Kvart över tio är jag framme vid hästgården. Jag är tydligen först, så jag går in och börjar mocka. Så fridfullt att stå där i boxarna och göra fint till hästarna.
Det dröjer bara några minuter, innan Louise kommer. Vi hjälps åt med resten av mockningen och går sedan ut i hagen, för att hämta in Dolcan. Kommer nog att ta tid, innan jag slutar att bli hänförd av känslan att gå in i en hästhage. Skulle jag sluta att känna så, så är det nog dags att göra något annat.
Dolcan har rullat sig i lervällingen och är totalt ingrodd med lera. Hm, det sägs ju att lerinpackning är bra, men jag vet inte om det var menat för hästar då. Det blir att ta fram den hårda borsten idag.
Det blir ett moln av torkad lera runt Dolcan, när jag borstar henne. Host, host! Det till och med knastrar mellan tänderna, fast jag försöker att hålla munnen stängd, när jag borstar. Svårt, när man försöker att prata samtidigt!
Idag ska jag få känna lite på Dolcan i en paddock. Ska bli kul! Jag rider henne dit och Louise går bredvid. Vi går en stund på landsvägen, innan vi är framme. Vi möts av flera andra goa hästar, som går i hagarna runt gården.
Jaha, då gäller det nu då. Jag ska trava runt i paddocken och kanske även ta ett och annat galoppsteg. Wiii! Dolcan är inte sen, att svara på mina tryck med skänklarna och mina smackanden. Det är lite värre med min balans. Jag skrattar och känner mig ovanligt dum.
Louise säger att jag ska luta mig mer bakåt och trycka ner hälarna, men då känns det ju som att jag tappar balansen. Hm, får nog öva mer på det där. Mycket nyttigt! Dessutom blir jag alldeles lealös i benen. Jag som brukar hålla igång, men det är helt andra muskler, som får jobba när man rider.
Louise tar av Dolcan sadeln, medan jag vilar en stund. Hon får springa av sig ordentligt i paddocken, innan Louise longerar henne en stund. Vilken vacker häst! Måste erkänna att jag sa fel och frågade Louise om hon jonglerade. Lite svårt med en häst dårå, men....
Snart är det dags för en tur i sadeln igen och Louise tar fram sadeln, medan jag håller Dolcan. Sen händer det något helt oväntat. Dolcan blir helt vettskrämd av något. Borde inte vara sadeln, men det är då det händer. Hon ryggar tillbaka och sliter sig lös.
Louise hamnar bakom Dolcan och riskerar att bli både trampad och kickad. Fy så hemskt, men som tur är, så slutar det lyckligt. När Louise får fatt i Dolcan, så är hon forfarande helt spattig och kickar lite då och då. Vi gör båda vad vi kan, för att försöka lugna henne. Stackars totto!
Louise ringer sin kille och ber honom att komma och hämta sadeln. Vi kommer att gå hem med Dolcan, som behöver lugna ner sig. Själv är jag bara tacksam för, att jag inte satt i sadeln när hon blev skrämd. Vete gudarna hur det hade slutat!
Både jag och Louise är helt slut, när vi sitter i bilen på väg hem. Inte för att det har varit så fysiskt ansträngande, men det tar ju på krafterna, när det händer såna där saker, som vi just har upplevt. Trots det, så ser jag fram emot nästa dag i stallet. Vi bestämmer att vi ses på måndag igen.
Nu sitter jag här och är lycklig över att ha bloggat om dagen. Jag är inte lika lycklig över, att jag inte har städat eller förberett pajfyllningen till i morgon. Det hinner jag. Har ju hela natten på mig!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar