Tror inte att det var helt lyckat att åka till Bälgviken idag. Regnet öste ner redan när jag satte mig i bilen, men något drev mig att styra kosan mot mina gamla hemtrakter, för att leta svamp.
Första stoppet blev på min gamla gata. Tanken var att jag skulle checka av mina bästa svampställen, men där var det urhugget och en skoningslös skogsmaskin hade skövlat marken.
Jag körde sakta förbi mitt gamla hus, men kände direkt att jag inte hade något där att göra. Nu bor där en ny lycklig familj med ett nyfött barn och jag har ingen som helst rätt att komma dit.
Nästa stopp blev det nya svampstället, i närheten av där det hemska hände för ett år sedan. Jag hittade ju ett nytt svampställe där förra året. Jag hann precis skörda de fina kantarellerna, innan blixten slog ner i närheten och regnet började ösa ner. Kan bara tolka det på ett sätt.....
Stannade även till på ett annat ställe i Bälgviken. Även där hade ovarsamma skogsmaskiner gått fram. Vad trist! Nej, nu ville jag bara åka från Bälgviken!
Nästa ställe blev i närheten av Botvidstäppan, på väg mot Hälleforsnäs. Jodå, det blev en del gulingar, men inte var det ens i närheten av vad jag hade förväntat mig. Återigen åska och ösregn. Nej, det är nog inte meningen att jag ska besöka mina och Johnnys gamla ställen. Ändå drivs jag dit....
Sista stoppet blev utanför Hälleforsnäs. Inte heller där hittade jag det jag hade tänkt - varken svamp eller känslor. Regnet ökade och det var bara att sätta sig i bilen och åka hemåt.
På väg hem, passade jag på att åka förbi min gamla stallkompis Louise. Hon har ju fått en fodervärd åt sin häst Dolcan, så nu har jag ingen häst att vara medryttare till längre. Däremot, så tipsade Louise om att hennes svägerska behövde hjälp att rida sin häst en dag i veckan.
Nu har jag anmält mitt intresse till att vara medryttare en dag i veckan och ska bara boka in en dag att få provrida hennes vackra Lucky, ett svart travsto. Kanske kan bli riktigt kul.
Fick dessutom en inbjudan från min gamla chef i Stockholm, till att delta på en avtackning på torsdag. Känns som en kul avslutning på en lite halvjobbig dag. I morgon kommer Bosse hem. SÅÅÅ jag längtar!
Visar inlägg med etikett Bälgviken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bälgviken. Visa alla inlägg
söndag 26 augusti 2012
söndag 26 februari 2012
Tjejkväll i köket
Det är lördag och när jag vaknar, så vet jag att jag har en kul sak att se fram emot idag. Tre av mina gamla vänner kommer över ikväll på paj och vin och så ska vi prata gamla minnen.
Det verkar inte bli så soligt ute idag, som de lovade på väderprognosen. Det gör inget, för här ska städas och laga mat. Skönt att jag har vikt hela dagen till det. Då blir det ingen stress, som det annats lätt kan bli, när man är tidsoptimist, som jag.
Jag börjar med att gå till affären och handla det som behövs till kvällen. Det är riktigt mysigt att strosa omkring bland hyllorna i affären, när man har gott om tid. Ica Stenby är faktsikt en väldigt trevlig mataffär. Bäst att gå till kassan, innan det blir alltför dyrt.
När varorna är uppackade, så är det städning som väntar. Nu har solen tittat fram och det känns riktigt bra att städa, när man ser hur dammigt det är överallt. Dagen till ära, så våttorkar jag även parketten. Härligt, nu doftar det rent och golven glänser.
Efter städningen, så sätter jag fart med att förbereda pajen. Jag gör allt klart, så att jag bara har att fylla pajskalet och grädda, när det blir dags. Jag dukar även bordet och förbereder sallad och bröd. För en gångs skull, så kan jag ta det lite lugnt innan gästerna kommer.
Lena kommer först. Hon har med sig en flaska mousserande rosé, som jag gav henne och Lasse i somras, som tack för att jag och Johnny fick låna deras långa stege, när vi målade om huset. Lena sa då att hon och jag skulle dela på den, någon varm sommarkväll. Sen hände det där tråkiga med Johnny och allt rann ut i sanden.
Nu skiner Lena som en sol och vi bestämmer att vi ska dricka bubblet som välkomstdrink, när de andra kommer. Vi behöver inte vänta länge, innan Frida och Kin kommer. De har med sig en helt underbar tulpanbukett....
Tänk vad kul att träffas alla tre, på en och samma gång. Vi har flera gemensamma nämnare, bl a så har jag, Kin och Lena jobbat på Posten. Kin, Frida och jag har varit med i E:a Motorcykelklubb. Frida, Lena och jag har alla bott i Bälgviken. Nu är det bara Lena, som bor kvar där.
Vi äter paj, dricker vin och pratar gamla minnen, så tiden bara rusar iväg. Innan vi vet ordet av, så är klockan redan halv två. Men är det sant?! Då har vi suttit vid köksbordet i ljusskenet i så där runt nio timmar. Inte illa!
Lenas Lasse kommer in från Bälgviken, för att hämta henne och passar då även på att skjutsa hem Frida och Kin. Jag står i fönstret och vinkar, när de kliver in i bilen. Tack härliga tjejer för en supertrevlig kväll! Måste vi göra om!
Det verkar inte bli så soligt ute idag, som de lovade på väderprognosen. Det gör inget, för här ska städas och laga mat. Skönt att jag har vikt hela dagen till det. Då blir det ingen stress, som det annats lätt kan bli, när man är tidsoptimist, som jag.
Jag börjar med att gå till affären och handla det som behövs till kvällen. Det är riktigt mysigt att strosa omkring bland hyllorna i affären, när man har gott om tid. Ica Stenby är faktsikt en väldigt trevlig mataffär. Bäst att gå till kassan, innan det blir alltför dyrt.
När varorna är uppackade, så är det städning som väntar. Nu har solen tittat fram och det känns riktigt bra att städa, när man ser hur dammigt det är överallt. Dagen till ära, så våttorkar jag även parketten. Härligt, nu doftar det rent och golven glänser.
Efter städningen, så sätter jag fart med att förbereda pajen. Jag gör allt klart, så att jag bara har att fylla pajskalet och grädda, när det blir dags. Jag dukar även bordet och förbereder sallad och bröd. För en gångs skull, så kan jag ta det lite lugnt innan gästerna kommer.
Lena kommer först. Hon har med sig en flaska mousserande rosé, som jag gav henne och Lasse i somras, som tack för att jag och Johnny fick låna deras långa stege, när vi målade om huset. Lena sa då att hon och jag skulle dela på den, någon varm sommarkväll. Sen hände det där tråkiga med Johnny och allt rann ut i sanden.
Nu skiner Lena som en sol och vi bestämmer att vi ska dricka bubblet som välkomstdrink, när de andra kommer. Vi behöver inte vänta länge, innan Frida och Kin kommer. De har med sig en helt underbar tulpanbukett....
Tänk vad kul att träffas alla tre, på en och samma gång. Vi har flera gemensamma nämnare, bl a så har jag, Kin och Lena jobbat på Posten. Kin, Frida och jag har varit med i E:a Motorcykelklubb. Frida, Lena och jag har alla bott i Bälgviken. Nu är det bara Lena, som bor kvar där.
Vi äter paj, dricker vin och pratar gamla minnen, så tiden bara rusar iväg. Innan vi vet ordet av, så är klockan redan halv två. Men är det sant?! Då har vi suttit vid köksbordet i ljusskenet i så där runt nio timmar. Inte illa!
Lenas Lasse kommer in från Bälgviken, för att hämta henne och passar då även på att skjutsa hem Frida och Kin. Jag står i fönstret och vinkar, när de kliver in i bilen. Tack härliga tjejer för en supertrevlig kväll! Måste vi göra om!
söndag 19 februari 2012
Seg söndag
Oj, oj, idag är det inte kul att vakna. Det blev alldeles för sent och mycket att dricka igår. Däremot, så hade jag verkligen en toppenkväll och då kan det väl vara värt, att man är lite seg nästa dag.
Det tar tid att komma igång, men snart står jag nyduschad och klädd och väntar på att Henke och Johanna ska komma. De har lovat att följa med mig till Bälgviken, för att träffa de nya husägarna. Det är alltid skönt att ha någon med.
När vi kommer till huset i Bälgviken, så har de nya ägarna redan kommit. De har skottat upp hela garageuppfarten och väntar nu på, att få titta på vad jag har att sälja till dem. Det är väl främst gräsklipparen, som jag kan sälja. Resten av prylarna lämnar jag bara kvar. I gengäld, så lovar de att slänga det de inte vill ha. Skönt!
Nu är det verkligen på allvar, tänker jag, när jag sitter i bilen och ser mitt hus för sista gången. Känns väldigt konstigt! Jag vinkar åt mina gamla grannar och de önskar mig lycka till med mitt nya liv. Jag kommer att sakna alla fina människor, här i byn.
Trots allt, så är det en stor lättnad jag känner också. Sorgen klarade jag av förut, när jag och Lillis var och tömde garaget. Då brast alla fördämningar och jag tillät mig själv att låta sorgen ta över, för en dag. Nu mår jag mycket bättre igen och ser till och med framåt en smula.
Vi stannar till i Skogstorp och äter varsin geggig pizza. Precis vad jag behöver, en dag som denna! Sen var inte blandningen av kebabkött, räkor, skinka och champinjoner, någon höjdare. Jag har ju ätit bättre pizzor här, om jag säger så.
Proppmätta, far vi vidare mot Stenby. Snön vräker ner och det blåser kraftigt. Känns som det blir soffläge, när jag kommer hem sen. Känner jag mig själv rätt, så blir det väl snarare datorläge. Same, same....
Ullis ringer på Henkes mobil, när vi nästan är hemma hos mig. Hon är väldigt upprörd över något. Det förstår man av Henkes snabba och hetsiga svar. Nu är både jag och Johanna jättenyfikna på vad som har hänt, när han avslutar samtalet.
Henke berättar, att Ullis bad honom att lyssna på ett ljud, för att sen kunna förklara vad det var som var fel. Sen glömde hon att berätta, att det var bilen, som lät. Henke fick lov att höja rösten, för att få Ullis att förklara lite bättre. När han förstod att det var bilen, som lät så illa, så bad han dem att ögonblickligen stänga av den.
Vore väl typiskt om det skulle hända Ullis och Marre något mer skit nu! Tankarna snurrar vilt i mitt huvud, kring det här med deras bil. Kan det fanimej aldrig ta slut på elände?! Känns som att vi alla skulle behöva en lugn period nu, ett bra tag framöver.
Ullis ringer ganska snart och berättarför mig, att det inte var något allvarligt med bilen, som Henke först trodde. Ljudet kom inte från motorn, så det är nog ingen större fara. Återstår dock att kolla vad det är, men det kan nog Henke ordna. Pust!
Ullis berättar också, att hon inte mår så bra. Hon är orolig, för att hon har fått blå naglar och händer och ögonen har blodsprängningar och är lite gula. Givetvis, blir jag också skitorolig. Ullis håller ju på och trappar upp sin nya medicin, så hon lovar att kolla upp, om det kan vara biverkningar.
En stund senare messar hon tillbaka, att det "bara" är normala biverkningar och inget att oroa sig för. Lättare sagt än gjort då, men OK då!
Som jag trodde, så blir det hela eftermiddagen och stor del av kvällen vid datorn. Tiden bara rusar iväg, när man sitter där och kollar runt. Så länge man även träffar folk "in real life", så är det väl ingen fara, tycker jag. I så fall är väl TV lika illa.
Jag har två nya kompisar på Facebook, sen igår. Vi fann ju varandra direkt, jag och Fridas härliga tjejkompisar. Kul att få lite nya bekantskaper också, även om jag har svårt att "underhålla" mina gamla vänner. Måste bli bättre på det där!
Som ett kvitto på det jag just skrev, så ringer Nilla. Vi pratar riktigt länge och det är som, att vi aldrig har varit ifrån varandra, fast vi inte har träffats ordentligt, på säkert tre månader. Noll startsträcka. Skönt med såna vänner! Däremot, så har vi väldigt svårt att få till en träff. Alla har fullt upp med sina liv, även jag.
Nu har jag i alla fall varit duktig och lagt upp ett sk evenemang på Facebook, om kommande flyttloppis. Vi är ju tre generationer i släkten, som har flyttat under en tvåmånadersperiod. Tänk vad mycket prylar det är då, som man vill göra sig av med, eller byta ut! Blir jättekul!
Nu ska jag försöka komma i säng i tid, så att jag kan vakna pigg, positiv och utvilad i morgon.
Det tar tid att komma igång, men snart står jag nyduschad och klädd och väntar på att Henke och Johanna ska komma. De har lovat att följa med mig till Bälgviken, för att träffa de nya husägarna. Det är alltid skönt att ha någon med.
När vi kommer till huset i Bälgviken, så har de nya ägarna redan kommit. De har skottat upp hela garageuppfarten och väntar nu på, att få titta på vad jag har att sälja till dem. Det är väl främst gräsklipparen, som jag kan sälja. Resten av prylarna lämnar jag bara kvar. I gengäld, så lovar de att slänga det de inte vill ha. Skönt!
Nu är det verkligen på allvar, tänker jag, när jag sitter i bilen och ser mitt hus för sista gången. Känns väldigt konstigt! Jag vinkar åt mina gamla grannar och de önskar mig lycka till med mitt nya liv. Jag kommer att sakna alla fina människor, här i byn.
Trots allt, så är det en stor lättnad jag känner också. Sorgen klarade jag av förut, när jag och Lillis var och tömde garaget. Då brast alla fördämningar och jag tillät mig själv att låta sorgen ta över, för en dag. Nu mår jag mycket bättre igen och ser till och med framåt en smula.
Vi stannar till i Skogstorp och äter varsin geggig pizza. Precis vad jag behöver, en dag som denna! Sen var inte blandningen av kebabkött, räkor, skinka och champinjoner, någon höjdare. Jag har ju ätit bättre pizzor här, om jag säger så.
Proppmätta, far vi vidare mot Stenby. Snön vräker ner och det blåser kraftigt. Känns som det blir soffläge, när jag kommer hem sen. Känner jag mig själv rätt, så blir det väl snarare datorläge. Same, same....
Ullis ringer på Henkes mobil, när vi nästan är hemma hos mig. Hon är väldigt upprörd över något. Det förstår man av Henkes snabba och hetsiga svar. Nu är både jag och Johanna jättenyfikna på vad som har hänt, när han avslutar samtalet.
Henke berättar, att Ullis bad honom att lyssna på ett ljud, för att sen kunna förklara vad det var som var fel. Sen glömde hon att berätta, att det var bilen, som lät. Henke fick lov att höja rösten, för att få Ullis att förklara lite bättre. När han förstod att det var bilen, som lät så illa, så bad han dem att ögonblickligen stänga av den.
Vore väl typiskt om det skulle hända Ullis och Marre något mer skit nu! Tankarna snurrar vilt i mitt huvud, kring det här med deras bil. Kan det fanimej aldrig ta slut på elände?! Känns som att vi alla skulle behöva en lugn period nu, ett bra tag framöver.
Ullis ringer ganska snart och berättarför mig, att det inte var något allvarligt med bilen, som Henke först trodde. Ljudet kom inte från motorn, så det är nog ingen större fara. Återstår dock att kolla vad det är, men det kan nog Henke ordna. Pust!
Ullis berättar också, att hon inte mår så bra. Hon är orolig, för att hon har fått blå naglar och händer och ögonen har blodsprängningar och är lite gula. Givetvis, blir jag också skitorolig. Ullis håller ju på och trappar upp sin nya medicin, så hon lovar att kolla upp, om det kan vara biverkningar.
En stund senare messar hon tillbaka, att det "bara" är normala biverkningar och inget att oroa sig för. Lättare sagt än gjort då, men OK då!
Som jag trodde, så blir det hela eftermiddagen och stor del av kvällen vid datorn. Tiden bara rusar iväg, när man sitter där och kollar runt. Så länge man även träffar folk "in real life", så är det väl ingen fara, tycker jag. I så fall är väl TV lika illa.
Jag har två nya kompisar på Facebook, sen igår. Vi fann ju varandra direkt, jag och Fridas härliga tjejkompisar. Kul att få lite nya bekantskaper också, även om jag har svårt att "underhålla" mina gamla vänner. Måste bli bättre på det där!
Som ett kvitto på det jag just skrev, så ringer Nilla. Vi pratar riktigt länge och det är som, att vi aldrig har varit ifrån varandra, fast vi inte har träffats ordentligt, på säkert tre månader. Noll startsträcka. Skönt med såna vänner! Däremot, så har vi väldigt svårt att få till en träff. Alla har fullt upp med sina liv, även jag.
Nu har jag i alla fall varit duktig och lagt upp ett sk evenemang på Facebook, om kommande flyttloppis. Vi är ju tre generationer i släkten, som har flyttat under en tvåmånadersperiod. Tänk vad mycket prylar det är då, som man vill göra sig av med, eller byta ut! Blir jättekul!
Nu ska jag försöka komma i säng i tid, så att jag kan vakna pigg, positiv och utvilad i morgon.
Oväntat kul lördag
Vet inte om det är ett sundhetstecken, men jag hann aldrig blogga igår. Ska ändå försöka att sammanfatta, vad jag hade för mig....
Jag vaknar ganska tidigt, för att vara jag. Klockan är bara straxt före åtta. Bra, då hinner jag gå till affären och köpa lite kaffebröd. Maria kommer förbi, för att hämta mina deklarationsunderlag. Eventuellt ska Peter, Marias sambo, hjälpa mig att deklarera.
Det har börjat töa ute och man riktigt känner hur våren närmar sig med stormsteg. Dessvärre, så är det ruskigt halt, så det gäller att vara försiktig. Fåglarna har bytt melodi och förstärker hoppet om våren.
Det blir en smaskig drömrulle till kaffet. Mysigt att få sitta på tu man hand med Maria. Det var länge sedan. Jag äter två skivor av drömrullen och mår riktigt illa sen. Varför gör jag alltid så?!
Dammråttorna virvlar i alla hörn, så jag tvingar mig själv att dra runt med dammsugaren ett varv, när Maria har åkt. Aldrig kul, men ack så skönt, när det är gjort.
Precis när jag har klivit ur duschen, så ringer min mobil ute i köket. Normalt, så brukar jag ha alla telefonerna inne i badrummet, när jag duschar, men idag glömde jag det. Jag får helt enkelt linda in mig i badlakanet och springa ut i köket. Nej, jag kan ju inte låta bli att svara. Jag är alldeles för nyfiken!
Det är en man, som ringer på en av mina Blocket-annonser. Han frågar om mattorna finns kvar. Typiskt! Jag ska precis sätta mig i bilen och åka till en kvinna, som har köpt den stora "kina-mattan" via Facebook.
När jag avslutar samtalet, så ser jag att jag har ett missat samtal. Jag hörde väl helt enkelt inte att det ringde, när jag stod i duschen. Jag ringer upp numret och det är husköparna, som svarar. De vill att vi ska åka ut till Bälgviken i morgon, för att titta på saker de vill köpa av mig, som t ex gräsklipparen. Självklart!
Kvinnan, som ska ha mattan, är från Syrien. Hon har ont i en arm, så jag följer med henne upp till lägenheten med mattan. Hon ber mig att följa med in, för att hon vill visa an annan, liknande matta, hon har köpt. Hennes barn, som är i sena tonåren, kommer och hälsar och tittar på mattan.
Jag slås av den uppriktiga värme, de utstrålar, när vi står där och pratar om mattan och dess historia. Hon lyser av glädje över sitt köp. Det slutar med att jag spontant kramar om kvinnan, innan jag går därifrån och säger att mattan kommer till ett bra hem.
Tänk, så konstigt det kan bli! Tidigare skulle jag aldrig ha kunnat krama om en vilt främmande kvinna. Kanske har något med mina traumatiska upplevelser att göra. På något sätt, så har jag i alla fall fått en helt annan inställning till livet. Jag ger efter för mina impulser och försöker att ta vara på varje sekund. Det gör mig glad!
I går kväll, bestämde jag mig för, att jag ska gå till Eskilstuna Ölkultur ikväll. Mina middagsgäster är sjuka och därmed är kvällens planerade middag inställd. Då finns det ju ingen anledning till, att jag ska sitta här hemma och uggla själv. Lite av en utmaning, att ta mig dit, alldeles själv.
Regnet öser ner, när jag går till bussen. Tur att jag har en frisyr, som mår bra av fuktigt väder! Jag drar ändå kapuschongen över huvudet, för det är ju lite onödigt, att komma som en dränkt katt till Ölkultur. Om det var halt tidigare, så är det, om möjligt, ännu halare nu.
Jag är inte ett dugg orolig, när jag kliver in på Ölkultur. Jag vet ju, att jag kommer att känna igen många ansikten därinne. Dessutom vet jag, att min blivande rumskompis på kommande Belgienresa, jobbar i baren ikväll.
Som väntat, så träffar jag direkt flera gamla vänner, bl a Frida från Bälgviken. Jag slår mig ner vid deras bord. Hon är ute med ett gäng kompisar från skoltiden. Vi finner varandra direkt och har hur kul som helst.
När puben stänger, så går vi vidare till en bluesklubb, "Josef's bar". Det är första gången jag är där, men jag lovar, att det definitivt inte är sista. Äntligen ett ställe, där man slipper känna sig, som om "hemmet har brunnit". Det är dessutom ett riktigt bra band, som spelar.
När kvällen börjar gå mot sitt slut, så ringer Henke och undrar om jag behöver skjuts hem. Gulle dig! Jag hade mycket väl kunnat ta bussen hem, men det är ju lite kul att få skjuts hem av Henke och hans kompisar istället.
Nu sitter jag här idag och försöker rycka upp mig, inför dagens besök i Bälgviken. Kan ju säga, att jag inte har den minsta lust, att åka dit. Bara att bita ihop! Nu är det ju mindre än en vecka kvar, innan jag får lämna Bälgviken bakom mig.
Jag vaknar ganska tidigt, för att vara jag. Klockan är bara straxt före åtta. Bra, då hinner jag gå till affären och köpa lite kaffebröd. Maria kommer förbi, för att hämta mina deklarationsunderlag. Eventuellt ska Peter, Marias sambo, hjälpa mig att deklarera.
Det har börjat töa ute och man riktigt känner hur våren närmar sig med stormsteg. Dessvärre, så är det ruskigt halt, så det gäller att vara försiktig. Fåglarna har bytt melodi och förstärker hoppet om våren.
Det blir en smaskig drömrulle till kaffet. Mysigt att få sitta på tu man hand med Maria. Det var länge sedan. Jag äter två skivor av drömrullen och mår riktigt illa sen. Varför gör jag alltid så?!
Dammråttorna virvlar i alla hörn, så jag tvingar mig själv att dra runt med dammsugaren ett varv, när Maria har åkt. Aldrig kul, men ack så skönt, när det är gjort.
Precis när jag har klivit ur duschen, så ringer min mobil ute i köket. Normalt, så brukar jag ha alla telefonerna inne i badrummet, när jag duschar, men idag glömde jag det. Jag får helt enkelt linda in mig i badlakanet och springa ut i köket. Nej, jag kan ju inte låta bli att svara. Jag är alldeles för nyfiken!
Det är en man, som ringer på en av mina Blocket-annonser. Han frågar om mattorna finns kvar. Typiskt! Jag ska precis sätta mig i bilen och åka till en kvinna, som har köpt den stora "kina-mattan" via Facebook.
När jag avslutar samtalet, så ser jag att jag har ett missat samtal. Jag hörde väl helt enkelt inte att det ringde, när jag stod i duschen. Jag ringer upp numret och det är husköparna, som svarar. De vill att vi ska åka ut till Bälgviken i morgon, för att titta på saker de vill köpa av mig, som t ex gräsklipparen. Självklart!
Kvinnan, som ska ha mattan, är från Syrien. Hon har ont i en arm, så jag följer med henne upp till lägenheten med mattan. Hon ber mig att följa med in, för att hon vill visa an annan, liknande matta, hon har köpt. Hennes barn, som är i sena tonåren, kommer och hälsar och tittar på mattan.
Jag slås av den uppriktiga värme, de utstrålar, när vi står där och pratar om mattan och dess historia. Hon lyser av glädje över sitt köp. Det slutar med att jag spontant kramar om kvinnan, innan jag går därifrån och säger att mattan kommer till ett bra hem.
Tänk, så konstigt det kan bli! Tidigare skulle jag aldrig ha kunnat krama om en vilt främmande kvinna. Kanske har något med mina traumatiska upplevelser att göra. På något sätt, så har jag i alla fall fått en helt annan inställning till livet. Jag ger efter för mina impulser och försöker att ta vara på varje sekund. Det gör mig glad!
I går kväll, bestämde jag mig för, att jag ska gå till Eskilstuna Ölkultur ikväll. Mina middagsgäster är sjuka och därmed är kvällens planerade middag inställd. Då finns det ju ingen anledning till, att jag ska sitta här hemma och uggla själv. Lite av en utmaning, att ta mig dit, alldeles själv.
Regnet öser ner, när jag går till bussen. Tur att jag har en frisyr, som mår bra av fuktigt väder! Jag drar ändå kapuschongen över huvudet, för det är ju lite onödigt, att komma som en dränkt katt till Ölkultur. Om det var halt tidigare, så är det, om möjligt, ännu halare nu.
Jag är inte ett dugg orolig, när jag kliver in på Ölkultur. Jag vet ju, att jag kommer att känna igen många ansikten därinne. Dessutom vet jag, att min blivande rumskompis på kommande Belgienresa, jobbar i baren ikväll.
Som väntat, så träffar jag direkt flera gamla vänner, bl a Frida från Bälgviken. Jag slår mig ner vid deras bord. Hon är ute med ett gäng kompisar från skoltiden. Vi finner varandra direkt och har hur kul som helst.
När puben stänger, så går vi vidare till en bluesklubb, "Josef's bar". Det är första gången jag är där, men jag lovar, att det definitivt inte är sista. Äntligen ett ställe, där man slipper känna sig, som om "hemmet har brunnit". Det är dessutom ett riktigt bra band, som spelar.
När kvällen börjar gå mot sitt slut, så ringer Henke och undrar om jag behöver skjuts hem. Gulle dig! Jag hade mycket väl kunnat ta bussen hem, men det är ju lite kul att få skjuts hem av Henke och hans kompisar istället.
Nu sitter jag här idag och försöker rycka upp mig, inför dagens besök i Bälgviken. Kan ju säga, att jag inte har den minsta lust, att åka dit. Bara att bita ihop! Nu är det ju mindre än en vecka kvar, innan jag får lämna Bälgviken bakom mig.
torsdag 16 februari 2012
Känslostorm
Jag har just tänt ljuset för Johnny och satt mig vid datorn, för att skriva. Huvudet bultar och jag är helt svullen i ögonen av all gråt. Ändå känner jag, att jag måste skriva av mig, i alla fall den här dagens känslor.
Jag har varit ute, på eftermiddagen i Bälgviken, tillsammans med Lillis och tömt huset och garaget på de sista sakerna. Då kom all sorg, som ett stor snyting, rakt i ansiktet och utan förvarning.
Det var nog det att jag tänkte, att det här kanske var sista gången jag var i Bälgviken. Sen vet jag ju, att jag kommer att åka hit fler gånger, innan tillträdet, nästa fredag.
Alla fina minnen kom till mig och fullständigt överrumplade mig, där i det kalla garaget. Jag gick in i huset och gick genom de tomma rummen, som ekade kusligt. Nej, här vill jag inte vara mer! Ändå vill jag inte riktigt släppa taget.
När Lillis och jag åkte tillbaka, så kändes det lika jobbigt, som den dagen, när jag satt i bilen, på väg mot begravningen. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte hejda känslostormen, som kom. Tur att jag inte åkte hit själv, som jag först hade tänkt!
Hemma hos mamma, kunde jag torka tårarna och få en stärkande kopp kaffe och macka. Skönt att få sitta en stund med mamma och Lillis och bara vara.
Bloggen haltar två dagar, men jag orkar inte skriva ifatt, inte just nu i alla fall.....
Jag har varit ute, på eftermiddagen i Bälgviken, tillsammans med Lillis och tömt huset och garaget på de sista sakerna. Då kom all sorg, som ett stor snyting, rakt i ansiktet och utan förvarning.
Det var nog det att jag tänkte, att det här kanske var sista gången jag var i Bälgviken. Sen vet jag ju, att jag kommer att åka hit fler gånger, innan tillträdet, nästa fredag.
Alla fina minnen kom till mig och fullständigt överrumplade mig, där i det kalla garaget. Jag gick in i huset och gick genom de tomma rummen, som ekade kusligt. Nej, här vill jag inte vara mer! Ändå vill jag inte riktigt släppa taget.
När Lillis och jag åkte tillbaka, så kändes det lika jobbigt, som den dagen, när jag satt i bilen, på väg mot begravningen. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte hejda känslostormen, som kom. Tur att jag inte åkte hit själv, som jag först hade tänkt!
Hemma hos mamma, kunde jag torka tårarna och få en stärkande kopp kaffe och macka. Skönt att få sitta en stund med mamma och Lillis och bara vara.
Bloggen haltar två dagar, men jag orkar inte skriva ifatt, inte just nu i alla fall.....
tisdag 14 februari 2012
Alla Hjärtans Dag
Ja ha, då var det Alla Hjärtans Dag, idag då. Känns så konstigt, att man inte har någon hjärtevän, att mysa med. Johnny och jag brukade alltid vara noga med, att komma med någon liten blomma till varandra, eller göra någon extra god mat. Jag får väl tända ljuset ikväll, istället då.
Idag ska Henke komma och hjälpa mig, att lasta ur garaget i Bälgviken. Därför är jag på väg till affären, för att handla lite extra god frukost till min lilla gubbe. Jag får väl skämma bort honom istället då!
Förutom att handla frukost, så fyller jag nästan en hel påse med stora, röda geléhjärtan. Det är något jag alltid har köpt hem på Alla Hjärtans Dag, så då blir det så, även idag.
Henke äter frukosten med god aptit och jag sitter bredvid och njuter av att se hans aptit. Jag åt frukost redan för ett par timmar sedan. Så fort Henke har ätit klart, så ska vi åka och låna Lillis bil med släpkärra, för att få med oss alla saker från Bälgviken.
En sån här dag, är det viktigt att jag har något meningsfullt att göra och att jag har någon med mig ut till Bälgviken. Jag misstänker att det känns svårt för Henke också, så då är det ju bra, att vi gör det här tillsammans.
På plats i garaget, så känner jag bara en panikartad känsla, när jag inser hur mycket saker det är kvar att hämta. Min plan blir, att försöka inrikta oss på det som ska till kommande loppis i Borsökna och det som ska hem till mig. Resten får vi helt enkelt ta en annan dag.
Även om vi kör på för fullt, så hinner vi bara med två lass. Henke ska med Johanna på bio och behöver vara hemma till klockan sex. Självklart! Vi kan fortsätta en annan dag. Nu har vi ju i alla fall fått iväg det jobbigaste. Tack Henke!
Samma panikkänsla kommer tillbaka, när jag kliver in hemma i lägenheten. Där står kartonger och påsar huller om buller. Vart fasen ska jag göra av allt?! Mycket av det här kommer nog att åka ut till förrådet. En del kommer nog att gå till loppisen också.
Jag pratar en stund med Ullis. Hon och Hailey har feber idag. Egentligen skulle jag ha hälsat på dem idag, men nu skjuter vi det till en annan dag. Marre lovar att hjälpa mig i morgon, när jag säger att jag tänkte ta en sväng till ut till Bälgviken med släpkärran. Toppen!
Nu sitter jag här och mår illa. Jag har moffat geléhjärtan för brinnande livet. Tanken var ju att jag skulle bjuda mina barn med respektive på hjärtana, men Henke gillade dem inte så mycket och Ullis är ju sjuk. Går ju inte att sluta äta ju! Bläää!
Idag ska Henke komma och hjälpa mig, att lasta ur garaget i Bälgviken. Därför är jag på väg till affären, för att handla lite extra god frukost till min lilla gubbe. Jag får väl skämma bort honom istället då!
Förutom att handla frukost, så fyller jag nästan en hel påse med stora, röda geléhjärtan. Det är något jag alltid har köpt hem på Alla Hjärtans Dag, så då blir det så, även idag.
Henke äter frukosten med god aptit och jag sitter bredvid och njuter av att se hans aptit. Jag åt frukost redan för ett par timmar sedan. Så fort Henke har ätit klart, så ska vi åka och låna Lillis bil med släpkärra, för att få med oss alla saker från Bälgviken.
En sån här dag, är det viktigt att jag har något meningsfullt att göra och att jag har någon med mig ut till Bälgviken. Jag misstänker att det känns svårt för Henke också, så då är det ju bra, att vi gör det här tillsammans.
På plats i garaget, så känner jag bara en panikartad känsla, när jag inser hur mycket saker det är kvar att hämta. Min plan blir, att försöka inrikta oss på det som ska till kommande loppis i Borsökna och det som ska hem till mig. Resten får vi helt enkelt ta en annan dag.
Även om vi kör på för fullt, så hinner vi bara med två lass. Henke ska med Johanna på bio och behöver vara hemma till klockan sex. Självklart! Vi kan fortsätta en annan dag. Nu har vi ju i alla fall fått iväg det jobbigaste. Tack Henke!
Samma panikkänsla kommer tillbaka, när jag kliver in hemma i lägenheten. Där står kartonger och påsar huller om buller. Vart fasen ska jag göra av allt?! Mycket av det här kommer nog att åka ut till förrådet. En del kommer nog att gå till loppisen också.
Jag pratar en stund med Ullis. Hon och Hailey har feber idag. Egentligen skulle jag ha hälsat på dem idag, men nu skjuter vi det till en annan dag. Marre lovar att hjälpa mig i morgon, när jag säger att jag tänkte ta en sväng till ut till Bälgviken med släpkärran. Toppen!
Nu sitter jag här och mår illa. Jag har moffat geléhjärtan för brinnande livet. Tanken var ju att jag skulle bjuda mina barn med respektive på hjärtana, men Henke gillade dem inte så mycket och Ullis är ju sjuk. Går ju inte att sluta äta ju! Bläää!
måndag 30 januari 2012
Den vackra kylan
Nej då, det blev inte av att städa igår heller. Därför sätter jag fart med det, direkt på förmiddagen idag. Det är ett strålande vackert vinterväder ute, så det skulle ju vara skönt, om jag hann ut en stund också.
Självklart hamnar jag vid datorn en stund också. Jag har fått dille på att lägga ut annonser på Facebook, på de saker jag ska sälja. Det är ju jättekul att köpslå. Sen hittar jag ju en del, som jag vill köpa också. Man kan ju göra riktiga fynd!
Igår blev jag av med det stora, tunga gymmet vi hade i garaget i Bälgviken. Nu har jag fått svar på en del andra annonser och ska ut till Bälgviken, idag igen, för att hämta hem lite fler prylar. Det är alltid lättare att sälja sakerna, om de finns i centrala Eskilstuna.
Bilen står kvar i Borsökna, efter middagen hos mamma igår, så jag tar en promenad ut dit. Underbart väder ute! Snön gnistrar och det är så där lagom kallt. Som tur är, så har jag kameran med mig. Så himla vackert i den bleka motsolen....
Till och med tistlarna är vackra, när de är frysta....
De frostnupna slånbären, sitter kvar längst upp i buskarna, till snöskatornas stora glädje....
Mina kinder är blossande röda av kylan, när jag kliver in i stugvärmen hemma hos mamma och Lillis. Där brinner det en härlig brasa i kaminen. Skönt att komma in en stund, innan det bär iväg till Bälgviken.
Lillis har nyss kommit hem, så han erbjuder mig att ta hans bil, som är varm. Min bil ser ut som en iglo, så jag behöver inte övertalas precis.
När jag åker vägen över gärdena mellan Hållsta och Bälgviken, så ligger dimslöjorna i vackra skikt över marken. Det är vattnet från Tandlaån, som det ryker om. Jag får skärpa mig, så att jag inte kör i diket, när jag tittar på allt det vackra.
När jag ändå är ute i huset, så passar jag även på att ta med lite andra prylar, som ska hem. Den 20/2 ska huset vara tömt, så att städfirman får några dagar på sig. Sen tar de nya ägarna över den 24/2. Vi skrev kontrakt igår.
Det är ett par, som är jämngamla med mina barn och de väntar sitt första barn. Känns kul att det blir en ny generation, som tar över. Känns lite symboliskt, som att livet ändå går vidare. Hoppas de kommer att trivas i vårt älskade hus.
Det är både skönt och sorgligt att lämna huset i Bälgviken. Det kan ju aldrig bli igen, vad det en gång har varit. Jag måste inse det och gå vidare, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag sänder Johnny mina tankar en stund, men han är ju inte där. Vad jag saknar dig!
Innan jag blir alltför ledsen, så plockar jag med mig det jag ska ha och skyndar tillbaka hem till mamma och Lillis. Där vankas det kaffe och macka, när jag kliver in igen. De skämmer bort mig! Det kanske jag i och för sig kan behöva. Ja, att få känna sig lite liten och att få komma hem till mamma och "pappa".
Jag har en tid att passa klockan sex, så jag tackar snart för mig och åker hem igen. Jag har köpt ett par gåstavar för en femtiolapp på Facebook och ska nu åka och hämta dem. Det var ett fynd!
Nu sitter jag här och dricker te och bevakar mina annonser på Facebook. Det är nästan beroendeframkallande! Å andra sidan, så är det ju inte bättre att bara häcka framför TV:n heller. Kan man dessutom bli av med lite saker, så är det ju toppen.
I morgon ska jag luncha tillsammans med Martina, en gammal kompis från gymnasietiden. Ser fram emot det!
Självklart hamnar jag vid datorn en stund också. Jag har fått dille på att lägga ut annonser på Facebook, på de saker jag ska sälja. Det är ju jättekul att köpslå. Sen hittar jag ju en del, som jag vill köpa också. Man kan ju göra riktiga fynd!
Igår blev jag av med det stora, tunga gymmet vi hade i garaget i Bälgviken. Nu har jag fått svar på en del andra annonser och ska ut till Bälgviken, idag igen, för att hämta hem lite fler prylar. Det är alltid lättare att sälja sakerna, om de finns i centrala Eskilstuna.
Bilen står kvar i Borsökna, efter middagen hos mamma igår, så jag tar en promenad ut dit. Underbart väder ute! Snön gnistrar och det är så där lagom kallt. Som tur är, så har jag kameran med mig. Så himla vackert i den bleka motsolen....
Till och med tistlarna är vackra, när de är frysta....
De frostnupna slånbären, sitter kvar längst upp i buskarna, till snöskatornas stora glädje....
Mina kinder är blossande röda av kylan, när jag kliver in i stugvärmen hemma hos mamma och Lillis. Där brinner det en härlig brasa i kaminen. Skönt att komma in en stund, innan det bär iväg till Bälgviken.
Lillis har nyss kommit hem, så han erbjuder mig att ta hans bil, som är varm. Min bil ser ut som en iglo, så jag behöver inte övertalas precis.
När jag åker vägen över gärdena mellan Hållsta och Bälgviken, så ligger dimslöjorna i vackra skikt över marken. Det är vattnet från Tandlaån, som det ryker om. Jag får skärpa mig, så att jag inte kör i diket, när jag tittar på allt det vackra.
När jag ändå är ute i huset, så passar jag även på att ta med lite andra prylar, som ska hem. Den 20/2 ska huset vara tömt, så att städfirman får några dagar på sig. Sen tar de nya ägarna över den 24/2. Vi skrev kontrakt igår.
Det är ett par, som är jämngamla med mina barn och de väntar sitt första barn. Känns kul att det blir en ny generation, som tar över. Känns lite symboliskt, som att livet ändå går vidare. Hoppas de kommer att trivas i vårt älskade hus.
Det är både skönt och sorgligt att lämna huset i Bälgviken. Det kan ju aldrig bli igen, vad det en gång har varit. Jag måste inse det och gå vidare, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag sänder Johnny mina tankar en stund, men han är ju inte där. Vad jag saknar dig!
Innan jag blir alltför ledsen, så plockar jag med mig det jag ska ha och skyndar tillbaka hem till mamma och Lillis. Där vankas det kaffe och macka, när jag kliver in igen. De skämmer bort mig! Det kanske jag i och för sig kan behöva. Ja, att få känna sig lite liten och att få komma hem till mamma och "pappa".
Jag har en tid att passa klockan sex, så jag tackar snart för mig och åker hem igen. Jag har köpt ett par gåstavar för en femtiolapp på Facebook och ska nu åka och hämta dem. Det var ett fynd!
Nu sitter jag här och dricker te och bevakar mina annonser på Facebook. Det är nästan beroendeframkallande! Å andra sidan, så är det ju inte bättre att bara häcka framför TV:n heller. Kan man dessutom bli av med lite saker, så är det ju toppen.
I morgon ska jag luncha tillsammans med Martina, en gammal kompis från gymnasietiden. Ser fram emot det!
söndag 29 januari 2012
Snärjig söndag
Det blev inget av med TV-soffan igår kväll. Jo, jag satte mig där och började sappa bland kanalerna, sen hade jag inte tillräckligt med ro i kroppen, för att sitta still. Jag häckade vid datorn istället, i stort sett hela kvällen. Rätt så konstigt, för där sitter man ju också still.
Nu har jag så sakteliga börjat vakna till liv, efter en orolig natt. Jag tog ingen medicin i går kväll och JA, jag har sovit dåligt.
Idag blir det full rulle, i princip hela dagen. Först ska jag se till att komma ut till Bälgviken. Eftersom jag har lagt ut mitt gamla hemmagym under "Bortskänkes", så har jag fått många intresserade. Det är dessutom en del andra saker, som ska säljas iväg också.
Städa står fortfarande på schemat, så vi får väl se om jag kan komma mig för att göra det idag. Kl. fem ska jag träffa mäklaren och husköparna, för att skriva kontrakt. Lite ovanligt att det sker på en söndag, men det var enda chansen innan månadsskiftet.
Efter kontraktsskrivningen, så ska jag hem till mamma på middag, igen. Vet inte om hon bedriver någon uppgödningskampanj eller nåt, men jag har snart gått upp alla kilona, så..... På tal om det, så borde jag försöka hinna med att få in någon promenad idag också.
Jag är lite orolig för Simba. Han äter så dåligt och jag tycker att han har magrat. Varken kycklingfilé eller tonfisk duger längre. Han kan ju inte äta vad som helst, för sina njurar. Vet inte riktigt vad jag skulle kunna locka honom med. Få se vad jag kan hitta i affären, som är lämplig mat för en gammal kräsen katt.
Har jag berättat att jag har myrinvasion här hemma? Vet inte om det beror på att jag har bankat i väggar och i trösklar, så de små krabaterna har vaknat till liv. Måste ju vara ganska ovanligt den här årstiden i alla fall. Föreningen är försäkrad via typ Anticimex, så jag ska vända mig dit, så fort det blir vardag igen.
Nej, nu ska jag väl se till att jag inte blir sittandes här alltför länge. Gäller att sätta fart, så jag hinner med allt idag.
Nu har jag så sakteliga börjat vakna till liv, efter en orolig natt. Jag tog ingen medicin i går kväll och JA, jag har sovit dåligt.
Idag blir det full rulle, i princip hela dagen. Först ska jag se till att komma ut till Bälgviken. Eftersom jag har lagt ut mitt gamla hemmagym under "Bortskänkes", så har jag fått många intresserade. Det är dessutom en del andra saker, som ska säljas iväg också.
Städa står fortfarande på schemat, så vi får väl se om jag kan komma mig för att göra det idag. Kl. fem ska jag träffa mäklaren och husköparna, för att skriva kontrakt. Lite ovanligt att det sker på en söndag, men det var enda chansen innan månadsskiftet.
Efter kontraktsskrivningen, så ska jag hem till mamma på middag, igen. Vet inte om hon bedriver någon uppgödningskampanj eller nåt, men jag har snart gått upp alla kilona, så..... På tal om det, så borde jag försöka hinna med att få in någon promenad idag också.
Jag är lite orolig för Simba. Han äter så dåligt och jag tycker att han har magrat. Varken kycklingfilé eller tonfisk duger längre. Han kan ju inte äta vad som helst, för sina njurar. Vet inte riktigt vad jag skulle kunna locka honom med. Få se vad jag kan hitta i affären, som är lämplig mat för en gammal kräsen katt.
Har jag berättat att jag har myrinvasion här hemma? Vet inte om det beror på att jag har bankat i väggar och i trösklar, så de små krabaterna har vaknat till liv. Måste ju vara ganska ovanligt den här årstiden i alla fall. Föreningen är försäkrad via typ Anticimex, så jag ska vända mig dit, så fort det blir vardag igen.
Nej, nu ska jag väl se till att jag inte blir sittandes här alltför länge. Gäller att sätta fart, så jag hinner med allt idag.
lördag 28 januari 2012
Vilka dagar!
Vilka bra dagar det har varit nu! Jag har inte ens hunnit att blogga och då är det fullt upp, kan jag säga. Jag har helt enkelt försökt att vända på den negativa trenden och ha lite kul.
I torsdags kväll, var jag hemma hos Lena Forsman och åt tacopaj och drack fint rödvin. Vi hade köpt halvflaskor av tre olika fina viner. Lite kul, när man kan jämföra olika vinsorter. Riktigt gott, både paj och vin!
Efter maten, så drack vi kaffe och åt kladdkaka med grädde. Vi pratade och skrattade och tiden bara sprang iväg. Henke och Johanna kom och hämtade mig sen. Kanske dags för en ny botgöring, efter den här kvällen!
Igår, fredag, hade jag tänkt att städa, men jag hade helt enkelt inte lust. I stället, tog jag bilen och åkte ut till huset i Bälgviken. Jag behövde fota lite saker, som ska läggas ut på nätet, för att säljas. Skönt, att äntligen komma sig för med det!
Det kändes faktiskt helt OK, att vara själv i huset då. Å andra sidan, så var jag inte ensam hela tiden. En granne knackade på garagedörren och kom in en stund och pratade. Det slutade med, att Katrin fick med sig en träningsbänk hem.
Vet inte, om det var av torsdagskvällen, hemma hos Lena, jag fick ny energi, men jag kände mig i alla fall helt klart på bättre humör. Jag kom mig till och med för, att packa med mig lite saker från husest. Bl a så tog jag med mig lite trädgårdsredskap hem.
När jag kom hem på eftermiddagen, så ringde mamma och frågade om jag ville äta hos dem på kvällen. "-Ja tack!" Jag lovade att höra av mig, så fort jag hade visat köksmöblerna, för ett intresserat par.
Jag ledsnade på att vänta, när klockan började närma sig fem, så jag tog kontakt med de som skulle komma. "-Nej, vi har ångrat oss, så du behöver inte sitta och vänta på oss." "Nej, men så bra att jag inte fick veta det lite tidigare då!" Morr! (De bad faktiskt om ursäkt)
Det där med botgöring för torsdagskvällen, blev ju aldrig av. Jag satt ju stor del av eftermiddagen och bara väntade på de som skulle titta på köksmöblerna. (Jag kan ju få skylla på dem i alla fall) Därför bestämde jag mig för, att promenera med stavarna till mamma och Lillis.
En halvtimme senare, ringde jag på dörren och Effie skällde som tokig. Mamma stod i köket och fixade. Det var lasange och sallad på gång. Återigen en frosserikväll! Vi tre delade på hela formen med lasange, även om Effie fick vara med på ett hörn.
När jag hade tackat för mig och stod vid busshållplatsen och väntade, så hörde jag att det var karaoke i ett av grannhusen. Jag känner igen dem, som bor där. De har tidigare sagt åt mig, att komma och hälsa på. Därför gav jag snart efter för frestelsen, att gå dit och ringa på.
Där stod jag med mina stavar och i träningskläder och mössa. "-Nej, men vad kul! Kom in!" Där blev jag kvar till tretiden i natt. Pust! Kul, men varför kan man aldrig göra något med måtta?!
Som ni förstår, så har det varit en ganska lugn och seg dag idag. Ska nog se till att jag hamnar under fleecefiltarna i TV-soffan till kvällen.
I torsdags kväll, var jag hemma hos Lena Forsman och åt tacopaj och drack fint rödvin. Vi hade köpt halvflaskor av tre olika fina viner. Lite kul, när man kan jämföra olika vinsorter. Riktigt gott, både paj och vin!
Efter maten, så drack vi kaffe och åt kladdkaka med grädde. Vi pratade och skrattade och tiden bara sprang iväg. Henke och Johanna kom och hämtade mig sen. Kanske dags för en ny botgöring, efter den här kvällen!
Igår, fredag, hade jag tänkt att städa, men jag hade helt enkelt inte lust. I stället, tog jag bilen och åkte ut till huset i Bälgviken. Jag behövde fota lite saker, som ska läggas ut på nätet, för att säljas. Skönt, att äntligen komma sig för med det!
Det kändes faktiskt helt OK, att vara själv i huset då. Å andra sidan, så var jag inte ensam hela tiden. En granne knackade på garagedörren och kom in en stund och pratade. Det slutade med, att Katrin fick med sig en träningsbänk hem.
Vet inte, om det var av torsdagskvällen, hemma hos Lena, jag fick ny energi, men jag kände mig i alla fall helt klart på bättre humör. Jag kom mig till och med för, att packa med mig lite saker från husest. Bl a så tog jag med mig lite trädgårdsredskap hem.
När jag kom hem på eftermiddagen, så ringde mamma och frågade om jag ville äta hos dem på kvällen. "-Ja tack!" Jag lovade att höra av mig, så fort jag hade visat köksmöblerna, för ett intresserat par.
Jag ledsnade på att vänta, när klockan började närma sig fem, så jag tog kontakt med de som skulle komma. "-Nej, vi har ångrat oss, så du behöver inte sitta och vänta på oss." "Nej, men så bra att jag inte fick veta det lite tidigare då!" Morr! (De bad faktiskt om ursäkt)
Det där med botgöring för torsdagskvällen, blev ju aldrig av. Jag satt ju stor del av eftermiddagen och bara väntade på de som skulle titta på köksmöblerna. (Jag kan ju få skylla på dem i alla fall) Därför bestämde jag mig för, att promenera med stavarna till mamma och Lillis.
En halvtimme senare, ringde jag på dörren och Effie skällde som tokig. Mamma stod i köket och fixade. Det var lasange och sallad på gång. Återigen en frosserikväll! Vi tre delade på hela formen med lasange, även om Effie fick vara med på ett hörn.
När jag hade tackat för mig och stod vid busshållplatsen och väntade, så hörde jag att det var karaoke i ett av grannhusen. Jag känner igen dem, som bor där. De har tidigare sagt åt mig, att komma och hälsa på. Därför gav jag snart efter för frestelsen, att gå dit och ringa på.
Där stod jag med mina stavar och i träningskläder och mössa. "-Nej, men vad kul! Kom in!" Där blev jag kvar till tretiden i natt. Pust! Kul, men varför kan man aldrig göra något med måtta?!
Som ni förstår, så har det varit en ganska lugn och seg dag idag. Ska nog se till att jag hamnar under fleecefiltarna i TV-soffan till kvällen.
måndag 9 januari 2012
Sotaren kommer
Varje gång jag har ställt väckarklockan, så nog vaknar jag innan den ringer. Slår aldrig fel! Idag vaknar jag dessutom redan klockan sex och ska egentligen inte gå upp förrän sju. Typiskt! Jag gosar en stund med Simba, innan jag går upp och gör frukost.
Idag ska jag åka ut till Bälgviken, för att ta emot sotaren. Mamma och Effie ska följa med och göra mig sällskap, så mamma kommer och hämtar mig i deras bil. Skönt då får jag plats med lite saker från huset också.
Vi kommer ut vid halv tio och jag har gått om tid till att ställa upp stegen till sotaren och att sopa ur braskaminen. Sotaren kommer någon gång mellan tio och tolv. Tänk om vi får vänta här ända till tolv! I väntan på sotaren, så plockar jag ihop lite taklampor och tavlor, som jag inte har tagit hem än.
Micke, en kusin till barnens pappa, kommer. Jag har lovat, att han ska få titta på det som finns kvar från loppisen, innan jag lämnar det till Pingstkyrkan. Det känns bara kul att det kommer till användning och att man vet vem som får grejerna.
Medan Micke rotar runt i garaget, så packar jag och mamma in tavlorna i bilen. Nu kommer sotaren och klättrar upp på taket. Gud vilken fånig liten sotarmössa han har! Någon korsning mellan basker och platt kockmössa, fast svart då.
När sotaren ringer på dörren och jag öppnar, så har jag svårt att hålla mig för skratt. Jag försöker att inte titta på hans mössa och ber honom att stiga in. Han är supertrevlig och snart har jag glömt hans larviga mössa. Effie är duktig och skäller inte.
När både Micke och sotaren har åkt, så fryser både jag och mamma. Visst, jag har värmen på inne, även om den är kraftigt neddragen, men det är så kallt ute och i garaget. Nu kan vi i alla fall åka hemåt igen, med stolsvärmen på fullt ös.
Jag blir alltid nedstämd av att vara i huset och idag är inget undantag. Jo, det underlättar ju att ha sällskap, men det hjälper inte riktigt. Måtte jag snart kunna sälja huset, så att jag får ta ett farväl av det också. Vi åker hemåt under tystnad och stora gäspningar.
Innan vi åker hem, så ska vi ta vägen om Vilsta, för att titta hur långt de har kommit med mammas och Lillis lägenhet. Nästa vecka ska den städas ur och slutbesiktas, så allt måste komma på plats den här veckan. Spännande!
Lillis kommer också till Vilsta Herrgård och vi gör sällskap in. Det är fortfarande mycket som saknas, men nu börjar man kunna se hur fint det ska bli, när det är klart.
Efter titten i Vilsta, så kör vi hem till mig med tavlorna. Mamma hjälper mig att bära fram dem till dörren, sen far hon hemåt med Effie. Här ska bankas tavlor!
Trots att jag har mycket att stå i, så känner jag mig håglös, orkeslös och vemodig. Det är väl besöket i huset, som spökar i mitt huvud. Jag gör ändå mitt bästa med tavlorna och får i alla fall klart i sovrummet. Resten får nog vänta tills jag har städat undan julen.
Efter en snabb lunch, så börjar jag titta på taklamporna och dess kopplingar. Det är inte alla som passar med kontakter och fästen, så jag måste försöka att köpa lite prylar först. Luften går ur mig helt, när jag inte kommer vidare.
Som räddad av signalen, så ringer Ullis och frågar om vi kan ta ett varv på Tuna Park. Hailey har varit besvärlig på förmiddagen, men nu har hon sovit middag och är glad och trevlig igen. Ut i kylan igen då, för att skrapa rutorna på bilen och hämta Ullis och Hailey.
Det är nästan folktomt på Tuna Park. Jätteskönt att kunna gå i sakta mak och kryssa mellan affärerna. Hailey är på sitt bästa humör och flirtar med alla. Självklart, så hittar jag en supertuff klänning, som jag bara måste köpa till Hailey. Ullis hittar en lila tröja, både till sig och till Hailey. Allt är på rea, så det känns riktigt kul att gå där och fynda.
Klockan har passerat sex och vi har kommit vidare in till Coop Forum. Jag letar lampattiraljer, men det finns inte allt här heller. Hailey börjar ledsna och Ullis säger att det snart är dags för henne att sova för kvällen. Men då så, då far vi hemåt igen då.
Skönt att få rå om mina små tjejer, så här ibland. Nu kan det ju bli lite mer spontant, när jag bor inne i stan. Kanske skulle höra av mig till Henke en sväng sen också. Orkar nog inte ikväll, för det börjar kännas nu, att jag vaknade redan vid sex.
Idag ska jag åka ut till Bälgviken, för att ta emot sotaren. Mamma och Effie ska följa med och göra mig sällskap, så mamma kommer och hämtar mig i deras bil. Skönt då får jag plats med lite saker från huset också.
Vi kommer ut vid halv tio och jag har gått om tid till att ställa upp stegen till sotaren och att sopa ur braskaminen. Sotaren kommer någon gång mellan tio och tolv. Tänk om vi får vänta här ända till tolv! I väntan på sotaren, så plockar jag ihop lite taklampor och tavlor, som jag inte har tagit hem än.
Micke, en kusin till barnens pappa, kommer. Jag har lovat, att han ska få titta på det som finns kvar från loppisen, innan jag lämnar det till Pingstkyrkan. Det känns bara kul att det kommer till användning och att man vet vem som får grejerna.
Medan Micke rotar runt i garaget, så packar jag och mamma in tavlorna i bilen. Nu kommer sotaren och klättrar upp på taket. Gud vilken fånig liten sotarmössa han har! Någon korsning mellan basker och platt kockmössa, fast svart då.
När sotaren ringer på dörren och jag öppnar, så har jag svårt att hålla mig för skratt. Jag försöker att inte titta på hans mössa och ber honom att stiga in. Han är supertrevlig och snart har jag glömt hans larviga mössa. Effie är duktig och skäller inte.
När både Micke och sotaren har åkt, så fryser både jag och mamma. Visst, jag har värmen på inne, även om den är kraftigt neddragen, men det är så kallt ute och i garaget. Nu kan vi i alla fall åka hemåt igen, med stolsvärmen på fullt ös.
Jag blir alltid nedstämd av att vara i huset och idag är inget undantag. Jo, det underlättar ju att ha sällskap, men det hjälper inte riktigt. Måtte jag snart kunna sälja huset, så att jag får ta ett farväl av det också. Vi åker hemåt under tystnad och stora gäspningar.
Innan vi åker hem, så ska vi ta vägen om Vilsta, för att titta hur långt de har kommit med mammas och Lillis lägenhet. Nästa vecka ska den städas ur och slutbesiktas, så allt måste komma på plats den här veckan. Spännande!
Lillis kommer också till Vilsta Herrgård och vi gör sällskap in. Det är fortfarande mycket som saknas, men nu börjar man kunna se hur fint det ska bli, när det är klart.
Efter titten i Vilsta, så kör vi hem till mig med tavlorna. Mamma hjälper mig att bära fram dem till dörren, sen far hon hemåt med Effie. Här ska bankas tavlor!
Trots att jag har mycket att stå i, så känner jag mig håglös, orkeslös och vemodig. Det är väl besöket i huset, som spökar i mitt huvud. Jag gör ändå mitt bästa med tavlorna och får i alla fall klart i sovrummet. Resten får nog vänta tills jag har städat undan julen.
Efter en snabb lunch, så börjar jag titta på taklamporna och dess kopplingar. Det är inte alla som passar med kontakter och fästen, så jag måste försöka att köpa lite prylar först. Luften går ur mig helt, när jag inte kommer vidare.
Som räddad av signalen, så ringer Ullis och frågar om vi kan ta ett varv på Tuna Park. Hailey har varit besvärlig på förmiddagen, men nu har hon sovit middag och är glad och trevlig igen. Ut i kylan igen då, för att skrapa rutorna på bilen och hämta Ullis och Hailey.
Det är nästan folktomt på Tuna Park. Jätteskönt att kunna gå i sakta mak och kryssa mellan affärerna. Hailey är på sitt bästa humör och flirtar med alla. Självklart, så hittar jag en supertuff klänning, som jag bara måste köpa till Hailey. Ullis hittar en lila tröja, både till sig och till Hailey. Allt är på rea, så det känns riktigt kul att gå där och fynda.
Klockan har passerat sex och vi har kommit vidare in till Coop Forum. Jag letar lampattiraljer, men det finns inte allt här heller. Hailey börjar ledsna och Ullis säger att det snart är dags för henne att sova för kvällen. Men då så, då far vi hemåt igen då.
Skönt att få rå om mina små tjejer, så här ibland. Nu kan det ju bli lite mer spontant, när jag bor inne i stan. Kanske skulle höra av mig till Henke en sväng sen också. Orkar nog inte ikväll, för det börjar kännas nu, att jag vaknade redan vid sex.
fredag 6 januari 2012
Skogen, mitt rätta element
Fastnade framför TV:n till sent igår kväll. Efter Voice Sweden, såg jag en gripande dokumentär om ett gammalt lantbrukarpar från Småland. Man fick följa dem genom årstiderna och ta del av den vackra omgivningen och enkelheten i deras vardag.
Dessvärre, så blev det sorgligt på slutet, då hustrun dog. De var över åttio år och hade levt och drivit gården tillsammans i hela sitt liv. Jag tänkte direkt på mig och Johnny och att vi skulle ha kunnat blivit så gamla tillsammans.
Jag släppte fram tårarna och gråten till dessa vackra vyer och den värme och kärlek, som genomsyrade programmet. Sen kunde jag inte bara släcka och gå och lägga mig. Nej, det blev till att titta på filmen om Coco, också en väldigt vacker film.
Idag vaknar jag upp till en strålande vacker dag. Solen bryter igenom dimmolnen och det gnistrar i gräset av frosten. Det är bara några få minusgrader ute och det ser ut som, att någon har strött ett tunt lager florsocker över landskapet. Jag måste bara ta mig ut på en promenad!
Så fort jag kommer in i skogen, så känner jag att jag är i mitt rätta element. Här finner jag lugnet och kan sortera mina yviga tankar. Visst, här hör man trafiken på avstånd. I Bälgviken kunde man gå ut i skogen och uppleva den totala tystnaden. Det kan man inte här.
Ändå hänförs jag av den vackra ekskogen och den gåtfulla visheten, som vilar kring dessa uråldriga bjässar till träd. Det kan man inte uppleva på samma sätt i Bälgviken, där skogen är yngre. De olika skogarna går bara inte att jämföra. Dessutom, så känns det ganska så unikt, att få höra en tigers rytande här i skogen. Parken Zoo ligger precis intill.
Skogen riktigt talar till mig, eller ska jag säga tilltalar mig, eller både ock. Så har det alltid varit, ända sen jag var liten. Jag njuter av ensamheten, även om jag möter en hel del människor, som är ute och promenerar.
Det slår mig att de flesta jag möter faktiskt hälsar. Jag trodde inte att det skulle vara så här i stan, men där hade jag tydligen fel. Å andra sidan, så är det ju ingen som hälsar i stan, när man möts på trottoaren. Det gör man i Bälgviken, när man möts på vägen, i eller utanför byn.
Ibland hugger det till i hjärtat, när jag tänker på Bälgviken. Jag saknar det verkligen! Ändå är jag övertygad om att jag kommer att trivas alldeles utmärkt, här i min nya bostadsrätt. Det skulle underlätta om jag kunde få huset sålt, så att jag kan släppa tankarna på det.
När jag kommer hem, så får jag för mig att jag ska testa om Simba vill gå ut. Det är ju lugnt utanför och det är fint väder. Jag öppnar dörren och lockar på honom utanför.
Försiktigt, så kliver han fram till dörröppningen och sniffar intresserat på dörrmattan. Tidigare, så var det ju någon katt, som hade strilat på min ytterdörr och det är väl det Simba känner lukten av nu. Även om jag har torkat bort spåren på dörren, så finns det väl lukt kvar.
Ett tag, så verkar det som att han tänker komma ut till mig. Då kommer en av grannarna på grusgången och den lilla fegisen ålar tillbaka in till tryggheten, platt som en pannkaka. När jag stänger dörren, så är han helt klart uppspelt i alla fall. Blir nog bra, det där.
En kopp te skulle sitta fint och jag kommer på att det var länge sedan jag gjorde te på nässlor och älggräs, som Johnny och jag plockade och torkade i somras. Jag gör en hel kanna med te, så att det ska räcka länge. Smaken av vårt eget te, framkallar härliga sommarminnen i Bälgviken.
Jag får väl se till att gå ut i naturen här i omgivningarna och plocka örter till te, sen i sommar. Då kanske jag kan göra mitt eget te, som påminner mig om vad jag har byggt upp här, ensam.
Dessvärre, så blev det sorgligt på slutet, då hustrun dog. De var över åttio år och hade levt och drivit gården tillsammans i hela sitt liv. Jag tänkte direkt på mig och Johnny och att vi skulle ha kunnat blivit så gamla tillsammans.
Jag släppte fram tårarna och gråten till dessa vackra vyer och den värme och kärlek, som genomsyrade programmet. Sen kunde jag inte bara släcka och gå och lägga mig. Nej, det blev till att titta på filmen om Coco, också en väldigt vacker film.
Idag vaknar jag upp till en strålande vacker dag. Solen bryter igenom dimmolnen och det gnistrar i gräset av frosten. Det är bara några få minusgrader ute och det ser ut som, att någon har strött ett tunt lager florsocker över landskapet. Jag måste bara ta mig ut på en promenad!
Så fort jag kommer in i skogen, så känner jag att jag är i mitt rätta element. Här finner jag lugnet och kan sortera mina yviga tankar. Visst, här hör man trafiken på avstånd. I Bälgviken kunde man gå ut i skogen och uppleva den totala tystnaden. Det kan man inte här.
Ändå hänförs jag av den vackra ekskogen och den gåtfulla visheten, som vilar kring dessa uråldriga bjässar till träd. Det kan man inte uppleva på samma sätt i Bälgviken, där skogen är yngre. De olika skogarna går bara inte att jämföra. Dessutom, så känns det ganska så unikt, att få höra en tigers rytande här i skogen. Parken Zoo ligger precis intill.
Skogen riktigt talar till mig, eller ska jag säga tilltalar mig, eller både ock. Så har det alltid varit, ända sen jag var liten. Jag njuter av ensamheten, även om jag möter en hel del människor, som är ute och promenerar.
Det slår mig att de flesta jag möter faktiskt hälsar. Jag trodde inte att det skulle vara så här i stan, men där hade jag tydligen fel. Å andra sidan, så är det ju ingen som hälsar i stan, när man möts på trottoaren. Det gör man i Bälgviken, när man möts på vägen, i eller utanför byn.
Ibland hugger det till i hjärtat, när jag tänker på Bälgviken. Jag saknar det verkligen! Ändå är jag övertygad om att jag kommer att trivas alldeles utmärkt, här i min nya bostadsrätt. Det skulle underlätta om jag kunde få huset sålt, så att jag kan släppa tankarna på det.
När jag kommer hem, så får jag för mig att jag ska testa om Simba vill gå ut. Det är ju lugnt utanför och det är fint väder. Jag öppnar dörren och lockar på honom utanför.
Försiktigt, så kliver han fram till dörröppningen och sniffar intresserat på dörrmattan. Tidigare, så var det ju någon katt, som hade strilat på min ytterdörr och det är väl det Simba känner lukten av nu. Även om jag har torkat bort spåren på dörren, så finns det väl lukt kvar.
Ett tag, så verkar det som att han tänker komma ut till mig. Då kommer en av grannarna på grusgången och den lilla fegisen ålar tillbaka in till tryggheten, platt som en pannkaka. När jag stänger dörren, så är han helt klart uppspelt i alla fall. Blir nog bra, det där.
En kopp te skulle sitta fint och jag kommer på att det var länge sedan jag gjorde te på nässlor och älggräs, som Johnny och jag plockade och torkade i somras. Jag gör en hel kanna med te, så att det ska räcka länge. Smaken av vårt eget te, framkallar härliga sommarminnen i Bälgviken.
Jag får väl se till att gå ut i naturen här i omgivningarna och plocka örter till te, sen i sommar. Då kanske jag kan göra mitt eget te, som påminner mig om vad jag har byggt upp här, ensam.
söndag 18 december 2011
Söndag före jul
Vad skönt det är att vakna och känna sig utvilad och fräsch, utan att ha behövt ta någon nattmedicin. Enda nackdelen utan medicinerna, är väl då att Simba lyckas med att väcka mig runt sju med sina små tassanden och jamanden. Det gör ingenting, bara mysigt!
Ute vräker blötsnön ner och det känns bra att ta det lite lugnt med frukost och att göra sig iordning. Framför datorn upptäcker jag ett enormt gensvar på Facebook för min lilla nyck, att boka resan till Belgien med Eskilstuna Ölkultur. Kul!
Förutom resan, så har jag haft kontakt med en gammal gymnasiekompis, Agneta Nielsen fd Frank. Hon kommer hem till Eskilstuna till jul och vi bestämde igår, att hon kommer över till mig på paj och rödvin, dagen före julafton. Kul!
Agge, som jag kallar henne, arbetar och bor just nu i Oslo. Därför har jag även bjudit in mig själv till en helg hos Agge i vår. Kan väl aldrig vara fel att göra Oslo med en tjejkompis?!
Enda planen för idag, är att åka ut till Bälgviken, för att visa min motionscykel för en intresserad bybo. Vi bestämmer att jag ska vara ute i Bälgviken vid tolv, för att visa motionscykeln.
Det är ett fruktansvärt väglag och jag tar det väldigt lugnt på vägen ut mot Bälgviken. Idag känns det inte lika jobbigt att åka dit, som det gjorde tidigare i veckan.
När jag kommer fram till huset, så inser jag att uppfarten behöver skottas ren från snö. Jag parkerar bilen på gatan och hämtar fram stora snösläden från garaget. Den blöta snön vägen ton och jag får en svettig stund, innan Örjan dyker upp, för att titta på motionscykeln.
Örjan slår till och jag hjälper honom att bära ut cykeln i delar till bilen. Innan jag åker hemåt igen, så tar jag ett varv inne i huset, för att se om det är något jag har glömt. Det enda jag kan komma på, är att jag ska dra ner värmen ytterligare. Känns ju onödigt att ha runt 15 grader i huset, när jag inte är där.
Jag tar med mig några fler saker från loppisen i garaget och far hemåt. Nja, det blir inte riktigt hem då, för jag har ringt mamma och frågat om hon bjuder på en fika och det skulle hon göra.
Effie blir helt tokig, i vanlig ordning, när jag kliver in i hallen. Vi dricker kaffe och pratar en stund. Sen vill Lillis att jag hjälper honom igång med Facebook. Så gärna! Nöjet är helt på min sida! Innan jag åker, så bestämmer mamma och jag, att vi ska åka till IKEA i morgon förmiddag.
Hemma igen, så tar jag kontakt med de människor på Facebook, som jag har gjort affärer med. Det blir en liten sväng ut med bilen, för att hämta upp de grejer jag har köpt. Kan inte hjälpa det, men jag tycker det är skitkul att handla så här på Facebook.
Innan jag åker hem, så stannar jag till vid Liedl igen. Måste ge stället en chans till. Idag behöver jag bl a kattsand och lite annat. Ja, och jag blir positivt överraskad. Jag passar även på att handla lite till pajen, jag ska göra till mig och Agge på fredag.
Jag ringer Ullis, när jag har kommit hem igen. Både Marre och Hailey håller på att bli sjuka igen. Stackare! I bakgrunden hör jag en riktigt gnällig Hailey, som inte är nöjd med någonting, dvs om hon inte får gegga runt i kattmaten och det får hon ju inte.
När jag kommer hem igen, så gör jag i ordning en mikroportion av pyttipanna och steker ägg till. Mums! Jag har ju faktiskt inte ätit något rejält på hela dagen. Inte undra på att det smakar så bra då!
Efter maten, så tar jag mig tid att kolla in ordentligt på Eskilstuna Ölkulturs hemsida. Måste ju läsa på lite nu, när jag har anmält mig till deras Belgienresa i vår. Det gick snabbt igår, när jag bokade den resan. Lika bra det, för hade jag tänkt till, så hade jag blivit så där rationell och förnuftig. Lika bra att smida medan järnet är varmt!
Nu ska jag nog ta och kolla in det sista på köp/sälj på Facebook. Sen blir det nyheterna och sängen nästa. Gäller ju att vara laddad inför en dag på ett fullproppat IKEA i morgon.
Ute vräker blötsnön ner och det känns bra att ta det lite lugnt med frukost och att göra sig iordning. Framför datorn upptäcker jag ett enormt gensvar på Facebook för min lilla nyck, att boka resan till Belgien med Eskilstuna Ölkultur. Kul!
Förutom resan, så har jag haft kontakt med en gammal gymnasiekompis, Agneta Nielsen fd Frank. Hon kommer hem till Eskilstuna till jul och vi bestämde igår, att hon kommer över till mig på paj och rödvin, dagen före julafton. Kul!
Agge, som jag kallar henne, arbetar och bor just nu i Oslo. Därför har jag även bjudit in mig själv till en helg hos Agge i vår. Kan väl aldrig vara fel att göra Oslo med en tjejkompis?!
Enda planen för idag, är att åka ut till Bälgviken, för att visa min motionscykel för en intresserad bybo. Vi bestämmer att jag ska vara ute i Bälgviken vid tolv, för att visa motionscykeln.
Det är ett fruktansvärt väglag och jag tar det väldigt lugnt på vägen ut mot Bälgviken. Idag känns det inte lika jobbigt att åka dit, som det gjorde tidigare i veckan.
När jag kommer fram till huset, så inser jag att uppfarten behöver skottas ren från snö. Jag parkerar bilen på gatan och hämtar fram stora snösläden från garaget. Den blöta snön vägen ton och jag får en svettig stund, innan Örjan dyker upp, för att titta på motionscykeln.
Örjan slår till och jag hjälper honom att bära ut cykeln i delar till bilen. Innan jag åker hemåt igen, så tar jag ett varv inne i huset, för att se om det är något jag har glömt. Det enda jag kan komma på, är att jag ska dra ner värmen ytterligare. Känns ju onödigt att ha runt 15 grader i huset, när jag inte är där.
Jag tar med mig några fler saker från loppisen i garaget och far hemåt. Nja, det blir inte riktigt hem då, för jag har ringt mamma och frågat om hon bjuder på en fika och det skulle hon göra.
Effie blir helt tokig, i vanlig ordning, när jag kliver in i hallen. Vi dricker kaffe och pratar en stund. Sen vill Lillis att jag hjälper honom igång med Facebook. Så gärna! Nöjet är helt på min sida! Innan jag åker, så bestämmer mamma och jag, att vi ska åka till IKEA i morgon förmiddag.
Hemma igen, så tar jag kontakt med de människor på Facebook, som jag har gjort affärer med. Det blir en liten sväng ut med bilen, för att hämta upp de grejer jag har köpt. Kan inte hjälpa det, men jag tycker det är skitkul att handla så här på Facebook.
Innan jag åker hem, så stannar jag till vid Liedl igen. Måste ge stället en chans till. Idag behöver jag bl a kattsand och lite annat. Ja, och jag blir positivt överraskad. Jag passar även på att handla lite till pajen, jag ska göra till mig och Agge på fredag.
Jag ringer Ullis, när jag har kommit hem igen. Både Marre och Hailey håller på att bli sjuka igen. Stackare! I bakgrunden hör jag en riktigt gnällig Hailey, som inte är nöjd med någonting, dvs om hon inte får gegga runt i kattmaten och det får hon ju inte.
När jag kommer hem igen, så gör jag i ordning en mikroportion av pyttipanna och steker ägg till. Mums! Jag har ju faktiskt inte ätit något rejält på hela dagen. Inte undra på att det smakar så bra då!
Efter maten, så tar jag mig tid att kolla in ordentligt på Eskilstuna Ölkulturs hemsida. Måste ju läsa på lite nu, när jag har anmält mig till deras Belgienresa i vår. Det gick snabbt igår, när jag bokade den resan. Lika bra det, för hade jag tänkt till, så hade jag blivit så där rationell och förnuftig. Lika bra att smida medan järnet är varmt!
Nu ska jag nog ta och kolla in det sista på köp/sälj på Facebook. Sen blir det nyheterna och sängen nästa. Gäller ju att vara laddad inför en dag på ett fullproppat IKEA i morgon.
fredag 26 augusti 2011
Kantarellskörd
Ja, jag vet, det är tredje inlägget idag, men jag har ett enormt behov av att få uttrycka mig och då är det bloggen som lättar på trycket.
Som jag lovade mig själv tidigare idag, så ger jag mig iväg på min cykel för att skörda de kantareller jag såg tidigare. Jag cyklar sakta, sakta, för jag har ingen ork kvar i benen. Snart är jag framme vid det nya kantarellstället, som Johnny "visade" mig....
Några knubbiga Karl Johan åker med i korgen också. Det är så gott att göra risotto med Karl Johan.
Det snurrar till i huvudet när jag reser mig och jag inser att jag har "glömt" att äta lunch idag också. Det blev en banan i farten bara. Det är ju inget kul att sitta vid bordet utan Johnny. Vi delade ju alltid alla måltider, även om vi inte sa så mycket till varandra när vi åt. Det kändes bra i alla fall, att sitta där tillsammans.
Nu far jag vidare på cykeln till ett annat ställe jag har här i krokarna. Skönt att komma ut i skogen en stund. Jag känner mig trygg i skogen och luften är så skön att andas. Sen är det nog det där med den totala tystnaden som lockar också. Man hör bara skogens ljud.
Just som jag njuter som bäst av tystnaden, så hör jag ett godståg som passerar. Jag ryser! Men, som jag skrev i tidigare inlägg, KBT!
Det finns inte så mycket kantareller som jag har hoppats på. Någon har säkert varit där före mig. Det gör inget. Nu har jag fått något annat att tänka på en stund och det behöver jag.
När jag har plockat klart de sista kantarellerna, så konstaterar jag torrt att överlevnadsinstinkten har tagit över, eftersom jag så förståndigt fäller ihop min vassa svampkniv innan jag lufsar vidare i skogen. Jag vet ju redan att jag så gärna vill leva vidare, men det känns ändå skönt att liksom få ett kvitto på det hela. Jag ler lite inombords åt mina knäppa funderingar.
Nu orkar jag inte gå i skogen längre. Det finns fler ställen att skörda, men kroppen säger ifrån. Har helt enkelt slut på bensin. Måste hem och äta nu!
När jag rullar nedför backen hemåt, så tänker jag på att jag verkligen trivs här i Bälgviken. Allt är så vackert och inbjudande. Samtidigt så hatar jag Bälgviken just nu för att den har tagit Johnny ifrån mig, men det var ju Johnnys eget beslut, så Bälgviken har ingen skuld i det här. Så fortsätter mina tankar tills jag är hemma igen.
Det blir yoghurt, eftersom jag är för trött för att laga mat. Kanske skärper till mig och gör en svampomelett till kvällen. Får se vad det blir.
Inser, när jag sitter vid datorn och laddar upp kort, att jag har tagit ett kliv framåt. Jag har börjat fota igen! Hoppas att jag slipper ramla ner i det där svarta hålet igen, fast det vet jag ju att jag kommer att göra gång på gång ett bra tag framöver.
Som jag lovade mig själv tidigare idag, så ger jag mig iväg på min cykel för att skörda de kantareller jag såg tidigare. Jag cyklar sakta, sakta, för jag har ingen ork kvar i benen. Snart är jag framme vid det nya kantarellstället, som Johnny "visade" mig....
Några knubbiga Karl Johan åker med i korgen också. Det är så gott att göra risotto med Karl Johan.
Det snurrar till i huvudet när jag reser mig och jag inser att jag har "glömt" att äta lunch idag också. Det blev en banan i farten bara. Det är ju inget kul att sitta vid bordet utan Johnny. Vi delade ju alltid alla måltider, även om vi inte sa så mycket till varandra när vi åt. Det kändes bra i alla fall, att sitta där tillsammans.
Nu far jag vidare på cykeln till ett annat ställe jag har här i krokarna. Skönt att komma ut i skogen en stund. Jag känner mig trygg i skogen och luften är så skön att andas. Sen är det nog det där med den totala tystnaden som lockar också. Man hör bara skogens ljud.
Just som jag njuter som bäst av tystnaden, så hör jag ett godståg som passerar. Jag ryser! Men, som jag skrev i tidigare inlägg, KBT!
Det finns inte så mycket kantareller som jag har hoppats på. Någon har säkert varit där före mig. Det gör inget. Nu har jag fått något annat att tänka på en stund och det behöver jag.
När jag har plockat klart de sista kantarellerna, så konstaterar jag torrt att överlevnadsinstinkten har tagit över, eftersom jag så förståndigt fäller ihop min vassa svampkniv innan jag lufsar vidare i skogen. Jag vet ju redan att jag så gärna vill leva vidare, men det känns ändå skönt att liksom få ett kvitto på det hela. Jag ler lite inombords åt mina knäppa funderingar.
Nu orkar jag inte gå i skogen längre. Det finns fler ställen att skörda, men kroppen säger ifrån. Har helt enkelt slut på bensin. Måste hem och äta nu!
När jag rullar nedför backen hemåt, så tänker jag på att jag verkligen trivs här i Bälgviken. Allt är så vackert och inbjudande. Samtidigt så hatar jag Bälgviken just nu för att den har tagit Johnny ifrån mig, men det var ju Johnnys eget beslut, så Bälgviken har ingen skuld i det här. Så fortsätter mina tankar tills jag är hemma igen.
Det blir yoghurt, eftersom jag är för trött för att laga mat. Kanske skärper till mig och gör en svampomelett till kvällen. Får se vad det blir.
Inser, när jag sitter vid datorn och laddar upp kort, att jag har tagit ett kliv framåt. Jag har börjat fota igen! Hoppas att jag slipper ramla ner i det där svarta hålet igen, fast det vet jag ju att jag kommer att göra gång på gång ett bra tag framöver.
söndag 19 juni 2011
Kantarellerna är på G!
Läser på Expressens nätbilaga om att man redan har plockat kantareller både i Bohuslän och i Dalarna. Faktum är att jag också har sett kantareller idag! Jag gick en morgonpromenad med mamma runt sjön där vi bor och såg då små knattar på stigen där vi gick.
Omgivningarna runt Bälgviken är, som många redan vet, kända för sina fina svampmarker. Självklart tänker jag ju inte avslöja våra ställen, men jag kan ju säga så mycket att de bästa ställena har vi bara några hundra meter från huset där vi bor.
Förra året var ju ett bra svampår, men det jag minns som ett ännu bättre år är sommaren 2009. Då cyklade jag och Johnny runt en hel del på gamla traktorstigar mellan Bälgviken och Hälleforsnäs. Gissa om vi stötte på härliga kantarellställen där! Vi hade som tur var våra cykelväskor med oss, så att vi kunde få med oss allt hem.
Vi lät det gå någon vecka innan vi gjorde samma cykeltur igen och hittade då ännu mer kantareller. Dessutom hittade vi fler, nya ställen. Jag riktigt längtar tills när det blir dags att inspektera dessa ställen igen, för nu har vi nyligen gjort slut på sista paketet med kantareller vi hade i frysen.
En regnig dag som denna, så försöker jag tänka att regnet är bra för svampen. Allt känns lite lättare då!
Omgivningarna runt Bälgviken är, som många redan vet, kända för sina fina svampmarker. Självklart tänker jag ju inte avslöja våra ställen, men jag kan ju säga så mycket att de bästa ställena har vi bara några hundra meter från huset där vi bor.
Förra året var ju ett bra svampår, men det jag minns som ett ännu bättre år är sommaren 2009. Då cyklade jag och Johnny runt en hel del på gamla traktorstigar mellan Bälgviken och Hälleforsnäs. Gissa om vi stötte på härliga kantarellställen där! Vi hade som tur var våra cykelväskor med oss, så att vi kunde få med oss allt hem.
Vi lät det gå någon vecka innan vi gjorde samma cykeltur igen och hittade då ännu mer kantareller. Dessutom hittade vi fler, nya ställen. Jag riktigt längtar tills när det blir dags att inspektera dessa ställen igen, för nu har vi nyligen gjort slut på sista paketet med kantareller vi hade i frysen.
En regnig dag som denna, så försöker jag tänka att regnet är bra för svampen. Allt känns lite lättare då!
måndag 16 maj 2011
Seg söndag
Söndagar ÄR bara sega. Spelar ingen roll att man inte jobbar. Enda skillnaden skulle då vara att man inte har söndagsångest längre, som jag hade tidigare när jag jobbade. Men jag blir helt klart rastis på söndagar, så är det bara.
I dag blir det inte mycket gjort. Man går mest och väntar på att det ska bli kväll så att jag får åka och hämta mamma och Lillis. De kommer tillbaka från sin Kinaresa idag. Ska bli kul att höra hur de har haft det. Planet ska landa vid femsnåret.
Johnny och jag ger oss iväg på ett förlösande konditionspass på cykel på eftermiddagen. Idag gick Kojängsrundan på rekordfart. Kan bero på mitt rastlösa humör idag. Skönt var det i alla fall att få rusa av sig ordentligt. Vi kommer inte mer än innanför dörren så öppnar sig himlens portar. Det fullkomligt öser ner och så kommer en åskknall. Vilken tur att vi hann hem!
När vi kommer in så blinkar alla telefoner att vi har missade samtal. Mamma och Lillis har ringt alla telefoner de har kunnat, även till Ullis och Henke. Nu har de nog varit stressade över att vi inte var hemma. Planet har landat nästan en timme tidigare än beräknat och de måste vara på väg hem i bussen från Arlanda. Jag ringer upp Lillis och vi kommer överens om att han ska ringa när de är i Strängnäs, får då blir det lagom att jag börjar åka inåt stan.
Jag hinner precis duscha och klä mig när Lillis ringer för att meddela att de just har passerat Strängnäs, så jag sätter mig i bilen med blött hår och styr kosan mot stan. Typiskt att det ska regna nu när Johnny precis har tvättat av deras bil så att den skulle vara ren och fin när jag hämtar dem. Vita bilar är fina, men inte speciellt praktiska.
Vid stadsteatern är det fullständigt kaos med bilar. Ca 150 resenärer ska hämtas upp, så det är ju inte speciellt underligt att det blir rörigt med alla som kommer för att hämta upp. Mamma, Lillis och deras grannar, Berka och Birgitta, kastar in alla väskor och påsar i bilen och snart är vi på väg mot Borsökna. Alla pratar i mun på varandra om hur trevligt de har haft. De verkar helnöjda. Kul!
Vi kommer överens om att mamma och Lillis ska komma ut till oss i morgon förmiddag för idag är de helt slut av den långa resan. Då ska de hämta Effie hos Bertil och Lola, som också bor i Bälgviken, så det passar bra. De har köpt presenter till oss i Kina som de är ivriga att få överlämna. Jag lovar att bjuda på kaffe och rabarberpaj när de kommer.
Väl hemma igen slår vi oss ner framför TV:n för att titta på första avsnittet i tredje säsongen av True Blood. Känns kul att börja titta på den serien igen. Måste vara typ ett år sen vi såg andra säsongen, men det märks inte utan vi kommer snabbt in i handlingen. Sen efter det är det bara natti, natti som gäller. Vi har ju inte TV3 och kan kolla på hockeymatchen och tur är väl det, så här med facit i hand.
I dag blir det inte mycket gjort. Man går mest och väntar på att det ska bli kväll så att jag får åka och hämta mamma och Lillis. De kommer tillbaka från sin Kinaresa idag. Ska bli kul att höra hur de har haft det. Planet ska landa vid femsnåret.
Johnny och jag ger oss iväg på ett förlösande konditionspass på cykel på eftermiddagen. Idag gick Kojängsrundan på rekordfart. Kan bero på mitt rastlösa humör idag. Skönt var det i alla fall att få rusa av sig ordentligt. Vi kommer inte mer än innanför dörren så öppnar sig himlens portar. Det fullkomligt öser ner och så kommer en åskknall. Vilken tur att vi hann hem!
När vi kommer in så blinkar alla telefoner att vi har missade samtal. Mamma och Lillis har ringt alla telefoner de har kunnat, även till Ullis och Henke. Nu har de nog varit stressade över att vi inte var hemma. Planet har landat nästan en timme tidigare än beräknat och de måste vara på väg hem i bussen från Arlanda. Jag ringer upp Lillis och vi kommer överens om att han ska ringa när de är i Strängnäs, får då blir det lagom att jag börjar åka inåt stan.
Jag hinner precis duscha och klä mig när Lillis ringer för att meddela att de just har passerat Strängnäs, så jag sätter mig i bilen med blött hår och styr kosan mot stan. Typiskt att det ska regna nu när Johnny precis har tvättat av deras bil så att den skulle vara ren och fin när jag hämtar dem. Vita bilar är fina, men inte speciellt praktiska.
Vid stadsteatern är det fullständigt kaos med bilar. Ca 150 resenärer ska hämtas upp, så det är ju inte speciellt underligt att det blir rörigt med alla som kommer för att hämta upp. Mamma, Lillis och deras grannar, Berka och Birgitta, kastar in alla väskor och påsar i bilen och snart är vi på väg mot Borsökna. Alla pratar i mun på varandra om hur trevligt de har haft. De verkar helnöjda. Kul!
Vi kommer överens om att mamma och Lillis ska komma ut till oss i morgon förmiddag för idag är de helt slut av den långa resan. Då ska de hämta Effie hos Bertil och Lola, som också bor i Bälgviken, så det passar bra. De har köpt presenter till oss i Kina som de är ivriga att få överlämna. Jag lovar att bjuda på kaffe och rabarberpaj när de kommer.
Väl hemma igen slår vi oss ner framför TV:n för att titta på första avsnittet i tredje säsongen av True Blood. Känns kul att börja titta på den serien igen. Måste vara typ ett år sen vi såg andra säsongen, men det märks inte utan vi kommer snabbt in i handlingen. Sen efter det är det bara natti, natti som gäller. Vi har ju inte TV3 och kan kolla på hockeymatchen och tur är väl det, så här med facit i hand.
onsdag 11 maj 2011
Solen regerar
Måste ju säga att det soliga vädret har stor inverkar på bloggen, både av mig och mina besökare. Helt förståeligt! Jag älskar ju att skriva, men jag älskar också att vara ut i det vackra vädret. Känns som att varje cell i kroppen bara suger i sig solens strålar för att boosta energi till den mörka årstiden. Då är det bara att ge efter och gå ut.
Varje morgon när jag tar min stavgångsrunda kring Lillsjön, så har jag alltid flera potentiella inlägg som snurrar i huvudet. Sen när jag kommer hem och har ätit frukost, så tänker jag alltid att skriva det får jag göra ikväll när solen har gått ner. Ofta är jag så trött när kvällen kommer och att skriva då blir inget bra. Här kommer i alla fall lite om vad vi gjorde igår.
På hemväg från min morgonpromenad så möter jag en grannfru och stannar till för att prata en stund. Hon frågar förskräckt vad som har hänt med vårt växthus. Jag skrattar och berättar att vi håller på att riva ner det. Det var helt murket och har nu gjort sitt.
Det lilla växthuset är ett hemmabygge som fanns redan när vi flyttade in i huset 1999. Det har varit till stor glädje eftersom jag tycker om att odla och driva upp egna plantor. Vi har många somrar varit helt självförsörjande när det gäller tomater, gurka och planteringsblommor. Ibland har vi även haft paprika, melon och andra lite mer exotiska grönsaker och frukter. På den här bilden kan ni, om ni klickar upp den så den blir stor, se växthuset, längst bort i bild, som det såg ut när det fortfarande var helt.
Nu ska det alltså bort och det är bra tajmat eftersom idag är kommunen ute i Bälgviken för att ta emot grovsopor. Då gäller det alltså att slå ner allt, dra ur alla spikar och beslag så att vi kan lämna iväg det sorterade skräpet utan större besvär. På den här bilden kan ni se hur det ser ut nu när växthuset är borta.
Vi har planer på att i stället för växthuset ha en liten hörna inramad med ett insynsskydd ut mot vägen och en spaljé i söderläge, där någon klättrande blomma eller liknande skulle kunna skydda mot det värsta solgasset. Då skulle ju faktiskt tomaterna kunna trivas i alla fall i krukor mot väggen. Växthus måste man alltid ha koll på att det inte blir för varmt i, så den här nya lösningen blir nog mindre krävande att sköta när den väl är på plats.
På eftermiddagen när vi har fått iväg skräpet till insamlingen kan vi unna oss att softa en stund i solen. Aah, vad skönt det är att ligga en stund i solstolen och inte tänka på någonting! Dessvärre går det inte att ligga så länge för solen är obarmhärtig mot min fortfarande vinterbleka hud. Bäst att ta det lite försiktigt så här i början av säsongen så att man inte bränner sig. Kan vara farligt.
På kvällen, när det blir lite svalare på altanen, bränner vi på några hemgjorda hamburgare på grillen. Sen sitter vi och njuter av den sista kvällssolen i våra vilstolar. Vi hör en igelkott som prasslar i löven under altangolvet. Den brukar sova sin vinterdvala under vår altan, men tydligen är det dags att vakna nu.
Snart är det så pass svalt i luften att det känns skönt att gå in i stugvärmen igen och vi avslutar kvällen med att se sista avsnittet av Stargate Universe. Sen är det natti, natti. I morgon ska det bli kulmen på den här värmeböljan, så det gäller att komma upp i tid för att kunna ta vara på dagen.
Varje morgon när jag tar min stavgångsrunda kring Lillsjön, så har jag alltid flera potentiella inlägg som snurrar i huvudet. Sen när jag kommer hem och har ätit frukost, så tänker jag alltid att skriva det får jag göra ikväll när solen har gått ner. Ofta är jag så trött när kvällen kommer och att skriva då blir inget bra. Här kommer i alla fall lite om vad vi gjorde igår.
På hemväg från min morgonpromenad så möter jag en grannfru och stannar till för att prata en stund. Hon frågar förskräckt vad som har hänt med vårt växthus. Jag skrattar och berättar att vi håller på att riva ner det. Det var helt murket och har nu gjort sitt.
Det lilla växthuset är ett hemmabygge som fanns redan när vi flyttade in i huset 1999. Det har varit till stor glädje eftersom jag tycker om att odla och driva upp egna plantor. Vi har många somrar varit helt självförsörjande när det gäller tomater, gurka och planteringsblommor. Ibland har vi även haft paprika, melon och andra lite mer exotiska grönsaker och frukter. På den här bilden kan ni, om ni klickar upp den så den blir stor, se växthuset, längst bort i bild, som det såg ut när det fortfarande var helt.
Nu ska det alltså bort och det är bra tajmat eftersom idag är kommunen ute i Bälgviken för att ta emot grovsopor. Då gäller det alltså att slå ner allt, dra ur alla spikar och beslag så att vi kan lämna iväg det sorterade skräpet utan större besvär. På den här bilden kan ni se hur det ser ut nu när växthuset är borta.
Vi har planer på att i stället för växthuset ha en liten hörna inramad med ett insynsskydd ut mot vägen och en spaljé i söderläge, där någon klättrande blomma eller liknande skulle kunna skydda mot det värsta solgasset. Då skulle ju faktiskt tomaterna kunna trivas i alla fall i krukor mot väggen. Växthus måste man alltid ha koll på att det inte blir för varmt i, så den här nya lösningen blir nog mindre krävande att sköta när den väl är på plats.
På eftermiddagen när vi har fått iväg skräpet till insamlingen kan vi unna oss att softa en stund i solen. Aah, vad skönt det är att ligga en stund i solstolen och inte tänka på någonting! Dessvärre går det inte att ligga så länge för solen är obarmhärtig mot min fortfarande vinterbleka hud. Bäst att ta det lite försiktigt så här i början av säsongen så att man inte bränner sig. Kan vara farligt.
På kvällen, när det blir lite svalare på altanen, bränner vi på några hemgjorda hamburgare på grillen. Sen sitter vi och njuter av den sista kvällssolen i våra vilstolar. Vi hör en igelkott som prasslar i löven under altangolvet. Den brukar sova sin vinterdvala under vår altan, men tydligen är det dags att vakna nu.
Snart är det så pass svalt i luften att det känns skönt att gå in i stugvärmen igen och vi avslutar kvällen med att se sista avsnittet av Stargate Universe. Sen är det natti, natti. I morgon ska det bli kulmen på den här värmeböljan, så det gäller att komma upp i tid för att kunna ta vara på dagen.
söndag 8 maj 2011
Ett dygn med Hailey
Lördag och klockan börjar närma sig halv ett. Ullis och Marre kommer ut till oss för att lämna Hailey, som ska sova över hos oss till i morgon. Alltid lika kul! Vi sopar av det värsta av pollen från utemöblerna på altanen och dricker en kopp kaffe.
Hailey får prova på hoppgungan som vi skruvar upp under altantaket. Hon har inte riktigt förstått grejen med att hoppgunga, men det kommer nog snart. Vi har ju ett helt dygn på oss!
När mamma och äiti, (mamma på finska), har åkt hemåt för att förbereda sin tjejfest, så ger vi oss ut på en liten promenad här i Bälgviken. Vi går mot stugan där Bertil och Lola bor för att hälsa på Effie, mammas och Lillis hund. De tar hand om Effie medan husse och matte är i Kina. Vi hade gärna gjort det om inte Simba hade varit så förskräckt när det gäller hundar.
När vi går hemåt så tar vi vägen förbi den andra båtbryggan för att se om det skulle vara lättare för Henke att ta upp sin båt där, men det visar sig att det inte alls är bra så det blir väl till att försöka i alla fall vid vår båtbrygga med Lillis bil som har fyrhjulsdrift.
Ullis har lämnat med hemgjord gröt i en burk, så då är det bara att försöka att få i damen några skedar. Det är inte lätt att få henne att faktiskt svälja något, kan jag säga. Det mesta kommer ut igen. Men kul är det!
Efter gröten så leker vi ett tag på en filt på golvet.
Gäller att hålla tungan rätt i munnen....
Morfar Johnny ville gärna vara med på ett hörn också....
Tiden går fort och snart är det dags för kvällsbestyr och en pyjamas. Så här glad blir man när man har fått ren blöja och sitter i nya matstolen.
Vad är det för jäkla lampa de har i köket egentligen?! Skulle passa bra med en "Maskros" från IKEA, tycker jag!
Hailey somnar vid tio-rycket och sover i ett sträck till halv sju-tiden. Inte illa! Däremot så har ju inte vi sovit speciellt bra. Man ligger ju och lyssnar oavsett om hon är vaken eller inte. Vi är helt slut, både Johnny och jag.
Efter nio har även vi fått frukost och gjort oss i ordning för dagen. Det är en underbar morgon, så vi tar Hailey i vagnen och går runt en sväng förbi hos Bertil och Mona och säger hej till Effie igen. Sen fortsätter vi varvet runt Lillsjön så att vi får en redig promenix i det härliga vädret.
Hemma igen så får Hailey prova på hoppgungan igen. Den här gången går det mycket bättre och Johnny tar en kort filmsnutt för att föreviga hennes framsteg. Den ligger på Facebook och jag laddar inte upp den här för det tog en evighet att få upp den på fejjan.
Vid halv två-tiden ringer jag till Ullis och Marre för att höra om de är sugna på att få tillbaka sin bebis snart och det är de. Hailey sover ute i vagnen och så fort hon vaknar så sätter vi oss i bilen och åker in till mammorna. Har varit riktigt mysigt att få rå om den lilla snuttan. Hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång!
Hailey får prova på hoppgungan som vi skruvar upp under altantaket. Hon har inte riktigt förstått grejen med att hoppgunga, men det kommer nog snart. Vi har ju ett helt dygn på oss!
När mamma och äiti, (mamma på finska), har åkt hemåt för att förbereda sin tjejfest, så ger vi oss ut på en liten promenad här i Bälgviken. Vi går mot stugan där Bertil och Lola bor för att hälsa på Effie, mammas och Lillis hund. De tar hand om Effie medan husse och matte är i Kina. Vi hade gärna gjort det om inte Simba hade varit så förskräckt när det gäller hundar.
När vi går hemåt så tar vi vägen förbi den andra båtbryggan för att se om det skulle vara lättare för Henke att ta upp sin båt där, men det visar sig att det inte alls är bra så det blir väl till att försöka i alla fall vid vår båtbrygga med Lillis bil som har fyrhjulsdrift.
Ullis har lämnat med hemgjord gröt i en burk, så då är det bara att försöka att få i damen några skedar. Det är inte lätt att få henne att faktiskt svälja något, kan jag säga. Det mesta kommer ut igen. Men kul är det!
Efter gröten så leker vi ett tag på en filt på golvet.
Gäller att hålla tungan rätt i munnen....
Morfar Johnny ville gärna vara med på ett hörn också....
Tiden går fort och snart är det dags för kvällsbestyr och en pyjamas. Så här glad blir man när man har fått ren blöja och sitter i nya matstolen.
Vad är det för jäkla lampa de har i köket egentligen?! Skulle passa bra med en "Maskros" från IKEA, tycker jag!
Hailey somnar vid tio-rycket och sover i ett sträck till halv sju-tiden. Inte illa! Däremot så har ju inte vi sovit speciellt bra. Man ligger ju och lyssnar oavsett om hon är vaken eller inte. Vi är helt slut, både Johnny och jag.
Efter nio har även vi fått frukost och gjort oss i ordning för dagen. Det är en underbar morgon, så vi tar Hailey i vagnen och går runt en sväng förbi hos Bertil och Mona och säger hej till Effie igen. Sen fortsätter vi varvet runt Lillsjön så att vi får en redig promenix i det härliga vädret.
Hemma igen så får Hailey prova på hoppgungan igen. Den här gången går det mycket bättre och Johnny tar en kort filmsnutt för att föreviga hennes framsteg. Den ligger på Facebook och jag laddar inte upp den här för det tog en evighet att få upp den på fejjan.
Vid halv två-tiden ringer jag till Ullis och Marre för att höra om de är sugna på att få tillbaka sin bebis snart och det är de. Hailey sover ute i vagnen och så fort hon vaknar så sätter vi oss i bilen och åker in till mammorna. Har varit riktigt mysigt att få rå om den lilla snuttan. Hoppas att det inte dröjer alltför länge tills nästa gång!
tisdag 3 maj 2011
Suck!
Bälgviken 3:e maj kl. 07:10. Jag avstår från att skriva något mer om saken för då kommer det att hoppa grodor ur tangentbordet.
måndag 2 maj 2011
Är det så här vi vill ha det?!
Morgonen är kall idag, inte mer än drygt fyra grader. Men solen skiner och lockar mig ut i den klara luften. Jag önskar att jag hade haft riktiga vantar idag istället för mina träningshandskar á la modell torgvante. Men det är bara att bita ihop och traska på.
Varje dag har jag retat mig på hur mycket skräp jag ser i dikesrenarna där jag går. Man funderar ju ibland hur folk är funtade. Verkar som att det är OK att bara veva ner rutan och hiva ut allt möjligt junk. Sen finns det ju saker som gör att man verkligen börja fundera över hur folk tänker, om de överhuvudtaget tänker. Vad fasen gör en brandsläckare mitt i klorofyllen?!
Eller ett däck?
Någon har varit törstig...
Slut på spolarvätska?
Coop nära!
Mmmm...
Mensvärk eller ont i huvudet?
Lite ny energi, kanske?
Här har det varit fest på parkeringen vid badet!
Ja, Jäger är gott, men inte sjutton skulle jag sitta i bilen och kröka och sedan langa ut tomflaskan genom fönstret! Morr! Man kan ju hoppas att föraren var nykter i alla fall!
Skrämmande att det finns så mycket skräp i våra vackra omgivningar runt Bälgviken, ett samhälle med ca 100 hushåll. Betyder det att det finns grannar som jag hejar på varje dag som har varit med och skräpat ner? Nej, jag vill verkligen inte tro det!
Varje dag har jag retat mig på hur mycket skräp jag ser i dikesrenarna där jag går. Man funderar ju ibland hur folk är funtade. Verkar som att det är OK att bara veva ner rutan och hiva ut allt möjligt junk. Sen finns det ju saker som gör att man verkligen börja fundera över hur folk tänker, om de överhuvudtaget tänker. Vad fasen gör en brandsläckare mitt i klorofyllen?!
Eller ett däck?
Någon har varit törstig...
Slut på spolarvätska?
Coop nära!
Mmmm...
Mensvärk eller ont i huvudet?
Lite ny energi, kanske?
Här har det varit fest på parkeringen vid badet!
Ja, Jäger är gott, men inte sjutton skulle jag sitta i bilen och kröka och sedan langa ut tomflaskan genom fönstret! Morr! Man kan ju hoppas att föraren var nykter i alla fall!
Skrämmande att det finns så mycket skräp i våra vackra omgivningar runt Bälgviken, ett samhälle med ca 100 hushåll. Betyder det att det finns grannar som jag hejar på varje dag som har varit med och skräpat ner? Nej, jag vill verkligen inte tro det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)