåter mig själv, att stå där i minneslunden en kort stund. Jag går runt och tittar på de fina blommorna folk har lagt och ljusen de har tänt. Själv har jag inget med mig, förutom den kärlek jag fortfarande känner. Samtidigt, så är jag arg för att han har lämnat mig på det här sättet.

Nej, nu går jag härifrån! Nu känns det inte OK längre. Det är ju inte meningen, att jag ska sänka mig själv. Vill ju bara visa lite vördnad, men samtidigt, vilken jävla vördnad visade han mig och sin familj?! Tårarna tilltar, även ilskan.

Promenaden går vidare. Jag går mot Kolsta, på en mycket sörjig grusväg. På ett ställe, så ser jag en markering om att Sörmlandsleden viker in i skogen. Det om något, påminner mig om Johnny. Vi gick ju oftast någon etapp på Sörmlandsleden varje år.

Den här stigen är helt underbar och jag tar fram kameran, när jag går uppför en berghäll. Lite ovanligt att stigen går så här....

Minnena strömmar genom mitt medvetande och varje cell i min kropp längtar efter Johnny. Jodå, visst tar jag mig för egna kul saker nu, men Johnny var ändå idésprutan, som hittade på vad vi skulle göra för kul saker tillsammans.

Kan det ha varit så, att jag helt enkelt blev den passiva i vårt förhållande, när han hela tiden hittade på saker åt oss. Skit samma! Nu måste jag helt enkelt ta mig själv i kragen, för att överleva sorgen. Kort sagt, så tar jag mig för mycket kul just nu och det är bra, oavsett varför.

När jag kommer hem, så tar jag en härlig dusch. Känner mig riktigt svettig, efter en och en halv timma med stavarna. Underbart! Det har varit lite glest mellan promenaderna, nu ett tag. Men, jag gör väl det jag vill göra, eller?!

Solen tittar fram och det blir plötsligt en riktigt härlig eftermiddag. Även om vi fortfarande är i februari, så kan jag känna att våren börjar väcka liv i mina gröna fingrar. Utan att tveka, så tar jag bilen till Växtriket och handlar blomjord och en hel hög med lökväxter i kruka.

Nu känner jag mig riktigt nöjd, efter att ha planterat påskliljor i olika storlekar, dubbla röda tulpaner, vit och blå pärlhyacint, krokus i alla färger. Gjutjärnsurnan, zinkbaljan och den blå stolen är fulla med lökväxter. Lyktorna har fått gå in i förrådet, i väntan på nästa vinter. Nu kan våren komma!

Solig söndag med ekonomiska råd

Ljuset tittar in under rullgardinen och jag kan höra fåglarnas kvitter genom fönstret. Trots det, så väljer jag att sova lite till. Det blev en sen kväll igår, så det skadar ju inte att jag tar det lite lugnt idag.

Nu ska det bli skönt att plocka undan all disk från gårdagens tjejkväll. Jag lät allt stå kvar på bordet med flit, för det är rent i diskmaskinen och jag behöver tömma den först. Fy, så äckligt det är med vinresterna i glasen! Det sa vi minsann inte igår!

Det tar inte lång stund, att få undan det värsta. Sen diskar jag vinglasen för hand, så jag slipper bli sur för att de välter och går sönder i diskmaskinen. Så sällan, som jag diskar glas för hand, så är det bara trivsamt.

Himlen är helt molnfri och solen gassar härligt ute, så jag bestämmer mig för att gå en långpromenad i Kronskogen. Klockan hinner bli halv ett, innan jag kommer ut. Det blåser lite kyligt och det är bara solen som är varm. Bra att jag har stavarna med mig, för då får jag upp värmen snabbt.

Inne på stigarna i skogen, så är det ren svallis. Även om jag har stavarna att stödja mig på, så är det näst intill omöjligt att ta sig fram, utan att gå i skogskanten. Därför ser jag till, att snarast ta mig ur Kronskogen, ut på cykelbanan. Där är det barmark och tryggt under fötterna.

När jag kommer hem igen, så slår det mig att det är hög tid att ta ner ljusslingan i mitt lilla päronträd. Jag menar, nu när det är vårlika dagar och ljust länge på kvällarna, så vill man ju inte ha julbelysningen kvar. Dessutom, är det ju snart dags att pynta det lilla trädet med påskfjädrar.

Efter en het dusch, så byter jag om och går till Ica, för att handla fikabröd. Maria och Peter kommer till mig klockan fyra och vi ska prata placeringar och ekonomi. Peter har erbjudit att hjälpa mig med det och det är jag oerhört tacksam över.

Tror inte att jag har träffat Peter, sen vi jobbade tillsammans under IBM-tiden, innan jag började pendla till Stockholm. Han är sig lik och både han och Maria får sig var sin kram, när de kliver in genom dörren. I samma ögonblick försvinner Simba under sängen. Lilla fegisen!

Senare på kvällskvisten, så ringer Ullis. Hon berättar om hur kul de hade igår, när de var ute tillsammans med Henke och några kompisar. Kul att Ullis och Henke har börjat umgås lite mer nu. De bor ju på typ fem minuters gångavstånd från varandra nu, så det underlättar väl också.

Ullis undrar om jag kan ha Hailey några timmar i morgon eftermiddag. Ullis och Marre ska göra upp det sista med sin gamla bostadsrätt i morgon och det är därför de behöver barnvakt. Självklart, mormor fixar!

Då ska nog jag och Hailey ta en skön promenad till Vilsta och kolla på de nya köksmöblerna, som ska komma i morgon. Det ska bli spännande att se! Sen vet jag också, att Hailey älskar att titta på änderna i ån. Vi kanske ska ta med lite bröd till dem också då.

Nu känner jag att mina krafter börjar tryta. Tror banne mig att jag ska göra kväll och bädda ner mig i sängen och läsa lite i boken. Känns väldigt lockande just nu!

Mormor- och Haileydag

Idag känns det faktiskt bättre, när jag vaknar. Jag har ju flera kul saker, att se fram emot, så det är ju inte så konstigt, egentligen. Mamma och Lillis ska komma över på lunch och jag ska se efter Hailey hela dagen.

Jag börjar med att gå en sväng till affären, eftersom det saknas lite saker i kylskåpet. Det är kallt ute, men solen skiner, så det gör ingenting. Det känns fortfarande helt underbart, att ha gångavstånd till affären. Det kommer nog ta tid, innan jag har vant mig vid det.

Medan jag, mamma och Lillis smörjer kråset med karrékotletter i grädd- och kantarellsås med pressad potatis till, så får Hailey tugga på ett smörgåskex med smör. Hon verkar ganska nöjd med det och jag vet, att hon nyss har ätit och snart behöver sova.

Vi dricker en slät kopp kaffe efter maten, innan mamma och Lillis tackar för sig. De har mycket att stå i nu, med nya lägenheten. Fort på med varma kläder och bums ner med Hailey i vagnen. Nu bär det iväg ut på långpromenad i det vackra vädret.

Jag hinner inte mer än runt husknuten, innan Hailey har slocknat. Bra, då hinner jag ta en rejäl promenad, medan hon sover. Få se nu.... Jag har ju funderat på, hur man tar sig runt Mesta skola och vidare ut på gärdet, mot Borsökna.

Sist jag gick den sträckan, så hamnade jag ju på en åker. Det tänker jag inte göra idag, när jag har barnvagn och allt. Det är ju inte värre än att jag får vända, om det nu skulle tjorva till sig.

Jag hittade inga vantar till Hailey, men jag har sett till att hennes små händer ligger väl inpackade i åkpåsen och overallen. Hon ser så totalt avslappnad ut, där hon ligger och snusar sött i vagnen. Min lilla solstråle!

Jodå, jag hittar stigen förbi husen efter Mesta skola, så att jag kommer runt i skogen och tillbaka på gångstigen genom Mesta. Ja, det var ju över lite stock och sten, men det gick ju galant, att ta sig fram ändå. Trodde att Hailey skulle vakna, när det guppade som värst, men det verkade bara fördjupa hennes sköna middagslur.

Vi kommer ända fram till Lagerberg, innan Hailey vaknar. Hon envisas med, att ha en av sin små händer framme, utanför åkpåsen. Den blir snabbt kall och röd. I brist på något annat, så tar jag av mig min varma fingervante och trär över hennes lilla hand.

Det tycker Hailey är kul och hon skrattar gurglande åt sin stora handske. Dessvärre, så börjar lilla damen vara ordentligt hungrig, så det härliga skrattet byts snart mot ett klagande gnäll. "-Vi är snart hemma nu, Hailey!" Jorsåatt, hon förstår precis! NOT!

Så här rödblommig och fin blir man efter en långpromenad....

Väl inne i värmen igen, så ser jag till att sätta henne i barnmatstolen, medan jag värmer på en rejäl portion av kött, sås och potatis. Det här kommer hon aldrig att få i sig, eller JO! Allt går ner med en stor aptit. Härligt, nu kan vi leka en stund....

Henke ringer och säger, att han och Micke har tänkt åka ut till Bälgviken, för att titta till huset. När Henke var ute sist med Ullis och Marre, så hade vattnet fryst i stora badrummet. Konstigt, eftersom jag har värmen på.

Jag hinner precis lämna ut bilnyckeln till Henke och Micke, när Hailey återigen börjar kinka och stå på tå vid diskbänken. "-Men lilla gumman, kan du verkligen vara hungrig igen?!". Jodå, hon smäller i sig en hel banan, utan omsvep!

Jag bjuder Henke och Micke på kaffe och kanelbullar, när de kommer tillbaka. De berättar om, att de har varit uppe på vinden, där vattenledningarna går. När de knackade på ledningarna, så kunde de riktigt höra, hur det rasslade till i rören och så släppte isproppen.

På samma sätt, så släppte oron i mitt bröst, över problemen med det frysta vattnet. Det skulle ju vara typiskt, om det hände något nu, när jag snart ska lämna över nycklarna till de nya ägarna. De berättar vidare, att de har lämnat kallvattenkranarna lite lätt droppande, så att det inte ska frysa igen.

Morbror Henke tyckte att Hailey skulle ha bananmärket i pannan....

Hailey får smaka lite kanelbulle, när vi fikar. Då duger inte smörgåskexet längre. De lär sig fort, de små liven! Morbror Henke tyckte att Hailey skulle sitta på bordet....

Men var finns bullarna då?....

Vi håller låda här, Hailey och jag, tills klockan börjar närma sig sju. Nu är hon så pass trött, att hon går till vagnen och letar efter sin tutte och sin gosis. Jag messar Ullis och Marre och de är snart på väg, för att hämta sin lilla prinsessa.

Jag fick rätt om, att den här dagen skulle bli mycket bättre än i går. Jag och Hailey har haft det jättemysigt!

Botgöring

Tro det eller ej, men jag åt upp resten av tårtan i frysen, efter att mamma hade åkt hem igår. Jag blev så där himla sötsugen, så det gick bara inte att stå emot. Det är därför jag har planerat en riktigt lång promenad idag.

Det snöar lite lätt, när jag hämtar stavarna från förrådet och ger mig iväg. Det är trots allt riktigt skönt ute, eftersom det bara är några enstaka minusgrader. Solen ser ut att kunna bryta genom molntäcket snart.

Jag går vägen genom Stenby, fram till Stenby Gård och går under Västerleden, vidare mot Flacksta och S:t Eskils kyrkogård. Givetvis, så stannar jag till en stund vid minneslunden och försöker att prata med Johnny, men det är tvärtyst.

Lite besviken och tilltufsad, lommar jag vidare längs med Åsbyvägen, i riktning mot Borsökna. Det finns ingen riktig vägren att gå på, så det känns lite obehagligt att möta bilarna. När jag kommer upp på Åsbymon, så ser jag att det går mängder med stigar i skogen. längs med vägen. Perfekt!

Stigen jag går på, leder mig fram genom en ganska tät tall- och granskog. Marken är täckt av blåbärsris, så trots att snön börjar täcka marken, så har jag inga problem att se vart stigen går. På ett ställe växer de små granarna så tätt, att det känns som att gå i en korridor av barr. Häftigt!

Det måste ha varit den här stigen, som Johnny och hans mamma cyklade från Hällby, när de skulle till Borsöknabadet. Johnny brukade berätta om det, varje gång vi åkte den här vägen. Jag försöker att känna hur det kändes då för Johnny och Doris.

Medan jag går, så funderar jag över hur jag ska fortsätta min promenad, när jag kommer fram till Borsökna. Ska jag gå runt sjön, så att det blir lite längre, eller ska jag gå längs med stora vägen? Magen börjar knorra och jag känner mig lite sliten i benen. Med andra ord, så väljer jag att ta den lite kortare vägen.

När jag svänger in mot Faskunge, så kan jag givetvis inte motstå frestelsen att ta en ny, outforskad väg hem. Mamma berättade förut, att man skulle komma fram till Mesta skola, om man tog den här vägen. Kul med nya vägar!

Måste ha fattat fel, för nu står jag mitt på ett gärde och ser ingen stig. Däremot, så ser jag klart och tydligt Mesta skola, långt där framme. Jag får helt enkelt gå längs gärdeskanten och hoppa över ett par diken, innan jag kommer upp på vägen igen.

Efter drygt två timmars promenad, så är jag hemma igen. Nu känns det i höfterna, kan jag säga! Skönt ändå att jag tog mig runt, för jag känner att humöret fick sig en skjuts i rätt riktning, av den långa promenaden. Lite mat på det här så!

Nu ska jag ställa mig i duschen och göra mig i ordning, så att jag kan åka och handla. Sen hoppas jag att jag kan få skjuts av Henke, hem till Lena Forsman, som bjuder mig på Tacopaj och vin ikväll. Det ser jag fram emot!