Nöjd i hela kroppen

Idag njuter jag verkligen av att kunna ligga kvar i sängen och dra mig en stund innan jag går upp. Simba har börjat att tassa på mig och vill gärna komma under täcker en stund och mysa. Så himla mysigt!

Jag känner mig fortfarande mätt, efter gårdagskvällens frosseri i jordnötter. Det var så himla gott, men det tog inte lång stund innan jag mådde illa. Hur som helst, så måste jag ju äta frukost, så det är bara att bita ihop och äta.

Idag ska jag äta lunch med gamla kollegor från FB Data, men det är inte förrän halv ett, så jag har gott om tid att ta det lugnt dessförinnan.

När jag är helt klar, så får jag ett ryck och börjar borra hål i min stora brevlåda, för en skylt. Jag har ju haft en 6:a på brevlådan i Bälgviken. Nu vänder jag på 6:an och det blir en 9:a. Sen är det bara att skruva upp ett A, som jag har fått lov att köpa till.

Så fort tjälen har släppt, så ska jag se till att ställa ut min stora brevlåda. Den lilla brevlådan, jag har nu, har ju en avbruten nyckel i låset. Känns ju så där, måste jag säga. Men nu så, ska det snart bara vara att ställa dit min stora fina brevlåda.

Jag tar givetvis bussen in till stan, för att sedan byta linje vidare mot Sveaplan. Jag kommer till lunchen med en minut till godo. De är ca tio personer samlade idag och det känns kul att hälsa på alla. Känns lite som att tiden har stått stilla.

Efter en timme av gott sällskap, så går jag in till centrum igen. Jag har en tid hos min suveräne massör, Sigge. Ska bli väldigt skönt, att få bli lite ompysslad. Jag går sakta i solgasset, för att inte bli svettig och för att njuta av det fina vädret.

Det blir bussen hem också. Gäller ju att krama ur allt, som bara går, ur det gratis månadskort jag har fått. Solen gassar, så det känns egentligen tokigt att åka buss, men snålheten bedrar ju, som bekant, visheten.

Hemma igen, så ringer jag mamma och hör om de behöver någon hjälp. Inte det, nähej, men då så. Mamma föreslår istället att jag ska komma hem till dem i kväll till Borsökna och äta lite ost och ta ett glas vin. Nödbedd? Nej, det kan jag väl inte direkt påstå.

Nu är jag hemma igen, efter en trevlig kväll och försöker att knyta ihop säcken för idag. Inte så svårt. Har varit en bra dag och jag känner mig nöjd i hela kroppen.

I morgon har jag planer på att låna Effie, för en riktigt långpromenad. Effie har börjat lägga på hullet, så hon kan behöva en riktig genomkörare. Skadar väl inte mig heller då....

Tandläkarbesök och 50-årsfest

Tio minuter innan avtalad tid, tar jag på mig de blå skoskydden och sätter mig i väntrummet. Tro det eller ej, men jag har blivit kallad till ett tandläkarbesök, fast det är lördag. Det är en kombination av långa vårdköer och önskemål från patienterna, får jag förklarat för mig.

Jag har skött mina tänder bra, för jag har inga hål och inte ens tandsten. Hade jag dessutom använt tandtråd varje dag, så skulle jag ha fått en stjärna i journalen. Får ta det till nästa besök, om två år. I kassan förklarar de att det finns rabatter kvar från Försäkringskassan, så jag klarar mig undan lite billigare. Tack för det!

Direkt efter tandläkarbesöket, så åker jag hem till mamma och Lillis, för att hjälpa till att bära lite saker, som ska till Vilsta. Lillis har monterat isär den stora skinnsoffan, men inser att den är för tung för oss. Han ska istället anlita en flyttfirma, som även får ta hand om de tunga möblerna från övervåningen.

I stället, hjälper jag till att bära den nya stora TV:n ut till bilen och sedan in i lägenheten i Vilsta. Då är dagens bärande avklarat och jag kan åka hem, för att göra mig iordning, inför kvällens fest. Lillis lämnar med en påse fågelfrö till änderna, så jag stannar till vid broarna och häller ut fröna på isen.

När jag kommer hem, så börjar jag med att baka en morotskaka till Henke. Vi ska fira hans födelsedag i morgon och jag har lovat att bidra med morotskaka, som jag brukar. Medan kakan gräddar klart i ugnen, så sitter jag en stund vid datorn och tittar.

Efter duschen, så är det äntligen dags att svida om till nya klänningen. Känns jättekul, att klä upp sig från topp till tå. Just när jag håller på och tar på mig nylonstrumporna, så ringer min mobil. Det är en kille, som ska komma och hämta en grej jag säljer på Facebook.

Panik! Jag har bara lyckats få på mig ena strumpan och håller den andra i handen. Han vill att jag ska hålla utkik efter hans bil från fönstret och guida honom rätt bland husen. Känns så där, att smyga omkring längs väggarna, med bara en strumpa på.

Jag hinner precis få på mig andra strumpan, när han ringer på dörren. Puh, det var i sista sekunden! Lite lätt generad, förklarar jag att jag är på väg till en fest. Han studerar mig från topp till tå och jag känner att jag rodnar. Snabbt lämnar jag fram det han har köpt och stänger dörren.

Straxt därpå, kommer Gunilla och plingar på dörren. De är snälla och hämtar upp mig till förfesten hos Ann-Jeanette och Andres. Det ska bli så himla kul!

Vi är tretton personer samlade hos familjen Saamel. Vi står i deras fina kök och dricker lite gott och äter snacks. Sen är det dags att öva på vårt framträdande, vi ska göra för Thomas på hans 50-årsfest. Det går väl så där, men det blir nog bra, bara vi kommer dit.

Festen hålls i Frimurarlogens lokaler, bredvid Klosters kyrka. Vi möts av en gång kantad av marschaller. Där stämmer vi upp i en rungande "Ja må han leva!" Thomas och Karin möter oss i trappan och vi kramar om dem.

Vi är runt femtio personer, som har samlats för att fira Thomas, som fyller femtio år. Många av oss är fd kollegor, från tiden på FB Data i Hållsta, men det finns också långväga gäster från Tyskland med på festen. Alla bidrar vi till en härlig blandning av människor och det blir en toppenfest, på alla sätt och vis.

Jag var lite nervös först, över hur det skulle kännas att komma som singel, bland alla par. Det går helt över förväntan och jag kan släppa loss och ha kul. Det är först efter klockan ett, när DJ Arne Talving börjar tona ner musiken, till de sista tryckarna, som jag känner mig lite utanför.

Då känner jag mig fruktansvärt ensam, mitt bland alla goa människor. Alla vill ju dansa sista dansen med sin älskade. Det skär i hjärtat, när jag ser alla paren på dansgolvet. Inte för att jag missunnar dem, utan för att jag saknar Johnny.

Istället för att deppa ihop helt, så tackar jag för mig och tar en taxi hem till Simba. Det har varit en jätterolig kväll, med god mat, god dryck och roliga människor. Jag lägger mig med ett leende på läpparna och tänker på hur lyckligt lottad jag är, som har så många fina vänner.