En dag i hemmets vrå

Idag ska mamma och Effie komma ut och promenera med mig. Just därför, går jag upp lite tidigare än jag brukar och äter frukost.

Jag hinner fixa med en hel del innan mamma kommer. Bl a så skriver jag ut alla resehandlingar vi behöver till nästa vecka, när vi ska åka till Playa del Inglés.

Tänk att det bara är en vecka kvar nu, innan vi åker! Det har varit så mycket annat runt mig nu, så jag har inte hunnit fatta att det är så nära i tiden. Kul och skönt, ska det i alla fall bli!

När mamma kommer, så går vi direkt ut och går. Solen har börjat bryta igenom de tjocka dimmolnen, så det blir långa rundan, fårrundan. Effie sliter i kopplet och det ser ut som att det är hon som är ute och går med mamma och inte tvärt om. Jag frågar om mamma vill att jag tar Effie, för jag ser att hon har ont i höfterna.

Det är helt otroligt att vi är inne i november och det är nästan tio grader varmt, helt vindstilla och sol. Nästan så att man förväntar sig, att det ska dyka upp tussilago längs vägkanten. Vattnet i bäcken är ovanligt högt och det bildas små skumhögar i krökarna.

Både mamma och jag blir tvungna att knäppa upp jackorna, efter ett tag. Ändå går vi i ganska långsam takt. Här och där, ser vi nya, fräscha kantareller, som har tittat upp i värmen. Vi noterar bara ställena. Ingen av oss är speciellt sugen på att plocka svampen. Då måste man ju rensa och ta rätt på "eländet" också.

Jag sätter på kaffe, när vi kommer hem. Mamma har tagit med sig tapetprover, som hon vill visa. Hon vill ha en fondvägg i det nya köket på Vilsta herrgård. Blir säkert jättefint. Mamma har redan bestämt sig, så det är ingen ide att försöka påverka.

Till kaffet äter vi det som är kvar av Ullis goda rulltårta. Mamma blir glad över reflexbandet jag köpte till henne igår. Precis vad hon behövde. Kul!

Jag följer med mamma ut och vinkar av henne sen. När jag kliver in igen, så hör jag att min mobil ringer för fullt. Jag känner inte igen numret, men jag har ett röstmeddelande. Det är min kiropraktor i Stockholm, som vill avboka min tid i morgon. Shit, shit, shit!

Ja, ja, då får jag väl ta ett senare tåg till Stockholm och åka direkt till jobbet då. Synd bara, för jag känner att jag verkligen skulle behöva få en genomgång av ryggen igen. Får se om jag trots allt ska boka tid till någon kiropraktor här i stan då.

Idag är det ju meningen att jag ska ha en lugn dag i hemmets vrå, utan en massa måsten. Gissa vem som har gjort en "att-göra-lista" i Outlook till idag?! Näst på tur i listan står biltvätt, så då är det väl bara att gå ut och börja då, innan det blir mörkt.

Känns superbra att få bilen ren. Det var ju ingen stor grej att göra. Däremot, så tror jag att jag hoppar över det där med gräsmattan. Känns lite som överkurs, nu när vi är inne i november. Jag går in istället och hamnar framför datorn.

Jag känner mig lite stressad inför flytten, så jag försöker att tänka på vad jag kan göra åt saken. Det är ju bra om jag jag har el på Lagmansgatan från första dagen, så jag ringer till Eskilstuna Energi och Miljö och ordnar med den saken.

Sen ska man ju anmäla adressänring också, så jag går in på deras sida och begär eftersändning. Känns riktigt bra. En hemförsäkring måste jag ju ha också, så jag mailar till min bankman och ber henne att ordna med det.

Nu är det i princip bara bredband och telefoni, som är kvar att ordna med. Jag ska in till stan på fredag, så jag ska gå in till Teliabutiken och höra vad de kan erbjuda i stället för Bredbandsbolaget, som inte kan leverera till min nya lägenhet.

Bankjuristen ringer och berättar att bouppteckningen nu är registrerad och klar. Vi bestämmer att jag ska komma in till henne på fredag, när jag ändå har några ärenden i stan.

Mamma ringer med andan i halsen och säger att Lillis inte kommer att skjutsa oss till Arlanda. Ingen big deal. Det är ju bara att jag tar bilen och bokar en plats på långtidsparkeringen. Bra både för miljön och plånboken!

Det slår mig att jag kommer att missa "Bonde söker fru" i morgon, så jag ser till att programmera digitalboxen för inspelning. Teknikens under med Lena Axelsson! Jag börjar ju bli riktigt haj på det här nu!

Nu ska jag bara kolla igenom vad jag ska ha för kläder i morgon, när jag ska ut med mina gamla kollegor i Stockholm. Det blir dessutom till att ställa klockan på sju, för att vara säker på att komma upp i tid. Känns som att jag har läget under kontroll nu.

Söndag, dagen efter kvällen före

Det är mycket motvilligt jag går upp, när klockan är tio. Känner av att jag åt mängder med god mat och drack vin igår. Mår som jag förtjänar, med andra ord!

När jag tittar i kylskåpet, så inser jag att det inte finns tillräckligt med mjölk, för att göra grötfrukost. Då får det bli fillimpa och kaffe.

Jag öppnar frysen och det slår emot mig en doft av dill. Det är årets dillkronor, som jag har fryst in. Det tråkiga är att allt i frysen har tagit smak av dill. Känns ju sådär, när allt smakar dill. Utan att tveka, så tar jag ut alla påsarna med dillkronor och går ut till komposten och slänger. Så där ja!

Anledningen till att jag sparade så mycket dill, var att jag hade tänkt att göra räkor i kräftlag. Det var en grej, som Johnny älskade. Nu har jag ingen lust att göra det till mig, inte till någon annan heller, för den delen.

Efter frukost hamnar jag framför datorn. Jag har ju inte skrivit om gårdagen och det vill jag ju gärna göra. Jag sätter mig, fortfarande iförd tofflor och morgonrock. Tiden rinner iväg och jag hoppar högt, när det ringer på dörren vid halv tolv.

Det är en av gårdagens loppisbesökare från byn, som vill hämta sin matta. Dessutom har hon med sig sin man och flera barn, som gärna vill titta lite till i garaget. Jag öppnar garaget och säger att jag bara ska slänga på mig lite kläder, innan jag kommer ut.

I en hast hittar jag ett par jeans och en sweatshirt. Håret drar jag ihop i en klämma. Jag har fortfarande inte borstat tänderna och efter gårdagens orgie i vitlök och rödvin, så måste jag ha en ytterst charmerande andedräkt. Ja, ja, shit happens!

När loppisbesökarna har gått, så tar jag tag i det där med att annonsera nästa loppis, nästa söndag. Ett anslag på byns anslagstavla är ju aldrig fel, så jag tar fram sax och en tidning och börjar klippa ut udda bokstäver till ett annorlunda anslag. Kul!

Jag skapar dessutom ett nytt evenemang på Facebook, som vi denna gång ska sprida, så mycket det bara går. Först klantar jag till det och skriver fel datum. Snyggt jobbat, Lena!

När jag sedan korrigerar och lägger in rätt datum, så ser jag att min kompis, Frida, också ska ha loppis samma dag. Inte bra! Däremot, så kommer vi inte att ha samma tider. Det verkar som att vi kommer att avlösa varandra här i byn under söndagen, så det kanske bara blir bra.

Det är skönt att inte ha något speciellt inbokat idag. Ändå blir jag lite lätt rastlös. Jag ringer till Carina och Per och tackar för igår. De känner också av gårdagen och har inte kommit så långt från sängen.

Jag ringer mamma ett par gånger, men ingen svarar. Hm, de kanske är på kyrkogården. När jag sen får tag på henne, så visar det sig att de har haft visning idag igen. Det visste jag ju redan, men minnet är ju som en guldfisks.

Jag pratar även en stund med Ullis. Hon är också seg, så det blir ett segt samtal. Jag glömmer till och med att fråga hur visningen gick igår. Det är ju liksom inte bara EN visning, som är aktuell just nu, så förlåt en virrhjärna!

Tankarna runt flytten börjar snurra. Undrar vilken dag jag ska begära adressändring ifrån? Johanna ska kolla med sin pappa, när det är bäst att det stora flyttlasset går. I brist på sysselsättning, så sätter jag mig vid datorn och kollar lite om det där med adressändring.

Inser också att jag behöver byta internetleverantör. Usch, sånt där har jag aldrig behövt engagera mig i, men nu blir jag ju så illa tvungen. Bredbandsbolaget kan inte leverera till min nya adress, så jag är piskad att byta leverantör och därmed också mailadress. Trist!

Marre har hjälpt mig att kolla runt vad som är billigast på marknaden och hon förespråkar Tele2. När jag kollade med Per igår, så säger han Telia, utan att tveka. Hm, verkar som att jag ändå måste ta och engagera mig en smula, för att få koll på vad jag egentligen behöver. Jag bara hatar att behöva göra det!

Däremot, så blir jag lite stolt, när jag lyckas läsa i manualen till nummerpresentatören och ändra klockan till normaltid. Samma sak med klockan på instrumentpanelen i bilen. Vuxenpoäng! (Jag är ju bara femtio år då, men ändå!)

Det slår mig att det är ett bra tag sen jag pratade med Johnnys mamma, Doris, så jag ringer upp och hon svarar bara efter någon signal. Hörs att hon blir glad över att jag ringer och vi pratar en bra stund. Jag föreslår att jag ska hämta dem någon dag, så att vi kan fika här ute i Bälgviken.

Nu är det riktigt mörkt ute. Det är inte så kallt, så det blir ingen brasa idag. Det blir alldeles för varmt inne, för att man ska kunna sova bra sen. Samtidigt, så gäller det ju att jag passar på att elda nu, för på Lagmansgatan har jag ingen braskamin. Den, bland mycket annat, kommer jag att sakna!