Toppen fredag och lördag

Igår fick jag erfara, vad det innebär att ha IP-telefoni, när den strular. Varken dator eller telefon på hela dagen. Tur att jag har mobil! Abstinens? Ja, det kan man väl lugnt säga. Då var det ju bra, att jag hade i princip hela dagen inbokad.

Först kom Henke hit vid elvatiden och hjälpte mig att mecka med lite saker, som behövde skruvas och borras. Sen åkte vi ut till Bälgviken, för att hämta lite fler saker från huset. Det var skönt att ha Henke med mig ut till huset. Det känns så jobbigt att vara själv där nu, när det är så tyst och tomt. Tack för hjälpen, gubben!

Avslutade gårdagen med en riktigt trevlig kväll med två av mina favorittjejer, Karin och Ann-Jeanette. Vi åt en trerätters på Brasserie Le Grand. Allt var mycket gott och vi skrattade oss genom hela middagen. Sen en sista runda på Bishop Arms. Toppenkväll!

Det känns heller inte helt fel, att vakna klockan nio idag och veta att jag och Ullis ska till Stockholm och shoppa loss. Inte ofta jag brukar studsa upp ur sängen, men idag gör jag det. Jag dansar till och med lite till radion, medan jag fixar frukost.

Jag lyckades sälja min digitalbox igår, via Blocket, så jag ska ha med den idag till Stockholm, där köparen finns. Boxen står i hallen, packad och klar, så att jag inte ska glömma den. För säkerhets skull ställer jag väskan på boxen också.

Lillis har lovat att skjutsa mig och Ullis till tågstationen, så att vi slipper tänka på bilen sen. Skönt att kunna kliva in i en varm bil och bara koppla av. Tack, Lillis!

När vi är halvvägs till Ullis, så skriker jag, "Jäklar!!". Gissa vad, jo jag har glömt digitalboxen hemma! Nu blir det bråttom, om vi ska hinna med tåget. Shit, shit! Just snyggt, om jag skulle komma till Stockholm utan boxen! Tur ändå, att jag kom på det nu.

Med fem minuters marginal, så kliver jag och Ullis in i tåget och hittar en bra plats på övre plan. Det ska bli så himla mysigt, att få rå om Ullis en hel dag och att få skämma bort henne lite. Hon är på ett strålande humör och har lite av en nystart, när det gäller att bekämpa sin lömska sjukdom.

Direkt efter att jag har sålt digitalboxen, så går vi till ett fik. Jag är hungrig och beställer en macka till kaffet och bannar mig själv, för att jag inte har tagit med någon banan. Ullis har nyligen ätit frukost och vill bara ha te. Jag moffar i mig en rykande varm bagel med fetaost och sallad. Mums!

Sen börjar vår shoppingrunda. Vi finkammar Gallerian, men det enda vi köper, är en väska till Ullis. Vi har inte riktigt kommit i stämning än, men Ullis är överlycklig för väskan. Jag bara älskar att göra henne glad! Hon har haft det så himla trassligt och jobbigt, så det är på tiden att hon får vara lite glad nu.

Nu börjar Ullis att vara hungrig också, så då går vi till Bamboo City, där de har buffé. Själv är jag inte så hungrig, efter den där maffiga mackan på Centralstationen, men jag kan nog klämma ner en tallrik eller två, i alla fall. Bara känslan att se Ullis äta med stor aptit och utan ångest!

Efter maten, hittar vi en bra klädaffär, precis intill Bamboo City. Där har de stor rea, som i alla andra affärer och Ullis hittar en fin långtröja. Nu har vi kommit igång och hittar snart en till bra affär. Där blir vi helt vilda, av allt fint de har och vi skrattar och har kul i provhytterna.

Både Ullis och jag är alltid svidande ärliga mot varandra, om hur vi ser ut i kläderna vi provar. Inget tassande på tå, här heller, precis som det ska vara! Då behöver man inte fundera så länge på vad man ska välja. Förresten, det är så billigt, så vi inte behöver välja. Vi tar det vi vill ha, helt enkelt!

Nu är vi törstiga, efter all den goda maten. Självklart går vi in på ett ställe, där de har lösviktsgodis också. Det blir varsin läsk och en redig påse med godis, som vi ska ha till hemresan, är det tänkt. Skit i hemresan, vi vill ha godis nu!

Vi vill dessutom inte åka hem, då det är tänkt. Vi har alldeles för kul och har kommit igång på allvar, så nu ringer vi de därhemma och ordnar med skjuts lite senare och bestämmer att vi tar ett senare tåg. Hoppas bara, att de förbokade biljetterna gäller på det senare tåget. Det visar sig.

Jag måste erkänna, att mitt val av skor idag inte var det smartaste, men det var ett medvetet val. Jag ville känna mig fin i mina höga kängor. Nu skulle jag kunna ge mycket för, att få ha mina ingångna gamla gympadojjor i stället, men vill man vara fin....

Vi köper med oss kaffe och mer läsk, att ha på tåget. Med fem minuters marginal, hittar vi två platser och slår oss ner. Fötterna värker och nu mår jag riktigt illa av all mat, godis och läsk, men vilken härlig dag vi har haft. Den sura tågmästaren godkänner motvilligt våra biljetter. Pust!

Ullis sitter och lyser med nya väskan framför sig. Jag känner mig glad ända in i själen, av att se henne så glad. Nu ska det trots allt bli skönt att komma hem. En kanna med rykande varmt te, en varm vetekudde runt nacken och en stund framför datorn, innan det är dags att krypa till sängs. Ibland är det härligt att leva!