Mormor- och Haileydag

Idag känns det faktiskt bättre, när jag vaknar. Jag har ju flera kul saker, att se fram emot, så det är ju inte så konstigt, egentligen. Mamma och Lillis ska komma över på lunch och jag ska se efter Hailey hela dagen.

Jag börjar med att gå en sväng till affären, eftersom det saknas lite saker i kylskåpet. Det är kallt ute, men solen skiner, så det gör ingenting. Det känns fortfarande helt underbart, att ha gångavstånd till affären. Det kommer nog ta tid, innan jag har vant mig vid det.

Medan jag, mamma och Lillis smörjer kråset med karrékotletter i grädd- och kantarellsås med pressad potatis till, så får Hailey tugga på ett smörgåskex med smör. Hon verkar ganska nöjd med det och jag vet, att hon nyss har ätit och snart behöver sova.

Vi dricker en slät kopp kaffe efter maten, innan mamma och Lillis tackar för sig. De har mycket att stå i nu, med nya lägenheten. Fort på med varma kläder och bums ner med Hailey i vagnen. Nu bär det iväg ut på långpromenad i det vackra vädret.

Jag hinner inte mer än runt husknuten, innan Hailey har slocknat. Bra, då hinner jag ta en rejäl promenad, medan hon sover. Få se nu.... Jag har ju funderat på, hur man tar sig runt Mesta skola och vidare ut på gärdet, mot Borsökna.

Sist jag gick den sträckan, så hamnade jag ju på en åker. Det tänker jag inte göra idag, när jag har barnvagn och allt. Det är ju inte värre än att jag får vända, om det nu skulle tjorva till sig.

Jag hittade inga vantar till Hailey, men jag har sett till att hennes små händer ligger väl inpackade i åkpåsen och overallen. Hon ser så totalt avslappnad ut, där hon ligger och snusar sött i vagnen. Min lilla solstråle!

Jodå, jag hittar stigen förbi husen efter Mesta skola, så att jag kommer runt i skogen och tillbaka på gångstigen genom Mesta. Ja, det var ju över lite stock och sten, men det gick ju galant, att ta sig fram ändå. Trodde att Hailey skulle vakna, när det guppade som värst, men det verkade bara fördjupa hennes sköna middagslur.

Vi kommer ända fram till Lagerberg, innan Hailey vaknar. Hon envisas med, att ha en av sin små händer framme, utanför åkpåsen. Den blir snabbt kall och röd. I brist på något annat, så tar jag av mig min varma fingervante och trär över hennes lilla hand.

Det tycker Hailey är kul och hon skrattar gurglande åt sin stora handske. Dessvärre, så börjar lilla damen vara ordentligt hungrig, så det härliga skrattet byts snart mot ett klagande gnäll. "-Vi är snart hemma nu, Hailey!" Jorsåatt, hon förstår precis! NOT!

Så här rödblommig och fin blir man efter en långpromenad....

Väl inne i värmen igen, så ser jag till att sätta henne i barnmatstolen, medan jag värmer på en rejäl portion av kött, sås och potatis. Det här kommer hon aldrig att få i sig, eller JO! Allt går ner med en stor aptit. Härligt, nu kan vi leka en stund....

Henke ringer och säger, att han och Micke har tänkt åka ut till Bälgviken, för att titta till huset. När Henke var ute sist med Ullis och Marre, så hade vattnet fryst i stora badrummet. Konstigt, eftersom jag har värmen på.

Jag hinner precis lämna ut bilnyckeln till Henke och Micke, när Hailey återigen börjar kinka och stå på tå vid diskbänken. "-Men lilla gumman, kan du verkligen vara hungrig igen?!". Jodå, hon smäller i sig en hel banan, utan omsvep!

Jag bjuder Henke och Micke på kaffe och kanelbullar, när de kommer tillbaka. De berättar om, att de har varit uppe på vinden, där vattenledningarna går. När de knackade på ledningarna, så kunde de riktigt höra, hur det rasslade till i rören och så släppte isproppen.

På samma sätt, så släppte oron i mitt bröst, över problemen med det frysta vattnet. Det skulle ju vara typiskt, om det hände något nu, när jag snart ska lämna över nycklarna till de nya ägarna. De berättar vidare, att de har lämnat kallvattenkranarna lite lätt droppande, så att det inte ska frysa igen.

Morbror Henke tyckte att Hailey skulle ha bananmärket i pannan....

Hailey får smaka lite kanelbulle, när vi fikar. Då duger inte smörgåskexet längre. De lär sig fort, de små liven! Morbror Henke tyckte att Hailey skulle sitta på bordet....

Men var finns bullarna då?....

Vi håller låda här, Hailey och jag, tills klockan börjar närma sig sju. Nu är hon så pass trött, att hon går till vagnen och letar efter sin tutte och sin gosis. Jag messar Ullis och Marre och de är snart på väg, för att hämta sin lilla prinsessa.

Jag fick rätt om, att den här dagen skulle bli mycket bättre än i går. Jag och Hailey har haft det jättemysigt!

Söndag med Hailey

Idag kommer mamma och Lillis ut till mig, medan det är visning av deras hus igen. De ska komma runt tolv, så jag har inte någon direkt stress. Hm, kanske skulle ta och göra den där goda köttfärspajen nu då, när jag har tid.

Carina från Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Jag har precis brottats färdigt med pajdegen och kan ta en liten paus, innan jag gör fyllningen. Carina undrar om jag vill komma hem till henne och Per och äta mat någon fredag- eller lördagkväll framöver. Absolut!

När mamma och Lillis kommer, håller jag för fullt på med att steka fyllningen till pajen. Det luktar tydligen mat ända ut på uppfarten, för jag ser att mamma och Lillis sniffar i luften, när de kommer på gången.

De har stannat till vid kondiset Alexandra i Fröslunda och köpt en smarrig vetelängd med pistage- och chokladfyllning till kaffet. Supergott!

Ullis och Marre kommer ut, för att lämna Hailey hos mig. Jag har lovat att vara barnvakt över dagen, så att de kan fixa med lägenheten, inför morgondagens fotografering. Ska bli riktigt mysigt att få rå om Hailey, alldeles ensam idag. Det var länge sedan nu.

Ullis och Marre gör oss sällskap med en kopp kaffe, innan de åker hemåt igen. Hailey är hungrig, så Ullis ger henne mat också, innan de far.

När mamma och Lillis har åkt hem till sig, så klär jag på Hailey och tar henne med i vagnen, ut på en promenad. Vi stannar till hos Nilla och Totte för att hälsa. De gånger jag har varit förbi tidigare med Hailey, så har hon sovit. Nu sitter hon upp och är på sitt bästa humör, även om ögonen börjar gå i kors.

Jag tar promenaden till Svartvik. En stillsam skogsväg utmed sjön. Hailey har slocknat och ligger och guppar i vagnen av det ojämna underlaget. Helt otroligt att hon kan sova, när det guppar så! Solen skiner och det är nästan vindstilla. Riktigt härlig dag! Det enda jag saknar nu är Johnny.

Jag går och tänker på hur Johnny var som morfar. Han sken alltid upp, när Hailey kom. Just det där, att han fick bli kallad för "morfar Johnny", det gjorde honom så stolt. Just därför känns det lite extra tungt att tänka på det just nu. Så ofattbart att han valde bort det här livet!

När vi kommer tillbaka hem, så har vi varit ut i över 1½ timme. Hailey har fått frisk luft och har sovit i en timme. Hemma väntar Henke och hans kompis Micke. De har fixat en liten lastbil, så att Henke kan hämta stereo och högtalarna från garaget, som jag lovade honom.

Varken mamma och Lillis eller Ullis och Marre ville ha någon köttfärspaj. Nu frågar jag Henke och Micke och de är inte sena att tacka ja. Skönt att få lite sällskap vid matbordet. Hailey får lite äppelkräm, medan vi äter paj. Hon har bra aptit, så det är en fröjd att mata henne.

När Henke och Micke har åkt, så gör jag Hailey sällskap på golvet och leker en stund. Hon är så himla härlig! Det ger enormt mycket energi, bara att titta och lyssna på hennes livsglädje. Hon kvittrar förtjust över det mesta just nu.

Jag försöker att ta några bra kort på henne. Jag kan ju meddela att det inte är helt lätt, med tanke på att hon hela tiden vill åt kameran. Av ca 15 kort, så blev det bara två bra. Här är Hailey med sin favorit, kattleksaken med en pingla. Sorry Simba!

Sen var fårskinnet också en gosig favorit....

Det är så himla mysigt att få krypa omkring på golvet tillsammans med sitt barnbarn. Bra ge sig hän åt leken. Jag blir så lugn i sinnet av att bara vara tillsammans med Hailey. Vad härligt det ska bli att flytta närmare stan, så att vi får lite närmare till varandra.

Ullis har sagt att det blir lagom om jag kommer hem med Hailey vid sjutiden. Det är en hel del saker att packa in i bilen, så jag ger mig på att försöka fälla ihop vagn och resesäng. Inte helt enkelt, men efter några svordomar så lyckas jag.

Jag följer med in en stund hos Ullis och Marre. De är fortfarande inte klara med allt de har tänk att fixa. De har så himla fint hemma, så det ska inte vara några större problem inför fotograferingen i morgon. Sen vet jag hur Ullis tänker, precis som jag gjorde, inför min fotografering.

Känns tungt att åka hemåt igen, ensam. Det är mörkt och jag sätter på stereon på hög volym, för att inte somna. Av någon anledning, så är jag helt slut. Kan det vara Hailey det beror på? Även om vi har haft det jättemysigt, så tar det på krafterna, när man inte är van.

Jag behöver inte deppa ihop hemma, för Simba möter upp i hallen och behöver uppmärksamhet. Till kvällsmat blir det resterna av kycklingfilé, squash och champinjoner från igår. Lika gott idag, som igår. Sen slinker även resterna av vetelängden ner. Mums!

Ikväll har jag ingen lust att titta på TV, så jag hamnar framför datorn. Blogga en stund, så får det bli.