lördag 26 november 2011

Visning igen

Jag måste ha somnat som en klubbad oxe igår, för nu när jag vaknar, så lyser lampan fortfarande på nattduksbordet. Gjorde tydligen susen med att ta nattmedicinerna då. Nu måste jag sätta fart och städa inför visningen, för om tre och en halv timme kommer mäklaren.

Så där då! Nyduschad och ombytt tänder jag lite vaniljdoftande värmeljus lite här och där. Självklart har jag sett till att det brinner en fin brasa i kaminen också. Nu går jag bara ett sista varv och kollar så att jag inte har glömt att plocka undan något.

Precis när det ringer på dörren, så släpper jag ut en motsträvig Simba genom altandörren. Han vill definitivt inte ut i den snåla blåsten, men nu finns det inte så mycket annat att välja på. Mäklaren kliver in och vi växlar några ord, innan jag ger mig iväg.

Även den här gången, passar jag på att åka in till Hållsta och köpa mig lite lunch. På väg in möter jag några bilar och jag börjar givetvis att fantisera om eventuella spekulanter. Men tänk om det inte kommer någon?! Inte så! Nu ska vi vara positiva!

Tro inte att jag kan hålla mig ifrån att åka tillbaka, för att sitta i bilen och tjuvkika. Den här gången parkerar jag lite längre bort, så det inte ska bli alltför uppenbart. Rutorna immar igen av min varma kebabrulle.

Det står en bil parkerad på gatan vid mitt hus. Jag ser att det går människor inne huset. Klockan börjar närma sig sluttiden för visningen, men ännu ser jag inget tecken på att det är några på väg ut. Hm, måste väl ändå vara bra, att de stannar kvar längre än utsatt tid.

Nu kommer ett ungt par ut ur huset tillsammans med mäklaren. De pratar ivrigt hela vägen ut på gatan, innan de tar i hand och går till bilen. Givetvis ser de mig i min bil och de ler mot mig, när de kör förbi. Där sitter jag med mobilen och låtsats prata innanför immiga rutor. Pinsam jag är!

Mäklaren berättar att de hade kollat på flera hus innan, men att de verkligen gillade det här. De tyckte att hela området verkade trevligt. De hade till och med börjat prata om att de skulle få lov att köpa en bil till. Nu är det bara banken som ska säga sitt, så då får vi hålla tummarna för att det går vägen.

När jag stänger dörren efter mäklaren, så känns det som att all luft går ur mig. Det har gått i 180 hela förmiddagen och nu är allt över. Inne är det varmt och det luktar vanilj av alla värmeljusen. Jag lägger på några vedträn på glödhögen i braskaminen. Snart brinner en lugnande och värmande brasa.

Jag ringer mamma och berättar hur visningen har gått och vi pratar en stund. Hon frågar om jag vill komma över och dricka kaffe, men jag känner att jag inte orkar göra något mer idag nu. Förutom att jag är helt slut av själva visningen, så är jag proppmätt av kebabrullen. Självklart har jag smällt i mig hela, fast jag var mätt redan efter halva.

Ullis ringer och berättar att de har varit på lägenhetsvisning. De har fått en köpare till sin bostadsrätt, under veckan, så nu kan de börja jaga ny lägenhet. De gillade inte alls den lägenhet de var och tittade på idag, så de får fortsätta att leta.

Jag ligger som en padda i soffan och funderar på vad jag ska göra nu då. I praktiken, så skulle jag kunna börja packa redan nu, men jag känner att orken tryter just nu och sen vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Hoppas att det känns bättre i morgon, för då kommer Henke ut och ska hjälpa mig att få ner flyttkartongerna från vinden.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar