Nu är jag med bostadsrätt!

Jag är så uppe i varv nu, inför dagens kommande visning av bostadsrätten. Idag kommer jag förmodligen att veta om lägenheten blir min eller inte. Känns som ett stort steg att ta det beslutet, men jag håller ju redan på att möblerar i huvudet, så det är ju bara att ge efter.

Nu sitter jag i bilen på parkeringen i Stenby och väntar på att Henke ska komma. Självklart är jag en kvart tidig! Det dröjer inte länge innan även Henke dyker upp. Nu gäller det!

Den här gången har jag med mig måttband och noteringsblock. Jag har tänkt att mäta lite, för att se vilka möbler som går att ta med. Henke ska hjälpa mig att kolla lite också. Mäklaren har lovat att hjälpa mig att undersöka det som behövs.

Det går bara inte att hitta en enda liten skavank! Paret, som bor där idag, berättar att de aldrig har gått med skor inne och  att de till och med har undvikit att göra en del hål i väggar och tak. Samtidigt noterar jag att mäklaren just har klivit upp på den vita badrumsmattan med sina ytterskor.

Det tar mindre än en halvtimme, innan jag säger att jag går med på deras pris och att jag vill ha lägenheten. Damen i huset utbrister, "-Men gud, så snäll du är!" Hm, snäll och snäll, tänker jag. Skit samma, jag vill ju ha den här bostaden bara! Den är MIN!

Vi börjar prata om hur snart jag kan få tillträde och då berättar de att de redan har nytt boende på gång. Låter som att jag skulle kunna få flytta in redan under december någon gång. Tänk vad skönt! Då slipper jag sitta ensam här ute i Bälgviken hela vintern. Vi bestämmer att vi ska träffas i morgon, för att skriva kontrakt. Låter toppen!

Efter visningen är det dags att åka till vårdcentralen för att träffa beteendevetaren. Blir en kort session idag. Vi är klara redan efter en halvtimme, eftersom det inte finns så mycket att bearbeta idag. Nästa tid dröjer en hel månad. Det går bra, känner jag.

Jag ringer till Ullis, direkt när jag kommer ut från Vårdcentralen och skriker, "-Jag har blivit med bostadsrätt!!" Ullis blir jätteglad och säger att jag kan komma dit och fika, så jag sätter mig i bilen och kör mot Skiftinge.

Efter kramkalas i hallen med de tre tjejerna, så dricker vi kaffe och äter Ullis goda äppelkaka. Jag smäller i mig två stora bitar och ber sedan om att få receptet. Supergod!

Ullis och jag gör sedan sällskap till Ica Maxi. Hailey får följa med i sin vagn. Jag måste ju handla ett pizza-kit, så att jag kan bjuda Henke på hemgjord pizza ikväll. Sen slinker det ner en chokladkaka i vagnen också. Måste ju fira med någonting och jag vet ju att Henke är svag för just choklad.

Väl hemma i Bälgviken igen, så ringer jag mamma och berättar den glada nyheten. Hon blir också glad och säger att då kan vi ju fira på riktigt med champagne, i morgon när jag kommer dit.

Nu har jag precis slängt i mig en tallrik med yoghurt och väntar på att Nilla ska komma hit. Jag har lovat att färga och plocka hennes ögonbryn, så att hon blir fin lagom till tjejfesten på lördag. Måste nog ta tag i mina egna ögonbryn tills dess också.

Hoppas att jag hinner klämma in en promenad runt Lillsjön också, innan Henke kommer. Kanske skulle försöka att lura med Nilla också.

På visning i Stenby

Promenaden runt Lillsjön gjorde gott i både kropp och själ, även om den inte kunde råda bot på all överskottsenergi. När jag är hemma igen, så gör jag lunch.

Försäkringsutredningen kan jag inte göra så mycket mer med innan måndag, då jag ska till banken och göra bouppteckningen. Rengöringen av toaletterna får nog trots allt vänta till en annan dag. Det är alldeles för fint väder nu, för att stå och skura toaletter!

Nej, istället svidar jag snabbt om till bikini, tar fram soldynan och lägger mig bekvämt tillrätta i solstolen på altandäcket. Underbart, 19 grader i skuggan och det är den 29:e september! Kan det verkligen vara sant?

Det ska ju tydligen bli så här härligt över helgen också. Kanske får lov att blåsa liv i grillen en sista gång för säsongen då. Kanske dumt att ta ut något i förskott. SMHI har ju haft fel förr, om jag säger så.

Det riktigt stramar i skinnet efter solen, när jag går in för att ta en dusch. Tänkte att jag skulle göra mig lite extra fin nu, när jag ska gå på visningen, så jag sminkar mig också. Jag har stämt träff med mamma, Henke, Ullis och Marre. Vi kommer hela, tjocka släkten för att titta på den där bostadsrätten i Stenby.

Man brukar ju säga att man ska gå på magkänslan och den känns riktigt bra. Marre sa direkt till Ullis, att den här lägenheten skulle de ju själva kunna tänka sig. Henke går och letar eventuella fel i byggnadskonstruktionen, men han verkar nöjd han också. Mamma blir också positivt överraskad.

Det äldre par, som bor där idag, är hemma och jag får därför möjlighet att ställa frågor direkt till dem. Det verkar vara ett väldigt lugnt och ordentligt område. Enda grejen jag känner mig lite missnöjd med, är att altandäcket inte kommer att rymma mina utemöbler eller solstolen, som jag har idag. I-landsproblem!

Allt är så ljust, nytt och fint! Jag kan inte hitta en enda skavank. De har ju ändå bott där i tre år, även om det inte syns. Allt känns så där lagom stort, precis anpassat efter mina behov. Sen finns det även kolonilotter att hyra, om jag nu skulle känna för det.

Nu är ju det här den första bostadsrätten, som jag tittar på. Sen har jag ju inte tänkt att jag ska sälja huset förrän till våren. Mäklaren förklarar att det säkert inte är något problem, för de som bor i lägenheten idag har inte något nytt boende ordnat ännu. Om det bara hänger på tillträdesdatum, så går det nog att ordna.

Jag tackar för visningen och säger att jag ska hem och låta saken mogna. I själva verket har jag ju redan börjat att möblera i huvudet, men det vill jag ju inte säga till mäklaren. Sen står det nog i pannan på mig, men det är ju en annan sak. Mäklaren är nog inte dummare än att han ser hur det är ställt. Pokerfejs, NOT!

Jag följer med mamma hem på en kaffe. Lillis har kommit hem och jag visar honom materialet från visningen. Samtalet under kaffestunden blir lite fram och tillbaka i ämnet. Mamma och Lillis har ju helgens visning, av deras eget hus, i huvudet och jag har bara Stenby i skallen.

Klockan hinner bli sju innan jag är hemma igen. Simba kommer och möter mig i hallen med ett anklagande jamande. "-Ja, det har ju redan blivit mörkt och här sitter du alldeles ensam! Kom till matte!" Lite gos, lite mat och vatten, sen är det ut i den ljumma sensommarkvällen, som gäller för Simba.

Magen knorrar och jag inser att det inte hinns med någon matlagning idag. Det blir yoghurt till kvällsmat. Snabbt, nyttigt och gott. Perfekt!

Lagom jag har slagit mig ner vid matbordet och börjat äta, så ringer Ullis. Hon är givetvis nyfiken på om jag fortfarande har kvar den där sköna magkänslan. Jag kvittrar på och känner mig nästan berusad av eufori. Orden liksom bara stockar sig i halsen. Allt vill ut på en gång.

Just som jag har avslutat samtalet med Ullis, så ringer mamma. Hon undrar givetvis samma sak. Återigen får jag kvittra en stund och känna mig berusad av eufori. Verkar som att mamma också tycker det känns bra, även om jag vet att hon har lite problem med själva området Stenby.

Vid niotiden messar Henke och vill att jag ska ringa. Vi pratar en lång stund om visningen och mycket annat. Han har fått projektanställning hos Lillis en månad, så han är riktigt nöjd över att äntligen kunna tjäna lite egna pengar. Kul!

Som jag skrev igår, hoppas nu bara att det här inte är toppen på en humörsvängning. Skulle det vara det, så lär jag krascha ganska hårt, för de två senaste dagarna har jag mått, under rådande omständigheter, toppen.

Är nog tyvärr för bra för att vara sant, men jag passar ändå på och njuter, så länge det nu varar.