Loppissöndag

Idag vaknar jag redan vid halv åtta. Har ju lite att fixa med innan garageloppisen. När jag tittar mig i spegeln, så får jag nästan en chock. Ögonlocken ser ut som att jag har fått fläskläpp, fast på ögonen då. Gårdagens gråtmaraton har satt sina spår. Ja ja, på med lite smink, så kanske jag kan se någorlunda normal ut.

Egentligen hade jag tänkt att hinna städa idag, innan loppisen, men jag inser nu att det bara är att glömma. Istället fokuserar jag på allt som har med själva loppisen att göra. Skönt att jag har lärt mig att kunna prioritera bort städning. Förr var det nästan otänkbart.

Det jag också prioriterar, är att göra en köttfärspaj. Jag har nämligen lovat att bjuda mamma och Lillis på paj, när de kommer. Jag måste ju ändå äta själv, så varför då inte göra en god paj och bjuda mamma och Lillis. De brukar alltid vara så snälla mot mig.

Undrar om det kommer så mycket folk idag? Det krockar ju med Fars Dag. Sen har Frida, en kompis här i byn, också loppis idag, men vi kanske kan agera draghjälp åt varandra. Åker man på en loppis, så kan man ju även passa på att besöka en till, speciellt om de är i samma by.

När jag håller på och ställer i ordning fikabordet vid garagedörrarna, så kommer det en bil, som lägger reklam i brevlådorna. Av gammal vana så hejar jag, som vi brukar göra så här på landet. Då ser jag att det är Rosie, en gammal chef och vän från IBM-tiden. Hon blir lika förvånad som jag och kliver ur bilen.

Jag får en varm kram av Rosie och vi pratar en stund. Hon följer min blogg och vet alltså om allt det tråkiga. Rosie har en bok, som hon vill ge till mig, som handlar om sorgarbete. Jag blir lite rörd över hennes engagemang och tackar för hennes vänlighet.

Det kommer folk till loppisen redan klockan tolv och det är några som tydligen bara har sökt på Facebook och hittat min loppis. Spännande! Dessutom får jag veta att de har kommit ut även för att besöka Fridas loppis. Vi hjälper alltså varandra, som vi misstänkte att vi skulle göra. Kul!

Ullis och Marre kommer ut med Hailey och de har Marres mamma, Eija, med sig också. Det är så pass mycket folk hela tiden, så jag hinner nästan inte prata med dem. Vi fryser alla, i det gråkalla vädret, så jag ber dem att gå in i stugvärmen och ta hand om Hailey.

Jag försöker att gå in en stund i värmen, men det kommer nya besökare hela tiden. Kul, men kallt! Affärerna går dessutom riktigt bra och jag får sälja en hel del av de skymmande och lite dyrare prylarna. Härligt! Då kanske det inte behöver gå så mycket till Pingstkyrkan.

Mamma och Lillis kommer ut vid tvåtiden och avlöser Ullis, Marre, Hailey och Eija. När tiden för loppisen är över, så äter vi paj, jag, mamma och Lillis. Smakar ljuvligt efter en dag i kylan. För att få upp värmen, så tar vi även en liten glögg innan maten. Gör underverk i en frusen kropp och själ!

När alla har åkt och jag är själv igen, så går jag över till Frida, hon som också har loppis idag. Jag säger till Frida att jag inte ska handla, utan att jag bara vill säga hej och se hur det har gått. Lik förbaskat, så faller jag för ett par prydnadsfåglar. Bra Lena!

Hemma igen, så börjar jag att rensa ur braskaminen från alla aska. Det blev ju en del eldat igår, så det finns mycket aska att ta reda på. När jag står där med händerna fulla av aska, så ringer det på dörren. Det är Janne, grannen rakt över på gatan. Han ska göra sig oskyldig för stegen han har köpt.

Janne tipsar mig om att spara den andra stegen och berättar att det måste ingå en stege i husköpet sen. Hade jag ingen aning om, så jag tackar för tipset. Hade ju kunnat bli riktigt pinsamt, om jag hade fått lov att köpa en ny stege, bara för att få sälja huset.

Nu brinner det en härlig brasa i kaminen. Ullis ringer och vi pratar en lång stund. Jag blir nästan svedd, där jag sitter på golvet framför braskaminen.

Nähej, nu börjar magen göra sig påmind. Dags för en till bit paj alltså. Smakar lika gott denna gång. Nu blir det en stund vid datorn, sen blir det nog en tidig kväll. Känns som att jag har haft en rolig, men krävande dag. Natti, natti!

Hemmadag

När jag vaknar, så är klockan nästan tio. Simba har dessutom varit ganska lugn i natt, så det känns faktiskt som att jag, för en gångs skull, har fått sova ut ordentligt.

Det är gråmulet ute, men det gör inget. Jag känner mig i alla fall glad över att kunna stanna hemma hela dagen. Inget arbete, som tvingar upp mig i tidiga ottan. Inget inbokat på hela dagen. Den här dagen kan jag göra precis vad jag vill.

Sen är det ju inte så upphetsande saker jag har tänkt att göra idag precis. Eftersom jag har visning av huset på lördag, så har jag tänkt att städa lite varje dag den här veckan, så att jag inte har allt kvar tills på fredag.

Först på listan, är ugnen. Jag sprayar på ugns-rent i ugnen och hostar häftigt. Fy vad äckligt det luktar! I och för sig, så är det ju inte meningen att man ska andas in dessa ångor, men man måste ju för sjutton andas i alla fall. Nu ska det stå och verka i minst en timme, innan jag kan torka rent.

Då ger jag mig på att göra rent i utrymmet under varmvattenberedaren. Behövs verkligen! Den luckan öppnar man ju inte precis varje gång man städar. Risken är ju att folk på visningen kommer att titta där, så det är väl lika bra att torka rent där då.

Sen får sig avloppet i grovköket en omgång också. Det är också välbehövligt. Samma sak med dörren till frysen i grovköket. Härligt, nu har jag gjort de där tråkiga sakerna!

Precis när jag har värmt på en bit köttfärspaj till lunch och ska sätta mig vid bordet, så ringer mamma. Jag ber att få ringa upp henne lite senare. Jag hinner inte mer än att lyfta gaffeln, så ringer Nilla. Samma sak där, jag ber om att få ringa upp senare.

När jag har pratat klart med både mamma och Nilla, så ringer en lättad Ullis. Nu har de varit och fotograferat deras lägenhet och den kommer ut på Hemnet på fredag. Fotograferingen har gått jättebra och de känner sig helnöjda.

Helt plötsligt känner jag en intensiv lust att ge mig ut och springa. Måste ju erkänna att jag inte har känt den lusten på mycket länge. Kan det vara tre månader sen jag sprang sist? Men då så, bara att ge sig ut i diset då. Säkert härligt syremättad luft ute.

Turen runt Lillsjön går klart över förväntan. Jag blir knappt andfådd ens. Jag har ju i och för sig gått ner fem kilo sen sist, så det är ju mindre fläsk att släpa omkring på nu. Benen känns riktigt rappa och jag fullkomligt njuter av att få andas in den fina skogsluften.

När jag kommer hem, så stretchar jag och tar en varm dusch. Nu har jag definitivt inte lust att städa mer idag. Nu är jag ju nyduschad och fräsch, så nu ska jag bara ta det lugnt hela eftermiddagen och kvällen.

Jag hamnar självklart vid datorn och kan konstatera att det är nära 1100, som har varit inne och tittat på mitt hus, under de tre dagar det har legat ute på nätet. Verkar ju lovande! Det måste ju kunna finnas någon seriös spekulant, bland de som har varit inne och tittat.

Det har börjat trilla in anmälningar till min garageloppis också. Kul om det kommer lite folk! Så fort jag har haft visningen på lördag, så ska jag börja att ladda upp med prylar, som ska säljas, i garaget. Ska bli skönt att få röja lite.

Långsam fredag

Eftersom jag inte kom i säng förrän efter kl. 01 igår, så lyckas jag somna om på morgonkvisten och sover ända till halv tio. När jag sitter och äter frukost, så ringer Doris.

Hon berättar att David får åka hem från lasarettet redan idag, så det blir inget besök hos honom denna gången heller. Skönt att han är så pass bra, men visst är det väl typiskt, att de två gånger vi har tänkt att komma på besök, så får han åka hem.

Tanken var att vi skulle ha åkt till minneslunden istället då, men jag föreslår för Doris att vi tar det i morgon istället. Då har David hunnit tagit igen sig efter sjukhuset och kanske vill följa med. Vi bestämmer att jag ska höra av mig, när jag är på gång inåt stan.

Henke och Johanna kommer ut vid lunchtid, för att kolla igenom de grejer de eventuellt vill ha, innan jag drar igång med garageloppisen. De fyller bilen och far hemåt. Huset är tomt igen.

Helst av allt, så skulle jag vilja kunna gå igenom allt i huset, för att kunna avgöra vad som ska säljas på garageloppisen. Nu känns det inget vidare, eftersom jag kommer att ha visning av huset nästa lördag. Då kan man ju inte barrikadera garaget med alla grejer.

Nu vet jag att visningen kommer att vara den 29/10, så då kan jag gå ut med att garageloppisen blir den 5/11. Jag lägger upp ett evenemang på Facebook, för att locka så många som möjligt till loppisen. Skulle vara skönt att kunna minska ner flyttlasset till Stenby en aning.

Jag ringer mamma för att ha något att göra. Hon tycker att jag ska komma över dit, men jag känner att jag vill vara hemma idag. Får helt enkelt skylla mig själv då.

I brist på annan sysselsättning, så lyder jag rådet från mamma och Lillis, att göra rent glasluckorna i braskaminen med fuktat hushållspapper och aska. Även om jag får gnugga rätt så rejält, så funkar det faktiskt. Halleluja!

Egentligen borde jag väl ta en promenad runt sjön, för att få bukt med min rastlöshet, men det är så himla ruggigt och kallt ute, så det känns inget lockande alls. Istället tar jag två papperskassar och hämtar in lite ved från vedboden. Här ska eldas!

Nu sprakar elden hemtrevligt från den renskrubbade braskaminen. Det är ju först nu jag ser hur himla fint det blev, när luckorna blev fria från sot och avlagringar. En behaglig värme sprider sig, både i mig och i huset.

Ullis ringer och vi pratar en lång stund om allt och inget. Hon är så himla glad, så att det smittar av sig på mig. Skönt att jag kan hämta energi från Ullis nu. Ge och ta!

Fantastiskt, men jag har faktiskt lyckats att spela in Robinson från igår på digitalboxen. Shit happens! Bra, då vet jag vad jag har att göra den närmsta 1½ timmen då. Middag och ett glas vin till det. Känns helt OK i skenet från brasan.

Simba har kommit till ro i pläden på soffan. Han kommer nog att bli en "pain in the ass" i natt, när han har sovit så mycket på dagen idag. Gör inget egentligen. Jag kan ju sova igen, när jag vill och behöver.

Nästa mål för kvällen är väl att hinna duscha innan Idol kör igång vid åtta. Ska jag väl kunna klara av att hinna med. Har en känsla av att det kommer att bli en påse popcorn eller glass ikväll. Lite kul ska man väl få ha!

Flyttkänslor styr min dag

Jag har svårt att sova, även den här morgonen. Det beror dels på Simba och dels på alla flyttfunderingar, som snurrar i huvudet. Jag är i alla fall glad över att jag klarar mig skapligt utan sömntabletterna nu.

Jag ger upp tanken på att somna om, när klockan är vid halv åttasnåret. Kan ju vara lika bra att komma upp, så att jag slipper stressa med frukosten. Killen, som ska göra energideklaration, kommer klockan tio. Då kan jag ta det lugnt fram tills dess.

Som väntat, så blir det inga större svårigheter att svara på hans frågor. Vi sitter vid köksbordet och fyller i någon sorts protokoll. Han gör en runda i huset och garaget, för att kolla lite. Han tycker också att det är fint. Som ett extra plus, så kanske han är spekulant på min båt.

Efter att han har åkt, så börjar jag med att återställa ordningen lite, efter gårdagens fotografering. Jag kastade ju bara in kläder och saker i klädkammaren, så att den blev sprängfylld. Nu känns det skönt att få tillbaka allt på plats, även om jag låter en del saker vara undanplockade till kommande visning.

Egentligen har jag lust att börja planera den garageloppis, som jag har tänkt att ha. Det är bara det att jag måste avvakta datumet för visningen, för att kunna veta när det passar. Känns ju sådär, att börja dra fram en massa saker nu innan visningen. Jag får veta i morgon när den blir, så jag får väl lägga band på mig tills dess då.

Sen får jag för mig att jag ska kolla igenom Johnnys kläder. Känns ju förskräckligt om jag ska behöva lägga dem i någon insamling bara. En del kan jag säkert ha själv, som jeans och så. Tröjor och skjortor finns det säkert någon behövande av barnen eller deras respektive, som kan ta.

Det känns lite tabu, att börja riva i Johnnys kläder redan, men jag känner ju att jag måste börja ta tag i det nu. Ska jag nu börja flytta till nya lägenheten från den 1:a december, så är det hög tid att börja titta igenom vad som ska följa med dit och vad som ska bort.

Jag sätter mig över alla tabun och konstaterar att jag kan ha två jeans, två finbyxor och några fina skjortor. Kommer kanske att kännas konstigt för andra att se mig i Johnnys kläder, men det kanske bara är jag som tänker på det. Måste sluta att tänka så!

Nu har jag reserverat en hel garderob till de kläder jag inte kan behålla. Hoppas att någon i familjen vill ha dem. Skulle kännas bättre än att bara lägga dem i någon Frälsiskontainer.

Konstigt nog, så gråter jag inte när jag röjer bland hans kläder. Den här tanken, med att komma igång med kläderna, har mognat länge nu, så det kanske inte är så konstigt att det går bra nu. Det som känns lite jobbigt, är när jag går igenom Johnnys väska, där han bl a har plånboken. Inga hemligheter, men ändå så privat.

När jag är klar med kläderna, så börjar jag titta på planlösningen på nya lägenheten. Tänk om jag skulle ta och rita in hur jag har tänkt att möblera, för att se vilka möbler som kommer att få plats. Jag har svårt att skiljas från de flesta möblerna, så nu vill det till att lägga pussel.

Det finns en skala angiven på planlösningen, men den verkar vara helt galen. Det tar mig flera timmar att konstatera att det är fel och innan jag har mätt om allting och ritat in på plats. Ser faktiskt ut som att jag kommer att kunna ta med mig det mesta.

Samtidigt blir jag lite trött på mig själv. Det här är ju världens tillfälle att kunna skaffa lite nya, fräscha möbler. Grejen är den, att de möbler jag och Johnny har kommit fram till att vi ska köpa, de besluten har bokstavligen värkt fram. 

Vi hade oftast olika uppfattning om vad vi skulle ha och då fick vi resonera oss fram till förbannelse, för varje enstaka möbel. Så om jag säger att våra möbler är valda med omsorg, ja då överdriver jag inte. Då känns det väldigt svårt att skiljas från dem. Sorry Nilla, det ser ut som att vitrinskåpet hänger med ett tag till!

Idag har jag ätit både lunch och middag, även om det bara har varit uppskrämda rester. Jag får nästan rita ett kors i taket då! Kroppen signalerar rätt så tydligt, när den vill ha mat och när den inte vill. Bara att lyssna då!

Nu ska jag se till att komma in i duschen i tid, så att jag är klar till "Bonde söker fru". Jag har ingen smågodis idag, men jag har spetsat mig på en Magnum mandel á la Willy's, som ligger i frysen och väntar.