måndag 9 januari 2012

Sotaren kommer

Varje gång jag har ställt väckarklockan, så nog vaknar jag innan den ringer. Slår aldrig fel! Idag vaknar jag dessutom redan klockan sex och ska egentligen inte gå upp förrän sju. Typiskt! Jag gosar en stund med Simba, innan jag går upp och gör frukost.

Idag ska jag åka ut till Bälgviken, för att ta emot sotaren. Mamma och Effie ska följa med och göra mig sällskap, så mamma kommer och hämtar mig i deras bil. Skönt då får jag plats med lite saker från huset också.

Vi kommer ut vid halv tio och jag har gått om tid till att ställa upp stegen till sotaren och att sopa ur braskaminen. Sotaren kommer någon gång mellan tio och tolv. Tänk om vi får vänta här ända till tolv! I väntan på sotaren, så plockar jag ihop lite taklampor och tavlor, som jag inte har tagit hem än.

Micke, en kusin till barnens pappa, kommer. Jag har lovat, att han ska få titta på det som finns kvar från loppisen, innan jag lämnar det till Pingstkyrkan. Det känns bara kul att det kommer till användning och att man vet vem som får grejerna.

Medan Micke rotar runt i garaget, så packar jag och mamma in tavlorna i bilen. Nu kommer sotaren och klättrar upp på taket. Gud vilken fånig liten sotarmössa han har! Någon korsning mellan basker och platt kockmössa, fast svart då.

När sotaren ringer på dörren och jag öppnar, så har jag svårt att hålla mig för skratt. Jag försöker att inte titta på hans mössa och ber honom att stiga in. Han är supertrevlig och snart har jag glömt hans larviga mössa. Effie är duktig och skäller inte.

När både Micke och sotaren har åkt, så fryser både jag och mamma. Visst, jag har värmen på inne, även om den är kraftigt neddragen, men det är så kallt ute och i garaget. Nu kan vi i alla fall åka hemåt igen, med stolsvärmen på fullt ös.

Jag blir alltid nedstämd av att vara i huset och idag är inget undantag. Jo, det underlättar ju att ha sällskap, men det hjälper inte riktigt. Måtte jag snart kunna sälja huset, så att jag får ta ett farväl av det också. Vi åker hemåt under tystnad och stora gäspningar.

Innan vi åker hem, så ska vi ta vägen om Vilsta, för att titta hur långt de har kommit med mammas och Lillis lägenhet. Nästa vecka ska den städas ur och slutbesiktas, så allt måste komma på plats den här veckan. Spännande!

Lillis kommer också till Vilsta Herrgård och vi gör sällskap in. Det är fortfarande mycket som saknas, men nu börjar man kunna se hur fint det ska bli, när det är klart.

Efter titten i Vilsta, så kör vi hem till mig med tavlorna. Mamma hjälper mig att bära fram dem till dörren, sen far hon hemåt med Effie. Här ska bankas tavlor!

Trots att jag har mycket att stå i, så känner jag mig håglös, orkeslös och vemodig. Det är väl besöket i huset, som spökar i mitt huvud. Jag gör ändå mitt bästa med tavlorna och får i alla fall klart i sovrummet. Resten får nog vänta tills jag har städat undan julen.

Efter en snabb lunch, så börjar jag titta på taklamporna och dess kopplingar. Det är inte alla som passar med kontakter och fästen, så jag måste försöka att köpa lite prylar först. Luften går ur mig helt, när jag inte kommer vidare.

Som räddad av signalen, så ringer Ullis och frågar om vi kan ta ett varv på Tuna Park. Hailey har varit besvärlig på förmiddagen, men nu har hon sovit middag och är glad och trevlig igen. Ut i kylan igen då, för att skrapa rutorna på bilen och hämta Ullis och Hailey.

Det är nästan folktomt på Tuna Park. Jätteskönt att kunna gå i sakta mak och kryssa mellan affärerna. Hailey är på sitt bästa humör och flirtar med alla. Självklart, så hittar jag en supertuff klänning, som jag bara måste köpa till Hailey. Ullis hittar en lila tröja, både till sig och till Hailey. Allt är på rea, så det känns riktigt kul att gå där och fynda.

Klockan har passerat sex och vi har kommit vidare in till Coop Forum. Jag letar lampattiraljer, men det finns inte allt här heller. Hailey börjar ledsna och Ullis säger att det snart är dags för henne att sova för kvällen. Men då så, då far vi hemåt igen då.

Skönt att få rå om mina små tjejer, så här ibland. Nu kan det ju bli lite mer spontant, när jag bor inne i stan. Kanske skulle höra av mig till Henke en sväng sen också. Orkar nog inte ikväll, för det börjar kännas nu, att jag vaknade redan vid sex.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar