Söndag och lite annat att tänka på

Vaknar med ett ryck av att det ringer på dörren. Det är Lillis, som bara har glömt nyckeln till huset i sin jacka i hallen. Klockan är runt nio, så det är väl ändå dags att gå upp.

Jag pratar med mamma och Lillis och säger att det skulle vara skönt om jag fick vara helt själv en stund här hemma. De förstår hur jag känner, men är samtidigt oroliga för att lämna mig ensam. Jag erbjuder frukost, men de tackar nej och far hemåt med husbilen.

Det känns skönt att sitta själv och äta frukost, men det är också jobbigt eftersom man blir själv med alla tankar. Det sista av kaffet dricker jag framför datorn. Så mycket värme det kommer från alla vänner! Jag gråter en tyst gråt där jag sitter och läser genom tårarna.

Idag kommer jag att få lite annat att tänka på. Mamma och Lillis ska gå på en visning av Vilsta Herrgård och frågar om jag vill följa med och det vill jag. Ullis och Marre har frågat om jag vill äta tacos med dem lite senare idag och det vill jag. Jag ska tillbaka till vårdavdelningen för att bli formellt utskriven.

När jag sitter i bilen på väg ner mot järnvägen, så känner jag en stor klump i magen och i halsen. Nu måste jag passera stället där folk har börjat lägga blommor och tända ljus för Johnny. Det var ju inte ens där det hände, men i brist på annat så ligger det blommor vid övergången. Tungt att se!

Jag glömde förresten berätta att jag gick ner just till järnvägsövergången igår. Mamma och Henke följde med mig. Jag kände att det var en mur att passera, just det där med att kliva över järnvägen och att se blommorna och ljusen. Min morgonprommis passerar förbi där, så det kändes skönt att kunna klara av det utan att bryta ihop.

I Vilsta är det fullt med folk som vill titta på +55-boendet som ska byggas. Det är totalt sju lägenheter som ska byggas och mamma och Lillis är väldigt intresserade. Jag kan koppla bort min sorg för en stund och deltar i deras planer framåt. Jag kan till och med skratta och säga "Jag kan bo i husbilen på campingen och se efter er lägenhet när ni är ute med husbilen."

I god tid innan avtalad tid, sitter jag och väntar på avd 15. Jag ska få träffa en läkare där, som formellt ska skriva ut mig. Så kommer en i personalen och förklarar att det har blivit ett missförstånd och att det inte finns någon läkare på plats. De beklagar missförståndet och lovar att ringa upp mig om en ny tid, så fort de vet.

Så styr jag färden mot Torshälla och Ängsholmen, där Ullis och Marre väntar mig. Jag stannar till och handlar några saker de bett mig om. Ullis messar och undrar om hon ska se till att hennes pappa har åkt därifrån innan jag kommer. Vi har inte pratat med varandra på flera år, eftersom jag har varit så arg på honom av en rad olika anledningar.

Jag svarar att han gärna får vara kvar, för jag har slutit fred med honom nu. När jag såg igår att han hade skaffat sig ett Facebook-konto, så kände jag att det var dags att ta kontakt och be varandra om förlåtelse för allt. Jag orkar inte vara arg och bitter längre!

Framme vid stugan i Ängsholmen, ser jag alla står på uteplatsen och väntar. Stigen upp dit känns som en evighet. Givetvis brister jag i gråt när Ullis kramar mig och det finns ingen hejd. Jag kramar om Sven, som Ullis pappa heter, och säger att jag är så ledsen. Jag kramar även om Marie, hans sambo. Känns skönt att ha undanröjt det hindret!

Det smakar underbart med tacos. Jag har ju bara ätit frukost och tog en banan som lunch, så det är ju inte konstigt att jag är hungrig. Sen sitter vi i soffan och myser. Braskaminen knastrar så där hemtrevligt. Jag får gulla med Hailey, som är på sitt bästa humör och skrattar så där härligt. Energiboost!

Vid åttatiden tackar jag för mig och åker hem innan det blir alltför mörkt. Simba hälsar mig välkommen och vi gör kväll tillsammans. Jag går ett varv och luktar på Johnnys kläder innan jag kan komma till ro. Innan jag lägger ned huvudet på kudden, så säger jag godnatt till sängen bredvid min. Det känns så tomt!

Fika i Ängsholmen

Idag har vi bara målat halva dagen. Ullis messade igår och undrade om vi ville komma ut och fika hos dem i sommarstugan och de ville vi gärna. Det har varit mycket nu med målning, rasande börskurser och andra trista tankar, så vi kände direkt att vi behövde en paus.

Ullis och Marre har tillfälligt flyttat ut i Marres föräldrars sommarstuga i Ängsholmen. De ville komma ifrån stan och alla problem och få lite andrum. Inget internet eller bekvämligheter, bara naturen och fågelkvitter. Kan göra underverk när man inte mår bra och känner att allt bara är för mycket.

Direkt efter lunch tar vi bilen och ger oss av in mot stan. Vi ska köpa mer vit färg innan vi åker ut till Ängsholmen. Nu har vi gjort av med snart 20 liter vit färg och vi behöver köpa en till burk med 5 liter. Det måste räcka!

Från Färghuset tar vi oss vidare ut mot Torshälla. Det slår oss att det är länge sedan vi var i Torshälla sist och det är mycket som inte ser ut om det gjorde då. Vi åker genom gamla Torshälla, förbi hamnen och vidare ut mot Ängsholmen.

Vi hittar rätt redan på första försöket. En brant stentrappa tar oss upp till den lilla stugan på höjden. Ullis kommer ut och hälsar oss välkomna och Marre sitter inne i stugan och matar lilla Hailey, som genast flinar upp sig när hon ser oss.

Vi dricker kaffe och vi visar ett fotoalbum vi har gjort från Turkietresan. Hailey kvittrar och dreglar så det står härliga till. Hon har nu två små gryn till tänder i nedre delen av munnen och fler verkar vara på väg. Vi lämnar över ett par rosa byxor vi har fyndat till Hailey, när vi var i Stockholm förut.

Så här fin är hon när hon ligger på golvet och leker, vårt lilla barnbarn....

Vi pratar om ditt och datt och det verkar som om Ullis och Marre äntligen har fått lite lugn och ro. Hailey sover bra och är på bra humör för det mesta. De är ofta ute och promenerar och går ner till badet, som bara ligger fem minuters promenadavstånd från stugan. Katten får vara ute och är givetvis nöjd med det. Alla verkar helt enkelt nöjda och glada. Skönt!

De förklarar att de nog kommer att vara kvar i stugan september ut, eftersom vattnet finns kvar så länge. Sen kan det ju givetvis hända att de väljer att åka hem tidigare på grund av andra orsaker. Marres föräldrar använder inte stugan så ofta själva, eftersom de har en stor båt som de brukar åka ut med i stället, så de har inget emot att de lånar stugan.

Tiden rinner iväg fort och vi måste tacka för oss. Här står den lilla familjen och vinkar av oss....

Så här ser stugan ut från vägen....

Vi ska tillbaka in till stan för att passa på att handla det vi behöver i matväg, så vi åker in mot Torshälla igen. Såg att det var bra pris på nötfärs på ICA Supermarket, så det blir den affären idag. Sen ska vi till Tuna Park, så att jag får köpa en slinghätta. Börjar vara hög tid att göra nya slingor!

Nu har vi precis ätit kvällsmat och sitter här och tar det lugnt. Det var skönt att få en liten paus i målningen. Tror att det gjorde oss gott. Hoppas bara att vi får sova ordentligt i natt. Det om något kan göra underverk!