Visningsdag

Ännu en natt med dålig sömn. Måste ha att göra med anspänningen inför dagens visning av huset. Redan före åtta sitter jag vid frukostbordet.

Få se nu, vad jag ska börja med? Verkar ju smartast att plocka undan alla överflödiga prylar, innan jag kör igång med dammning och dammsugning. Så får det bli.

Jag lyder rådet från fotografen, som tipsade om att man kan fylla bilen med saker, om man nu vill att även garderoberna ska se välstädade ut. Det ska ju vara så himla avskalat i huset till fotografering och visning.

Sen går det ju inte att plocka undan allt redan nu. En del av sakerna kommer jag ju att behöva ha under förmiddagen, så det gäller att tänka till.

Det går lätt att städa, nu när det är så undanplockat. Ändå skulle jag inte vilja ha så här för jämnan. Det ser så sterilt och tråkigt ut. Lite stök måste det vara, för att det ska bli hemtrevligt, tycker jag.

När mäklaren kommer har jag redan varit klar en lång stund och står och tittar i fönstret. Vi kommer överens om att jag ska åka iväg och att han ska ringa mig sen, när visningen är klar.

Magen knorrar, så jag passar på att åka in till Hållsta och köpa mig en kebabsallad. Sen åker jag raka spåret hem igen, för att titta hur många som har kommit på visningen. Jag parkerar bilen på vändplanen och börjar äta min sallad.

Här har jag ju första parkett! Jag sneglar lite försiktigt och tittar i smyg på de, som har kommit för att titta på huset. Inte ett dugg misstänkt att jag sitter här i bilen och äter kebabsallad. Det är ju helt normalt här ute i Bälgviken!

När visningen är klar, så kommer mäklaren fram till bilen och ler stort. Han tycker att det har gått riktigt bra och han är nöjd. Det har varit fyra sällskap och tittat. Alla verkar tycka om huset. En av besökarna ville ha en till visning, så att han kunde visa sin tjej också.

Jag torkar mig om munnen och tackar mäklaren för idag. Han lovar att höra av sig i veckan och tala om hur det går. Puh, vad skönt att den här dagen är över! I alla fall visningen.

Simba, som har blivit utkörd inför visningen, kommer lunkande tillbaka lite surmulen. Det tar inte lång stund innan han är tillbaka i sin vanliga form igen. Nu är alla farliga människor borta från huset.

Jag ringer runt till alla jag har lovat och berättar om hur det har gått. Det tar en bra stund, för jag måste ju givetvis prata om allt och ingenting med alla också.

När jag sätter mig vid datorn, så får jag ett meddelande på chatten från Frida, en i byn. Hon undrar hur visningen har gått. Sen frågar hon om jag vill göra henne sällskap och titta på "Så mycket bättre". Frida skriver vidare att hon kan slänga ihop en paj, men att hon inte har något vin.

Min första impuls är att tacka nej. Jag känner mig helt utpumpad efter den här dagen. Sen blir jag arg på mig själv och tänker, "Skärp dig nu!". Frida sitter också själv i sitt hus och vi kan gott göra varandra sällskap ikväll.

Efter några sekunders betänketid, så svarar jag att det skulle vara jättetrevligt och att jag kan ta med mig vin. Frida blir jätteglad och skriver att hon ska börja med pajdegen direkt och att jag är välkommen när jag vill.

Så nu ska jag bara fräscha till mig en smula innan jag går över till Frida. Kul!

Kontraktsskrivning och bubbelkväll

Natten har varit stökig. Jag har funderat på vad jag behöver göra inför kommande flytt. Låg vaken mellan tre och fem, sen lyckades jag somna om och fick sova till nio. Underbart!

Mötet med mäklaren är först kl. 13, men jag åker in lite tidigare, för att hinna med några andra ärenden också. Första stoppet blir på biblioteket.

Jag har gått med i en trädgårdsförening och ska gå på ett föredrag nästa vecka. De säljer biljetterna på biblioteket. Ännu ett steg i min leva-i-nuet-strategi. Jag fick en impuls att ge efter för min önskan, att gå med i den här trädgårdsföreningen. Sen är föredraget i nästa vecka en bieffekt av det.

Nästa stopp blir hos en massör i Åhlénshuset. Jag bokar in en tid i nästa vecka. Mina stackars nackmuskler håller på att ta kål på mig.

Målet med att åka in till stan idag, är att skriva kontrakt på den bostadsrätt jag är intresserad av. Givetvis är jag en halvtimme för tidig, så jag får ta en runda på stan, för att få tiden att gå. Jag noterar att de har bra pris på lösviktsgodis i Gallerian. Får ta det på hemväg sen.

Två minuter i, kliver jag in på mäklarens kontor. Säljarna sitter redan där och väntar. De ser glada ut. Jag är också glad, så det känns riktigt bra.

Vi blir invisade på ett mötesrum och får varsin kopp kaffe. Medan vi väntar på att mäklaren ska skriva ut kontrakt och andra handlingar, så hinner vi prata en hel del. Jag berättar om min situation och säljarna blir lite tagna av stundens allvar.

Snart har vi gått igenom alla legala skrivningar och vi kan andas ut. Vi skriver under och skakar hand och bostadsrätten är MIN! Känns så himla bra!

Vi kom snabbt överens om att tillträdesdatum ska vara 1/12. Superbra! Då hinner jag ju komma in där innan jul. Känns nästan för bra för att vara sant. Jag som trodde att jag skulle få tillbringa hela den här vintern i Bälgviken.

Efter att affären med bostadsrätten är klar, så pratar jag en stund med mäklaren om att sälja mitt hus. Han är givetvis med på noterna och det blir fotografering redan på tisdag i nästa vecka. Annonsen kommer att gå ut redan på fredag samma vecka. Nu händer det grejer, kan jag lova!

När jag går från mötet med mäklaren, så möter jag Lena Bird, en gammal arbetskamrat från tiden på Rekarnebanken. Vi står och pratar en stund i Gallerian och kommer överens om att vi ska ses snart. Ska bli trevligt att få återknyta vänskapen med Lena, efter så många år.

På väg till parkeringen, så hamnar jag i affären med lösviktsgodis. Jag gör en djupdykning där och fyller en rejäl påse. Jag äter av eländet, så att jag mår illa redan innan jag ens kommer fram till bilen. Så gott, men ändå så BLÄÄ!

Simba möter mig i hallen, när jag kommer hem. Han vill ha vatten och sen gå ut. Sen kommer han in lagom tills mamma kommer och hämtar upp mig. Perfekt!

Anledningen till att mamma kommer och hämtar mig, är att vi ska fira med vin och bubbel att jag har skrivit kontrakt idag. Då är det ju dumt att ha en bil att fundera över, när man ska hem sen. Lillis har lovat att skjutsa hem mig, när det blir dags. Snacka om service!

Vi börjar med att äta hämtmat från Spicy Hot och att dricka vin. Sen fyller Lillis upp bubbelbadkaret, så att jag kan få lägga mig där och må bra. Mamma sitter på toasitsen bredvid och håller mig sällskap. Det är för trångt för att vi skulle kunna sitta där i karet båda två.

Glaset är immigt....

Ljuvligt att ligga där i bubblet, med bubbel i glaset och må bra! Tiden bara rusar iväg och vattnet blir snart kallt. Dags att kliva upp. Nu är det dags för ostbricka och mer vin. Mums!

Vid niotiden skjutsar de mig hem. Vilken skön kväll det har varit! Tack så himla mycket!

Torsdag kväll och besök

Igår kväll hällde jag upp ett glas vin istället för att ta Sobril. Ja, jag vet, det är ju torsdag och mitt i veckan, men jag skiter faktiskt i det! Man behöver inte alltid vara så himla präktig!

Jag känner mig lite ensam och liten och då dyker Karin Harich upp i min skalle. Vi har jobbat tillsammans många år här ute i Hållsta, på den glada Fb Data-tiden. Jag ringer Karin och vi pratar och gråter en stund. Plötsligt ringer det på dörren. Perfekt, jag som sitter här och dricker vin mitt på blanka torsdagen! "Karin, jag ringer tillbaka till dig sen!"

Utanför på farstubron står ett par förtvivlade grannar. Jag ber dem kliva in och jag kramar om dem och börjar givetvis att gråta. Det blir alltid så när jag träffar folk. Är väl förhoppningsvis ett sundhetstecken, att man kan gråta och visa vad man känner.

När jag har sansat mig lite, så ursäktar jag mig och berättar att jag sitter och dricker vin. Känner mig som en sämre vinalkis, men de viftar bort min kommentar och vi går in och sätter oss i soffan. Jag berättar allt det hemska som har hänt, från början till slut och säger att det känns väldigt skönt att de har kommit ner till mig.

De visste inget förrän i fredags och trodde då länge att det bara var ett rykte. När de sedan såg alla blommorna vid järnvägsövergången och alla bilar på min uppfart, så kunde de lägga ihop ett och annat. Sen har de avvaktat med att komma, för att de inte riktigt visste hur de skulle närma sig. Jag vet, vi är lite lika, håller oss gärna för oss själva.

Känns väldigt skönt att få prata med dem och de öppnar sig för mig på ett sätt som de aldrig har gjort tidigare. De erbjuder sin hjälp med vad jag än behöver. Så snälla och omtänksamma!

När grannarna har gått, så ringer jag upp Karin igen och vi pratar länge. Vi pratar både om det tråkiga som hänt och vad som händer med begravning och sånt, men även glada saker, så att vi får skratta lite också. Konstigt hur man kan svänga i humöret, från en sekund till en annan. Mitt i gråten kan jag också börja skratta. Egentligen ganska skönt, förvirrande, men ända skönt!

Efter en uppfriskande dusch tar jag Simba och min Cornelius, kaninen jag fick av Maria och Eva-Lena, och kryper till sängs. Jag har TV:n på för att se nyheterna, men medicinerna börjar göra sitt och jag kisar med ena ögat mot TV:n utan att riktigt förstå vad som händer. Tydligen dags att sova och hoppas att morgondagen blir en bra dag.

Känns helt OK!

Nu har vi hunnit ca. 75% av huset med målningen. Framsidan börjar se klar ut, även om vi måste stryka det grå en gång till. Tjohoo! Sen ska vi tvätta baksidan och invänta en mulen dag för att sedan kunna måla eländet också.

Det tar en himla tid när man ska köra finliret runt fönster, knutar, vindskivor och farstubron med det grå. Så är det när man väljer att inte maskera! Förra gången gjorde vi det, men då blev det inget bra i alla fall och då kör jag hellre på fri hand än att lägga ner jobb på att maskera.

Sen känner jag mig extra glad idag eftersom Ullis hörde av sig igår. Hon hade ringt två gånger när vi var ute och målade och även skickat ett SMS. Hon hade ju lovat att ringa efter hon hade varit hos sin sköterska för ätstörningen och då är vi inte inne. Typiskt!

Hon skrev att de skulle åka ut och bo i Marres mammas sommarstuga några nätter för att få lite miljöombyte. Känns skönt att hon undertecknade SMS:et med "kram". Då är hon inte sur på oss i alla fall! Jag försökte att ringa, men de hade redan hunnit iväg hemifrån, så jag SMS:ade att vi skulle höras sen när de kommer tillbaka hem igen.

Nu har vi precis ätit en sen middag och fått ett glas vin till den också. Gäller ju att passa på att njuta lite när vi har så fint väder. Dessutom tycker jag att vi har gjort oss förtjänta av lite skön kväll nu. I morgon är det bara att gå upp och ta tag i målningen igen, så det gäller att ta igen sig nu medan man kan.

Skönt också att det inte är så himla varmt på kvällarna och nätterna längre! Nu kan man ju faktiskt hinna vädra ut hela huset innan man stänger för kvällen. Sen den där känslan när man framåt småtimmarna öppnar upp altandörren till sovrummet och släpper in den svala nattluften, mmm....

Johnny frågade idag om jag var ledsen för att vi inte hinner åka ut på sjön när det är så fint väder, men jag svarade att det gjorde vi ju så det räckte och blev över i början av sommaren. Det är bara att inse att vi måste få klart målningen nu, så att vi slipper ha det kvar till nästa sommar.

Undrar om vi kommer att hitta på något annat stort projekt till nästa sommar. Som det känns nu, så skulle jag bara vilja sitta och njuta av sommaren då, men känner jag oss rätt så kommer vi självklart att ha något annat stort på G.

Båtbestyr och rökt lax

Henke och en kompis kommer ut på söndagseftermiddagen för att hämta Henkes båt. Han har fått låna vår båtplats ett par dagar, men nu vill vi ha i vår båt så då får han flytta sin.

Han gjorde ett försök att ta upp den på trailern tidigare i veckan, men bilen orkade inte dra utan att det började slira. Nu har vi ju fått låna mamma och Lillis bil medan de är i Kina och den har fyrhjulsdrift, så det ska nog gå bra.

Eftersom jag känner mig ansvarig för bilen, så vill jag inte gärna låna ut den till Henke, utan det blir jag och Johnny som får följa med ner till båtbryggan och hjälpa till med båtbärgningen.

När bil och trailer står på plats så hoppar Henke ombord på sin båt och försöker paddla den i rätt position för att komma upp på trailern. Jag ser till att ha kameran beredd för att fånga allt. Det kan ju tänkas att någon får sig ett ofrivilligt, tidigt bad.

Johnny får stå på trailern och ta emot en tamp och försöka att på så vis dra upp båten på trailern.

Själv står jag på behörigt avstånd och plåtar.....

.....och plåtar.

När trailern är uppe på plan mark igen, så spänner de fast den ordentligt på trailern och kopplar den till Henkes bil, tackar för hjälpen och far iväg hemåt.

Då återstår det bara för Johnny och mig att få i vår lilla pärla i sjön också då. Det går snabbt för den är inte stor. Det här kortet är inte från i år, men det här är det vi drömmer om att snart kunna göra igen och nu kan vi göra det varje dag om bara vädret så tillåter.

Till kvällsmat har vi bestämt att inviga ABU-röken som Johnny fick när han fyllde år. I kylskåpet ligger en halv lax och väntar på att bli rökt. Jag måste bara berätta hur vi gjorde för att dela den förut. Jag hade ju dumt nog fryst in en hel laxsida. Till oss två blir det ju mer än tillräckligt om vi tar halva laxsidan. Vi tog helt sonika en liten snickerisåg från garaget och sågade itu den frysta laxen i två delar. Funkade alldeles utmärkt! JAA, vi diskade sågen först!

Det är lite mickel att förstå hur man ska göra med röken så här första gången....

....men till slut fattar vi galoppen och kan avnjuta en otroligt saftig lax tillsammans med en hemgjord potatissallad.

Finns vin kvar också, så det blir lite av en festmåltid. Kan vi gott unna oss och fira att vi har fått båten i sjön. Johnny ser i alla fall ut att må gott.

Simba får vara med och smaka laxen också och ser så här nöjd ut sen.

Efter ett glas vin blir jag lite lyrisk och måste bara fota påskliljorna som lyser i kvällssolen.