Ensam helg

Två hemska blåsor på hälarna har plågat mig ända sedan tvåtimmarspromenaden i torsdags. Jodå, det var riktigt skönt att gå i rask takt i två timmar, men mina fötter var inte riktigt med på noterna. Måste ha varit fel strumpor eller något.

Nu när blåsorna så gott som är borta, så har jag ingen bra anledning till att inte ge mig ut och motionera igen. Det får nog bli en skaplig runda idag. Speciellt efter den där flottiga pizzan igår. Får se om jag kombinerar motionen med en tur i svampskogen eller hur jag ska göra.

Bosse och hans äldsta dotter är i Stockholm med husbilen och upplever ett äventyr under helgen. Det är en present, som Bosse fick när han fyllde femtio. De ska paddla kajak, klättra i berg och krypa i grottor. Synd bara att inte vädret kunde vara med dem.

I går kväll, när jag var ensam hemma, så passade jag och Ullis på att gå ner till Ölkultur. Min vän Anitha, som jag inte har träffat på evigheter, skulle jobba i baren. På så vis kunde jag kombinera en mysig kväll med Ullis, pubbesök och ett kärt återseende med Anitha.

Efter Ölkultur gick vi vidare till Grappa Bar. Det var ju en väldigt fin kväll igår och dessutom lönehelg, så stället fullkomligt svämmade över av festsugna människor i alla åldrar. Trots det, så kunde jag snart konstatera att jag hellre hade tillbringat kvällen hemma, dvs om nu Bosse hade varit hemma. Pensionärsvarning eller bara förälskad?!

Nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och undrar vad jag ska göra med den här dagen. Jodå, motionen är redan inbokad, men jag menar med resten av dagen. Bosse kommer inte hem förrän i morgon, så jag har en hel dag som jag ska fylla.

Dags att "sätta fartyg", som jag och Bosse brukar säga när vi menar "sätta fart", ett internskämt som härstammar från autokorrekt i mobilen. Det är så lätt att börja brodera ut texten i milslånga inlägg, men nu ska jag skärpa till mig och försöka få något vettigt gjort.

Från läshörnan till puben

Efter en väldigt lat förmiddag, så åker jag in till Årby och hämtar Johnnys mamma, Doris. Hon ska komma över på en fika och se min nya lägenhet.

Vi fikar och pratar oavbrutet i nära på två timmar. Allt känns bra och otvunget. Sen känner vi ju båda, att det saknas en person, men det finns ju ingen som kan göra något åt. Dessutom, så vill jag ju inte känna så. Det här är MIN nya lägenhet!

När jag har skjutsat hem Doris igen, så blir jag lite rastlös. Efter en uppvärmd lunch, så funderar jag på vad jag ska göra resten av dagen. Jag ringer mamma och Lillis, för att höra om de behöver någon hjälp, men ingen svarar.

Det är då, som jag äntligen kommer mig för, att ta fram en bok. Tror inte att jag har läst en rad, sen jag slutade att jobba. Jag vet att jag började på senaste delen av "Grottbjörnens Folk", men att jag inte hade ro att fortsätta. Nu får jag läsa om de tre första kapitlen, för att minnas.

En kopp te, en mojsig pläd och några kuddar. Precis vad jag behöver, för att komma till ro och kunna börja läsa igen. Jag fullkomligen suger i mig vartenda ord. Vilken härlig känsla att komma igång med att läsa böcker igen!

Tre kapitel senare, så ringer telefonen. Jag håller på att snubbla raklång, när jag försöker trassla mig ur pläden, för att hinna upp och svara. Det är Nilla, som frågar om jag vill vara spontan och hänga med en sväng till någon pub, med henne och Totte.

Det tar mig två sekunder, att hinna fundera över vad jag ska svara. Självklart! Nog för att det var skönt att sitta och läsa, men jag tackar inte nej till muntert sällskap, bara så där. Absolut, jag tar bussen in om en halvtimme!

Jag kommer in till stan lite före Nilla och Totte, så jag föreslår att vi ska ses på Galaway Arms. Jag har inte ätit kvällsmat, så jag ska passa på att äta något lätt där, innan de kommer.

Jag beställer en bouillabaisse och en öl. Efter en stund, så blir jag anvisad till ett bord lite "Kalle bakom", men det gör inget. Puben är fullsatt ikväll, eftersom de ska ha någon form av Quiz, så jag får nog vara tacksam över att över huvudtaget få ett bord.

Medan jag väntar på maten och på Nilla och Totte, så träffar jag en av Johnnys och mina gamla kompisar, Peter Witt. Vi hinner prata en bra stund, innan mitt sällskap kommer. Men var är maten?!

Efter ett antal förfrågningar, så dyker äntligen min soppa upp. Dessvärre, så smakar den bara vatten. Nilla tycker att jag ska säga till, men själv är jag tveksam. Jag är lite mesig, när det kommer till att man ska klaga på saker.

Jag repar dock mod och tar sopptallriken med mig, tillbaka ut till baren. Kyparen förstår direkt och jag beställer en hamburgertallrik istället. Så gick det med min "lätta" kvällsmåltid.

Efter en alldeles för dåligt stekt hamburgare och ett alldeles för svårt quiz, så bestämmer vi oss för att gå vidare till någon annan pub. Vi vill ju ha lite musik och rörelse, inga knutar i hjärnan av svåra frågor. Det blir Grappa Bar.

Där kan vi umgås och sitta och prata, medan musiken spelar i bakgrunden. Precis som man vill ha det. Sen inser vi att klockan har rusat iväg och att det snart är dags att tänka på hemfärden. Speciellt jag, eftersom jag ska åka ut till stallet vid halv tio imorgon bitti.

Tottes son, Marcus kommer och hämtar oss med bilen. Tottes och Nillas dotter, Sanna är med och sitter och kvittrar glatt bredvid. När vi kommer hem till mig, så följer alla med in en snabbis, bara för att se hur jag har det.

Nu gäller det att jag snart kommer till ro och kan sova. Imorgon blir det nog en tuff dag i stallet. Ska bli jättespännande!