Toppendag med Anitha och Dolcan

Väderprognoserna stämmer inte alltid så bra. Idag är jag glad för det. Ser ju ut att bli en toppendag, även om det är lite kallare i luften och det blåser lite. Passar alldeles utmärkt när jag ska ut till stallet och rida. Anitha ska följa med, så det är tänkt att vi ska börja med att äta lite lunch här först.

Det blir frästa bitar av kycklingfilé tillsammans med wookgrönsaker och äggnudlar. Allt väldigt kryddigt med soja, sweet chili och wookkrydda. Smakar riktigt bra i solen på min lilla altan. Vi hoppar över kaffe, eftersom vi gärna vill komma ut till stallet, så fort som möjligt. Gäller att passa på så länge solen visar sig från sin bästa sida.

Idag åker vi i Anithas bil, eftersom vi tog min bil förra gången. Skönt att bara sitta bredvid och slappna av, även om det är kul att köra ibland också. Vi pratar oavbrutet hela tiden och hinner prata ifatt sen sist. Måste ju hålla oss lite ajour om varandras liv.

I stallet hjälps vi åt att mocka de tre boxarna och att dela hö och sopa stallgången. Inte ser jag några huggormar på gödselstacken idag heller, vilket jag har blivit varnad för. Kan vara grävlingen, som bor under stallet, som har kalasat på ormarna.

Dolcan kommer fram till mig frivilligt i hagen, även fast jag inte har med mig någon godis att muta med. De andra hästarna kommer fram för att kolla om det vankas några godsaker, men de får lite pussar istället. Jag och Anitha hjälps åt att få ut Dolcan ur hagen, utan att de andra hästarna smiter med.

När jag borstar av Dolcan, så ser jag att hon har börjat brunsta. Inte undra på att killarna i hagen var så angelägna att följa med henne in då! Även om de faktiskt är valacker, så fattar de inte det. Stackare, och stackars Dolcan, som ständigt får stå ut med att bli uppvaktad av dessa låtsaskavaljerer!

Vi tar en stig in i skogen, som visar sig vara en härlig ridväg. Stigen är torr och fin och jag kan både trava och galoppera genom skogen. Sen vänder jag tillbaka, för att möta upp med Anitha, som promenerar med oss. På så vis, så får vi alla motion och njuter av den fina dagen.

Tillbaka i stallet igen, så är både jag och Dolcan rejält svettiga. Jag baddar av Dolcan med blöt svamp, så att jag får bort den värsta svetten. Vi vill ju inte att hon ska bli uppäten av myggen sen. Dolcan ser ut att njuta i fulla drag.

Vi tar en kopp kaffe med glass på min lilla altan, när vi kommer hem igen. Nu känns det att luften är kall och vi får klä på oss lite, även om vi sitter i solen. Måste göra något åt möblemanget på altanen. Känns bara trångt och obekvämt, som det är just nu.

När Anitha har tackat för sig och åkt vidare, så går jag in och ringer till Bosse. Vi pratar länge och fnissar mycket om allt möjligt. Konstigt att man kan prata så länge om ingenting. Det finns alltid något att bubbla om, så det är alltid svårt att avsluta.

Jag värmer på resterna från lunchen till kvällsmat. Sen tar jag en välbehövlig dusch. Nu har jag hunnit titta lite på Facebook och bloggen, så nu börjar det bli kväller. Summerat så har det varit en toppendag!

Trött stalldag

Klockan är sju och jag inser att det bara har blivit ca tre - fyra timmars orolig sömn inatt. Jag satt alldeles för länge vid datorn igår kväll och chattade. Det är ju roligare, än att sitta själv och titta på TV i alla fall. Igår blev det en ovanligt lång och spännande chatt.

Det går bara inte att somna om, så jag biter i det sura äpplet, går upp och gör iordning frukost. Jag är så trött, så det bara snurrar i huvudet. Ja, ja, jag behöver ju inte åka iväg till något jobb i alla fall. Nu har jag bara tiden på Blodcentralen, kl 10 att passa.

Tur att ridkläderna är nytvättade, för jag ligger och tappar blod ombytt och klar, för att kunna åka direkt ut till stallet. Jag är så ivrig att komma iväg till stallet, så jag glömmer till och med att fika på Blodcentralen. Raka spåret till Hällberga, för att hämta Louise.

Dolcan är ovanligt stissig idag, när Louise och jag hjälps åt att borsta av henne. Hon kan bara inte stå still och håller nästan på att tränga upp Louise mot boxväggen. Hur vi än bär oss åt, så är hon orolig och bara kastar sig av och an.

Efter en stund, så kommer Louise fram till att Dolcan förmodligen har ont. Hon reagerar på ett ställe på magen, där sadelhjorden ska sitta. Vi ändrar raskt dagens ridplaner, till att bara ta en promenad med Dolcan. Kan vara skönt i det vackra vårvädret.

Dolcan är så mysig och går och buffar mig med mulen på handen och i huvudet. Jag pussar henne, så fort jag kommer åt. Sen passerar det en bil med hästsläp och Dolcan blir skrämd. Det går bra och vi fortsätter vår promenad.

Lite längre fram, så möter vi en slamsugningsbil. Jag leder Dolcan lite vid sidan av vägen och väntar på att bilen ska passera. Bredvid chauffören sitter en jättestor typ gråhund. När han får syn på Dolcan, så börjar han skälla ilsket och gör utfall mot vindrutan. Självklart blir Dolcan rädd, men det går bra även denna gång.

Vi råkar inte ut för några fler incidenter och kan njuta av stillheten i landskapet och lärksången runt gärdena. Snön ligger kvar i norrlägena och det blir kallt, så fort vi kommer in i skuggan. Vi har varit ute i runt en timme, så nu ska det bli skönt att komma hem till stugvärmen och lite mat.

Ullis ringer på min mobil, på väg hem. Hon är uppriven över att de måste renovera deras badrum, vilket kommer att ta 5-6 veckor. Det har börjat läcka vatten i taket hos grannen under, så det är inget att välja på. Hyresvärden erbjuder inget annat boende, utan bara tillgång till toa och dusch i en annan byggnad. Lite obra, när man har småbarn!

Nu sitter jag här med blött hår och har just ätit upp de sista resterna från lördagens festmåltid. Jag är så trött, så jag skulle kunna lägga mig nu, men det går ju inte, för då vaknar jag ju så där tidigt bara. Det blir allt till att hålla mig vaken i några timmar till i alla fall.

En spännande dag med Dolcan

Känner mig riktigt nöjd av att vakna före åtta, utan att ha ställt klockan. Jo, men det är ju sant, det är ju lätt att vakna i tid, när det är något kul man ska göra. Jag ska till stallet och Dolcan idag.

Kvart över tio är jag framme vid hästgården. Jag är tydligen först, så jag går in och börjar mocka. Så fridfullt att stå där i boxarna och göra fint till hästarna.

Det dröjer bara några minuter, innan Louise kommer. Vi hjälps åt med resten av mockningen och går sedan ut i hagen, för att hämta in Dolcan. Kommer nog att ta tid, innan jag slutar att bli hänförd av känslan att gå in i en hästhage. Skulle jag sluta att känna så, så är det nog dags att göra något annat.

Dolcan har rullat sig i lervällingen och är totalt ingrodd med lera. Hm, det sägs ju att lerinpackning är bra, men jag vet inte om det var menat för hästar då. Det blir att ta fram den hårda borsten idag.

Det blir ett moln av torkad lera runt Dolcan, när jag borstar henne. Host, host! Det till och med knastrar mellan tänderna, fast jag försöker att hålla munnen stängd, när jag borstar. Svårt, när man försöker att prata samtidigt!

Idag ska jag få känna lite på Dolcan i en paddock. Ska bli kul! Jag rider henne dit och Louise går bredvid. Vi går en stund på landsvägen, innan vi är framme. Vi möts av flera andra goa hästar, som går i hagarna runt gården.

Jaha, då gäller det nu då. Jag ska trava runt i paddocken och kanske även ta ett och annat galoppsteg. Wiii! Dolcan är inte sen, att svara på mina tryck med skänklarna och mina smackanden. Det är lite värre med min balans. Jag skrattar och känner mig ovanligt dum.

Louise säger att jag ska luta mig mer bakåt och trycka ner hälarna, men då känns det ju som att jag tappar balansen. Hm, får nog öva mer på det där. Mycket nyttigt! Dessutom blir jag alldeles lealös i benen. Jag som brukar hålla igång, men det är helt andra muskler, som får jobba när man rider.

Louise tar av Dolcan sadeln, medan jag vilar en stund. Hon får springa av sig ordentligt i paddocken, innan Louise longerar henne en stund. Vilken vacker häst! Måste erkänna att jag sa fel och frågade Louise om hon jonglerade. Lite svårt med en häst dårå, men....

Snart är det dags för en tur i sadeln igen och Louise tar fram sadeln, medan jag håller Dolcan. Sen händer det något helt oväntat. Dolcan blir helt vettskrämd av något. Borde inte vara sadeln, men det är då det händer. Hon ryggar tillbaka och sliter sig lös.

Louise hamnar bakom Dolcan och riskerar att bli både trampad och kickad. Fy så hemskt, men som tur är, så slutar det lyckligt. När Louise får fatt i Dolcan, så är hon forfarande helt spattig och kickar lite då och då. Vi gör båda vad vi kan, för att försöka lugna henne. Stackars totto!

Louise ringer sin kille och ber honom att komma och hämta sadeln. Vi kommer att gå hem med Dolcan, som behöver lugna ner sig. Själv är jag bara tacksam för, att jag inte satt i sadeln när hon blev skrämd. Vete gudarna hur det hade slutat!

Både jag och Louise är helt slut, när vi sitter i bilen på väg hem. Inte för att det har varit så fysiskt ansträngande, men det tar ju på krafterna, när det händer såna där saker, som vi just har upplevt. Trots det, så ser jag fram emot nästa dag i stallet. Vi bestämmer att vi ses på måndag igen.

Nu sitter jag här och är lycklig över att ha bloggat om dagen. Jag är inte lika lycklig över, att jag inte har städat eller förberett pajfyllningen till i morgon. Det hinner jag. Har ju hela natten på mig!

Från läshörnan till puben

Efter en väldigt lat förmiddag, så åker jag in till Årby och hämtar Johnnys mamma, Doris. Hon ska komma över på en fika och se min nya lägenhet.

Vi fikar och pratar oavbrutet i nära på två timmar. Allt känns bra och otvunget. Sen känner vi ju båda, att det saknas en person, men det finns ju ingen som kan göra något åt. Dessutom, så vill jag ju inte känna så. Det här är MIN nya lägenhet!

När jag har skjutsat hem Doris igen, så blir jag lite rastlös. Efter en uppvärmd lunch, så funderar jag på vad jag ska göra resten av dagen. Jag ringer mamma och Lillis, för att höra om de behöver någon hjälp, men ingen svarar.

Det är då, som jag äntligen kommer mig för, att ta fram en bok. Tror inte att jag har läst en rad, sen jag slutade att jobba. Jag vet att jag började på senaste delen av "Grottbjörnens Folk", men att jag inte hade ro att fortsätta. Nu får jag läsa om de tre första kapitlen, för att minnas.

En kopp te, en mojsig pläd och några kuddar. Precis vad jag behöver, för att komma till ro och kunna börja läsa igen. Jag fullkomligen suger i mig vartenda ord. Vilken härlig känsla att komma igång med att läsa böcker igen!

Tre kapitel senare, så ringer telefonen. Jag håller på att snubbla raklång, när jag försöker trassla mig ur pläden, för att hinna upp och svara. Det är Nilla, som frågar om jag vill vara spontan och hänga med en sväng till någon pub, med henne och Totte.

Det tar mig två sekunder, att hinna fundera över vad jag ska svara. Självklart! Nog för att det var skönt att sitta och läsa, men jag tackar inte nej till muntert sällskap, bara så där. Absolut, jag tar bussen in om en halvtimme!

Jag kommer in till stan lite före Nilla och Totte, så jag föreslår att vi ska ses på Galaway Arms. Jag har inte ätit kvällsmat, så jag ska passa på att äta något lätt där, innan de kommer.

Jag beställer en bouillabaisse och en öl. Efter en stund, så blir jag anvisad till ett bord lite "Kalle bakom", men det gör inget. Puben är fullsatt ikväll, eftersom de ska ha någon form av Quiz, så jag får nog vara tacksam över att över huvudtaget få ett bord.

Medan jag väntar på maten och på Nilla och Totte, så träffar jag en av Johnnys och mina gamla kompisar, Peter Witt. Vi hinner prata en bra stund, innan mitt sällskap kommer. Men var är maten?!

Efter ett antal förfrågningar, så dyker äntligen min soppa upp. Dessvärre, så smakar den bara vatten. Nilla tycker att jag ska säga till, men själv är jag tveksam. Jag är lite mesig, när det kommer till att man ska klaga på saker.

Jag repar dock mod och tar sopptallriken med mig, tillbaka ut till baren. Kyparen förstår direkt och jag beställer en hamburgertallrik istället. Så gick det med min "lätta" kvällsmåltid.

Efter en alldeles för dåligt stekt hamburgare och ett alldeles för svårt quiz, så bestämmer vi oss för att gå vidare till någon annan pub. Vi vill ju ha lite musik och rörelse, inga knutar i hjärnan av svåra frågor. Det blir Grappa Bar.

Där kan vi umgås och sitta och prata, medan musiken spelar i bakgrunden. Precis som man vill ha det. Sen inser vi att klockan har rusat iväg och att det snart är dags att tänka på hemfärden. Speciellt jag, eftersom jag ska åka ut till stallet vid halv tio imorgon bitti.

Tottes son, Marcus kommer och hämtar oss med bilen. Tottes och Nillas dotter, Sanna är med och sitter och kvittrar glatt bredvid. När vi kommer hem till mig, så följer alla med in en snabbis, bara för att se hur jag har det.

Nu gäller det att jag snart kommer till ro och kan sova. Imorgon blir det nog en tuff dag i stallet. Ska bli jättespännande!