Natten har varit orolig, med intensiva drömmar. Ibland vet jag inte om jag har drömt, eller om det verkligen har hänt. En känd biverkning av min medicin. Nu vet jag i alla fall, att det inte är sant. Jag har drömt om min morfar och han har varit död i över två år.
Jag var för trött för att stiga upp före åtta, då jag vaknade första gången. Nu vaknar jag med ett ryck och inser att klockan börjar närma sig nio. Jag har ju massor att fixa med, innan Anna Hall kommer med sin dotter Alice. Bara att ta sig i kragen och sätta fart.
Nu gäller det att prioritera bland det jag behöver göra. Jag inser, att jag inte kommer att hinna med allt, eftersom jag var så slö igår. Maten är viktigast, så jag börjar med att göra degen till pajskalet. Om jag nu inte skulle hinna dammsuga klart, så vore det ju inte hela världen.
Just när jag står där med händerna riktigt inkletade med pajdeg, så ringer det på min mobil. Jag lyckas svara genom att greppa telefonen med fingertopparna. Det är Anna, som berättar att även Alice har insjuknat nu och att hon därför måste stanna hemma.
Vi pratar en lång stund och sen säger vi att vi får boka in en annan dag snart, då alla kan följa med. Lite tråkigt nu, när jag var inställd på att få besök av bästa Anna, men vi tar igen det en annan dag, då det passar bättre.
Jag ringer Ullis och berättar om att Anna och Alice inte kommer idag. I samma andetag, säger jag att jag gärna tar Hailey i alla fall. Ullis och Marre har redan planerat in dagen, så det passar dem utmärkt. Win - win!
När jag har dammsugit av och fått ordning på pajen, så ringer jag till Ullis och säger att de kan komma med lilla gumman. Jag ringer även mamma och säger att de är välkomna över och äta paj vid halv två. Henke är inte lika intresserad, men säger att han kanske kommer.
Hailey har på sig sin nya klänning och sin nya skinnjacka Visst är hon tuff?!
Måste ju även knäppa upp jackan och visa den fina klänningen....
Mamma och Lillis har med sig en helt underbar tulpanbukett....
Vi äter paj och har det mysigt runt köksbordet. Även fast Hailey har fått mat precis innan, så vill hon gärna vara med och smaka pajen. Hon äter banne mig allt och dessutom med god aptit. Så underbart med barn som äter bra!
Mamma och Lillis blir inte långvariga, för de har Effie, som väntar i bilen. Då tar jag ut Hailey i vagnen och gör en riktigt långpromenad i det vackra vårvintervädret. Det dröjer inte lång stund, innan Hailey somnar sött med sin snuttis över ansiktet.
Vi är ute runt två timmar. Hailey vill inte gå in, när vi kommer hem, så vi är en stund på uteplatsen och på gården. Hon tycker det är jättekul att gå på grusgången och passar även på att charma grannarna, som går förbi.
När vi kommer in, så äter hon upp resten av sin mat med god aptit. Sen är det lekdags! Hon är på sitt bästa humör och vi leker lite tittut och nu-kommer-jag-och-tar-dig. Hon skrattar så där härligt. Vilken energikick!
Just som vi håller på och byter bajsblöja, så hör jag att att det knackar på altandörren. Det är mammorna, som har börjar sakna sin lilla tjej. Hailey har fått min mobil att hålla på med, så hon ligger still på golvet i badrummet, när jag springer och öppnar altandörren.
Vilken härlig dag det har varit! Jag känner verkligen, att jag har fått ny energi. Det är bra, för i morgon ska jag ut till stallet på eftermiddagen och då behöver jag all kraft, för att kunna pyssla om fina Dolcan. Ser fram emot det!
Men vad ska du göra nu när du slutar jobba?! I den här bloggen försöker jag berätta om vad som rör sig i huvudet på en "ung pensionär" och vad jag gör på dagarna.
Visar inlägg med etikett underbar tulpanbukett. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett underbar tulpanbukett. Visa alla inlägg
söndag 4 mars 2012
söndag 26 februari 2012
Tjejkväll i köket
Det är lördag och när jag vaknar, så vet jag att jag har en kul sak att se fram emot idag. Tre av mina gamla vänner kommer över ikväll på paj och vin och så ska vi prata gamla minnen.
Det verkar inte bli så soligt ute idag, som de lovade på väderprognosen. Det gör inget, för här ska städas och laga mat. Skönt att jag har vikt hela dagen till det. Då blir det ingen stress, som det annats lätt kan bli, när man är tidsoptimist, som jag.
Jag börjar med att gå till affären och handla det som behövs till kvällen. Det är riktigt mysigt att strosa omkring bland hyllorna i affären, när man har gott om tid. Ica Stenby är faktsikt en väldigt trevlig mataffär. Bäst att gå till kassan, innan det blir alltför dyrt.
När varorna är uppackade, så är det städning som väntar. Nu har solen tittat fram och det känns riktigt bra att städa, när man ser hur dammigt det är överallt. Dagen till ära, så våttorkar jag även parketten. Härligt, nu doftar det rent och golven glänser.
Efter städningen, så sätter jag fart med att förbereda pajen. Jag gör allt klart, så att jag bara har att fylla pajskalet och grädda, när det blir dags. Jag dukar även bordet och förbereder sallad och bröd. För en gångs skull, så kan jag ta det lite lugnt innan gästerna kommer.
Lena kommer först. Hon har med sig en flaska mousserande rosé, som jag gav henne och Lasse i somras, som tack för att jag och Johnny fick låna deras långa stege, när vi målade om huset. Lena sa då att hon och jag skulle dela på den, någon varm sommarkväll. Sen hände det där tråkiga med Johnny och allt rann ut i sanden.
Nu skiner Lena som en sol och vi bestämmer att vi ska dricka bubblet som välkomstdrink, när de andra kommer. Vi behöver inte vänta länge, innan Frida och Kin kommer. De har med sig en helt underbar tulpanbukett....
Tänk vad kul att träffas alla tre, på en och samma gång. Vi har flera gemensamma nämnare, bl a så har jag, Kin och Lena jobbat på Posten. Kin, Frida och jag har varit med i E:a Motorcykelklubb. Frida, Lena och jag har alla bott i Bälgviken. Nu är det bara Lena, som bor kvar där.
Vi äter paj, dricker vin och pratar gamla minnen, så tiden bara rusar iväg. Innan vi vet ordet av, så är klockan redan halv två. Men är det sant?! Då har vi suttit vid köksbordet i ljusskenet i så där runt nio timmar. Inte illa!
Lenas Lasse kommer in från Bälgviken, för att hämta henne och passar då även på att skjutsa hem Frida och Kin. Jag står i fönstret och vinkar, när de kliver in i bilen. Tack härliga tjejer för en supertrevlig kväll! Måste vi göra om!
Det verkar inte bli så soligt ute idag, som de lovade på väderprognosen. Det gör inget, för här ska städas och laga mat. Skönt att jag har vikt hela dagen till det. Då blir det ingen stress, som det annats lätt kan bli, när man är tidsoptimist, som jag.
Jag börjar med att gå till affären och handla det som behövs till kvällen. Det är riktigt mysigt att strosa omkring bland hyllorna i affären, när man har gott om tid. Ica Stenby är faktsikt en väldigt trevlig mataffär. Bäst att gå till kassan, innan det blir alltför dyrt.
När varorna är uppackade, så är det städning som väntar. Nu har solen tittat fram och det känns riktigt bra att städa, när man ser hur dammigt det är överallt. Dagen till ära, så våttorkar jag även parketten. Härligt, nu doftar det rent och golven glänser.
Efter städningen, så sätter jag fart med att förbereda pajen. Jag gör allt klart, så att jag bara har att fylla pajskalet och grädda, när det blir dags. Jag dukar även bordet och förbereder sallad och bröd. För en gångs skull, så kan jag ta det lite lugnt innan gästerna kommer.
Lena kommer först. Hon har med sig en flaska mousserande rosé, som jag gav henne och Lasse i somras, som tack för att jag och Johnny fick låna deras långa stege, när vi målade om huset. Lena sa då att hon och jag skulle dela på den, någon varm sommarkväll. Sen hände det där tråkiga med Johnny och allt rann ut i sanden.
Nu skiner Lena som en sol och vi bestämmer att vi ska dricka bubblet som välkomstdrink, när de andra kommer. Vi behöver inte vänta länge, innan Frida och Kin kommer. De har med sig en helt underbar tulpanbukett....
Tänk vad kul att träffas alla tre, på en och samma gång. Vi har flera gemensamma nämnare, bl a så har jag, Kin och Lena jobbat på Posten. Kin, Frida och jag har varit med i E:a Motorcykelklubb. Frida, Lena och jag har alla bott i Bälgviken. Nu är det bara Lena, som bor kvar där.
Vi äter paj, dricker vin och pratar gamla minnen, så tiden bara rusar iväg. Innan vi vet ordet av, så är klockan redan halv två. Men är det sant?! Då har vi suttit vid köksbordet i ljusskenet i så där runt nio timmar. Inte illa!
Lenas Lasse kommer in från Bälgviken, för att hämta henne och passar då även på att skjutsa hem Frida och Kin. Jag står i fönstret och vinkar, när de kliver in i bilen. Tack härliga tjejer för en supertrevlig kväll! Måste vi göra om!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)