Ensam helg

Två hemska blåsor på hälarna har plågat mig ända sedan tvåtimmarspromenaden i torsdags. Jodå, det var riktigt skönt att gå i rask takt i två timmar, men mina fötter var inte riktigt med på noterna. Måste ha varit fel strumpor eller något.

Nu när blåsorna så gott som är borta, så har jag ingen bra anledning till att inte ge mig ut och motionera igen. Det får nog bli en skaplig runda idag. Speciellt efter den där flottiga pizzan igår. Får se om jag kombinerar motionen med en tur i svampskogen eller hur jag ska göra.

Bosse och hans äldsta dotter är i Stockholm med husbilen och upplever ett äventyr under helgen. Det är en present, som Bosse fick när han fyllde femtio. De ska paddla kajak, klättra i berg och krypa i grottor. Synd bara att inte vädret kunde vara med dem.

I går kväll, när jag var ensam hemma, så passade jag och Ullis på att gå ner till Ölkultur. Min vän Anitha, som jag inte har träffat på evigheter, skulle jobba i baren. På så vis kunde jag kombinera en mysig kväll med Ullis, pubbesök och ett kärt återseende med Anitha.

Efter Ölkultur gick vi vidare till Grappa Bar. Det var ju en väldigt fin kväll igår och dessutom lönehelg, så stället fullkomligt svämmade över av festsugna människor i alla åldrar. Trots det, så kunde jag snart konstatera att jag hellre hade tillbringat kvällen hemma, dvs om nu Bosse hade varit hemma. Pensionärsvarning eller bara förälskad?!

Nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och undrar vad jag ska göra med den här dagen. Jodå, motionen är redan inbokad, men jag menar med resten av dagen. Bosse kommer inte hem förrän i morgon, så jag har en hel dag som jag ska fylla.

Dags att "sätta fartyg", som jag och Bosse brukar säga när vi menar "sätta fart", ett internskämt som härstammar från autokorrekt i mobilen. Det är så lätt att börja brodera ut texten i milslånga inlägg, men nu ska jag skärpa till mig och försöka få något vettigt gjort.