Skulddrömmar och loppisstök

Även i natt, har Johnny hälsat på i mina drömmar och jag har även denna gång reagerat med ilska. Tror personligen att det handlar om, att jag håller på att släppa taget. Kan även ha något att göra med, att jag chattade med en trevlig kille i går kväll på Facebook.

En del, bl a jag själv, tror ju att de döda kan hälsa på i drömmar. Sen ligger det nog mycket sanning i, att det är mina egna tankar, som genererar drömmarna. Hur som helst, så kan jag omedvetet ha känt skuld, när jag chattade och Johnny kan ha varit svartsjuk. Bara att välja vad man tror på. Kombo kanske?

I väntan på att Lillis ska hämta fler loppisbord och att Ullis och Marre ska bli klara, så åker jag och tvättar bilen och handlar. Första gången jag körde in i den helautomatiska biltvätten, så tyckte jag att det var läskigt. Nu lutar jag mig bekvämt tillbaka med Rockklassiker på hög volym.

När jag har handlat färdigt på Willy's, så springer jag på Lena Forsman på parkeringen. Vi pratar en stund och jag berättar bl a om min dröm och gårdagens chatt. Precis när jag berättar om killen jag chattade med, så dyker han upp vid bilen bredvid. Snacka om tagen på bar gärning! Tror inte att jag rodnade...

På väg hem med matkassarna, så ringer Lillis och säger att han nu åker ut till Borsökna med de nya loppisborden. Bra, då kan jag åka ut och försätta med uppdukningen inför söndagens loppis. Ullis och Marre kommer ut så fort Hailey har sovit klart.

Nu börjar det faktiskt att likna en loppis. Jag tar några kort, så att jag kan lägga ut dem på Facebook, som smakprov. Hailey har hittat en vattenpistol och går omkring och dricker vatten ur den. Självklart, lånar vi alla pistolen och det blir lite vattenkrig.

Ullis och Marre har fyllt på med nya prylar, men har även mycket prylar med sig hem. Tänkt vad kul det är att gräva i andras grejer! Alltid hittar man något man vill ha. Själv har jag försökt, att lägga band på mig. Jag har banne mig inte plats med fler saker nu.

Just som jag skriver som bäst, så ringer min mobil. Det är min Belgienkompis, Anitha, som ringer och hör om jag vill följa med ut i morgon. Hade varit jättekul, men jag känner att jag behöver vara fräsch på söndag, då vi har loppisen. Man kan ju inte vara med på allt!

Däremot, så har Anitha två till förslag på utekvällar framöver. Perfekt, det bokar jag direkt in i kalendern! Jag hinner knappt tänka tanken, att det är långtråkigt, innan någon vän ringer och frågar om jag ska med. Vilken tur jag har, som har så omtänksamma vänner!

Lördag och dampanfall

Jag vaknar av att mamma kommer in i huset med den nyckel de nu har fått. Hon kommer försiktigt fram till sovrumsdörren och frågar hur det är. "Ja, hur fan tror du att det är?!" fräser jag till svar. Sen kommer gråten. Jag vill ju inte vara elak mot mamma, men det bara värker i mage och bröst och det måste bara ta vägen någonstans.

Mamma muttrar något till svar och går tilltufsad ut i köket. Det snurrar fortfarande i mitt huvud efter alla tabletter, så jag tar det lite varligt när jag går upp och tar på morgonrock och skinntofflor. Direkt börjar jag med frukosten. Måste ha något att sätta händerna i direkt. Lillis kommer in från husbilen och vi äter frukost tillsammans.

Huset har inte blivit städat på över två veckor, så dammtussarna formligen virvlar runt fötterna. Vi låg lite efter med städningen, Johnny och jag, eftersom målningen och våra depressioner tog musten ur oss. Plötsligt får jag en enorm lust att börja städa. Mamma erbjuder sig att dammsuga, men jag avböjer och säger att det här behöver jag göra för att skingra tankarna.

Mamma sitter hela tiden vid köksbordet och bläddrar i reklamblad medan jag far fram som en påtänd iller. Mig går det inte att prata med. Jag fräser och kastar giftiga pilar omkring mig, så fort hon försöker att prata med mig. Jag förstår ju att hon bara vill väl, men jag kan inte stoppa det.

Lillis har åkt in till stan i några ärenden, så han kan inte vara där för mamma och skydda henne från min galla. Han ringer från stan och tänker ta med mat ut från Spicy Hot. Han undrar om det är något annat vi behöver när han ändå är ute och åker. Så omtänksam!

När Lillis kliver in i huset med matpåsarna, så har jag precis torkat sista golvet och allt är nu skinande rent. När jag skulle ta ut skinnfällarna från sovrummet tidigare, så upptäckte jag att Simba har kissat på skinnfällen nedanför Johnnys säng. Stackarn liten! Han har aldrig gjort så förut. Undrar vad han menade med det? Är han arg på husse för att han har lämnat oss??

Normalt brukar jag kunna smälla i mig en hel portion från Spicy Hot. Ja, jag vet, det är inte klokt, men jag är stor i maten, eftersom jag normalt motionerar så mycket. Idag delar jag en portion med mamma och äter inte ens upp min halva. Trots allt smakar det ljuvligt med mat.

Jag ringer Henke och hör hur han har haft det. Han skulle vara med några kompisar på något de kallar för Holmen ute i Stålboga. Han är ledsen, men har fått stort stöd av sina vänner. De har dammat av någon gammal minneslund därute på Holmen och tänt ljus för Johnny.

Henke frågar om vi vill ha kräftor, för de hade aldrig ätit sina kräftor igår, som var meningen. Jag tackar för det och säger att då kan vi ju ha våran egen lite speciella kräftskiva här hemma i kväll då. Henke blir glad och säger att han kommer så fort de är klara med allt på Holmen.

Nu när städningen är klar, så funderar jag på vad jag nu ska sätta händerna i. Jo, men självklart, vi kan ju inte bara äta kräftor, så jag börjar leta pajrecept . Jag har inte alla ingredienser hemma, som behövs för att följa recepten till punkt och pricka. Jag gör helt enkelt ett pajskal och fyller det med det som kylskåp och frys kan erbjuda. I det här fallet blir det kassler, broccoli och ost.

När Henke kommer är pajen precis klar och det luktar ljuvligt i hela huset. Vi hjälps åt att duka fram allt och jag gör en liten sallad till också. Bordet ser riktigt trevligt ut när vi äntligen kan sätta oss och börja äta.

Grannarna måste tro att vi är galna, som kan sitta och äta kräftor och ha trevligt när Johnny precis har gått bort. Men jag skjuter genast bort den tanken, för vi behöver det här allihop, lätta lite på trycket. Johnny hade ju kunnat varit med, han också, om han bara hade valt en annan utväg från sin förtvivlan.

Henke åker hem ganska snart efter maten. Han har flera gånger kommit till mig och gett mig bamsekramar och tröstat när gråten har kommit. Min härliga Henke! Tänk vad tomt det skulle vara om jag inte hade alla anhöriga och goa vänner runtomkring mig.

Jag avslutar kvällen med att sätta mig vid datorn för att kolla av FB och bloggen. Det är så otroligt många som har hört av sig och tårarna bara sprutar. Jag gråter högt för mig själv nu, för jag har bett mamma och Lillis om att få vara själv en stund, så de har gått ut till husbilen.

Kvällsmedicinerna börjar göra sitt, men jag kämpar vidare en stund till vid datorn. I går var jag inne på Johnnys mail för att hitta mailadressen till hans gamla jobb, så att jag kunde meddela det hemska som hänt. Nu är det några av hans arbetskamrater som har skrivit till mig. Så fint!

Nu orkar jag inte kämpa mot sömnen längre. Simba visar också tydligt att han tycker det är hög tid att sova. Vi lägger oss tillsammans och jag sträcker ut handen på Johnnys kudde och säger godnatt.

Formsvacka

Just nu känner jag mig helt under isen. Därav det tunna utbudet av inlägg på min blogg de senaste dagarna. Tror att det är tvätt och målning av huset som tar ut sin rätt. När man väl är inne i den negativa spiralen, så ploppar allt möjligt annat upp också och drar ner en djupare i avgrunden.

Vaknade klockan fyra i morse, som vanligt, av att katten skrek och ville ha uppmärksamhet. Han är så pass gammal och förvirrad nu, så det känns inte helt OK att bara slänga ut honom i den kalla nattluften. Då är det bara att gå upp och hjälpa honom med det han vill.

Har jag väl vaknat så där på morgonkvisten, så är det stört omöjligt att somna om. Alla tänkbara scenarion spelas upp i min trötta hjärna. Det handlar om barn som inte hör av sig. Det handlar om att vi inte har träffat andra människor på evigheter. Allt detta vävs samman till en geggig massa, som snurrar och förgiftar mitt medvetande.

I morse vaknade Johnny när jag låg och suckade där i mörkret och han försökte att trösta mig. Det resulterade ju bara i att jag började gråta och då blev ju han orolig också. Fint, då var vi två som skulle ligga där och undra när vi skulle få sova igen.

Tydligen så somnade vi om i alla fall, någon gång efter sju, tror jag. När jag nu vaknar och inser att klockan snart är halv tio, så slår det mig att idag är det mammas födelsedag och vi ska ta cyklarna dit vid tretiden. Jag har därför en hel del bestyr att fixa med innan vi kan ta oss dit. Bara att kliva ur sängen och sätta fart då!

Ullis och Marre kommer inte att vara med hos mamma idag. De har meddelat att de inte kan och att de ska ringa och gratulera henne i stället. Helt OK, för alla vet ju vilket helvete de har med sig själva just nu, så ingen har heller förväntat sig att de skulle komma.

Så kommer då ett SMS från Henke, som säger att både han och Johanna är störtförkylda och att de därför inte kommer till mamma. Jo, det kan man ju förstå. Sen läser jag nästa mening och får nästan blodstörning av ilska. "Kan inte ringa mormor heller, har slut på pengar på mobilen." Vilken prioritering den killen ligger inne med, alltså!!

Nu går jag här och formligen kokar av ilska. Jag har flera gånger varit på väg att skicka något elakt svar, men jag tror helt enkelt att jag avstår från att svara. Det tar nog bäst, om han överhuvudtaget förstår att jag är besviken på honom.

Hur som helst, så ska det bli himla trevligt att komma iväg hem till mamma och Lillis. Det ska tydligen bli grillat och rotsaklåda. Vi brukar alltid ha trevligt tillsammans när vi träffas, så jag tror inte heller att dagens tillställning blir något undantag.

Det som är annorlunda i år, är våra presenter. Normalt brukar jag ge mamma någon inköpt fin höstblomma eller något presentkort på spa. Nu måste jag ju tänka på vad saker och ting kostar, så då får jag lägga ner lite extra möda på att ändå hitta på något trevligt. På så vis kan man ju säga att det jag nu kommer att ge henne är mer värt, i möda och omtanke mätt.

Skönt att ha fått skriva av sig lite! Nu ska jag försöka att skärpa till mitt humör tills vi ska cykla iväg.