Visning igen

Jag måste ha somnat som en klubbad oxe igår, för nu när jag vaknar, så lyser lampan fortfarande på nattduksbordet. Gjorde tydligen susen med att ta nattmedicinerna då. Nu måste jag sätta fart och städa inför visningen, för om tre och en halv timme kommer mäklaren.

Så där då! Nyduschad och ombytt tänder jag lite vaniljdoftande värmeljus lite här och där. Självklart har jag sett till att det brinner en fin brasa i kaminen också. Nu går jag bara ett sista varv och kollar så att jag inte har glömt att plocka undan något.

Precis när det ringer på dörren, så släpper jag ut en motsträvig Simba genom altandörren. Han vill definitivt inte ut i den snåla blåsten, men nu finns det inte så mycket annat att välja på. Mäklaren kliver in och vi växlar några ord, innan jag ger mig iväg.

Även den här gången, passar jag på att åka in till Hållsta och köpa mig lite lunch. På väg in möter jag några bilar och jag börjar givetvis att fantisera om eventuella spekulanter. Men tänk om det inte kommer någon?! Inte så! Nu ska vi vara positiva!

Tro inte att jag kan hålla mig ifrån att åka tillbaka, för att sitta i bilen och tjuvkika. Den här gången parkerar jag lite längre bort, så det inte ska bli alltför uppenbart. Rutorna immar igen av min varma kebabrulle.

Det står en bil parkerad på gatan vid mitt hus. Jag ser att det går människor inne huset. Klockan börjar närma sig sluttiden för visningen, men ännu ser jag inget tecken på att det är några på väg ut. Hm, måste väl ändå vara bra, att de stannar kvar längre än utsatt tid.

Nu kommer ett ungt par ut ur huset tillsammans med mäklaren. De pratar ivrigt hela vägen ut på gatan, innan de tar i hand och går till bilen. Givetvis ser de mig i min bil och de ler mot mig, när de kör förbi. Där sitter jag med mobilen och låtsats prata innanför immiga rutor. Pinsam jag är!

Mäklaren berättar att de hade kollat på flera hus innan, men att de verkligen gillade det här. De tyckte att hela området verkade trevligt. De hade till och med börjat prata om att de skulle få lov att köpa en bil till. Nu är det bara banken som ska säga sitt, så då får vi hålla tummarna för att det går vägen.

När jag stänger dörren efter mäklaren, så känns det som att all luft går ur mig. Det har gått i 180 hela förmiddagen och nu är allt över. Inne är det varmt och det luktar vanilj av alla värmeljusen. Jag lägger på några vedträn på glödhögen i braskaminen. Snart brinner en lugnande och värmande brasa.

Jag ringer mamma och berättar hur visningen har gått och vi pratar en stund. Hon frågar om jag vill komma över och dricka kaffe, men jag känner att jag inte orkar göra något mer idag nu. Förutom att jag är helt slut av själva visningen, så är jag proppmätt av kebabrullen. Självklart har jag smällt i mig hela, fast jag var mätt redan efter halva.

Ullis ringer och berättar att de har varit på lägenhetsvisning. De har fått en köpare till sin bostadsrätt, under veckan, så nu kan de börja jaga ny lägenhet. De gillade inte alls den lägenhet de var och tittade på idag, så de får fortsätta att leta.

Jag ligger som en padda i soffan och funderar på vad jag ska göra nu då. I praktiken, så skulle jag kunna börja packa redan nu, men jag känner att orken tryter just nu och sen vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Hoppas att det känns bättre i morgon, för då kommer Henke ut och ska hjälpa mig att få ner flyttkartongerna från vinden.

Söndag, dagen efter kvällen före

Det är mycket motvilligt jag går upp, när klockan är tio. Känner av att jag åt mängder med god mat och drack vin igår. Mår som jag förtjänar, med andra ord!

När jag tittar i kylskåpet, så inser jag att det inte finns tillräckligt med mjölk, för att göra grötfrukost. Då får det bli fillimpa och kaffe.

Jag öppnar frysen och det slår emot mig en doft av dill. Det är årets dillkronor, som jag har fryst in. Det tråkiga är att allt i frysen har tagit smak av dill. Känns ju sådär, när allt smakar dill. Utan att tveka, så tar jag ut alla påsarna med dillkronor och går ut till komposten och slänger. Så där ja!

Anledningen till att jag sparade så mycket dill, var att jag hade tänkt att göra räkor i kräftlag. Det var en grej, som Johnny älskade. Nu har jag ingen lust att göra det till mig, inte till någon annan heller, för den delen.

Efter frukost hamnar jag framför datorn. Jag har ju inte skrivit om gårdagen och det vill jag ju gärna göra. Jag sätter mig, fortfarande iförd tofflor och morgonrock. Tiden rinner iväg och jag hoppar högt, när det ringer på dörren vid halv tolv.

Det är en av gårdagens loppisbesökare från byn, som vill hämta sin matta. Dessutom har hon med sig sin man och flera barn, som gärna vill titta lite till i garaget. Jag öppnar garaget och säger att jag bara ska slänga på mig lite kläder, innan jag kommer ut.

I en hast hittar jag ett par jeans och en sweatshirt. Håret drar jag ihop i en klämma. Jag har fortfarande inte borstat tänderna och efter gårdagens orgie i vitlök och rödvin, så måste jag ha en ytterst charmerande andedräkt. Ja, ja, shit happens!

När loppisbesökarna har gått, så tar jag tag i det där med att annonsera nästa loppis, nästa söndag. Ett anslag på byns anslagstavla är ju aldrig fel, så jag tar fram sax och en tidning och börjar klippa ut udda bokstäver till ett annorlunda anslag. Kul!

Jag skapar dessutom ett nytt evenemang på Facebook, som vi denna gång ska sprida, så mycket det bara går. Först klantar jag till det och skriver fel datum. Snyggt jobbat, Lena!

När jag sedan korrigerar och lägger in rätt datum, så ser jag att min kompis, Frida, också ska ha loppis samma dag. Inte bra! Däremot, så kommer vi inte att ha samma tider. Det verkar som att vi kommer att avlösa varandra här i byn under söndagen, så det kanske bara blir bra.

Det är skönt att inte ha något speciellt inbokat idag. Ändå blir jag lite lätt rastlös. Jag ringer till Carina och Per och tackar för igår. De känner också av gårdagen och har inte kommit så långt från sängen.

Jag ringer mamma ett par gånger, men ingen svarar. Hm, de kanske är på kyrkogården. När jag sen får tag på henne, så visar det sig att de har haft visning idag igen. Det visste jag ju redan, men minnet är ju som en guldfisks.

Jag pratar även en stund med Ullis. Hon är också seg, så det blir ett segt samtal. Jag glömmer till och med att fråga hur visningen gick igår. Det är ju liksom inte bara EN visning, som är aktuell just nu, så förlåt en virrhjärna!

Tankarna runt flytten börjar snurra. Undrar vilken dag jag ska begära adressändring ifrån? Johanna ska kolla med sin pappa, när det är bäst att det stora flyttlasset går. I brist på sysselsättning, så sätter jag mig vid datorn och kollar lite om det där med adressändring.

Inser också att jag behöver byta internetleverantör. Usch, sånt där har jag aldrig behövt engagera mig i, men nu blir jag ju så illa tvungen. Bredbandsbolaget kan inte leverera till min nya adress, så jag är piskad att byta leverantör och därmed också mailadress. Trist!

Marre har hjälpt mig att kolla runt vad som är billigast på marknaden och hon förespråkar Tele2. När jag kollade med Per igår, så säger han Telia, utan att tveka. Hm, verkar som att jag ändå måste ta och engagera mig en smula, för att få koll på vad jag egentligen behöver. Jag bara hatar att behöva göra det!

Däremot, så blir jag lite stolt, när jag lyckas läsa i manualen till nummerpresentatören och ändra klockan till normaltid. Samma sak med klockan på instrumentpanelen i bilen. Vuxenpoäng! (Jag är ju bara femtio år då, men ändå!)

Det slår mig att det är ett bra tag sen jag pratade med Johnnys mamma, Doris, så jag ringer upp och hon svarar bara efter någon signal. Hörs att hon blir glad över att jag ringer och vi pratar en bra stund. Jag föreslår att jag ska hämta dem någon dag, så att vi kan fika här ute i Bälgviken.

Nu är det riktigt mörkt ute. Det är inte så kallt, så det blir ingen brasa idag. Det blir alldeles för varmt inne, för att man ska kunna sova bra sen. Samtidigt, så gäller det ju att jag passar på att elda nu, för på Lagmansgatan har jag ingen braskamin. Den, bland mycket annat, kommer jag att sakna!

Vilsta herrgård

Vilken lycka att vakna och inse att man får tillbaka en timme idag! Kan behövas, eftersom jag kom hem klockan tre i natt.

Nej, jag har inte varit ut och slarvat! Jag blev hembjuden till Frida, en ensamstående kvinna, som bor här i byn. Hon undrade om jag ville göra henne sällskap och titta på "Så mycket bättre". Frida lagade paj och jag tog med mig vin. Vi hade så himla mysigt, så tiden bara rann iväg. Trodde inte riktigt på klockan, när jag kom hem.

Det är alltså mycket motvilligt jag stiger ur sängen idag. Finns inte så många andra alternativ, eftersom Simba är i högform och vill ha sällskap ut till köket. Jag masar mig ut i köket och gör frukost och blir irriterad över att jag inte hittar alla grejer, som har varit undanplockade inför gårdagens visning.

Idag kommer jag inte att få så mycket gjort, men det känns skönt att inte ha några större planer. På eftermiddagen ska jag åka med mamma till Vilsta Herrgård, för att se hur långt de har kommit med deras nya lägenhet.

Jag går som i en dimma hela förmiddagen. Känner mig inombords, precis så som det ser ut ute idag, grått och trist. Känns så där lagom ansträngande att ligga på soffan och prata bort lite tid med Ullis. Karin ringer och vi pratar också en stund. När jag ändå är i pratform, så ringer jag till mamma också.

Oj, vad tiden gick fort! Nu hinner jag ju knappt äta och göra mig i ordning, innan det är dags att åka till mamma. Jag hamnade ju givetvis framför datorn en stund också och då är det lätt att tappa bort tidsuppfattningen. Jag har börjat kolla lite på Blocket, för att se vilka priser jag kan sätta på sakerna till garageloppisen.

Det är ny visning av Vilsta herrgård idag, så det kommer nog att vara en hel del folk där. Jag frågade tidigare om Karin ville följa med och titta på mammas och Lillis nya lägenhet och det ville hon, så mamma och jag plockar upp henne på vägen.

När vi kommer fram till Vilsta, så står det fullt med bilar på parkeringen och det går folk överallt. Vi ser en hel del bekanta ansikten. Verkar som att reklamkampanjerna på TV4 har gett resultat. Ska bli spännande att se om de får några fler lägenheter sålda idag.

Nu har innerväggarna kommit på plats, så nu kan man ju faktiskt bilda sig en uppfattning om hur det kommer att se ut sen, när allt är klart. Dessutom har de nästan färdigställt lägenheten ovanför mamma och Lillis. Då kan man ju faktiskt se hur väggfärgerna ser ut i verkligheten.

På väg hem frågar Karin om vi vill komma med in på en kopp kaffe. Mamma tackar nej, eftersom hon inte vill ta med Effie in till Karin. Vi följer i alla fall med in en kortis och mamma får en snabb rundvisning. Det är ju så himla fint, Karins och Thomas hus! Förstår att de stortrivs där.

Mamma frågar om jag vill följa med henne in och få lite kaffe, men jag känner att det är dags för mig att åka hemåt. Misstänker att jag kommer att lägga mig tidigt i kväll, med tanke på den långa kvällen igår hos Frida.

Det märks att det blir skillnad med vintertiden. Det är redan mörkt, fast klockan bara är fem. Kan inte hjälpas, men jag tycker att det är lite mysigt att få gå omkring och tända lampor lite här och där. Blir säkert några värmeljus också, innan jag är klar.

Jag har en tråkig sak kvar att göra idag och det är att paketera sopsorteringen, eftersom det är sophämtning i morgon. Den här gången ska jag se till att jag inte glömmer bort att köra ut soptunnan till vägen, så att jag inte behöver rusa ut i morgonrocken.

Visningsdag

Ännu en natt med dålig sömn. Måste ha att göra med anspänningen inför dagens visning av huset. Redan före åtta sitter jag vid frukostbordet.

Få se nu, vad jag ska börja med? Verkar ju smartast att plocka undan alla överflödiga prylar, innan jag kör igång med dammning och dammsugning. Så får det bli.

Jag lyder rådet från fotografen, som tipsade om att man kan fylla bilen med saker, om man nu vill att även garderoberna ska se välstädade ut. Det ska ju vara så himla avskalat i huset till fotografering och visning.

Sen går det ju inte att plocka undan allt redan nu. En del av sakerna kommer jag ju att behöva ha under förmiddagen, så det gäller att tänka till.

Det går lätt att städa, nu när det är så undanplockat. Ändå skulle jag inte vilja ha så här för jämnan. Det ser så sterilt och tråkigt ut. Lite stök måste det vara, för att det ska bli hemtrevligt, tycker jag.

När mäklaren kommer har jag redan varit klar en lång stund och står och tittar i fönstret. Vi kommer överens om att jag ska åka iväg och att han ska ringa mig sen, när visningen är klar.

Magen knorrar, så jag passar på att åka in till Hållsta och köpa mig en kebabsallad. Sen åker jag raka spåret hem igen, för att titta hur många som har kommit på visningen. Jag parkerar bilen på vändplanen och börjar äta min sallad.

Här har jag ju första parkett! Jag sneglar lite försiktigt och tittar i smyg på de, som har kommit för att titta på huset. Inte ett dugg misstänkt att jag sitter här i bilen och äter kebabsallad. Det är ju helt normalt här ute i Bälgviken!

När visningen är klar, så kommer mäklaren fram till bilen och ler stort. Han tycker att det har gått riktigt bra och han är nöjd. Det har varit fyra sällskap och tittat. Alla verkar tycka om huset. En av besökarna ville ha en till visning, så att han kunde visa sin tjej också.

Jag torkar mig om munnen och tackar mäklaren för idag. Han lovar att höra av sig i veckan och tala om hur det går. Puh, vad skönt att den här dagen är över! I alla fall visningen.

Simba, som har blivit utkörd inför visningen, kommer lunkande tillbaka lite surmulen. Det tar inte lång stund innan han är tillbaka i sin vanliga form igen. Nu är alla farliga människor borta från huset.

Jag ringer runt till alla jag har lovat och berättar om hur det har gått. Det tar en bra stund, för jag måste ju givetvis prata om allt och ingenting med alla också.

När jag sätter mig vid datorn, så får jag ett meddelande på chatten från Frida, en i byn. Hon undrar hur visningen har gått. Sen frågar hon om jag vill göra henne sällskap och titta på "Så mycket bättre". Frida skriver vidare att hon kan slänga ihop en paj, men att hon inte har något vin.

Min första impuls är att tacka nej. Jag känner mig helt utpumpad efter den här dagen. Sen blir jag arg på mig själv och tänker, "Skärp dig nu!". Frida sitter också själv i sitt hus och vi kan gott göra varandra sällskap ikväll.

Efter några sekunders betänketid, så svarar jag att det skulle vara jättetrevligt och att jag kan ta med mig vin. Frida blir jätteglad och skriver att hon ska börja med pajdegen direkt och att jag är välkommen när jag vill.

Så nu ska jag bara fräscha till mig en smula innan jag går över till Frida. Kul!

Trevlig fredag

Det var svårt att sova i natt. Tankarna bara snurrade runt kommande visning och garageloppis. Hur jag än försökte, så gick de bara inte att stänga av.

Idag ska jag in till stan och luncha med tre av mina favorittjejer, Eva-Lena, Maria och Karin. Jag ser därför till att komma upp skapligt i tid, så att jag har gott om tid på mig att fixa mig lite. Nu har jag ju varit hemma och bara städat i två dagar, så det ska bli skönt att fräscha till sig lite.

Henke ska komma ut och visa båten för en släkting på Gustafsson-sidan, Micke. Han har sagt att han till 98% vill köpa båten. Dessvärre hinner jag inte vara kvar hemma tills de kommer, så vi får väl hälsa på varandra en annan gång.

Det är en riktigt grådisig dag och jag fryser nästan när jag går från bilen till Beirut Zeller, där jag ska möta de andra. Jag behöver inte vänta länge, innan alla är på plats. Den ena bamsekramen, efter den andra. Härligt!

Dessvärre så finns det inga lediga bord och det är ca 30 minuters väntetid och det har vi ju varken tid eller lust med. Karin föreslår att vi ska gå till Josefs Bar. De har nyligen börjat med lunchservering. Kan vara kul att prova. Jag har aldrig varit där, inte ens på kvällen.

Tiden går ju, som bekant, fort när man har trevligt. Denna lunch är inget undantag. Vi har redan bokat in ett nytt datum för nästa lunch, så det ser vi fram emot. Den gången ska vi hem till Eva-Lena i Lista. Kul!

Jag är tio minuter sen tillbaka till bilen, men jag har tur och har inte fått några böter. Jaha, om man skulle ta och få det där med Systembolaget avklarat då, innan det blir alltför mycket folk. Jag styr kosan mot Tuna Park.

På vägen dit, så svänger jag in på Statoil för att kolla lufttrycket i vinterhjulen. Jag har varit på flera mackar tidigare, men ingen har haft fungerande tryckluft. Skumt!

På Statoil finns det fungerande tryckluft. Jag känner mig lite duktig, när jag fyller på luft i däcken. En sån där grej som jag bara har tagit för givet tidigare, men nu får jag allt fixa det själv. Inget svårt, men man blir ju skitig om fingrarna ju!

På bolaget är det hysteriskt mycket folk. Jag roar mig med att titta på folk i köerna, när jag står och väntar på min tur. Vad hemskt det är, när man kan se på folk att de har problem med spriten. Jag menar när de är så där rödmosiga och rödögda. Hoppas att de inte tänker så om mig!

Nu är det dags att åka hem till Ullis och Marre för att fira Marre i förskott. Hon fyller år på söndag, men de har valt att ha fikat idag. Som present har jag packat ner Johnnys stjärnkikare med en stor rosett.

Marre sa ofta till Johnny, att hon ville göra honom sällskap när han skulle titta på stjärnorna. Nu hann det ju aldrig bli så då. Därför känns det helt naturligt att Marre ska få stjärnkikaren. Jag vet att Johnny hade tyckt att det skulle vara en bra present.

När jag kommer in och lämnar fram presenten till Marre, så börjar hon nästan att gråta av lycka. Vi kramas och jag säger att hon är väl värd att få den. Då kommer den ju till användning i alla fall.

Jag får rå om Hailey en stund, innan alla andra kommer. Hon är så himla go! Hon kan omöjligt vara still en sekund. Pärlorna på min jumper är väldigt intressanta. Så glad hela tiden!

Mamma och Lillis kommer efter en stund. Sen kommer även Marres mamma och Markku med Marres två syskon, Jenny och Jimmy. Nu har Hailey ett helt gäng att leka med. Hon tar sig från famn till famn, hela tiden med ett stort leende.

Henke och Johanna kommer lite senare. Vi hinner bara ses en kort stund, innan det är dags att fara hemåt igen. Jag kramar om Henke och tackar honom för att han har lyckats sälja båten idag.

Innan det är dags att åka hemåt, så stannar jag till vid Willy's och handlar. Det är ju lönehelg, så det är hur mycket folk som helst. Känns lite jobbigt, när jag ser familjer och par som handlar och går och myser. Jag vill också ha någon att gå och mysa med!

Värre blir det, när jag styr kosan mot Bälgviken. Mörkret börjar lägga sig och när jag passerar avfarten till Stenby, så tänker jag att där kommer jag att bo snart. Känns bra, men ändå skrämmande, att det ligger så nära i tid.

Min lilla hårboll, Simba, visar tydligt att han gillar att jag kommer hem. Just nu sitter han in mitt knä och spinner för fullt. Ingen bra arbetsställning, när jag bloggar, men så bra sällskap!

Nu ska jag snart bänka mig i soffan, för att se på Idol. Sen blir det sängen. Hoppas att det går bättre att sova inatt. Inte så troligt, med tanke på att det är visning i morgon. Ska bli skönt att få den avklarad!

Långsam fredag

Eftersom jag inte kom i säng förrän efter kl. 01 igår, så lyckas jag somna om på morgonkvisten och sover ända till halv tio. När jag sitter och äter frukost, så ringer Doris.

Hon berättar att David får åka hem från lasarettet redan idag, så det blir inget besök hos honom denna gången heller. Skönt att han är så pass bra, men visst är det väl typiskt, att de två gånger vi har tänkt att komma på besök, så får han åka hem.

Tanken var att vi skulle ha åkt till minneslunden istället då, men jag föreslår för Doris att vi tar det i morgon istället. Då har David hunnit tagit igen sig efter sjukhuset och kanske vill följa med. Vi bestämmer att jag ska höra av mig, när jag är på gång inåt stan.

Henke och Johanna kommer ut vid lunchtid, för att kolla igenom de grejer de eventuellt vill ha, innan jag drar igång med garageloppisen. De fyller bilen och far hemåt. Huset är tomt igen.

Helst av allt, så skulle jag vilja kunna gå igenom allt i huset, för att kunna avgöra vad som ska säljas på garageloppisen. Nu känns det inget vidare, eftersom jag kommer att ha visning av huset nästa lördag. Då kan man ju inte barrikadera garaget med alla grejer.

Nu vet jag att visningen kommer att vara den 29/10, så då kan jag gå ut med att garageloppisen blir den 5/11. Jag lägger upp ett evenemang på Facebook, för att locka så många som möjligt till loppisen. Skulle vara skönt att kunna minska ner flyttlasset till Stenby en aning.

Jag ringer mamma för att ha något att göra. Hon tycker att jag ska komma över dit, men jag känner att jag vill vara hemma idag. Får helt enkelt skylla mig själv då.

I brist på annan sysselsättning, så lyder jag rådet från mamma och Lillis, att göra rent glasluckorna i braskaminen med fuktat hushållspapper och aska. Även om jag får gnugga rätt så rejält, så funkar det faktiskt. Halleluja!

Egentligen borde jag väl ta en promenad runt sjön, för att få bukt med min rastlöshet, men det är så himla ruggigt och kallt ute, så det känns inget lockande alls. Istället tar jag två papperskassar och hämtar in lite ved från vedboden. Här ska eldas!

Nu sprakar elden hemtrevligt från den renskrubbade braskaminen. Det är ju först nu jag ser hur himla fint det blev, när luckorna blev fria från sot och avlagringar. En behaglig värme sprider sig, både i mig och i huset.

Ullis ringer och vi pratar en lång stund om allt och inget. Hon är så himla glad, så att det smittar av sig på mig. Skönt att jag kan hämta energi från Ullis nu. Ge och ta!

Fantastiskt, men jag har faktiskt lyckats att spela in Robinson från igår på digitalboxen. Shit happens! Bra, då vet jag vad jag har att göra den närmsta 1½ timmen då. Middag och ett glas vin till det. Känns helt OK i skenet från brasan.

Simba har kommit till ro i pläden på soffan. Han kommer nog att bli en "pain in the ass" i natt, när han har sovit så mycket på dagen idag. Gör inget egentligen. Jag kan ju sova igen, när jag vill och behöver.

Nästa mål för kvällen är väl att hinna duscha innan Idol kör igång vid åtta. Ska jag väl kunna klara av att hinna med. Har en känsla av att det kommer att bli en påse popcorn eller glass ikväll. Lite kul ska man väl få ha!

Visningssöndag med båtbestyr

Tungan sitter fast i gommen, när jag vaknar vid niotiden. Blev visst lite för mycket vin i går kväll, men det var det värt, för vi hade det så himla trevligt.

Mamma och Lillis har sovit i husbilen och de sitter säkert och väntar på att se något livstecken inifrån huset, så att de kan komma in och få sig lite morgonkaffe. Sakta, men säkert, tar jag mig ur sängen och går ut i köket för att titta ut genom fönstret.

Jodå, mycket riktigt, så sitter mamma och tittar ut genom fönstret på husbilen och vinkar glatt, när hon får syn på mig. Det tar inte lång stund innan vi sitter tillsammans vid köksbordet och äter frukost. Vi pratar inte lika mycket idag. Alla verkar trötta efter gårdagen.

Lillis åker hem till Borsökna, för att fixa det sista och för att träffa mäklaren inför visningen. Mamma och jag gör oss i ordning och tar en skön promenad runt Lillsjön. Idag får den bli i ett lugnare tempo och utan stavar, för mamma får ont, om vi går för fort.

Det blåser en ljummen, stilla bris och det ligger som ett lock av dimma över skogen. Solen börjar bryta igenom dimmolnen, medan vi går vår promenad. Det blir nog perfekt, att solen tittar fram, lagom till visningen klockan ett. Det ser ju alltid trevligare ut, när sjön ligger spegelblank och solen skiner in genom de stora fönstren.

Idag har Henke och Johanna lovat att komma ut, för att hjälpa mig att ta upp båten. Även Henke ska passa på att ta upp sin båt, när vi ändå håller på. Vi lånar Lillis bil, som har fyrhjulsdrift. Skönt att få hjälp! Jag har även blivit erbjuden hjälp av snälla grannar.

Henke och Johanna kommer vid tvåtiden och jag har maten klar. De har beställt tacos, så det är vad de får. Jag, mamma och Lillis äter upp resterna av den höstsoppa, jag gjorde för någon dag sen. Var riktigt god nu, när den hade stått och dragit i någon dag.

Nu ligger båten på land och motorn står i garaget. Känns lite vemodigt, för det var nog sista gången jag satt i den båten. Flyttar jag härifrån, så kommer jag ju förmodligen att sälja båten. Känns för bökigt att ha båten kvar och det är inte värt besväret, för de få gånger man skulle utnyttja den.

När alla har åkt hem och jag är ensam igen, så lyckas jag pressa i mig två tacos, som blev över från lunchen. Riktigt gott, men hu vad mätt jag är nu och törstig blir man!

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en lång stund. Jag berättar om allt jag har gjort, sen vi pratade sist och Carina berättar om vad de har haft för sig. Alltid kul att prata med Carina! Vi har hållit kontakten, sen de flyttade från Bälgviken till Skogstorp. Fina vänner, Carina och Per!

När jag ringer till mamma, för att höra hur visningen har gått, berättar hon att det har varit 22 sällskap på visningen. Helt fantastiskt! De kommer även att han en visning på tisdag kväll och då blir det väl några fler som kommer. Borde inte vara något problem att få det huset sålt till det pris de begär. Blir säkert budgivning!

Nu har det gått två, hela dagar utan att jag har skrivit på bloggen. Hör och häpna, men jag har inte haft tid, helt enkelt! Full fart hela tiden! Ändå känner jag att det är viktigt, att jag reflekterar och summerar varje dag, så att jag sen kan gå tillbaka och läsa om den här perioden i mitt liv.

Nu, när jag sätter mig för att skriva ifatt, så känner jag att jag är helt slut, både i kroppen och i knoppen. Ska bli skönt att få krypa ner i sängen sen!

På visning i Stenby

Promenaden runt Lillsjön gjorde gott i både kropp och själ, även om den inte kunde råda bot på all överskottsenergi. När jag är hemma igen, så gör jag lunch.

Försäkringsutredningen kan jag inte göra så mycket mer med innan måndag, då jag ska till banken och göra bouppteckningen. Rengöringen av toaletterna får nog trots allt vänta till en annan dag. Det är alldeles för fint väder nu, för att stå och skura toaletter!

Nej, istället svidar jag snabbt om till bikini, tar fram soldynan och lägger mig bekvämt tillrätta i solstolen på altandäcket. Underbart, 19 grader i skuggan och det är den 29:e september! Kan det verkligen vara sant?

Det ska ju tydligen bli så här härligt över helgen också. Kanske får lov att blåsa liv i grillen en sista gång för säsongen då. Kanske dumt att ta ut något i förskott. SMHI har ju haft fel förr, om jag säger så.

Det riktigt stramar i skinnet efter solen, när jag går in för att ta en dusch. Tänkte att jag skulle göra mig lite extra fin nu, när jag ska gå på visningen, så jag sminkar mig också. Jag har stämt träff med mamma, Henke, Ullis och Marre. Vi kommer hela, tjocka släkten för att titta på den där bostadsrätten i Stenby.

Man brukar ju säga att man ska gå på magkänslan och den känns riktigt bra. Marre sa direkt till Ullis, att den här lägenheten skulle de ju själva kunna tänka sig. Henke går och letar eventuella fel i byggnadskonstruktionen, men han verkar nöjd han också. Mamma blir också positivt överraskad.

Det äldre par, som bor där idag, är hemma och jag får därför möjlighet att ställa frågor direkt till dem. Det verkar vara ett väldigt lugnt och ordentligt område. Enda grejen jag känner mig lite missnöjd med, är att altandäcket inte kommer att rymma mina utemöbler eller solstolen, som jag har idag. I-landsproblem!

Allt är så ljust, nytt och fint! Jag kan inte hitta en enda skavank. De har ju ändå bott där i tre år, även om det inte syns. Allt känns så där lagom stort, precis anpassat efter mina behov. Sen finns det även kolonilotter att hyra, om jag nu skulle känna för det.

Nu är ju det här den första bostadsrätten, som jag tittar på. Sen har jag ju inte tänkt att jag ska sälja huset förrän till våren. Mäklaren förklarar att det säkert inte är något problem, för de som bor i lägenheten idag har inte något nytt boende ordnat ännu. Om det bara hänger på tillträdesdatum, så går det nog att ordna.

Jag tackar för visningen och säger att jag ska hem och låta saken mogna. I själva verket har jag ju redan börjat att möblera i huvudet, men det vill jag ju inte säga till mäklaren. Sen står det nog i pannan på mig, men det är ju en annan sak. Mäklaren är nog inte dummare än att han ser hur det är ställt. Pokerfejs, NOT!

Jag följer med mamma hem på en kaffe. Lillis har kommit hem och jag visar honom materialet från visningen. Samtalet under kaffestunden blir lite fram och tillbaka i ämnet. Mamma och Lillis har ju helgens visning, av deras eget hus, i huvudet och jag har bara Stenby i skallen.

Klockan hinner bli sju innan jag är hemma igen. Simba kommer och möter mig i hallen med ett anklagande jamande. "-Ja, det har ju redan blivit mörkt och här sitter du alldeles ensam! Kom till matte!" Lite gos, lite mat och vatten, sen är det ut i den ljumma sensommarkvällen, som gäller för Simba.

Magen knorrar och jag inser att det inte hinns med någon matlagning idag. Det blir yoghurt till kvällsmat. Snabbt, nyttigt och gott. Perfekt!

Lagom jag har slagit mig ner vid matbordet och börjat äta, så ringer Ullis. Hon är givetvis nyfiken på om jag fortfarande har kvar den där sköna magkänslan. Jag kvittrar på och känner mig nästan berusad av eufori. Orden liksom bara stockar sig i halsen. Allt vill ut på en gång.

Just som jag har avslutat samtalet med Ullis, så ringer mamma. Hon undrar givetvis samma sak. Återigen får jag kvittra en stund och känna mig berusad av eufori. Verkar som att mamma också tycker det känns bra, även om jag vet att hon har lite problem med själva området Stenby.

Vid niotiden messar Henke och vill att jag ska ringa. Vi pratar en lång stund om visningen och mycket annat. Han har fått projektanställning hos Lillis en månad, så han är riktigt nöjd över att äntligen kunna tjäna lite egna pengar. Kul!

Som jag skrev igår, hoppas nu bara att det här inte är toppen på en humörsvängning. Skulle det vara det, så lär jag krascha ganska hårt, för de två senaste dagarna har jag mått, under rådande omständigheter, toppen.

Är nog tyvärr för bra för att vara sant, men jag passar ändå på och njuter, så länge det nu varar.

En dag i 180

Vilket skitväder det är idag! Det blåser och regnar. Riktigt höstrusk! Inte ens Simba vill gå ut, men har inget val, efter tredje gången han väcker mig. Sen sover jag till halv nio. Rekordtidigt uppe idag!

Jag bestämmer mig direkt för att idag ska jag banne mig städa. Det ska ju bli fint väder senare i veckan och till helgen och då vill jag ju inte ha det tråkiga kvar. Först ska jag bara....

Min nygamla, eller rättare sagt återfunna vän, Karin Harich ringer. Vi pratar en lång stund och det känns bra. Tror att vi både ger och tar, för samtalet handlar både om mig och om Karin, precis som det ska vara mellan riktiga vänner.

Precis när vi har lagt på, så ringer det på min mobil. Det är mäklaren, som inte hade hört av sig. "- Ja, jag vet inte vad som har klickat. Vi har väl helt enkelt ringt om varandra....". Yeah right! Hur som helst, så bokar vi en tid till i morgon kl. 16. "- Perfekt, tack för det!"

Jag ringer genast till Ullis, för hon har ju sagt att hon och Marre gärna vill följa med och titta. Vi pratar också en lång stund om hur vi mår och hur det går. Känns så bra med Ullis nu. Vi har kommit varandra så nära.

Hon är på rätt spår med sin sjukdom nu och har träffat en superbra beteendevetare, som hon känner förtroende för. Hoppas att det fortsätter så och att inget får störa den utvecklingen framåt.

Nu, när jag mår skapligt idag, så passar jag på att ringa till Johnnys mamma, Doris. Det är ingen mening att jag ringer, när jag själv är låg. Då drar vi bara ner varandra.

Det går lite trögt i början av samtalet med Doris. Vi är båda så ledsna, så det blir svårt att prata. Sen känner jag själv hur jag bara babblar och babblar. Jag får till och med Doris att skratta till några gånger. Känns härligt, för det var länge sedan jag hörde henne skratta.

Jag berättar, att korten nu är framkallade och att jag gärna kommer över, för att lämna dem. Vi bestämmer att jag ska komma på fredag förmiddag. Ullis, Marre och lilla Hailey följer med också. Då kommer det att bli svårt att vara ledsen, för jag menar att Hailey brukar kunna hålla låda.

När jag har pratat klart med alla i telefon, så är klockan redan lunchdags. Ja, men då slipper jag ju att städa ett tag till då, men sen är det banne mig dags!

När jag sitter och äter, så tänker jag på de fina orden, som Henke skrev om Johnny på Facebook. "Nu är du en ängel, vilket du redan var här hos oss!" Ja, det känns nästan som att Johnny var en ängel på besök i mitt liv. Vi fick hela nitton, underbara år tillsammans.

Jag tänker också på en av de fina dikter jag har fått. Anna och Peter Witt skrev, "När sorgen nästan bryter dig och allt känns hopplöst trist. Försök att minnas det du fått och inte det du mist." Den dikten har hjälpt mig in på rätt spår många gånger.

Det är så lätt, att man helgonförklarar någon som har dött, att man bara minns det som var bra. Lika lätt är det, att ta allt för givet i livet, inte minst den man har närmast. Nej, jag försöker inte helgonförklara Johnny, på något vis. Jag vill bara säga att han var den jag älskade och ville bli gammal med, inte hans änka.

Efter maten, så börjar jag att damma. Sen slår det mig att jag nog ska ringa mamma också. Dels, så är jag nyfiken på hur det har gått hos tandläkaren och hos naprapaten. Sen måste jag ju berätta att jag ska på visning i morgon. Mamma sa ju förut, att hon gärna ville följa med på den.

När städningen är klar, så känner jag mig riktigt nöjd. Dessutom har solen brutit igenom det grå molntäcket. Klockan är bara fem, så jag hinner faktiskt med en stavgångsprommis runt Lillsjön. Inte för motionen, för den är redan avklarad. Nej, för att få lite dagsljus och frisk luft.

Klockan hinner bli framåt halv åtta, innan jag får ordning på kvällsmaten. Det blir ju ingen ordning på mattiderna, när man är själv! Nåja, jag äter ju i alla fall.

Det blir rent utav stressigt, för att jag ska hinna äta klart och plocka undan till klockan åtta. Jag har spetsat mig på "Bonde söker fru", men när jag sätter på TV:n, så är det "Idol". What?! Besviken, men det går ju faktiskt att titta på "Idol" också.

Förstår inte vart dagarna tar vägen! Idag känns det inte som att jag har slagit ner rumpan en sekund. Det har gått i 180 hela dagen. Sen har jag i och för sig mått väldigt bra idag, nästan på gränsen till hysterisk. Det brukar dessvärre betyda, att jag är på väg ner i avgrunden igen. Hoppas att jag har fel!

Tur att jag ska till kuratorn i morgon, men vilken jäkla tid jag har fått! Kvart över nio på morgonen. Hur gick det till?! Var jag drogad, när jag sa OK till den tiden?! Nåja, nu har jag i alla fall ställt klockan på ringning, så då ska det väl gå bra, dvs om jag nu har gjort rätt med klockan. Inte riktigt min grej....

Det går framåt

De sa på nyheterna igår kväll, att det skulle bli kanonväder idag, så jag har lovat mig själv att försöka vara ute så mycket som möjligt. Ändå ligger jag och drar mig fram till niotiden, innan jag går upp och gör frukost. Ja, nån måtta får det väl ändå lov att vara!

Det där med morgonpromenad, har lite kommit av sig. Ja, ja, var sak har sin tid. Jag behöver ju inte oroa mig för vikten i alla fall och jag rör ju på mig ändå, så det känns ganska OK.

Direkt efter frukost, laddar jag tvättmaskinen. Det är ju så härligt med tvätt, som har hängt ute i friska luften och torkat.

När jag har klätt på mig, så går jag ut och städar upp lite på tomten. Det har varit misär länge nu. En stupränna här och en där. Fallfrukt och ogräs, men nu jäklar ska det bli ändring på det!

Jag far fram, som en tornado och tar undan maskeringen efter målningen och ställer iordning allt, så att det ser ut som det gjorde tidigare. Skönt att äntligen ha lite energi till att ta tag i det.

Det har definitivt hänt något med mig de senaste dagarna. Jag orkar plötsligt bry mig och jag känner att jag faktiskt har lust att göra saker, inte bara för att jag måste!

När jag är klar med upprensningen på tomten, så ringer jag till Doris, Johnnys mamma. Jag får alltid så dåligt samvete, för att jag är så dålig på att höra av mig. Doris säger att det ligger ju lite ansvar på henne också.

Ja, jag vet att jag måste tänka på mig själv nu, men det känns i hjärtat, om jag så säger. Jag vet ju att Doris förmodligen har det ännu värre än jag. Johnny var ju hennes son! Dessutom var ju Johnny alltid så gullig med Doris och ringde henne var och varannan dag, bara för att höra hur hon mådde.

Samtalet med Doris går bra, eller hur jag ska uttrycka det. Ingen gråter i alla fall och vi pratar på om allt och inget. Sen värmer jag på lite lunch. Tror att jag har ätit uppvärmd ugnsfalu och potatismos i typ en vecka nu. Men, men, det går ner!

Sen nästa sak på listan, "tömma båten". Jag har ju sett på väderprognosen att det ska ju bli sämre väder och kanske regn i morgon. Lika bra att ta cykeln ner till båten och kolla, så att den inte är på väg att sjunka eller nåt.

Jag har med mig en tioliters hink och jag ljuger inte om jag säger att jag får tömma hinken tio gånger! Sen avslutar jag med att dra runt lite med en svamp, så att jag får bort det värsta slemmet, som har bildats på botten av båten av alla löv och vattnet.

Hemma igen, så kollar jag in läget på Hemnet. Det har blivit en vana nu, att kolla varje dag hur utbudet på bostadsrätter/radhus ser ut. Jag tittar lite närmare på den där bostadsrätten i Stenby, som Ullis ville tipsa mig om tidigare.

Jo då, känns helt OK! Lite paranoid, så kollar jag på Eniro, vilka grannar som bor där. Hur i helsike ska man kunna veta hur folk är, bara genom att kolla namnet?! Vet inte, känns bara bra att ha gjort det. Jag, som är en sån fördomsfri människa, eller är jag det?!

Hur som helst, så bestämmer jag mig för att i alla fall gå på en visning. Det kostar ju inget, så då har jag ju inget att förlora. Det är nog dessutom lärorikt att gå på visningar. Jag behöver ju inte klippa till direkt!

Jag pratar länge med mamma i telefon. Idag har tackannonsen efter begravningen varit ute i Kuriren. Hon tycker att den ser fin ut, eller hur man ska säga. Sen pratar vi stajling och visningar. Jag sitter i gassande solsken på altanen, medan vi pratar. Vill jag verkligen flytta härifrån?? Vintern får avgöra.

Ullis ringer och berättar, att de nu har hämtat Freaky från djursjukhuset. Han mår, efter omständigheterna, bra. Han hade till och med gosat med sköterskorna på Strömsholm. Snacka om att den katten har ett stabilt psyke!

Jag tycker lite synd om Ullis, när hon berättar vad kalaset gick på. Jo då, katten är försäkrad, men det blir väldigt dyrt ändå. Dessutom har de just fått veta att det är hål på avgassystemet på bilen, inte helt gratis det heller!

Varför kommer allt skit på en gång?? Ja, jag har det inte heller speciellt roligt nu, men Ullis och Marre har banne mig blivit trakasserade en lång tid nu, av alla tänkbara saker. Nu räcker det väl ändå! Samtidigt Skulle jag kunna ta merparten av deras problem, om det gick att byta ut mot att Johnny kom tillbaka, men det går ju inte!