Upp-och-ner

Tänk så upp-och-ner allt kan vara! Igår kände jag mig riktigt glad och kände mig riktigt nöjd med min dag, när jag gick och la mig.

Idag känner jag bara en krypande irritation i hela kroppen. Vet inte om jag ska kalla det ångest eller vad. Jag har varit ute och gått en rask stavgångspromenad på 5 km, men det blev det inte mycket bättre av. I och för sig, så kanske det hade varit ännu värre, om jag inte hade kommit ut på den där promenaden.

Hur som helst, så fullkomligen klättrar jag på väggarna idag. Samtidigt, så känner jag ingen som helst lust att göra något heller. Vad jag än försöker ta mig för, så känns armarna tunga som bly och benen darrar. Jag bara går omkring och suckar hela tiden.

Egentligen skulle jag ha haft Hailey här idag igen, men de ringde för en stund sen och sa, att det nog inte var så stor mening, eftersom hon sov middagslur så länge. Det kanske blir i morgon istället. Hailey brukar kunna få mig på bra humör.

Lillis har just varit här och lämnat en lagerhylla, som jag ska ha i förrådet. När vi hade fått in den på plats och jag hade lastat den full med saker, så gick jag bara in och började sucka igen. Funderar på om jag skulle ta en lugnande tablett, fast det tar emot det också.

Jag misstänker, att boven i dramat kan vara, att jag från och med idag, har börjat öka dosen på antidepressiv medicin. Det är nog inte helt ovanligt, att man känner sig så här då. Det enda raka är väl, att försöka fokusera på, att det kommer att bli bättre.

Om jag nu ska försöka att se lite positivt på den här dagen då, så har jag ju varit duktig och bokat in lite kul saker framöver. Nu i helgen, som kommer, ska jag på 50-årsfest. Det är bestämt sedan länge.

Helgen därefter, har jag bjudit hem Karin och Thomas tillsammans med mamma och Lillis. Vi ska ha lite trevlig vinprovning och middag. Det ska bli kul och jag har tagit sats länge, för den här bjudningen. Inte för att det tar emot, men för att jag inte har orkat rent mentalt.

Lördagen efter vinprovningen, så har jag bjudit hem tre kompisar på tjejmiddag. Sen håller jag på och försöker hitta ett datum, för att bjuda hit Anna Hall, en fd kollega från Stockholm. Samtidigt, så försöker jag att hålla igen, så att det inte blir för mycket på en gång. Balans, Lena, balans!

Jag önskar så, att jag hade tillräckligt med lugn i kroppen, för att kunna sätta mig ner och läsa en bra bok. Jag tror inte att jag har läst någonting, sen jag slutade att jobba. Ändå har jag så många böcker, som jag längtar efter att läsa.

Samma sak med TV. Jag har ingen som helst ro att titta på TV. Det blir för det mesta datorn istället. Min beteendevetare gav mig i hemläxa att stänga av datorn, i god tid innan kvällsnyheterna på TV. Det har väl gått så där, men jag försöker i alla fall.

Nu ska jag försöka, att samla krafter till att laga en god gryta. Känns sådär nu, att jag tog fram ett paket med karrékotletter från frysen i morse. Nu är jag i alla fall tvungen, att ta rätt på dem. Det går nog bra, bara jag börjar.

Jaha, nu är dessutom tvätten klar att hängas. Jodå, visst gör jag väl lite saker alltid. Det är ju bara det, att allt känns så himla tråkigt och meningslöst. Vi får väl se, om det blir en bättre dag i morgon.