torsdag 9 februari 2012

Mormor- och Haileydag

Idag känns det faktiskt bättre, när jag vaknar. Jag har ju flera kul saker, att se fram emot, så det är ju inte så konstigt, egentligen. Mamma och Lillis ska komma över på lunch och jag ska se efter Hailey hela dagen.

Jag börjar med att gå en sväng till affären, eftersom det saknas lite saker i kylskåpet. Det är kallt ute, men solen skiner, så det gör ingenting. Det känns fortfarande helt underbart, att ha gångavstånd till affären. Det kommer nog ta tid, innan jag har vant mig vid det.

Medan jag, mamma och Lillis smörjer kråset med karrékotletter i grädd- och kantarellsås med pressad potatis till, så får Hailey tugga på ett smörgåskex med smör. Hon verkar ganska nöjd med det och jag vet, att hon nyss har ätit och snart behöver sova.

Vi dricker en slät kopp kaffe efter maten, innan mamma och Lillis tackar för sig. De har mycket att stå i nu, med nya lägenheten. Fort på med varma kläder och bums ner med Hailey i vagnen. Nu bär det iväg ut på långpromenad i det vackra vädret.

Jag hinner inte mer än runt husknuten, innan Hailey har slocknat. Bra, då hinner jag ta en rejäl promenad, medan hon sover. Få se nu.... Jag har ju funderat på, hur man tar sig runt Mesta skola och vidare ut på gärdet, mot Borsökna.

Sist jag gick den sträckan, så hamnade jag ju på en åker. Det tänker jag inte göra idag, när jag har barnvagn och allt. Det är ju inte värre än att jag får vända, om det nu skulle tjorva till sig.

Jag hittade inga vantar till Hailey, men jag har sett till att hennes små händer ligger väl inpackade i åkpåsen och overallen. Hon ser så totalt avslappnad ut, där hon ligger och snusar sött i vagnen. Min lilla solstråle!

Jodå, jag hittar stigen förbi husen efter Mesta skola, så att jag kommer runt i skogen och tillbaka på gångstigen genom Mesta. Ja, det var ju över lite stock och sten, men det gick ju galant, att ta sig fram ändå. Trodde att Hailey skulle vakna, när det guppade som värst, men det verkade bara fördjupa hennes sköna middagslur.

Vi kommer ända fram till Lagerberg, innan Hailey vaknar. Hon envisas med, att ha en av sin små händer framme, utanför åkpåsen. Den blir snabbt kall och röd. I brist på något annat, så tar jag av mig min varma fingervante och trär över hennes lilla hand.

Det tycker Hailey är kul och hon skrattar gurglande åt sin stora handske. Dessvärre, så börjar lilla damen vara ordentligt hungrig, så det härliga skrattet byts snart mot ett klagande gnäll. "-Vi är snart hemma nu, Hailey!" Jorsåatt, hon förstår precis! NOT!

Så här rödblommig och fin blir man efter en långpromenad....


Väl inne i värmen igen, så ser jag till att sätta henne i barnmatstolen, medan jag värmer på en rejäl portion av kött, sås och potatis. Det här kommer hon aldrig att få i sig, eller JO! Allt går ner med en stor aptit. Härligt, nu kan vi leka en stund....


Henke ringer och säger, att han och Micke har tänkt åka ut till Bälgviken, för att titta till huset. När Henke var ute sist med Ullis och Marre, så hade vattnet fryst i stora badrummet. Konstigt, eftersom jag har värmen på.

Jag hinner precis lämna ut bilnyckeln till Henke och Micke, när Hailey återigen börjar kinka och stå på tå vid diskbänken. "-Men lilla gumman, kan du verkligen vara hungrig igen?!". Jodå, hon smäller i sig en hel banan, utan omsvep!

Jag bjuder Henke och Micke på kaffe och kanelbullar, när de kommer tillbaka. De berättar om, att de har varit uppe på vinden, där vattenledningarna går. När de knackade på ledningarna, så kunde de riktigt höra, hur det rasslade till i rören och så släppte isproppen.

På samma sätt, så släppte oron i mitt bröst, över problemen med det frysta vattnet. Det skulle ju vara typiskt, om det hände något nu, när jag snart ska lämna över nycklarna till de nya ägarna. De berättar vidare, att de har lämnat kallvattenkranarna lite lätt droppande, så att det inte ska frysa igen.

Morbror Henke tyckte att Hailey skulle ha bananmärket i pannan....


Hailey får smaka lite kanelbulle, när vi fikar. Då duger inte smörgåskexet längre. De lär sig fort, de små liven! Morbror Henke tyckte att Hailey skulle sitta på bordet....


Men var finns bullarna då?....


Vi håller låda här, Hailey och jag, tills klockan börjar närma sig sju. Nu är hon så pass trött, att hon går till vagnen och letar efter sin tutte och sin gosis. Jag messar Ullis och Marre och de är snart på väg, för att hämta sin lilla prinsessa.

Jag fick rätt om, att den här dagen skulle bli mycket bättre än i går. Jag och Hailey har haft det jättemysigt!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar