Lyxdag

Jag vaknar med ett ryck, redan vid halv sex på morgonen. Typiskt att jag inte kan sova nu, när jag får. Hm, undrar om jag ska ta mig upp och ta en morgonpromenad innan frukost. Det känns ju på jeansen att semesterveckan med husbilen inte har varit helt bra för midjemåttet.

Medan jag ligger och funderar på vilken väg jag ska ta, så somnar jag om igen. Nästa gång jag vaknar, så hör jag regnet mot fönsterrutorna och jag kan lugnt somna om igen. Då så, då behöver jag inte fundera på det där med morgonpromenad något mer idag då.

Halv nio vaknar jag nästa gång och har ett svagt minne av att jag har hört min mobil signalera att jag har fått ett SMS. Jodå, visst har jag det! Det är Bosse som önskar god morgon. Jag ringer upp och vi pratar en stund.

Jag hinner med att köra och hänga en maskin tvätt, innan Lillis hämtar mig vid halv elva. Mamma och jag ska på Spakällan och mysa tillsammans. Sen ska vi ta var sin pedikyrbehandling. Det är min födelsedagspresent från mamma och Lillis. Perfekt!

Efter en skön förmiddag på Spakällan, så köper vi med oss mat hem från Spicy Hot och äter med ett glas rött till. Mums! Ett tag hade jag nästan förätit mig på den här maten, men nu smakar den helt underbart.

Mamma och Lillis följer med mig hem, för att titta på korten jag har tagit under veckan med Bosse i husbilen. Det är alltid roligare att visa korten på datorn, då man kan få stora bilder.

Efter att mamma och Lillis har åkt, hinner jag lagom prata en stund med Bosse, innan det är dags att ta mig till nästa avtalade tid idag. Nu är det till frissan jag ska. Det här känns som något av en lyxdag för mig. Snacka om helrenovering!

Klockan hinner passera åtta, innan jag är klar hos Marie och Salong Style. Nu ska jag bara tanka upp bilen och handla lite, innan jag åker hem igen. Jag har lovat att ringa Bosse igen vid halv nio, så det blir lite snärjigt om jag ska hålla det jag har lovat.

Solen har tittat fram under eftermiddagen, så nu är det riktigt skönt ute. Ska nog passa på att ta den där promenaden, som inte blev av i morse. In med maten i kylen och på med träningskläderna. Sen ringer jag Bosse, när jag börjar min kvällspromenad.

Vi pratar under hela promenaden och på så vis slår jag ihop nytta med nöje. Vi pratar om hur vi ta oss neråt Danmark och Tyskland med husbilen, under de två kommande semesterveckorna. Jag har kollat lite på färjepriser och vi diskuterar lite kring det.

Det känns så kul att kunna åka iväg tillsammans igen. Den här gången blir det en längre tripp och vi får njuta lite av den kontinentala stämningen, som infinner sig bara man har tagit färjan över till Danmark. Dessutom så ska vi passa på att shoppa lite i gränsbutikerna i Tyskland också. Underbart!

Vad händer när jag kommer hem, efter den raska promenaden då? Jo, jag går raka spåret fram till kylskåpet och värmer på pizzaresterna, som ligger på en tallrik och ropar på mig. Bra Lena! Nu blir det definitivt en promenad, i morgon innan frukost!

Bouppteckning och loppisbestyr

Det är med nöd och näppe jag hinner in i tid till banken, eftersom jag bara var tvungen att skriva av mig en stund på bloggen först. Nu sitter jag i alla fall på banken och väntar, med några minuter till godo. Pust!

Juristen är trevlig och bra att prata med. När hon frågar hur det går för mig, så känner jag att tårarna bränner bakom ögonlocken. Ändå lyckas jag svara utan att börja gråta. Det finns liksom ingen spärr kvar längre. Sen gör nog sömnbristen sitt till också.

Det tar sin tid att få fram alla uppgifter och att skriva ut alla papper, som behövs för att skicka in bouppteckningen för registrering. Skönt att bara sitta bredvid och se på, när någon annan jobbar. Eva, som juristen heter, pratar hela tiden medan hon jobbar, så vi har riktigt trevligt.

Sen krånglar hennes skrivare, så att hon blir tvungen att ringa efter hjälp. Då kommer Lena Bird in. Vi har jobbat tillsammans på Rekarnebanken i många år. Medan Eva gör klart allt med pappren, så hinner vi prata en stund. Vi bestämmer att Lena ska komma över och hälsa på mig någon gång i nästa vecka.

När allt är klart och jag ska gå ut från banken, så stöter jag ihop med en gammal kollega från Fb Data-tiden, Kenneth. Han tar min hand och drar mig sedan intill och ger mig en bamsekram. Återigen känner jag att gråten vill fram. Inte nu! Jag säger till Kenneth att jag måste gå. Han förstår.

När jag kommer ut i den grå höstluften, så orkar jag inte riktigt hålla tillbaka tårarna längre. Jag tar några djupa andetag och hittar tillbaka till lugnet. OK, då kanske jag kan gå till apoteket då, nu när jag har torkat tårarna.

Jag börjar få slut på min antidepressiva medicin och jag har för mig att receptet ska räcka en gång till. När jag kommer fram till kassan, så visar det sig att jag inte har något giltigt recept. Jag måste alltså kontakta min läkare på vårdcentralen, för att få ett nytt recept.

När jag sätter mig i bilen, så känner jag hur ledsen jag är, men jag vill inte släppa fram gråten ännu. Jag biter ihop och styr kosan hem till mamma. Vi kom överens om det igår. Klumpen i halsen växer, minut för minut.

Effie möter upp i hallen och blir helt galen av lycka. Kul att känna sig så välkommen. Då går det dessutom att hindra gråten en stund till. När mamma kramar om mig sen och frågar hur det är, så brister det totalt. Nu får allt komma ut.

Vi pratar lite om det som har gjort mig så ledsen och mamma säger att det inte är något att ödsla energi på, men det är lättare sagt än gjort. Även om folk tycker att jag är stark, så är jag väldigt bräcklig nu. Ibland känner jag mig lika sårbar, som en nykläckt fågelunge.

Mamma och jag tar en kopp kaffe, så att jag hinner lugna ner mig. Sen tar vi bilen in till stan för att hämta var sin portion mat från Spicy Hot. Alltid lika gott! Nu börjar jag att känna mig lite gladare igen.

Mätta och belåtna tar vi sedan och monterar isär klädställningen, som jag ska få låna till garageloppisen. Mamma har också lite kläder, som hon ska försöka att sälja. Mamma följer med mig hem, för att hjälpa mig att rigga allt i garaget.

När ändå mamma är här, så passar jag på att klättra upp på vinden, för att hämta ner det som ska säljas. Stackars mamma får stå där nere och ta emot den ena prylen efter den andra. Känns som att det aldrig tar slut.

När jag kommer ner från vinden, så hör vi hur en motorcykel kommer och parkerar på uppfarten. Det är Per, som har lovat att hjälpa mig med datorerna. Jag är tvungen att fixa lite, innan Henke kan få ta vår äldsta dator, som jag har lovat honom.

Tur att jag kan få hjälp av Per. Även om jag har jobbat inom IT i många år, så kan jag inte såna här saker. En dator ska ju bara fungera, ungefär som en bil! Tack, snälla Per!

Carina, Pers fru, kommer ut hit också. Vi bestämde att vi skulle fika en stund, när Per ändå skulle ut hit, så jag och mamma stannade till tidigare vid kondiset i Fröslunda och köpte en maffig längd. Ute är det redan mörkt, men inne i köket lyser det av trevnad.

Telefonen har gått varm idag. Det är omtänksamma vänner, som har reagerat på mitt förra inlägg. Tack för att ni bryr er! Det känns så otroligt skönt att veta att ni finns där för mig, när jag känner mig så här liten.

När jag blir själv hemma igen, så ringer jag till Ullis. Hon är superlåg och har ont i sin lilla kropp. Det kunde väl vara nog med sviterna efter Anorexian, men hon har ju dessutom Fibromyalgi, som spökar lite till och från.

Ullis är trött och ska snart göra kväll. Det ska nog jag också göra snart, men först blir jag nog tvungen att gå ut i garaget en stund, för att få lite ordning på allt jag har tagit ner från vinden. Sen ska jag se till att jag får sova gott i natt.

Kontraktsskrivning och bubbelkväll

Natten har varit stökig. Jag har funderat på vad jag behöver göra inför kommande flytt. Låg vaken mellan tre och fem, sen lyckades jag somna om och fick sova till nio. Underbart!

Mötet med mäklaren är först kl. 13, men jag åker in lite tidigare, för att hinna med några andra ärenden också. Första stoppet blir på biblioteket.

Jag har gått med i en trädgårdsförening och ska gå på ett föredrag nästa vecka. De säljer biljetterna på biblioteket. Ännu ett steg i min leva-i-nuet-strategi. Jag fick en impuls att ge efter för min önskan, att gå med i den här trädgårdsföreningen. Sen är föredraget i nästa vecka en bieffekt av det.

Nästa stopp blir hos en massör i Åhlénshuset. Jag bokar in en tid i nästa vecka. Mina stackars nackmuskler håller på att ta kål på mig.

Målet med att åka in till stan idag, är att skriva kontrakt på den bostadsrätt jag är intresserad av. Givetvis är jag en halvtimme för tidig, så jag får ta en runda på stan, för att få tiden att gå. Jag noterar att de har bra pris på lösviktsgodis i Gallerian. Får ta det på hemväg sen.

Två minuter i, kliver jag in på mäklarens kontor. Säljarna sitter redan där och väntar. De ser glada ut. Jag är också glad, så det känns riktigt bra.

Vi blir invisade på ett mötesrum och får varsin kopp kaffe. Medan vi väntar på att mäklaren ska skriva ut kontrakt och andra handlingar, så hinner vi prata en hel del. Jag berättar om min situation och säljarna blir lite tagna av stundens allvar.

Snart har vi gått igenom alla legala skrivningar och vi kan andas ut. Vi skriver under och skakar hand och bostadsrätten är MIN! Känns så himla bra!

Vi kom snabbt överens om att tillträdesdatum ska vara 1/12. Superbra! Då hinner jag ju komma in där innan jul. Känns nästan för bra för att vara sant. Jag som trodde att jag skulle få tillbringa hela den här vintern i Bälgviken.

Efter att affären med bostadsrätten är klar, så pratar jag en stund med mäklaren om att sälja mitt hus. Han är givetvis med på noterna och det blir fotografering redan på tisdag i nästa vecka. Annonsen kommer att gå ut redan på fredag samma vecka. Nu händer det grejer, kan jag lova!

När jag går från mötet med mäklaren, så möter jag Lena Bird, en gammal arbetskamrat från tiden på Rekarnebanken. Vi står och pratar en stund i Gallerian och kommer överens om att vi ska ses snart. Ska bli trevligt att få återknyta vänskapen med Lena, efter så många år.

På väg till parkeringen, så hamnar jag i affären med lösviktsgodis. Jag gör en djupdykning där och fyller en rejäl påse. Jag äter av eländet, så att jag mår illa redan innan jag ens kommer fram till bilen. Så gott, men ändå så BLÄÄ!

Simba möter mig i hallen, när jag kommer hem. Han vill ha vatten och sen gå ut. Sen kommer han in lagom tills mamma kommer och hämtar upp mig. Perfekt!

Anledningen till att mamma kommer och hämtar mig, är att vi ska fira med vin och bubbel att jag har skrivit kontrakt idag. Då är det ju dumt att ha en bil att fundera över, när man ska hem sen. Lillis har lovat att skjutsa hem mig, när det blir dags. Snacka om service!

Vi börjar med att äta hämtmat från Spicy Hot och att dricka vin. Sen fyller Lillis upp bubbelbadkaret, så att jag kan få lägga mig där och må bra. Mamma sitter på toasitsen bredvid och håller mig sällskap. Det är för trångt för att vi skulle kunna sitta där i karet båda två.

Glaset är immigt....

Ljuvligt att ligga där i bubblet, med bubbel i glaset och må bra! Tiden bara rusar iväg och vattnet blir snart kallt. Dags att kliva upp. Nu är det dags för ostbricka och mer vin. Mums!

Vid niotiden skjutsar de mig hem. Vilken skön kväll det har varit! Tack så himla mycket!

Lördag och dampanfall

Jag vaknar av att mamma kommer in i huset med den nyckel de nu har fått. Hon kommer försiktigt fram till sovrumsdörren och frågar hur det är. "Ja, hur fan tror du att det är?!" fräser jag till svar. Sen kommer gråten. Jag vill ju inte vara elak mot mamma, men det bara värker i mage och bröst och det måste bara ta vägen någonstans.

Mamma muttrar något till svar och går tilltufsad ut i köket. Det snurrar fortfarande i mitt huvud efter alla tabletter, så jag tar det lite varligt när jag går upp och tar på morgonrock och skinntofflor. Direkt börjar jag med frukosten. Måste ha något att sätta händerna i direkt. Lillis kommer in från husbilen och vi äter frukost tillsammans.

Huset har inte blivit städat på över två veckor, så dammtussarna formligen virvlar runt fötterna. Vi låg lite efter med städningen, Johnny och jag, eftersom målningen och våra depressioner tog musten ur oss. Plötsligt får jag en enorm lust att börja städa. Mamma erbjuder sig att dammsuga, men jag avböjer och säger att det här behöver jag göra för att skingra tankarna.

Mamma sitter hela tiden vid köksbordet och bläddrar i reklamblad medan jag far fram som en påtänd iller. Mig går det inte att prata med. Jag fräser och kastar giftiga pilar omkring mig, så fort hon försöker att prata med mig. Jag förstår ju att hon bara vill väl, men jag kan inte stoppa det.

Lillis har åkt in till stan i några ärenden, så han kan inte vara där för mamma och skydda henne från min galla. Han ringer från stan och tänker ta med mat ut från Spicy Hot. Han undrar om det är något annat vi behöver när han ändå är ute och åker. Så omtänksam!

När Lillis kliver in i huset med matpåsarna, så har jag precis torkat sista golvet och allt är nu skinande rent. När jag skulle ta ut skinnfällarna från sovrummet tidigare, så upptäckte jag att Simba har kissat på skinnfällen nedanför Johnnys säng. Stackarn liten! Han har aldrig gjort så förut. Undrar vad han menade med det? Är han arg på husse för att han har lämnat oss??

Normalt brukar jag kunna smälla i mig en hel portion från Spicy Hot. Ja, jag vet, det är inte klokt, men jag är stor i maten, eftersom jag normalt motionerar så mycket. Idag delar jag en portion med mamma och äter inte ens upp min halva. Trots allt smakar det ljuvligt med mat.

Jag ringer Henke och hör hur han har haft det. Han skulle vara med några kompisar på något de kallar för Holmen ute i Stålboga. Han är ledsen, men har fått stort stöd av sina vänner. De har dammat av någon gammal minneslund därute på Holmen och tänt ljus för Johnny.

Henke frågar om vi vill ha kräftor, för de hade aldrig ätit sina kräftor igår, som var meningen. Jag tackar för det och säger att då kan vi ju ha våran egen lite speciella kräftskiva här hemma i kväll då. Henke blir glad och säger att han kommer så fort de är klara med allt på Holmen.

Nu när städningen är klar, så funderar jag på vad jag nu ska sätta händerna i. Jo, men självklart, vi kan ju inte bara äta kräftor, så jag börjar leta pajrecept . Jag har inte alla ingredienser hemma, som behövs för att följa recepten till punkt och pricka. Jag gör helt enkelt ett pajskal och fyller det med det som kylskåp och frys kan erbjuda. I det här fallet blir det kassler, broccoli och ost.

När Henke kommer är pajen precis klar och det luktar ljuvligt i hela huset. Vi hjälps åt att duka fram allt och jag gör en liten sallad till också. Bordet ser riktigt trevligt ut när vi äntligen kan sätta oss och börja äta.

Grannarna måste tro att vi är galna, som kan sitta och äta kräftor och ha trevligt när Johnny precis har gått bort. Men jag skjuter genast bort den tanken, för vi behöver det här allihop, lätta lite på trycket. Johnny hade ju kunnat varit med, han också, om han bara hade valt en annan utväg från sin förtvivlan.

Henke åker hem ganska snart efter maten. Han har flera gånger kommit till mig och gett mig bamsekramar och tröstat när gråten har kommit. Min härliga Henke! Tänk vad tomt det skulle vara om jag inte hade alla anhöriga och goa vänner runtomkring mig.

Jag avslutar kvällen med att sätta mig vid datorn för att kolla av FB och bloggen. Det är så otroligt många som har hört av sig och tårarna bara sprutar. Jag gråter högt för mig själv nu, för jag har bett mamma och Lillis om att få vara själv en stund, så de har gått ut till husbilen.

Kvällsmedicinerna börjar göra sitt, men jag kämpar vidare en stund till vid datorn. I går var jag inne på Johnnys mail för att hitta mailadressen till hans gamla jobb, så att jag kunde meddela det hemska som hänt. Nu är det några av hans arbetskamrater som har skrivit till mig. Så fint!

Nu orkar jag inte kämpa mot sömnen längre. Simba visar också tydligt att han tycker det är hög tid att sova. Vi lägger oss tillsammans och jag sträcker ut handen på Johnnys kudde och säger godnatt.

Fredag och lite vila

Nu har vi målat och målat i flera dagar. I går kväll gav jag inte upp förrän ljuset började svika och jag inte såg ordentligt. Inte direkt kul, men det ska bli så himla skönt när det är klart.

Det blir i alla fall som ett helt nytt hus, lite modernare så där. Bort med de grälla färgerna och in med lite mildare toner! Kan knappt vänta tills det är dags att piffa till det med nya blommor och sånt!

Nu har vi nästan målat klart allt på framsidan och gavlarna, men då har vi ju inte ens börjat tänka på fönster och dörrar. Det kommer definitivt att bli ett jättelyft när vi har gjort det klart. Vi får väl se hur långt vi hinner och hur mycket ork som finns kvar. Det kan ju hända att vi bestämmer oss för att helt enkelt spara det till nästa år.

Vid lunchtid är det sista av den grå färgen slut och vi blir helt enkelt tvungna att åka in till stan för att köpa mer färg. Sen har dessutom inköpslistan vuxit till sig, så det är dags även för en tur till Willy's. Måste vara rekord denna veckan! Det här är första gången vi åker in till stan sen i lördags. Nästan lite lappsjuke-varning!

Väl inne i stan så stannar vi till vid Spicy Hot och köper med oss varsin portion mat. Mums! Det är också något av ett rekord, för vi har inte köpt med oss mat hem eller ätit ute på väldigt länge. Känns som att vi behöver lyxa till det lite ikväll när vi har varit så duktiga.

Vi åker vidare till Färghuset och köper fem nya liter av den grå färgen. Shit, vad dyrt det är med färg! Den vita, som är obruten är lite "billigare" och kostar bara ca. 1.550:- för tio liter. Den grå, som är bruten kostar 983:- för en femliters-dunk. Man kan ju undra vad färgen är gjord av egentligen?!

På Willy's fyller vi nästan en vagn, eftersom det är så pass mycket som saknas hemma. Där får man i alla fall skapligt mycket för pengarna, om man köper det som de är billiga på. Den här gången står inte regnet som spön i backen när vi går ut i alla fall. Det har gjort det de två senaste gångerna vi har varit där och jag trodde nästan att det var dags i dag igen, eftersom himlen är mörk som bara den.

Nu är det nästan dags att åka hem, bara ett kort stopp vid Tuna Park först och fylla på ölförrådet. Så himla gott med en kall pilsner i skuggan när det är fint väder! Sen har jag nästan svårt att åka ut med båten utan att ha några kalla öl med i kylväskan. Med andra ord, bra att ha en platta hemma!

Nu sitter vi alltså här framför våra kära datorer igen, efter att ha fyllt på i kylskåp och frys. Någon mera målning blir det inte idag, eftersom regnet formligen hänger i luften och då är det ju dumt att chansa. Lite välbehövlig vila alltså! Funderar på om vi ska öppna någon god flaska vin till hämtmaten sen. Tror att det får bli så!