torsdag 15 mars 2012

Lunch med Karin och byråmontering

Onsdag morgon och jodå, det känns lite bättre idag, både med revben och humör. Ändå känner jag mig håglös och kommer mig inte för att göra något mer, än att sitta vid datorn.

Då ringer Karin Harich och undrar om jag vill luncha med henne på Tuna Park. Jättegärna! Då kan jag ju ta en promenad dit och förena nytta med nöje.

Ullis ringer mig på vägen till Tuna Park. Hon berättar, att de nu har fått plats på det dagis de ville ha till Hailey. Först sa de, att det inte fanns några platser, men idag ringde de och sa att det finns en plats. Härligt!

Karin och jag träffas vid restaurangytan i Tuna Park vid tolvtiden. Karin kramar om mig hårt, så jag grimaserar lite av smärtan i revbenet. Det var det värt!

Vi äter, pratar och skrattar i närapå två timmar. Som vanligt, så flyger tiden iväg och jag ser redan fram emot nästa lunch. Nu blir det en promenad hem i snålblåsten igen.

Nu känner jag mig faktiskt lite piggare, när jag fick lov att fixa mig lite. Även om jag kan gå ut utan smink, så ser man mycket piggare ut med lite mascara i alla fall. Man kan ju i alla fall lura sig själv.

Jaha, då var det lika trist igen då. Jag går av och an, när jag inte sitter vid datorn och blippar. Jag ringer mamma, för att höra hur besöket på röntgen har gått. Hon var hos sin läkare i går och fick remiss till röntgen, för sina smärtor i ländrygg och nacke.

Mamma berättar att Lillis har varit till Jysk och köpt en byrå, som ska stå i badrummet. Han håller på att bli galen av alla delar och skruvar. Jag hör i bakgrunden, hur han grymtar och har sig. De undrar om jag har lust att hjälpa till. Absolut! Slänger mig på cykeln och tar sikte på Vilsta.

Lillis håller på och gör sig iordning. Han ska iväg och spela kort med några kompisar. I det ögonblicket, så bestämmer jag mig för, att byrån ska vara ihopskruvad och på plats, när han kommer hem. Precis vad jag behövde, en liten utmaning.

Även om det tar i princip hela kvällen, så går det ändå bra att få ihop alla delarna till en byrå. Dessutom, så känner jag nästan ingenting i revbenet. Det är bara när jag ger mig på att bära in byrån själv till badrummet, som jag känner av det lite.

Precis när jag har konkat in byrån till badrummet, så tappar jag greppet och byrån kraschar ned på toalettsitsen. Aj då! Byrån klarar sig utan skador, däremot så spricker toalocket, som är av plast. Ja ja, men det kan ju inte kosta många kronor att köpa ett nytt.

Nöjd med mitt dagsverke, så sätter jag mig på cykeln och far hemåt igen. Luften är ganska kylig, men jag har varma kläder, så det blir en skön kvällstur.

Hemma igen, så är jag ju lite nyfiken på vad som har hänt på Facebook och bloggen, så jag parkerar en stund vid datorn, även om det är ganska sent. Jag är helt enkelt inte trött ännu. Den uppfriskande cykelturen gjorde att jag piggnade till lite.

Det är inte många vänner online. De flesta har väl krupit till kojs. Munhuggs ändå med några pigga själar en stund. Sen funderar jag på att blogga om dagen, men så känner jag hur trött jag egentligen är. Det får helt enkelt vänta till i morgon. Därav detta inlägg i efterhand.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar