Darrig onsdag

Skumt, men jag fortsätter att känna mig skakig och konstig i hela kroppen, även efter frukost. Trodde först att det var gårdagens känsloutbrott, som fortfarande spökade. Nu inser jag, att jag har trappat ner min medicinering lite för fort. Skit samma, bara jag kan bli mig själv igen snart!

Jag har lyckats få ordning på mina uppsvällda ögon och nu ser jag riktigt skaplig ut. Dags för en tur till IKEA med mamma då. Jag ska lämna tillbaka den sockel till köksskåpen, som jag köpte fel förut. Att det ska vara så förbaskat svårt att få tag i rätt saker!

Himlen är grå och det regnar hela vägen till Västerås och Erikslund. Enda fördelen med det, är att Effie kan sitta kvar i bilen, utan att det blir för varmt. Hon har lagt sig tillrätta i baksätet och ser ganska nöjd ut.

Vi börjar med att äta lunch, eftersom klockan redan börjar närma sig ett. Sen inser vi att vi inte har lust att gå runt på IKEA, utan vi går runt i gallerian och tittar i småaffärerna runtomkring IKEA istället. Ingen av oss har ju något speciellt att titta på.

Det tar inte lång stund, innan både mamma och jag tittar på varandra och säger, "- Orkar vi mer?!". Nej, det gör vi inte, så vi åker hem igen. Ja, ja, jag fick ju i alla fall min sockel tillbakalämnad och vi har fått oss en liten utflykt.

Hemma igen, så dröjer det inte länge innan det är dags för mig att åka ut till Borsökna. Det kommer en familj dit och ska köpa lite prylar, jag har annonserat ut på Blocket. Nu har jag dessutom sett till att Pingstkyrkan kommer och hämtar resten av prylarna på måndag.

Efter Borsökna, så åker jag och handlar mat. Jag känner mig jättekonstig, ungefär som en zombie, yr och lite lätt illamående. Kanske skulle ha trappat ner medicinen lite försiktigare då, men det är väl bara att ta smällen nu. Det går säkert över snart.

När jag kommer hem igen, så har jag flera vänner på chatten, som har hört av sig och vill prata. Kul, då får jag nog den här kvällen att gå också då. Jag känner mig så rastlös och ensam på kvällarna. Det är värst då jag vet att alla familjerna har fullt upp med sitt och man inte vill störa.

Nu tror jag, att det bara kan bli bättre och bättre. I morgon ska jag gå en sväng med Effie, medan mamma är hos sjukgymnasten. Sen ska Henke och jag shoppa lite kläder till honom, en försenad födelsedagspresent.

På fredag förmiddag blir det stallet och Dolcan. Fredagskvällen avslutar jag och bästa tjejgänget med en helkväll med bl a Takida. På lördag har vi ölprovning på Ölkultur med Belgiengänget. Misstänker att lördagskvällen inte slutar där.

Så ja, Lena! Fint så! Gäller att ta en dag i taget och att se framåt. Jo, jag vet ju det, men det är inte alltid så jäkla lätt att vara så där förståndig. Jag har ju inte riktigt det tålamodet då och känslorna bara rusar iväg med mig hela tiden.

Gäsp! Känner att det nog blir tidigt i säng ikväll, så det snart blir helg och kul.