Visningssöndag med båtbestyr

Tungan sitter fast i gommen, när jag vaknar vid niotiden. Blev visst lite för mycket vin i går kväll, men det var det värt, för vi hade det så himla trevligt.

Mamma och Lillis har sovit i husbilen och de sitter säkert och väntar på att se något livstecken inifrån huset, så att de kan komma in och få sig lite morgonkaffe. Sakta, men säkert, tar jag mig ur sängen och går ut i köket för att titta ut genom fönstret.

Jodå, mycket riktigt, så sitter mamma och tittar ut genom fönstret på husbilen och vinkar glatt, när hon får syn på mig. Det tar inte lång stund innan vi sitter tillsammans vid köksbordet och äter frukost. Vi pratar inte lika mycket idag. Alla verkar trötta efter gårdagen.

Lillis åker hem till Borsökna, för att fixa det sista och för att träffa mäklaren inför visningen. Mamma och jag gör oss i ordning och tar en skön promenad runt Lillsjön. Idag får den bli i ett lugnare tempo och utan stavar, för mamma får ont, om vi går för fort.

Det blåser en ljummen, stilla bris och det ligger som ett lock av dimma över skogen. Solen börjar bryta igenom dimmolnen, medan vi går vår promenad. Det blir nog perfekt, att solen tittar fram, lagom till visningen klockan ett. Det ser ju alltid trevligare ut, när sjön ligger spegelblank och solen skiner in genom de stora fönstren.

Idag har Henke och Johanna lovat att komma ut, för att hjälpa mig att ta upp båten. Även Henke ska passa på att ta upp sin båt, när vi ändå håller på. Vi lånar Lillis bil, som har fyrhjulsdrift. Skönt att få hjälp! Jag har även blivit erbjuden hjälp av snälla grannar.

Henke och Johanna kommer vid tvåtiden och jag har maten klar. De har beställt tacos, så det är vad de får. Jag, mamma och Lillis äter upp resterna av den höstsoppa, jag gjorde för någon dag sen. Var riktigt god nu, när den hade stått och dragit i någon dag.

Nu ligger båten på land och motorn står i garaget. Känns lite vemodigt, för det var nog sista gången jag satt i den båten. Flyttar jag härifrån, så kommer jag ju förmodligen att sälja båten. Känns för bökigt att ha båten kvar och det är inte värt besväret, för de få gånger man skulle utnyttja den.

När alla har åkt hem och jag är ensam igen, så lyckas jag pressa i mig två tacos, som blev över från lunchen. Riktigt gott, men hu vad mätt jag är nu och törstig blir man!

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en lång stund. Jag berättar om allt jag har gjort, sen vi pratade sist och Carina berättar om vad de har haft för sig. Alltid kul att prata med Carina! Vi har hållit kontakten, sen de flyttade från Bälgviken till Skogstorp. Fina vänner, Carina och Per!

När jag ringer till mamma, för att höra hur visningen har gått, berättar hon att det har varit 22 sällskap på visningen. Helt fantastiskt! De kommer även att han en visning på tisdag kväll och då blir det väl några fler som kommer. Borde inte vara något problem att få det huset sålt till det pris de begär. Blir säkert budgivning!

Nu har det gått två, hela dagar utan att jag har skrivit på bloggen. Hör och häpna, men jag har inte haft tid, helt enkelt! Full fart hela tiden! Ändå känner jag att det är viktigt, att jag reflekterar och summerar varje dag, så att jag sen kan gå tillbaka och läsa om den här perioden i mitt liv.

Nu, när jag sätter mig för att skriva ifatt, så känner jag att jag är helt slut, både i kroppen och i knoppen. Ska bli skönt att få krypa ner i sängen sen!

Söndag och lite annat att tänka på

Vaknar med ett ryck av att det ringer på dörren. Det är Lillis, som bara har glömt nyckeln till huset i sin jacka i hallen. Klockan är runt nio, så det är väl ändå dags att gå upp.

Jag pratar med mamma och Lillis och säger att det skulle vara skönt om jag fick vara helt själv en stund här hemma. De förstår hur jag känner, men är samtidigt oroliga för att lämna mig ensam. Jag erbjuder frukost, men de tackar nej och far hemåt med husbilen.

Det känns skönt att sitta själv och äta frukost, men det är också jobbigt eftersom man blir själv med alla tankar. Det sista av kaffet dricker jag framför datorn. Så mycket värme det kommer från alla vänner! Jag gråter en tyst gråt där jag sitter och läser genom tårarna.

Idag kommer jag att få lite annat att tänka på. Mamma och Lillis ska gå på en visning av Vilsta Herrgård och frågar om jag vill följa med och det vill jag. Ullis och Marre har frågat om jag vill äta tacos med dem lite senare idag och det vill jag. Jag ska tillbaka till vårdavdelningen för att bli formellt utskriven.

När jag sitter i bilen på väg ner mot järnvägen, så känner jag en stor klump i magen och i halsen. Nu måste jag passera stället där folk har börjat lägga blommor och tända ljus för Johnny. Det var ju inte ens där det hände, men i brist på annat så ligger det blommor vid övergången. Tungt att se!

Jag glömde förresten berätta att jag gick ner just till järnvägsövergången igår. Mamma och Henke följde med mig. Jag kände att det var en mur att passera, just det där med att kliva över järnvägen och att se blommorna och ljusen. Min morgonprommis passerar förbi där, så det kändes skönt att kunna klara av det utan att bryta ihop.

I Vilsta är det fullt med folk som vill titta på +55-boendet som ska byggas. Det är totalt sju lägenheter som ska byggas och mamma och Lillis är väldigt intresserade. Jag kan koppla bort min sorg för en stund och deltar i deras planer framåt. Jag kan till och med skratta och säga "Jag kan bo i husbilen på campingen och se efter er lägenhet när ni är ute med husbilen."

I god tid innan avtalad tid, sitter jag och väntar på avd 15. Jag ska få träffa en läkare där, som formellt ska skriva ut mig. Så kommer en i personalen och förklarar att det har blivit ett missförstånd och att det inte finns någon läkare på plats. De beklagar missförståndet och lovar att ringa upp mig om en ny tid, så fort de vet.

Så styr jag färden mot Torshälla och Ängsholmen, där Ullis och Marre väntar mig. Jag stannar till och handlar några saker de bett mig om. Ullis messar och undrar om hon ska se till att hennes pappa har åkt därifrån innan jag kommer. Vi har inte pratat med varandra på flera år, eftersom jag har varit så arg på honom av en rad olika anledningar.

Jag svarar att han gärna får vara kvar, för jag har slutit fred med honom nu. När jag såg igår att han hade skaffat sig ett Facebook-konto, så kände jag att det var dags att ta kontakt och be varandra om förlåtelse för allt. Jag orkar inte vara arg och bitter längre!

Framme vid stugan i Ängsholmen, ser jag alla står på uteplatsen och väntar. Stigen upp dit känns som en evighet. Givetvis brister jag i gråt när Ullis kramar mig och det finns ingen hejd. Jag kramar om Sven, som Ullis pappa heter, och säger att jag är så ledsen. Jag kramar även om Marie, hans sambo. Känns skönt att ha undanröjt det hindret!

Det smakar underbart med tacos. Jag har ju bara ätit frukost och tog en banan som lunch, så det är ju inte konstigt att jag är hungrig. Sen sitter vi i soffan och myser. Braskaminen knastrar så där hemtrevligt. Jag får gulla med Hailey, som är på sitt bästa humör och skrattar så där härligt. Energiboost!

Vid åttatiden tackar jag för mig och åker hem innan det blir alltför mörkt. Simba hälsar mig välkommen och vi gör kväll tillsammans. Jag går ett varv och luktar på Johnnys kläder innan jag kan komma till ro. Innan jag lägger ned huvudet på kudden, så säger jag godnatt till sängen bredvid min. Det känns så tomt!