Söndagsmiddag i Borsökna

Idag har jag inget att må dåligt över, i alla fall inget nytt. Ändå känner jag en oro i magen, när jag vaknar. Tänk att jag aldrig ska få känna mig riktigt glad, även om jag just nu har många saker att vara glad för. Det känns aldrig riktigt äkta.

Ska nog beställa tid hos min läkare på måndag, för att se om det finns något att göra, förutom att jag ska gå till min beteendevetare igen. Det kan ju vara så, att jag behöver öka på dosen av antidepressiva medicinen. Vi får väl se vad läkaren säger.

Jag bäddar rent i sängen och tvättar en maskin med lakan. Det är flera timmar kvar tills jag ska vara hos mamma och Lillis. De bjuder på middag idag och mamma och jag ska gå på promenad med Effie, medan Lillis lagar maten.

Rastlösheten plågar mig och jag spikar upp några tavlor, för att få tiden att gå. Då ringer mamma och frågar när jag har tänkt att gå. Jag svarar att jag kan gå direkt och mamma säger att hon och Effie ska möta mig. Toppen!

Innan jag går, så tittar jag en sväng på Facebook. Jag hittar en annons om en fin matsalsgrupp, som är till salu. Skulle ju vara perfekt för mig! Jag är lite trött på mina möbler och skulle gärna byta till något fräschare. Innan jag ger mig av mot Borsökna, så lägger jag ett bud....

Mamma och Effie möter upp i Mesta och vi tar vägen över skogen hem till dem. Jag tar över Effie och mamma får ta hand om mina stavar. Det är riktigt skönt ute.

Lillis står vid spisen, när vi kommer in. Det är lax med sherrysås på gång. Eftersom jag har en affär på gång på Facebook, så lånar jag datorn och loggar in. Jiiiha, jag har blivit med ny matsalsmöbel! Kul! Då vill det till att jag gör mig av med mina gamla möbler också då.

Efter den goda maten, så hjälper jag Lillis att komma igång lite med Facebook. Han har fått en vänförfrågan från ett par från Sydafrika. Mamma och Lillis gjorde en resa till Sydafrika för många år sedan och det är dessa människor, som nu har hittat dem på Facebook.

Mamma och Lillis tycker att det är jättehäftigt, att de har fått kontakt med dessa människor via Facebook. Kul, för mamma har varit väldigt skeptisk till Facebook, men nu är hon helt med på noterna. Jag hjälper dem att svara på meddelandet från Sydafrika.

Efter mycket god mat och trevlig samvaro, så ger jag mig iväg hemåt igen. Det tar runt en halvtimme att gå i rask takt genom Mesta och hem. Stavarna sitter inte i vägen i det hala väglaget. Det snöar lite lätt.

Nu ska jag ladda batterierna inför morgondagen, då jag först ska till frissan och fräscha till mig. Sen har Lillis lovat att låna ut bil och släpkärra, så att jag kan åka och hämta min nya matsalsgrupp. Henke har lovat att hjälpa mig att bära.