Återseende på Växtriket

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, vet inte om jag utsöndrar någon sorts hormon, men jag har en jäkla förmåga att stöta ihop med nyskilda män, eller män i största allmänhet just nu. Härligt ja, men kan bli lite rörigt också.

Som jag skrev i morse, så åkte jag till Växtriket, för att handla lite blommor till mina urnor. Mitt bland alla krukor och plantor, så springer jag ihop med en gammal klasskompis från gymnasiet. Kul! Vi har inte pratat på så där runt 30 år. Skrämmande, men sant!

På en halvtimme lyckas vi berätta om vad vi har gjort de senaste trettio åren, som på en speed-date. Sen var det ju inte en date från min sida då, bara ett kärt återseende. Ändå blev jag inviterad att hälsa på i den stora, ensamma villan. Jo jag tackar jag! Vi får väl se, hur det blir med den saken då! ;)

Självklart, så mår jag ju toppen av att bli så uppvaktad, men som jag skrev tidigare, så kan det ju bli lite rörigt också. Jag har ju en jäkla förmåga att blanda ihop känslor med lust, om jag så säger, så det gäller att hålla huvudet kallt.

Hemma igen, så ger jag mig i kast med att byta jord på de övervintrade pellisarna och oxalisen. Det är kallt och ogästvänligt ute, men jag härdar ut och lyckas bli klar med det jag har planerat. Nu ska jag in och förbereda lite för Marias besök i kväll.

Maria och hennes sambo Peter har hjälpt mig med att deklarera, både för mig och Johnny. Som Maria sa, jag hade säkert klarat av det själv, men jag har bara inte haft orken. Då tackar man och tar emot, när det finns goa vänner som kan hjälpa till. Tack!

Maria och jag har alltid kunnat prata om allt. Ikväll utgör inget undantag. Även om jag förmodligen ger ett ganska förvirrat intryck, så vet jag att Maria förstår. Det är inte så jäkla lätt, att helt plötsligt stå där som singel igen och att samtidigt ha en sorg att hantera.

Nu sitter jag här vid datorn igen och spelar en skön Spotify-lista, som jag har kapat från Lena Jonsson-Fyhr. Kul att det är så pass öppet i Spotify. Då får man bra musiktips från andra FB-vänner.

Har chattat med en gammal tjejkompis från gymnasiet, som numera bor i Oslo. Vi försöker att boka in en helg, då jag kan komma till henne och göra Oslo. Låter väl inte helt fel! Kanske finns någon trevlig gut där, som har väntat på mig i hela sitt liv. Skärp dig nu, Lena!

Nu ska jag snart gå och knyta mig, om jag ska orka göra Eskilstuna osäkert under dagarna två. I morgon, fredag, blir det Ölkultur med några härliga tjejkompisar. På lördag blir det knytis i Slottsskolans matsal med musik av bandet "Bara ben".

Känner redan hur trött jag kommer att vara på söndag, men det är väl smällar man får ta!

Mor- och dotterdag

Jag har tillbringat förmiddagen med att fixa mig lite extra i håret och att göra en makeup. Känner mig riktigt fin, för en gångs skull. Nu sitter jag i bilen och är på väg att hämta Ullis, som har varit hos frissan och klippt en ny frisyr.

Vi har bestämt att vi ska äta lunch tillsammans på thaistället Innovation i Nyfors. Passar nog Ullis bra, eftersom de har buffé. Då kan hon äta av det hon vill och lägga för sig själv, det hon vill ha.

Ullis är redan klar hos frissan och står utanför, när jag kommer med bilen. Vilken pingla! Hon fullkomligt lyser! Man kan se på en mils avstånd, att hon är helnöjd med sin nya frisyr. Tack, Lisbeth, alltså Ullis frissa, på Salong Style.

På väg mot Nyfors, babblar Ullis oavbrutet och det går inte att ta miste på hennes upprymdhet. Det smittar av sig och det sprider sig en behaglig värme i hela magen.

Som vanligt, är det mycket folk på Innovation, men vi hittar ett bra bord för två. Där kommer Ullis inte undan kameran längre. Visst är hon fin, min lilla dotter?!

Vi börjar med Thaisoppan, som är riktigt stark och god. En sån där soppa, som man blir snuvig av. Jag nöjer mig med att äta en tallrik med varmrätt. Vet att jag kommer att må dåligt om jag äter mer, så det är ju onödigt.

Ullis hämtar en andra laddning av varmrätterna och jag vet inte riktigt vart hon gör av maten, i sin lilla kropp. Ner går den i alla fall, utan tvekan och jag är så glad för det!

Vi avslutar med kaffe, innan vi tar bilen till Växtriket. Jag ska köpa ljung till blomlådorna vid köksfönstret och till amplarna på farstubron. Blommorna som sitter där nu, har varken fått vatten eller gödning på säkert en månad, så de ser rätt så medtagna ut. Ska bli skönt att få byta ut dem nu.

När vi svänger ut från parkeringen vid Växtriket, så får jag ett infall och gör en avstickare till Närjeholmen, som ligger liksom bakom Växtriket, mot ån. Jag har alltid undrat hur det ser ut där, men jag har alltid varit för stressad för att ge efter för infallet. Nu kan jag ge efter.

Det ligger ju hur många hus som helst där! Ser precis ut som att man är på landet, fast det ligger mitt i stan. Häftigt! Det känns också häftigt att jag bara gav efter för min impuls.

Det har blivit mycket av den varan nu, alltså impulsgrejer. Kanske har något att göra med känslan av att man måste leva i nuet och ta vara på varje sekund av livet. I morgon kan det vara för sent! Synd bara att det måste hända något så tragiskt för att man ska vakna till.

Vi åker vidare, hem till Ullis och Marre i Skiftinge. När vi kliver in genom dörren, så hör vi ett "Eeh!" och ser Haileys lilla huvud sticka fram i dörröppningen till hennes rum. Det är Marre, som håller fram Hailey och leker tittut med oss.

Hailey har fått nya kläder, så Ullis byter om på henne, så att jag ska få se på den fina klänningen och de fina skorna, som hör till. På den här bilden ser man dessutom ännu bättre hur fin Ullis blev i håret....

När Ullis sätter på Hailey de rosa skorna, så blir det skrika av. Hailey får total panik av att inte kunna röra som vanligt på fötterna. Ta bort, ta bort!

Ullis rycker in och tar av henne skorna. Det är roligare att leka med dem....

När klockan är fyra, så tackar jag för kaffet, kramar Ullis och Hailey och går ut till bilen. Marre ska lifta med mig till gymmet och träna en stund. Hon har ju varit hemma med Hailey hela tiden, medan jag och Ullis har roat oss, så nu är det Marres tur att ha lite egen tid.

När jag kommer hem, så byter jag direkt om till träningskläder och tar en härlig promenad runt Lillsjön. Det blåser rejält idag också, men vinden är fortfarande ljummen, så jag behöver ingen jacka. Det står nog inte på innan man behöver både jacka och vantar, så jag passar på att njuta och ta in de vackra höstfärgerna.

Telefonsvararen blinkar ilsket när jag kommer hem. Mamma har ringt tre gånger och Carina i Skogstorp har också ringt. Båda är nyfikna på om jag har hört något från mäklaren, men jag är lika nyfiken jag. Han har inte ringt idag heller. Morr!

Nu ska jag bara ta en dusch, svida om till morgonrock och göra te, innan jag bäddar in mig bland kuddar och duntäcke i sängen, för att se "Bonde söker fru". Idag VET jag att det inte bara är "Idol", så det så!

Stajling och gräsklippning

Mamma sa ju redan igår, att hon ville ha med mig som smakråd, när hon ska köpa lite nya växter. På tisdag kommer mäklarens fotograf och ska ta korten, som ska läggas ut på Hemnet. Huset behöver därför stajlas inför den dagen.

Precis innan jag ska åka till mamma, så ringer Ullis. Nu har de hört av sig från Strömsholm igen och berättat att Freaky har lyckats slita ur katetern på sig själv. Inte bra! Nu måste de kolla om han kan kissa av sig själv, annars måste han sövas igen för att få en ny kateter.

Stackars Freaky och stackars Ullis. Hon har väl fått nog med stryk nu, tycker jag. Kan det aldrig få bli lugnt runt henne?! Tänk att alla olyckor har en förmåga att komma i stim!

Mamma och jag kliver in på Växtriket med en stor vagn, som ska fyllas med både ute- och inneblommor. Precis innanför dörren, så träffar jag på en gammal arbetskamrat, Karin, som jobbar där. Vi pratar en stund, sen går vi vidare.

Vad kul det är att få vara med som smakråd. Det är ju alltid enkelt att sätta sprätt på någon annans pengar! Mamma verkar i alla fall nöjd över att jag är med, även om det kostar en slant att lösa ut oss därifrån. Väl investerade pengar, tycker vi båda.

Lillis har redan kommit hem och håller på i trädgården och påtar, när vi svänger in på uppfarten. Han tar emot blommorna vi har köpt och börjar direkt att planera i krukorna. Gäller ju att smida medans järnet är varmt. He, he.... Lillis är ju smed! Jag vet, den var dålig!

Jag har tagit med tre bitar av min gröna sockerkaka. Lovade mamma att spara en bit. Smakar gott till kaffet. Effie sitter och gnäller bredvid mamma och vill smaka. Det får hon givetvis.

Stajlingen har redan börjat i mitt huvud, så jag har inte ens ro att sitta still tills jag har fikat klart. Skitkul att få vara med och tycka till och styra och ställa lite. Jag har en ganska bestämd uppfattning om hur allt ska vara och säger till mamma och Lillis, att jag säger precis vad jag tycker, så vill de inte det, så måste de säga ifrån!

De verkar i alla fall tycka att det är bra med någon, som är med och hjälper dem att få till det. Mamma säger att hon gärna vill att jag är med på tisdag, när fotografen kommer, så att jag kan hjälpa till med att piffa lite inför varje kort. Det vill jag gärna, så det bestämmer vi.

Det är svårt att slita sig från stajlandet, men jag känner att jag har mycket att göra själv därhemma också. Jag tackar för mig och tar bilen hemåt igen.

Känner mig ganska nöjd med dagen hittills, även om tankarna går direkt till Johnny, när jag sitter där själv i bilen. Så många gånger vi har cyklat den här vägen tillsammans, mellan Borsökna och Bälgviken!

Hemma igen, så värmer jag på en portion av ugnsfalu och potatismos. Stockar sig i halsen, men det går ändå ner. Gäller att få i sig lite mat, så att jag orkar klippa gräset sen.

Två timmar senare, så sitter jag på altanen och försöker att få bort allt gräsklipp på benen, fötterna och på gympadojjorna. Myggen har börjat anfalla och det känns så där att sitta där svettig i shorts och linne. Jag skyndar mig in i stugvärmen, undan myggen.

Inne ligger Simba i fårskinnsfällen och sover tungt. Så skönt det ser ut! Ullis ringer och berättar att Freaky blir kvar på Strömsholm i natt också. Han har inte lyckats att kissa så bra på egen hand ännu, så de vill vara säkra på att han inte behöver få en ny kateter, innan han får åka hem.

Innan jag sätter mig vid datorn för att skriva, så stryker jag orden "klippa gräset", på en lista jag har gjort. Tänkte att det kunde kännas skönt att ha en lista på alla måsten, så att man kommer ihåg allt som behöver göras. Dessutom så känns det så himla bra, när man äntligen kan stryka något på listan.

Kort och gott, så känner jag mig väldigt nöjd med min dag. Har inte gråtit något idag heller. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det har i alla fall gjort lite mindre ont idag och det är väl i alla fall ett stort steg i rätt riktning.