Lunch med Karin och byråmontering

Onsdag morgon och jodå, det känns lite bättre idag, både med revben och humör. Ändå känner jag mig håglös och kommer mig inte för att göra något mer, än att sitta vid datorn.

Då ringer Karin Harich och undrar om jag vill luncha med henne på Tuna Park. Jättegärna! Då kan jag ju ta en promenad dit och förena nytta med nöje.

Ullis ringer mig på vägen till Tuna Park. Hon berättar, att de nu har fått plats på det dagis de ville ha till Hailey. Först sa de, att det inte fanns några platser, men idag ringde de och sa att det finns en plats. Härligt!

Karin och jag träffas vid restaurangytan i Tuna Park vid tolvtiden. Karin kramar om mig hårt, så jag grimaserar lite av smärtan i revbenet. Det var det värt!

Vi äter, pratar och skrattar i närapå två timmar. Som vanligt, så flyger tiden iväg och jag ser redan fram emot nästa lunch. Nu blir det en promenad hem i snålblåsten igen.

Nu känner jag mig faktiskt lite piggare, när jag fick lov att fixa mig lite. Även om jag kan gå ut utan smink, så ser man mycket piggare ut med lite mascara i alla fall. Man kan ju i alla fall lura sig själv.

Jaha, då var det lika trist igen då. Jag går av och an, när jag inte sitter vid datorn och blippar. Jag ringer mamma, för att höra hur besöket på röntgen har gått. Hon var hos sin läkare i går och fick remiss till röntgen, för sina smärtor i ländrygg och nacke.

Mamma berättar att Lillis har varit till Jysk och köpt en byrå, som ska stå i badrummet. Han håller på att bli galen av alla delar och skruvar. Jag hör i bakgrunden, hur han grymtar och har sig. De undrar om jag har lust att hjälpa till. Absolut! Slänger mig på cykeln och tar sikte på Vilsta.

Lillis håller på och gör sig iordning. Han ska iväg och spela kort med några kompisar. I det ögonblicket, så bestämmer jag mig för, att byrån ska vara ihopskruvad och på plats, när han kommer hem. Precis vad jag behövde, en liten utmaning.

Även om det tar i princip hela kvällen, så går det ändå bra att få ihop alla delarna till en byrå. Dessutom, så känner jag nästan ingenting i revbenet. Det är bara när jag ger mig på att bära in byrån själv till badrummet, som jag känner av det lite.

Precis när jag har konkat in byrån till badrummet, så tappar jag greppet och byrån kraschar ned på toalettsitsen. Aj då! Byrån klarar sig utan skador, däremot så spricker toalocket, som är av plast. Ja ja, men det kan ju inte kosta många kronor att köpa ett nytt.

Nöjd med mitt dagsverke, så sätter jag mig på cykeln och far hemåt igen. Luften är ganska kylig, men jag har varma kläder, så det blir en skön kvällstur.

Hemma igen, så är jag ju lite nyfiken på vad som har hänt på Facebook och bloggen, så jag parkerar en stund vid datorn, även om det är ganska sent. Jag är helt enkelt inte trött ännu. Den uppfriskande cykelturen gjorde att jag piggnade till lite.

Det är inte många vänner online. De flesta har väl krupit till kojs. Munhuggs ändå med några pigga själar en stund. Sen funderar jag på att blogga om dagen, men så känner jag hur trött jag egentligen är. Det får helt enkelt vänta till i morgon. Därav detta inlägg i efterhand.

Seg söndag

Oj, oj, idag är det inte kul att vakna. Det blev alldeles för sent och mycket att dricka igår. Däremot, så hade jag verkligen en toppenkväll och då kan det väl vara värt, att man är lite seg nästa dag.

Det tar tid att komma igång, men snart står jag nyduschad och klädd och väntar på att Henke och Johanna ska komma. De har lovat att följa med mig till Bälgviken, för att träffa de nya husägarna. Det är alltid skönt att ha någon med.

När vi kommer till huset i Bälgviken, så har de nya ägarna redan kommit. De har skottat upp hela garageuppfarten och väntar nu på, att få titta på vad jag har att sälja till dem. Det är väl främst gräsklipparen, som jag kan sälja. Resten av prylarna lämnar jag bara kvar. I gengäld, så lovar de att slänga det de inte vill ha. Skönt!

Nu är det verkligen på allvar, tänker jag, när jag sitter i bilen och ser mitt hus för sista gången. Känns väldigt konstigt! Jag vinkar åt mina gamla grannar och de önskar mig lycka till med mitt nya liv. Jag kommer att sakna alla fina människor, här i byn.

Trots allt, så är det en stor lättnad jag känner också. Sorgen klarade jag av förut, när jag och Lillis var och tömde garaget. Då brast alla fördämningar och jag tillät mig själv att låta sorgen ta över, för en dag. Nu mår jag mycket bättre igen och ser till och med framåt en smula.

Vi stannar till i Skogstorp och äter varsin geggig pizza. Precis vad jag behöver, en dag som denna! Sen var inte blandningen av kebabkött, räkor, skinka och champinjoner, någon höjdare. Jag har ju ätit bättre pizzor här, om jag säger så.

Proppmätta, far vi vidare mot Stenby. Snön vräker ner och det blåser kraftigt. Känns som det blir soffläge, när jag kommer hem sen. Känner jag mig själv rätt, så blir det väl snarare datorläge. Same, same....

Ullis ringer på Henkes mobil, när vi nästan är hemma hos mig. Hon är väldigt upprörd över något. Det förstår man av Henkes snabba och hetsiga svar. Nu är både jag och Johanna jättenyfikna på vad som har hänt, när han avslutar samtalet.

Henke berättar, att Ullis bad honom att lyssna på ett ljud, för att sen kunna förklara vad det var som var fel. Sen glömde hon att berätta, att det var bilen, som lät. Henke fick lov att höja rösten, för att få Ullis att förklara lite bättre. När han förstod att det var bilen, som lät så illa, så bad han dem att ögonblickligen stänga av den.

Vore väl typiskt om det skulle hända Ullis och Marre något mer skit nu! Tankarna snurrar vilt i mitt huvud, kring det här med deras bil. Kan det fanimej aldrig ta slut på elände?! Känns som att vi alla skulle behöva en lugn period nu, ett bra tag framöver.

Ullis ringer ganska snart och berättarför mig, att det inte var något allvarligt med bilen, som Henke först trodde. Ljudet kom inte från motorn, så det är nog ingen större fara. Återstår dock att kolla vad det är, men det kan nog Henke ordna. Pust!

Ullis berättar också, att hon inte mår så bra. Hon är orolig, för att hon har fått blå naglar och händer och ögonen har blodsprängningar och är lite gula. Givetvis, blir jag också skitorolig. Ullis håller ju på och trappar upp sin nya medicin, så hon lovar att kolla upp, om det kan vara biverkningar.

En stund senare messar hon tillbaka, att det "bara" är normala biverkningar och inget att oroa sig för. Lättare sagt än gjort då, men OK då!

Som jag trodde, så blir det hela eftermiddagen och stor del av kvällen vid datorn. Tiden bara rusar iväg, när man sitter där och kollar runt. Så länge man även träffar folk "in real life", så är det väl ingen fara, tycker jag. I så fall är väl TV lika illa.

Jag har två nya kompisar på Facebook, sen igår. Vi fann ju varandra direkt, jag och Fridas härliga tjejkompisar. Kul att få lite nya bekantskaper också, även om jag har svårt att "underhålla" mina gamla vänner. Måste bli bättre på det där!

Som ett kvitto på det jag just skrev, så ringer Nilla. Vi pratar riktigt länge och det är som, att vi aldrig har varit ifrån varandra, fast vi inte har träffats ordentligt, på säkert tre månader. Noll startsträcka. Skönt med såna vänner! Däremot, så har vi väldigt svårt att få till en träff. Alla har fullt upp med sina liv, även jag.

Nu har jag i alla fall varit duktig och lagt upp ett sk evenemang på Facebook, om kommande flyttloppis. Vi är ju tre generationer i släkten, som har flyttat under en tvåmånadersperiod. Tänk vad mycket prylar det är då, som man vill göra sig av med, eller byta ut! Blir jättekul!

Nu ska jag försöka komma i säng i tid, så att jag kan vakna pigg, positiv och utvilad i morgon.

Låg måndag

Solen skiner härligt ute, idag också, men jag känner mig inte i form alls idag. Tänk vad snabbt det kan vända! Igår kändes allt bra och jag kunde njuta av allt runt mig. Idag känns allt bara värdelöst och tungt. Jag kan bara inte komma mig för, att göra något meningsfullt.

Ett tag, så funderar jag på om jag skulle ta en promenad, i det vackra vädret. Jag brukar ju må bättre av det, men nu har jag bestämt med en vän, som ska komma vid elva och hämta tvingar, jag har lånat av honom, så jag hinner inte.

Efter att Micke har hämtat sina tvingar, så tar jag i alla fall en promenad till affären. Det får räcka för idag. Jag har ju en till tid att passa. Kvart över två ska jag vara hos min beteendevetare. Kanske en bra dag att gå dit, idag då.

Solen har redan gått i moln, men det känns ändå bra att komma ut lite. Trodde att jag skulle bli galen därhemma tidigare, av en svårbeskriven oroskänsla i magen och en seg håglöshet. Jag blev ju varnad av läkaren, att det kan bli så här, när man ändrar på medicindosen.

Hur som helst, så är det skönt att strosa runt lite bland hyllorna, därinne på ICA Stenby. Ska bli kul att se, om jag får jobba något här sen. Då kanske det är jag, som står och plockar upp varor i hyllorna, eller sitter i kassan. Jag tror faktiskt att det skulle vara kul, i alla fall några timmar i veckan.

Jag hinner lagom få i mig lite lunch, innan det är dags att gå till Vårdcentralen. Se där, nu får jag ju en promenad till! Jag lägger märke till, att snön har smält bort i södersluttningarna, invid gångbanan. Skönt att det börjar gå mot våren!

Anna, min beteendevetare, är lika gullig som vanligt. Det känns så skönt, att kunna komma dit och få hjälp att hitta tillbaka på spåret. (Det där lät inte bra...) Hon ber mig att skriva ner mina negativa tankar, när de plågar mig som värst. På så vis blir det lättare, att få dem ur skallen.

Även om jag inte jublar, så känner jag mig ändå stärkt av besöket hos Anna, när jag gå hemåt. Jag har en ny tid inbokad om två veckor. Känns bra.

Mm, det är "Alla Hjärtans Dag" i morgon. Hur bra känns det?! Jo, självklart kommer jag ju att höra av mig till mina nära och kära, men jag saknar Johnny. Vi brukade alltid göra något gulligt till varandra, på den här dagen. Jag har till och med kvar rosen, jag fick av Johnny förra året.

För att skingra tankarna, så sätter jag mig vid datorn och börjar kolla runt. Då slår det mig, att sist jag skulle vara duktig och fylla i en blankett, inför kommande deklaration, så gick det käpprätt åt skogen. All data försvann, när jag trodde att jag sparade undan blanketten.

Alltså har jag lite att göra nu då. Orkar jag? Jo då, det gör jag visst. Hur kul är det, att ha det kvar sen och det blir panik?! Johnny gjorde ju ett stort antal aktieaffärer, som nu ska redovisas i detalj, på en sk K4:a. Kul? Nej, men det får mig att sluta grubbla.

Nu är dessa blanketter utskrivna och klara. Dessvärre, så har bläckpatronerna börjat larma, om att de snart är slut. Ja ha, bara att försöka hitta nya någonstans på nätet då. Så då! Känns lite som vuxenpoäng. Jag har ju aldrig behövt tänka på sånt förr.

Bara skit på TV ikväll! Å andra sidan, så har jag väl aldrig varit beroende av att titta på TV. Det är lite värre med datorn. Den känns mer som, att man gör något meningsfullt, även om det inte är så. Kan ju vara det, att man har kontakt med folk, via t ex Facebook.

Tur också att jag har bloggen att kräkas i! Tack alla ni, som läser och förstår! Bloggen är min ventil. Där kan jag uttrycka vad jag känner och på så vis få ur mig de känslor, som för tillfället plågar mig. Ändå har jag kommit en bra bit på väg, i alla fall om jag ska tro Anna.

Söndagsmiddag i Borsökna

Idag har jag inget att må dåligt över, i alla fall inget nytt. Ändå känner jag en oro i magen, när jag vaknar. Tänk att jag aldrig ska få känna mig riktigt glad, även om jag just nu har många saker att vara glad för. Det känns aldrig riktigt äkta.

Ska nog beställa tid hos min läkare på måndag, för att se om det finns något att göra, förutom att jag ska gå till min beteendevetare igen. Det kan ju vara så, att jag behöver öka på dosen av antidepressiva medicinen. Vi får väl se vad läkaren säger.

Jag bäddar rent i sängen och tvättar en maskin med lakan. Det är flera timmar kvar tills jag ska vara hos mamma och Lillis. De bjuder på middag idag och mamma och jag ska gå på promenad med Effie, medan Lillis lagar maten.

Rastlösheten plågar mig och jag spikar upp några tavlor, för att få tiden att gå. Då ringer mamma och frågar när jag har tänkt att gå. Jag svarar att jag kan gå direkt och mamma säger att hon och Effie ska möta mig. Toppen!

Innan jag går, så tittar jag en sväng på Facebook. Jag hittar en annons om en fin matsalsgrupp, som är till salu. Skulle ju vara perfekt för mig! Jag är lite trött på mina möbler och skulle gärna byta till något fräschare. Innan jag ger mig av mot Borsökna, så lägger jag ett bud....

Mamma och Effie möter upp i Mesta och vi tar vägen över skogen hem till dem. Jag tar över Effie och mamma får ta hand om mina stavar. Det är riktigt skönt ute.

Lillis står vid spisen, när vi kommer in. Det är lax med sherrysås på gång. Eftersom jag har en affär på gång på Facebook, så lånar jag datorn och loggar in. Jiiiha, jag har blivit med ny matsalsmöbel! Kul! Då vill det till att jag gör mig av med mina gamla möbler också då.

Efter den goda maten, så hjälper jag Lillis att komma igång lite med Facebook. Han har fått en vänförfrågan från ett par från Sydafrika. Mamma och Lillis gjorde en resa till Sydafrika för många år sedan och det är dessa människor, som nu har hittat dem på Facebook.

Mamma och Lillis tycker att det är jättehäftigt, att de har fått kontakt med dessa människor via Facebook. Kul, för mamma har varit väldigt skeptisk till Facebook, men nu är hon helt med på noterna. Jag hjälper dem att svara på meddelandet från Sydafrika.

Efter mycket god mat och trevlig samvaro, så ger jag mig iväg hemåt igen. Det tar runt en halvtimme att gå i rask takt genom Mesta och hem. Stavarna sitter inte i vägen i det hala väglaget. Det snöar lite lätt.

Nu ska jag ladda batterierna inför morgondagen, då jag först ska till frissan och fräscha till mig. Sen har Lillis lovat att låna ut bil och släpkärra, så att jag kan åka och hämta min nya matsalsgrupp. Henke har lovat att hjälpa mig att bära.

Söndag före jul

Vad skönt det är att vakna och känna sig utvilad och fräsch, utan att ha behövt ta någon nattmedicin. Enda nackdelen utan medicinerna, är väl då att Simba lyckas med att väcka mig runt sju med sina små tassanden och jamanden. Det gör ingenting, bara mysigt!

Ute vräker blötsnön ner och det känns bra att ta det lite lugnt med frukost och att göra sig iordning. Framför datorn upptäcker jag ett enormt gensvar på Facebook för min lilla nyck, att boka resan till Belgien med Eskilstuna Ölkultur. Kul!

Förutom resan, så har jag haft kontakt med en gammal gymnasiekompis, Agneta Nielsen fd Frank. Hon kommer hem till Eskilstuna till jul och vi bestämde igår, att hon kommer över till mig på paj och rödvin, dagen före julafton. Kul!

Agge, som jag kallar henne, arbetar och bor just nu i Oslo. Därför har jag även bjudit in mig själv till en helg hos Agge i vår. Kan väl aldrig vara fel att göra Oslo med en tjejkompis?!

Enda planen för idag, är att åka ut till Bälgviken, för att visa min motionscykel för en intresserad bybo. Vi bestämmer att jag ska vara ute i Bälgviken vid tolv, för att visa motionscykeln.

Det är ett fruktansvärt väglag och jag tar det väldigt lugnt på vägen ut mot Bälgviken. Idag känns det inte lika jobbigt att åka dit, som det gjorde tidigare i veckan.

När jag kommer fram till huset, så inser jag att uppfarten behöver skottas ren från snö. Jag parkerar bilen på gatan och hämtar fram stora snösläden från garaget. Den blöta snön vägen ton och jag får en svettig stund, innan Örjan dyker upp, för att titta på motionscykeln.

Örjan slår till och jag hjälper honom att bära ut cykeln i delar till bilen. Innan jag åker hemåt igen, så tar jag ett varv inne i huset, för att se om det är något jag har glömt. Det enda jag kan komma på, är att jag ska dra ner värmen ytterligare. Känns ju onödigt att ha runt 15 grader i huset, när jag inte är där.

Jag tar med mig några fler saker från loppisen i garaget och far hemåt. Nja, det blir inte riktigt hem då, för jag har ringt mamma och frågat om hon bjuder på en fika och det skulle hon göra.

Effie blir helt tokig, i vanlig ordning, när jag kliver in i hallen. Vi dricker kaffe och pratar en stund. Sen vill Lillis att jag hjälper honom igång med Facebook. Så gärna! Nöjet är helt på min sida! Innan jag åker, så bestämmer mamma och jag, att vi ska åka till IKEA i morgon förmiddag.

Hemma igen, så tar jag kontakt med de människor på Facebook, som jag har gjort affärer med. Det blir en liten sväng ut med bilen, för att hämta upp de grejer jag har köpt. Kan inte hjälpa det, men jag tycker det är skitkul att handla så här på Facebook.

Innan jag åker hem, så stannar jag till vid Liedl igen. Måste ge stället en chans till. Idag behöver jag bl a kattsand och lite annat. Ja, och jag blir positivt överraskad. Jag passar även på att handla lite till pajen, jag ska göra till mig och Agge på fredag.

Jag ringer Ullis, när jag har kommit hem igen. Både Marre och Hailey håller på att bli sjuka igen. Stackare! I bakgrunden hör jag en riktigt gnällig Hailey, som inte är nöjd med någonting, dvs om hon inte får gegga runt i kattmaten och det får hon ju inte.

När jag kommer hem igen, så gör jag i ordning en mikroportion av pyttipanna och steker ägg till. Mums! Jag har ju faktiskt inte ätit något rejält på hela dagen. Inte undra på att det smakar så bra då!

Efter maten, så tar jag mig tid att kolla in ordentligt på Eskilstuna Ölkulturs hemsida. Måste ju läsa på lite nu, när jag har anmält mig till deras Belgienresa i vår. Det gick snabbt igår, när jag bokade den resan. Lika bra det, för hade jag tänkt till, så hade jag blivit så där rationell och förnuftig. Lika bra att smida medan järnet är varmt!

Nu ska jag nog ta och kolla in det sista på köp/sälj på Facebook. Sen blir det nyheterna och sängen nästa. Gäller ju att vara laddad inför en dag på ett fullproppat IKEA i morgon.

Slapp lördag med dunka-dunka

Kors i taket! Jag sover till runt tio, även om Simba har varit lite jobbig redan från sjutiden. Jo, det blev ju lite sent igår, men jag trodde inte att jag skulle få sova så här länge utan medicinerna. Hm, kanske dags att göra ett försök att sluta med nattmedicinerna igen då.

Vädret ute är bedrövligt! Regn och rusk. Jag har därför ingen brådska med att göra mig iordning. Det känns rätt så OK att sitta framför datorn i morgonrocken och surfa runt i stället. Givetvis, så hamnar jag på köp/säljgruppen på Facebook.

Jag köper en fin adventsljusstake med julmanschetter för 50:- och får den levererad vid dörren....

Jag har också hittat en söt dockvagn till Hailey och en taklampa till köket, som jag kan hämta så fort jag kan. Det här är ju beroendeframkallande! Synd att ingen hugger på mina annonser bara. Då skulle det ju kännas lite bättre.

Dagens lunch består av sallad med laxfilé. Idag lyckas jag tina i mikron utan missöden. Vet inte vad jag gjorde igår, när jag sprängde blodpuddingen i bitar, men, men...

Nu när jag har lite tid över, så passar jag på att läsa igenom bruksanvisningen ordentligt för diskmaskinen. Känns ju sådär att en disk ska ta närmare tre timmar. Tydligen, så är det för att spara energi, som det tar så lång tid. Minskar jag på tiden, så går det åt mer energi. Hm...OK då!

När jag sitter framför datorn, så hittar jag en mapp med musikfiler. Bl a så spelar jag ett album, som innehåller dance- och partytracks. Den här gången törs jag dra på ljudet lite, eftersom jag har konstaterat att det inte alls är lyhört i huset. Så skönt att spela högt med fet bas! Det ska dundra i väggarna och golvet!

Nu blir man ju på värsta partyhumöret, men idag ska jag hålla mig på mattan. Mina planer för kvällen är att parkera mig i TV-soffan och titta på "Så mycket bättre". Då får jag nog ta och tagga ner lite. Just nu kan jag inte sitta still. Kanske läge att dra ner rullgardinerna?

Helrenovering och husvisning

Simba puttar lite försiktigt på min axel med sin mjuka tass. Då går det inte att bli arg, fast klockan bara är lite före sju och det fortfarande är mörkt. Vad bra, då slipper jag vakna till mobilen, som jag ställde igår. Jag ska till massören vid halv nio, så det är dags att gå upp.

Både jag och Simba hoppar högt, när klockradion plötsligt börjar skrika med en hemsk signal. OK, då hade jag alltså lyckats ställa den igår, fast det inte blev radion då. Inte bra att börja mecka med tekniska manicker, när man har börjar känna av nattmedicinerna.

Även om jag har haft gott om tid att göra mig klar, så blir jag givetvis sen iväg. Kan det bero på att jag fastnade vid datorn med morgonkaffet? Det är ju så kul att sitta och titta på Facebookgruppen Köp/Sälj/Skänkes.

Med någon minut till godo, så kliver jag in hos Sigge, min massör. När han knådar mina ömma muskler på rumpan, så kommer jag att tänka på vad en kompis berättade. Hon var hos sin massör och och blev tillsagd att slappna av rumpmusklerna. Hon spände dem för att få en fin stjärt, en sån där som två persikohalvor.

Sigge och jag skrattar gott åt det och det vet jag att min fåfänga vän bjuder på. Efter den lilla historian, så är det svårt att vara allvarlig på massagebänken. Det är bara när Sigge hittar de värsta knutarna, som jag kan hålla mig för skratt.

Direkt efter Sigge, så har jag tid hos min naprapat, Peter Skog. Det blir en helrenovering, med andra ord. Synd att det blir så dyrt bara. Sen är det väl investerade pengar, om jag bara blir bättre. Jag ska även äta en kur med Voltarén, så att inflammationen i nackmusklerna släpper.

Jag har stämt träff med en tjej klockan tio vid Åhléns ingång, för att sälja några gamla smyckesaskar. Hon hade lagt in en annons på Facebook och jag kontaktade henne. Skönt att bli av med lite krafs och ändå få en liten slant för det.

Nu är det så att klockan bara är halv tio och inga affärer har öppnat än, så då återstår bara fiket mitt i Gallerian. Kan i och för sig vara skönt att sitta och glo på folk över en kopp kaffe, i lugn och ro.

Rätt som det är, så kommer det en äldre kvinna fram till mig och säger, "-Men vad är det här för en tjej, som sitter här då? Dig har jag inte sett här förut." Jag ser ut som ett levande frågetecken. Hon förklarar att folk från Finska föreningen brukar sitta här och prata.

Medan hon förklarar, börjar hon att ta av sig ytterkläderna och hänger dem på stolen mitt emot mig, vid mitt bord. Hjälp, hon kapar mitt bord! Jag blir så paff, så jag kommer mig inte för att säga ifrån. Dessutom verkar det som att hon är typ dement, så jag säger ingenting.

Medan min påtvingade bordskamrat går och köper kaffe, så passar jag på att lite diskret byta bord. Jag hinner inte mer än slå mig ner, innan jag får syn på tjejen från Facebook. Skönt, då slipper jag ifrån det här dårhuset och kan åka hemåt igen.

Klockan är bara kvart över tio, när jag börjar närma mig Stenby. Det slår mig att jag kanske ska ta en sväng in på Liedl, så jag svänger in där och parkerar. Jisses, vad mycket skit de säljer där! Sen har de givetvis billiga och bra varor också, men ändå...

Ullis hör av sig och säger att Hailey är bättre idag. Hon blev ju så febrig av sina vaccinationer. De vill gärna komma förbi och titta in på en kopp kaffe och det vill jag väldigt gärna, så vi bestämmer att de ska komma om en stund.

Snabbt som ögat, så kör jag runt med dammsugaren ett varv. Kan inte fatta att det blir så fort dammigt på golven! Kan i och för sig ha något att göra med, att jag har, nästan uteslutande, fårskinn och kohudar på golven. Sen har jag ju en liten pälsboll till husdjur också.

Ullis har bara sett lägenheten, när den fortfarande var ett kaos av flyttkartonger, så hon blir glatt överraskad av att se allt på plats nu. Jag kvittrar glatt och visar dem runt och berättar hur bra jag trivs. Märks att de gläds med mig.

Halv fyra kommer min mäklare, för att hämta nyckeln till huset i Bälgviken. Han ska visa huset andra gången för ett par, som har fått OK från banken. Tanken var att ytterligare en spekulant skulle ha kommit på samma visning, men han ringde återbud i sista minuten.

Mäklaren förklarar att det är väldigt lovande med dessa två spekulanter. Har vi tur, så kommer de att trissa varandra. Grejen är den, att de väntar ut varandra, när det gäller att lägga ett första bud. Suck! Mäklaren är lika otålig, för han åker till Australien på söndag och hade hoppats på att kunna skriva kontrakt innan dess.

Varför är det så jobbigt att gå och vänta?! Hur som helst, så tror jag att det kommer att gå vägen med husförsäljningen, utan att jag behöver krypa ner i pris. Det gäller ju att tänka positivt i alla fall!

Fastnat framför datorn

Shit, vad mycket klockan är! Här sitter jag framför datorn, iförd endast morgonrock och tofflor. Simba ligger som vanligt i mitt knä och sover.

Jag har suttit och botaniserat på Facebook och fastnade i foton, tillhörande två killkompisar sedan högstatietiden. Riktigt kul att se gamla, men även nya foton på mina ungdomsvänner. Det är så bra med Facebook, för då kan man få lite lagom koll på var alla gamla vänner befinner sig i livet.

Sen har jag även fastnat på Hemnet. Jag har gått igenom hela utbudet på radhus/bostadsrätt/villa från 2 - 4 rok. Det tog sin lilla tid, men nu så vet jag att jag förmodligen har det mycket bättre här, just nu i alla fall. Vi får väl se vad som dyker upp framöver.

Det finns ju en bostadsrätt i Stenby, som jag är intresserad av, men där har ansvarig mäklare inte hört av sig än, fastän det är en vecka sedan jag skickade in min intresseanmälan. Man undrar ju.....

Idag ska jag hem till mamma och Lillis. Mina barn med respektive och barnbarnet kommer också. Vi ska få älgkalops. Mums! Lillis har lovat att hämta mig och jag får skjuts hem av Ullis och Marre. Allt för att jag ska kunna få mig lite vin till den goda maten. Snacka om service!

Nu blir jag nog tvungen att väcka min lilla knäkatt, för annars lär jag sitta kvar här i morgonrock, när Lillis kommer för att hämta mig och det vill vi ju inte. Dagen till ära ska jag nog sminka mig lite också, så nu gäller det att sätta fart.

Johnny kommer att vara med idag i form av en present till Lillis, som har fyllt år. Johnny skickade efter den här presenten på nätet, bara några dagar innan han tog sitt liv. Alltid så omtänksam och full av ideer.

Nu firar vi alltså Lillis födelsedag i efterhand. Det var ju ingen som var så sugen på födelsedagsfirande dagen innan Johnnys begravning. Hoppas att det kan bli en trevlig eftermiddag idag, även om vi alla saknar vår Johnny.

Strul med stege

Vaknar vid åttatiden och är så stel i kroppen så att jag har svårt att komma ur sängen. Gårdagens flitiga tvättande av huset har satt sina spår. Skulle vara skönt att mjuka upp min stela kropp med en morgonpromenad, men när jag kommer ut i köket och tittar ut så regnar det för fullt.

Normalt ska det ju inte vara någon ursäkt att det regnar, men idag har jag banne mig ingen lust att ge mig ut i det blöta och grå. Nån måtta får det vara! Det blir väl träning nog att fortsätta med husmålningen sen när regner har blåst över.

Först efter lunch har det slutat att regna och solen tittar fram. Då är det bara att svida om till skitkläderna och sätta fart. Vi har tråkigt nog sparat det jobbigaste till sist, den högsta gaveln på huset och hela baksidan med altanräcket och allt.

Väl ute börjar vi dividera om hur vi på bästa sätt ska nå ändå upp till nocken på gaveln. Vi har ju bevisligen gjort det en gång tidigare, men då hade vi lånat en lite längre stege. Vår längsta stege är ungefär en meter för kort, riktigt retligt. Det är ju alltid skönt att slippa gå runt och försöka låna saker.

Jag ringer till Nilla och Totte, som vi vet har en lång rackare till stege och den får vi låna. Vi går dit direkt och konkar hem den under pust och stön. Jisses vad den är tung! Känns som om min rygg håller på att gå av någonstans eller så.

Sen var det det där med hur vi ska klara av att resa stegen mot husväggen utan att tappa balansen och att det går åt skogen. Som sagt, det var hiskeligt vad tung den är den här stegen! Jodå, vi får upp stegen på plats efter mycket slit, men vi undrar hur det ska gå och flytta omkring den sen när det blir dags för det. Det är bara att glömma, vi går helt enkelt och lämnar tillbaka den.

Vi kan inte komma på någon i närheten som vi kan fråga om en annan stege. Vi börjar misströsta, men så kommer jag på att jag skulle ju kunna lägga ut ett rop på hjälp till alla Bälgvikenvänner på Facebook. Sagt och gjort. Nu får vi se hur länge det dröjer innan någon nappar.

Efter ungefär en timme har en vänlig granne hört av sig och vi går bort till dem och kollar in stegen de har att låna ut. Kanon! Den är lite längre än den vi har och är lätt som en plätt. Vi får låna den tills vi är klara med målning och allt, så det känns superbra. Tack snälla Lena och Lasse!

Nu har vi tvättat klart den jobbigaste delen av huset och nu är det bara långsidan med altanen kvar. Vi låter det vara så länge som möjligt, tills vi har kommit igång och börjat måla de ytor som redan är tvättade. Allt för att slippa ha vinrankan ligga nere på marken och för att slippa röja altanen.

Nu känns det som att vi är riktigt på gång. Synd bara att vi är helt slut i kroppen efter all fasadtvätt. Känns som att vi behöver vila några dagar från allt och sen ta nya tag när krafterna har kommit tillbaka.