Darrig onsdag

Skumt, men jag fortsätter att känna mig skakig och konstig i hela kroppen, även efter frukost. Trodde först att det var gårdagens känsloutbrott, som fortfarande spökade. Nu inser jag, att jag har trappat ner min medicinering lite för fort. Skit samma, bara jag kan bli mig själv igen snart!

Jag har lyckats få ordning på mina uppsvällda ögon och nu ser jag riktigt skaplig ut. Dags för en tur till IKEA med mamma då. Jag ska lämna tillbaka den sockel till köksskåpen, som jag köpte fel förut. Att det ska vara så förbaskat svårt att få tag i rätt saker!

Himlen är grå och det regnar hela vägen till Västerås och Erikslund. Enda fördelen med det, är att Effie kan sitta kvar i bilen, utan att det blir för varmt. Hon har lagt sig tillrätta i baksätet och ser ganska nöjd ut.

Vi börjar med att äta lunch, eftersom klockan redan börjar närma sig ett. Sen inser vi att vi inte har lust att gå runt på IKEA, utan vi går runt i gallerian och tittar i småaffärerna runtomkring IKEA istället. Ingen av oss har ju något speciellt att titta på.

Det tar inte lång stund, innan både mamma och jag tittar på varandra och säger, "- Orkar vi mer?!". Nej, det gör vi inte, så vi åker hem igen. Ja, ja, jag fick ju i alla fall min sockel tillbakalämnad och vi har fått oss en liten utflykt.

Hemma igen, så dröjer det inte länge innan det är dags för mig att åka ut till Borsökna. Det kommer en familj dit och ska köpa lite prylar, jag har annonserat ut på Blocket. Nu har jag dessutom sett till att Pingstkyrkan kommer och hämtar resten av prylarna på måndag.

Efter Borsökna, så åker jag och handlar mat. Jag känner mig jättekonstig, ungefär som en zombie, yr och lite lätt illamående. Kanske skulle ha trappat ner medicinen lite försiktigare då, men det är väl bara att ta smällen nu. Det går säkert över snart.

När jag kommer hem igen, så har jag flera vänner på chatten, som har hört av sig och vill prata. Kul, då får jag nog den här kvällen att gå också då. Jag känner mig så rastlös och ensam på kvällarna. Det är värst då jag vet att alla familjerna har fullt upp med sitt och man inte vill störa.

Nu tror jag, att det bara kan bli bättre och bättre. I morgon ska jag gå en sväng med Effie, medan mamma är hos sjukgymnasten. Sen ska Henke och jag shoppa lite kläder till honom, en försenad födelsedagspresent.

På fredag förmiddag blir det stallet och Dolcan. Fredagskvällen avslutar jag och bästa tjejgänget med en helkväll med bl a Takida. På lördag har vi ölprovning på Ölkultur med Belgiengänget. Misstänker att lördagskvällen inte slutar där.

Så ja, Lena! Fint så! Gäller att ta en dag i taget och att se framåt. Jo, jag vet ju det, men det är inte alltid så jäkla lätt att vara så där förståndig. Jag har ju inte riktigt det tålamodet då och känslorna bara rusar iväg med mig hela tiden.

Gäsp! Känner att det nog blir tidigt i säng ikväll, så det snart blir helg och kul.

Ullis 24 år

Vi ska fira Ullis födelsedag här idag. Hon fyller 24 år, men det är inte förrän i morgon hon fyller, även om vi väljer att fira henne idag. Ullis ringde tidigare i veckan och undrade om vi kunde vara här, eftersom de har så rörigt hemma nu, inför kommande flytt. Självklart!

Det är en strålande dag ute idag, så mina planer på att baka något ändras snabbt till att gå till affären. Jag måste ju ändå dit och handla blommor och grattiskort. Men då så, då har jag ju tid för en promenad i Kronskogen, innan alla kommer.

På håll, ser jag två rådjur, som skuttar in i skogen. Hoppas att de inte blir lika besvärliga här, som de var i Bälgviken. Borde ju vara bättre i stan, tycker man. Fina djur att titta på, men hemska att bli drabbade av, när man odlar blommor och grönsaker.

Jag blir återigen fascinerad av att höra rytanden av stora kattdjur i skogen, från Parken Zoo. Undrar om Simba kommer att bli extra byxis, när han börjar att gå ut, om han får höra dessa stora katter ryta. Stackarn, han har det jobbigt ändå, med allt nytt.

Det blåser kallt ute, men jag har bylsat på mig rejält med kläder, så jag är helt genomsvettig, när jag kommer hem igen. Tur att jag har tid på mig att ta en dusch, innan alla kommer.

Mamma är först på plan och vi får vänta en stund på de övriga. När jag slår på kaffebryggaren, så slår jordfelsbrytaren ifrån och hela lägenheten blir strömlös. Konstigt att det blir sådana problem i en tämligen nybyggd lägenhet. Kanske är bryggaren, som börjar vara slut.

Hailey inleder med att illtjuta, när de sätter ner henne på golvet. Verkar som att hon är lite blyg för mamma. Krokodiltårarna rinner ner för hennes runda kinder. Hon har sin nya fina klänning på sig idag....

Som ni ser, så har jag granen och julpyntet kvar. Det får jag försöka att städa undan i morgon. Nu vill jag bara njuta av sällskapet och må bra. Undrar vad Henke försöker att säga? Hailey leker tittut med mig bakom blommorna. Mina fina....

Både Ullis och Marre har blivit blondiner, efter många år som svarthåriga....

När alla har åkt, så börjar jag med att försöka få dit listerna till duschdörrarna, som Ullis och Marre hade med sig. Hu, vad jobbigt det var att få till, men nu sitter de där. Skönt, då kanske man kan duscha, utan att vattnet rinner ut över hela badrumsgolvet då.

Nu hamnar jag vid datorn. Brukar bli så framåt eftermiddagen. Jag lägger in en annons på Blocket, för att försöka sälja min inspelningsbara digitalbox. Tyvärr, så kan jag ju inte använda den här. Det är så himla dumt att boxarna är är leverantörsberoende!

Nej men då så, då får jag väl vara nöjd med den här dagen då! TV-soffan nästa!

Vilsta herrgård

Vilken lycka att vakna och inse att man får tillbaka en timme idag! Kan behövas, eftersom jag kom hem klockan tre i natt.

Nej, jag har inte varit ut och slarvat! Jag blev hembjuden till Frida, en ensamstående kvinna, som bor här i byn. Hon undrade om jag ville göra henne sällskap och titta på "Så mycket bättre". Frida lagade paj och jag tog med mig vin. Vi hade så himla mysigt, så tiden bara rann iväg. Trodde inte riktigt på klockan, när jag kom hem.

Det är alltså mycket motvilligt jag stiger ur sängen idag. Finns inte så många andra alternativ, eftersom Simba är i högform och vill ha sällskap ut till köket. Jag masar mig ut i köket och gör frukost och blir irriterad över att jag inte hittar alla grejer, som har varit undanplockade inför gårdagens visning.

Idag kommer jag inte att få så mycket gjort, men det känns skönt att inte ha några större planer. På eftermiddagen ska jag åka med mamma till Vilsta Herrgård, för att se hur långt de har kommit med deras nya lägenhet.

Jag går som i en dimma hela förmiddagen. Känner mig inombords, precis så som det ser ut ute idag, grått och trist. Känns så där lagom ansträngande att ligga på soffan och prata bort lite tid med Ullis. Karin ringer och vi pratar också en stund. När jag ändå är i pratform, så ringer jag till mamma också.

Oj, vad tiden gick fort! Nu hinner jag ju knappt äta och göra mig i ordning, innan det är dags att åka till mamma. Jag hamnade ju givetvis framför datorn en stund också och då är det lätt att tappa bort tidsuppfattningen. Jag har börjat kolla lite på Blocket, för att se vilka priser jag kan sätta på sakerna till garageloppisen.

Det är ny visning av Vilsta herrgård idag, så det kommer nog att vara en hel del folk där. Jag frågade tidigare om Karin ville följa med och titta på mammas och Lillis nya lägenhet och det ville hon, så mamma och jag plockar upp henne på vägen.

När vi kommer fram till Vilsta, så står det fullt med bilar på parkeringen och det går folk överallt. Vi ser en hel del bekanta ansikten. Verkar som att reklamkampanjerna på TV4 har gett resultat. Ska bli spännande att se om de får några fler lägenheter sålda idag.

Nu har innerväggarna kommit på plats, så nu kan man ju faktiskt bilda sig en uppfattning om hur det kommer att se ut sen, när allt är klart. Dessutom har de nästan färdigställt lägenheten ovanför mamma och Lillis. Då kan man ju faktiskt se hur väggfärgerna ser ut i verkligheten.

På väg hem frågar Karin om vi vill komma med in på en kopp kaffe. Mamma tackar nej, eftersom hon inte vill ta med Effie in till Karin. Vi följer i alla fall med in en kortis och mamma får en snabb rundvisning. Det är ju så himla fint, Karins och Thomas hus! Förstår att de stortrivs där.

Mamma frågar om jag vill följa med henne in och få lite kaffe, men jag känner att det är dags för mig att åka hemåt. Misstänker att jag kommer att lägga mig tidigt i kväll, med tanke på den långa kvällen igår hos Frida.

Det märks att det blir skillnad med vintertiden. Det är redan mörkt, fast klockan bara är fem. Kan inte hjälpas, men jag tycker att det är lite mysigt att få gå omkring och tända lampor lite här och där. Blir säkert några värmeljus också, innan jag är klar.

Jag har en tråkig sak kvar att göra idag och det är att paketera sopsorteringen, eftersom det är sophämtning i morgon. Den här gången ska jag se till att jag inte glömmer bort att köra ut soptunnan till vägen, så att jag inte behöver rusa ut i morgonrocken.

Myskväll med Henke

Det där med att lura med mig Nilla runt Lillsjön, det är bara att glömma. Om sanningen ska fram, så orkar jag inte själv heller. Dessutom vet jag att mamma och Lillis snart kommer ut och ska tömma husbilen på vatten, så att ledningarna inte fryser.

I stället sätter jag mig ner en stund, efter att jag har plockat undan attiraljerna från ögonbrynsvården. Jag ler för mig själv, när jag tänker på hur skraj Nilla såg ut, när jag sa att jag är så uppe i varv nu, så jag kanske plockar bort hela brynen. Nej då, hon blev så fin så!

När jag har tröttnat på att bara sitta still, så börjar jag med att förbereda pizzafyllningen. Det ska bli en milanesepizza, så jag har tagit fram strimlad skinka och ett paket köttförs från frysen. Jag bryner och kryddar på köttfärsen, så att det bara är att skiva de färska champinjonerna sen.

Mamma och Lillis kommer, när jag står vid spisen och steker köttfärsen. Kaffet är fortfarande varmt och det finns fortfarande äppelpaj och marsansås kvar, så jag ber dem att kliva in och ta för sig. Uppskattat!

Henke kommer medan mamma och Lillis är kvar. Nu är det bara finliret med pizzan kvar. Jag sätter Henke i arbete med att garnera med de skivade champinjonerna. Alltför sällsynt att vi står så här tillsammans i köket. Riktigt mysigt! Det är så sällan man får rå om sina barn så här på tu man hand, så det gäller att passa på när tillfälle bjuds.

Det är med nöd och näppe att pizzan går ner. Henke tvingar ner det sista av min bit, som jag har lämnat. Jag hade nog kunnat pressa ner den också, men jag vet ju att det ligger en stor chokladkaka i skåpet och väntar. Henke säger att han redan har sett den, men att han nog kan klämma ner den också.

Innan det är dags för Robinson, så vill Henke försöka att hitta någon bra bild på båten. Han har fått i uppdrag att sälja den med sin lite mindre motor på, så får han vår lite större motor, som tack för besväret. Verkar vara en bra deal, för nu jäklar ska det bli annons på Blocket!

När klockan är åtta, så sitter vi bänkade i soffan och njuter av värmen och det trevliga sprakandet från braskaminen. Det är nog en av de saker jag kommer att sakna, när jag har flyttat till Stenby. Å andra sidan, så kommer jag nog aldrig att behöva elda för att få set så där varmt och ombonat inne. Där är det fjärrvärme och varma trägolv.

Henke kramar om mig och åker hemåt straxt efter Robinson. Det är redan minusgrader ute, så jag ber honom att köra extra försiktigt hem. Tänk att jag har fått rå om min lilla gubbe alldeles själv, en hel kväll!