Tandläkarbesök och 50-årsfest

Tio minuter innan avtalad tid, tar jag på mig de blå skoskydden och sätter mig i väntrummet. Tro det eller ej, men jag har blivit kallad till ett tandläkarbesök, fast det är lördag. Det är en kombination av långa vårdköer och önskemål från patienterna, får jag förklarat för mig.

Jag har skött mina tänder bra, för jag har inga hål och inte ens tandsten. Hade jag dessutom använt tandtråd varje dag, så skulle jag ha fått en stjärna i journalen. Får ta det till nästa besök, om två år. I kassan förklarar de att det finns rabatter kvar från Försäkringskassan, så jag klarar mig undan lite billigare. Tack för det!

Direkt efter tandläkarbesöket, så åker jag hem till mamma och Lillis, för att hjälpa till att bära lite saker, som ska till Vilsta. Lillis har monterat isär den stora skinnsoffan, men inser att den är för tung för oss. Han ska istället anlita en flyttfirma, som även får ta hand om de tunga möblerna från övervåningen.

I stället, hjälper jag till att bära den nya stora TV:n ut till bilen och sedan in i lägenheten i Vilsta. Då är dagens bärande avklarat och jag kan åka hem, för att göra mig iordning, inför kvällens fest. Lillis lämnar med en påse fågelfrö till änderna, så jag stannar till vid broarna och häller ut fröna på isen.

När jag kommer hem, så börjar jag med att baka en morotskaka till Henke. Vi ska fira hans födelsedag i morgon och jag har lovat att bidra med morotskaka, som jag brukar. Medan kakan gräddar klart i ugnen, så sitter jag en stund vid datorn och tittar.

Efter duschen, så är det äntligen dags att svida om till nya klänningen. Känns jättekul, att klä upp sig från topp till tå. Just när jag håller på och tar på mig nylonstrumporna, så ringer min mobil. Det är en kille, som ska komma och hämta en grej jag säljer på Facebook.

Panik! Jag har bara lyckats få på mig ena strumpan och håller den andra i handen. Han vill att jag ska hålla utkik efter hans bil från fönstret och guida honom rätt bland husen. Känns så där, att smyga omkring längs väggarna, med bara en strumpa på.

Jag hinner precis få på mig andra strumpan, när han ringer på dörren. Puh, det var i sista sekunden! Lite lätt generad, förklarar jag att jag är på väg till en fest. Han studerar mig från topp till tå och jag känner att jag rodnar. Snabbt lämnar jag fram det han har köpt och stänger dörren.

Straxt därpå, kommer Gunilla och plingar på dörren. De är snälla och hämtar upp mig till förfesten hos Ann-Jeanette och Andres. Det ska bli så himla kul!

Vi är tretton personer samlade hos familjen Saamel. Vi står i deras fina kök och dricker lite gott och äter snacks. Sen är det dags att öva på vårt framträdande, vi ska göra för Thomas på hans 50-årsfest. Det går väl så där, men det blir nog bra, bara vi kommer dit.

Festen hålls i Frimurarlogens lokaler, bredvid Klosters kyrka. Vi möts av en gång kantad av marschaller. Där stämmer vi upp i en rungande "Ja må han leva!" Thomas och Karin möter oss i trappan och vi kramar om dem.

Vi är runt femtio personer, som har samlats för att fira Thomas, som fyller femtio år. Många av oss är fd kollegor, från tiden på FB Data i Hållsta, men det finns också långväga gäster från Tyskland med på festen. Alla bidrar vi till en härlig blandning av människor och det blir en toppenfest, på alla sätt och vis.

Jag var lite nervös först, över hur det skulle kännas att komma som singel, bland alla par. Det går helt över förväntan och jag kan släppa loss och ha kul. Det är först efter klockan ett, när DJ Arne Talving börjar tona ner musiken, till de sista tryckarna, som jag känner mig lite utanför.

Då känner jag mig fruktansvärt ensam, mitt bland alla goa människor. Alla vill ju dansa sista dansen med sin älskade. Det skär i hjärtat, när jag ser alla paren på dansgolvet. Inte för att jag missunnar dem, utan för att jag saknar Johnny.

Istället för att deppa ihop helt, så tackar jag för mig och tar en taxi hem till Simba. Det har varit en jätterolig kväll, med god mat, god dryck och roliga människor. Jag lägger mig med ett leende på läpparna och tänker på hur lyckligt lottad jag är, som har så många fina vänner.

Vardag igen

Jag vaknar med ett ryck, när telefonen ringer ilsket på nattduksbordet. Klockan är nio, så det är ju inte i ottan precis, men jag sov ju så himla skönt. Inget kul att bli väckt av telefonen!

Det är mamma, som ringer och säger att Lillis snart kommer förbi med mina grejer från nyårsaftonen. "-Va, NUU?! Jag har ju inte en tråd på kroppen!" "-Ja, men du har väl en morgonrock?", säger mamma lite retfullt. "-Jo, det är ju klart....", muttrar jag till svar.

När jag har vaknat till lite mer, så inser jag att det ju är jättebra, att Lillis kommer förbi med mina saker. Jag åkte ju ifrån väska med plånbok och en hel del till, när jag fick lift hem på nyårsnatten. Jag har ju tänkt att åka och handla idag och då kan det ju vara en bra början, att ha en plånbok.

Efter frukost och en skön dusch, så ringer jag kundtjänsten på Eskilstuna Energi och Miljö. Eftersom jag inte bor i huset längre, så tänkte jag att jag skulle kunna avbeställa sophämtningen, för att spara in på lite utgifter. Men, se det kan man inte!

Det finns en lag på att man måste ha sophämtning, vare sig man bor i huset eller inte. Det jag kan göra är att begära uppehåll i sophämtningen under en period, men det skulle troligen bli dyrare än att bara låta allt vara som det är. Men då så, då har jag kollat i alla fall då.

När jag ändå är i stöten, så passar jag på att ringa banken om min fordonsförsäkring i deras bolag, Tre Kronor. Jag har fått en premiehöjning på över tusen spänn och det vill jag gärna ha vettig förklaring på. Min bankkontakt är upptagen, så jag pratar in ett röstmeddelande och ber henne att ringa vid tillfälle.

Ullis ringer och undrar om jag kan se efter Hailey någon timme, medan hon och Marre åker till veterinären med deras katt, Freaky. Självklart kan jag det! Deras stackars katt har fått problem med överfyllda analsäckar och luktar vedervärdigt. Tänk så mycket konstigt det finns!

Mamma ringer och vi pratar en stund. I morse var jag ju så himla trött och grinig, så hon fick knappt ett vettigt ord ur mig. Jag berättar att Hailey är här och att vi precis ska äta. "-Kom hit istället, så Hailey får visa hur duktigt hon har blivit på att gå!"

Det är otroligt vad snabbt det har gått för henne, att lära sig gå ordentligt. När hon väl vågade släppa taget, så tog det inte mer en någon dag, innan hon tultade omkring överallt. Enligt Ullis, så är det nu slut på friden! Ändå måste jag säga att hon är duktig på att lyssna och lyda, när man säger ifrån....

Mamma hinner inte mer än titta in och leka med Hailey en liten stund, när Ullis messar och säger att de är på väg hit nu. Eftersom de har katten i bilen, så får jag gå ut med Hailey till dem. Hailey vinkar åt sin gammelmormor, som står i fönstret och tittar.

När jag blir ensam igen, så bestämmer jag mig för att åka till Ö&B. De ska tydligen vara billigast i stan på att byta kolsyrepatron. Kan vara kul att gå omkring där och titta en stund. Sen handlar jag färskvarorna på Willy's. Känns som om klockan är kväll, fast den bara är runt fyra. Kolmörkt ute!

Nummerpresentatören blinkar, när jag kommer hem och givetvis har Susanne från banken ringt, när jag var iväg och handlade. Ja, ja, hon ringer väl igen

Simba är fortfarande chockskadad, efter Haileys och mammas korta besök. Han ligger och trycker bakom alla gosedjuren i sängen. Om jag inte visste att han brukar ligga där, så skulle det vara lätt att tro att samlingen med gosedjur hade ökat.

Nu ska här bakas kaka till i morgon. Jag får besök av två fd kollegor från Fb Data i Hållsta, Karin och Inga-Lisa. Det blir morotskaka, som är ett säkert kort. Kul med lite fikabesök, så där mitt på dagen. Det var längesedan vi träffades, så det finns säkert mycket att prata om.

Medan kakan står i ugnen, så gör jag en soppa på färsk broccoli. De hade bra pris på broccoli på Willy's, så då blev jag sugen på det. Jag köpte även ett stort paket med prinskorv, även det till ett mycket bra pris, så nu blir det korv i soppan också. Mmmm...

Igår var det en bra dag!

Måndag morgon och jag behöver fortfarande inte åka till jobbet. Det börjar faktiskt så sakteliga sjunka in nu att jag är ledig för gott. Tanken känns fortfarande svindlande. 

Trots att jag får sova hur länge jag vill så vaknar jag redan vid halv åtta-tiden och går ut på min morgonrunda. Det är en underbar morgon. Solen värmer och det är nästan vindstilla. Fåglarna verkar tävla om vem som kan låta högst. Bra att jag kom upp tidigt för idag kommer Ullis & Marre ut och lämnar Hailey några timmar för att få vila lite och få lite egen tid. Ska bli kul att få rå om henne lite igen.

Vid lunchtiden kommer de. Jag gör kaffe och undrar om det är någon som vill ha morotskaka. Även om jag vet att Ullis inte vill ha, så måste jag ju ändå fråga. Hon har ju bett mig att vara som vanligt. Marre och jag vill gärna ha var sin bit, så jag ställer fram kakan på bordet ute på altanen. Ullis tittar länge på kakan och bestämmer sig till sist för att ta en bit. Jag jublar inombords men försöker att inget visa utåt.

Efter fikat frågar Ullis om vi har någonstans där vi brukar elda. Jag undrar varför hon vill veta det och då berättar hon att hon gärna vill bränna sina "mat-dagböcker" från den värsta perioden av hennes sjukdom. Hon noterade då varje liten smula hon åt och räknade kalorier. Om hon ska bli kvitt det kontrollbehovet så behöver de här noteringarna brännas. Lite av en symbolhandling också. "Nu ska det bli nya tag!" säger Ullis.

Sagt och gjort. Vi rullar bort grillen från altanen och river ut alla blad från dagböckerna och skrynklar ihop dem till små bollar, som vi sedan eldar upp. Härligt! Jag tror att det kändes svårt för Ullis, men samtidigt tror jag att hon kände sig lättad. På något vis så tror jag att de där böckerna hade lite makt över Ullis. Nu är de i alla fall borta, forever hoppas jag!

Ullis & Marre tar en kort promenad i det fina vädret innan de åker hem och lämnar mig och Hailey. Nu ska vi bara fixa lite käk till oss båda. Sen är det dags för en promenad med vagnen i byn. Hailey ligger snällt på en filt på golvet och tittar på Simba, som förskräckt trycker sig mot altandörren och vill ut. Vad är det för en konstig liten varelse som ligger på golvet och dreglar och jollrar?!

Hailey somnar direkt i vagnen när vi rullar ut på gatan. Jag har en tunn jacka på mig, som snart åker av. Det är ju helt otroligt varmt idag! Hm, vart ska vi gå då? Jo, nu ska jag passa på att gå alla små tvärgator och återvändsgränder i byn. Dit man aldrig går när man är ute själv och går. Kan ju vara kul och se lite andra hus och tomter än de vanliga. Känns mer legitimt att gå med en barnvagn. Gud så larvig man är!

Johnny kommer hem vid fyra-tiden och han sätter sig genast med Hailey. Vi tar lite kort för en gångs skull. Man glömmer alltid bort att ta kort när Hailey är här för det är så mycket annat runt omkring då. Men nu fick vi i alla fall några fina kort på henne.

När jag lämnar tillbaka Hailey hemma hos Ullis & Marre, så strålar de av ny energi. På den korta stund jag har haft Hailey så har de hunnit vårstäda på uteplatsen och haft lite kvalitétstid. Känns bra att se dem glada och lyckliga. Verkar som att Hailey blir glad över att komma tillbaka till mammorna också för hon ler ett stort tandlöst leende när hon ser dem.

På kvällen sitter jag en stund vid datorn och kollar av Facebook. Jag skickar ett meddelande till Lena, en gammal klasskompis från grundskolan. Hon har en barnstol som hon har lovat att jag ska få, så jag frågar när jag kan hämta den. Lena ringer upp i stället och vi blir sittandes en bra stund i telefon och pratar om ditt och datt. Vi har inte träffats på år och dagar, även om vi har haft kontakt via Fejjan ett tag. Vi pratar på som om vi aldrig har varit i från varandra. Kul!

Lång dag med många härliga inslag. Ullis äter! Solen skiner! Hailey på besök! Pratstund med Lena! Kort och gott en bra dag. Vid tio-tiden är jag helt däckad och somnar som en stock.

Dan före dan

Det är helt otroligt, men jag har banne mig inte haft en minut då jag inte vet vad jag ska göra. Det går för runt hela tiden. Inte för att jag klagar, men jag trodde nog att jag skulle få det lite långsamt ibland, i alla fall den här första månaden när Johnny fortfarande jobbar.

Vaknade före kl. 8 i vanlig ordning och stavade runt Lillsjön. Nu har isen släppt, förutom i en del vikar där den fortfarande ligger kvar som en sorglig, gråsvart massa. Sädesärlan har kommit och sitter på grannens hustak och vippar på stjärten. Idag ska det bli uppåt 20 grader varmt. Får se om man kan hålla på lite ute i trädgården senare i dag.

Nu är det operation bakning som pågår för fullt. Johnny fyller år i morgon och vi ska ha födelsedagskaffe på kvällen. Först blev det en morotskaka, allas favorit nummer ett. Nu har jag precis ställt in en chokladkaka i ugnen. Sen blir det chokladglasyr och kokos på den. Bullarna tänker jag inte baka förrän i morgon så att de är riktigt nybakta och goda när alla kommer. Sen luktar det ju så gott i hela huset när man just har bakat.

När postbilen kommer hastar jag ut direkt för att se om jag har fått någon avi på postpaket. Jag har beställt Johnnys present på nätet och hoppas nu bara att den ska hinna komma tills i morgon. Men nej, inte idag heller. Rackarns! På väg in noterar jag åter ilsket rådjurens mästerverk med penséerna i urnan från i går. Måste göra något åt det innan morgondagen. Jag har ju fem fräscha penséer som står på lut i garaget. Om jag pudrar lite blodmöl över allt sen så borde det hålla odjuren borta.

Just fasen tvättunnan är full! Då laddar vi en tvättmaskin också då. Den sköter ju sig själv medan jag bakar. Jag har mjöl och kaksmet i ansiktet. Härligt när man bakar själv, då får man slicka av visparna och det sista i bunken utan konkurrens. Det slår mig, jag har blivit en bullmorsa igen! Tror inte att jag har bakat och lagat mat så här mycket sen ungarna var små och det är ju några år sen nu.

Känner att det börjar kurra i magen. Är det redan dags för lunch? Tiden rusar ju iväg! Jag har en färdig portion mat från igår, så det är bara att värma. Då hinner jag nog äta lunch innan chokladkakan är klar i ugnen. Måste se till att få en stund över sen. Molnen börjar skingra sig och solen tittar fram. Blir härligt att sätta sig sen med en kopp kaffe på altanen.