onsdag 11 april 2012

Strömavbrott och förtvivlan

Jodå, jag har överlevt natten, även om allt kändes totalt värdelöst igår. Från att ha varit flitigt uppvaktad från både höger och vänster, så är jag nu bara jävligt ensam och liten igen. Åtminstone grät jag som ett barn igår, hejdlöst och förtvivlat.

Rätt som det var, så blev allt bara tyst och svart igår. Strömavbrott! Uppslukad av min egen förtvivlan, så fick jag det till att det var Johnny, som hade hört mina snyftningar och kommit för att trösta. Rysningar längs ryggraden.

Jag letade fram ljus och tändstickor och kunde samtidigt konstatera att strömavbrottet verkade gälla hela området. Totalt nersläckt överallt. Lite creapy, faktiskt! Fler ljus, en pläd i soffan att krypa in under och gråta en stund till.

När jag lugnat ner mig igen, så släckte jag ner alla ljus i lägenheten och gick in i sovrummet, för att försöka sova.  Det enda ljus som fick brinna, var det i fönstret, Johnnys ljus. Jag kramade om ljuset med händerna och frågade högt med tårarna rinnande, "- Johnny, varför lämnade du mig ensam?!"

Nu sitter jag här med ögonlock tjocka som fläsksvålar. Snyggt! Mina händer skakar och det känns som att magen går inåt. Oj, jag åt visst inget igår mer än frukost! Kanske dags att göra det nu då.

Dags att rycka upp mig och piffa till mig lite. Mamma och jag ska åka till IKEA på förmiddagen. Det blir nog en lagom aktivitet för idag.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar