Gröna milen i Vilsta

Jag har precis hunnit äta frukost, när telefonen ringer. Det är ett okänt mobilnummer på nummerpresentatören. Vem kan det vara då?

Jag svarar med hes morgonröst och det är min massör, som ringer återbud till dagens tid. Neeej! Jag som har sett fram emot den tiden så dant. Nåja, jag får ju komma redan på onsdag, så då får jag väl ändå vara nöjd.

Jaha, det är inte mycket som har blivit, som det var tänkt, de senaste dagarna. Hm, vad ska jag göra idag då? Det är ju soligt ute, även om det blåser kallt, så jag kanske skulle ta och "kidnappa" Effie, för en promenad i Vilstaskogen. Så får det bli!

Effie står och trycker nosen mot fönstret i entrédörren, när jag kör in på uppfarten. Mamma har sagt till henne, "- Lelle kommer snart!". Hon har suttit där och väntat sedan dess. Nu tjuter hon, när jag plingar på och går in.

Jag tar med mig visselpipan, för idag har jag tänkt, att jag ska prova att låta henne löpa fritt i skogen. Det brukar inte vara så mycket folk i spåren, så här mitt på dagen. Jag är övertygad om att jag kan ha tillräcklig pli på henne.

Så fort vi har kommit in en bit i skogen, så kopplar jag lös henne. Hon riktigt skrattar, när hon får springa av sig. Hon håller hela tiden koll på, att jag är med. Sen provar jag att ropa henne till mig och att hon får gå fot. Går ju riktigt bra!

Vi provar även att låta henne sitta och stanna kvar, medan jag går iväg en bit. Först har hon svårt att stanna kvar tills jag ropar, men då får hon bastning och vi provar igen. Hon blir överlycklig sen, när hon har varit duktig och får beröm. Kul!

Det blir gröna milspåret i Vilstaskogen. Nog för att det blåser snålt, men jag har precis lagom mycket kläder, så det gör ingenting. Jag njuter av skogen och samlar energi. Känner att jag nästan svävar fram och går omkring och ler.

Jag pratar hela tiden med Effie och hon viftar på svansen till svar. Korparna leker ovanför våra huvuden och småfåglarna håller konsert i den djupa skogen. Bitvis ser jag spår efter vildsvinens framfart. Hoppas att vi inte möter någon best!

Rätt som det är, så sätter Effie av i full galopp framåt. Hon har fått syn på en en lös Golden Retriever längre fram i spåret. Jag blåser i pipan utan resultat. Då tar jag fram min strängaste röst och ryter STANNA, HIIT! Tvärstopp och så kommer en skamsen vovve krypandes tillbaka. Duktig hund!

Nu vet jag att jag kan ha henne lös, utan att för den skull riksera att hon drar iväg. Hon får därför gå lös hela vägen hem. Mamma och Lillis står i fönstret och tittar, när vi närmar oss. De är förvånade över, att hon går så fint fot utan koppel.

Mamma bjuder på gulaschsoppa och macka. Mums! Sen tar vi en kopp kaffe på det. Jag passar på att fota mammas två överkast, som ska säljas. Jag har tänkt lägga ut annonser på Facebook, till att börja med. Funkar inte det, så blir det väl Blocket.

Nu har jag precis kommit hem och tagit en varm dusch. Fy vad kulen man blir efter en långpromenad, om man inte duschar direkt. För att riktigt få upp värmen, så sätter jag mig med fotbad vid datorn.

I morgon ska jag lämna blod på morgonen. Sen ska jag till stallet med Louise. Ja, vi får väl se om det blir ändringar i planerna, för det har ju varit lite så de sista dagarna. Nej, jag är inte bitter.... ;)

Oskriven dag

Oj! Klockan är halv tio, när jag vaknar. Simba sitter snällt vid fotändan av sängen och väntar på de magiska orden, "Kom då, kisse!". Pusskalas!

Jag har, även denna natt, haft en orolig sömn, men det verkar ändå som att jag somnade om rejält, nu på morgonen. Vad bra, då kanske jag slipper börja gäspa redan på eftermiddagen.

Frukost, sen datorn. Louise har skickat meddelande på Faceboook, om att det inte blir något av med stallet idag. Hon känner sig inte riktigt kry. Det var nästan bra, ja inte att Louise mår dåligt, men för att jag känner mig lite för uppbokad just nu. Alla inbokade saker är kul, men ibland kan det bli för mycket på en gång.

Jag ringer till Anitha och kollar läget. Igår kom vi överens om att jag skulle komma ut till henne i Ribbingelund och gå en promenad och fika. Nu visar det sig att även Anitha mår lite risigt idag. Jaha, men helt plötsligt, så har jag en hel oskriven dag framför mig.

När jag har duschat och gjort mig iordning, så ringer jag Ullis. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap ner på stan och shoppa lite. Hailey behöver ett regnställ och jag "behöver" smink och lite annat krafs. Alltid bra att ha med Ullis. Då får man ärliga svar, när man frågar hur det ser ut.

Det är en underbar vårdag ute och jag bestämmer mig för att gå hem till Ullis. Jag genar genom Kronskogen och fåglarna håller konsert. Jag njuter av den ljumma skogsluften. Fjärilarna i magen börjar göra sig påminda igen.

Det tar precis 20 minuter och då vet jag att det är runt 2 km dit. Kan vara bra att veta, när jag ska hjälpa till att hämta Hailey på dagis sen. Jag ska vara med på en av inskolningsdagarna och det ser jag fram emot.

Vi har en jättemysig dag på stan, Ullis och jag. Hon hjälper mig att hitta de rätta sminkprylarna och vi hittar ett jättefint regnställ till Hailey. Sen slinker det ner ett par tuffa tygkängor i min shoppingpåse också. Vi avslutar med en sen lunch på Your Choice.

Jag stannar inte hemma lång stund, innan jag ger mig iväg till mamma och Lillis i Vilsta. Simba ser lite besviken ut, när jag i princip bara vänder i dörren. Vi tar igen det ikväll, kisse!

Lillis har just varit iväg och hämtat det nya vitrinskåpet, från Tumbo Möbler. Det väger bly, så Lillis ringer efter Henke och Micke, så att vi kan hjälpas åt att bära in åbäket. Snälla killar, som kan komma och hjälpa till med så kort varsel.

Lillis har dessutom investerat i en Kärcher fönstertvätt, vilken han vill demonstrera, innan jag åker hem igen. Häftig maskin! Den ska jag nog låna hem och tvätta mina skitiga fönster med.

Jag hinner precis hem, innan det ringer på dörren. Det är en kvinna, som ska köpa mammas Röllakanmattor, som jag har annonserat ut på Facebook. Mycket nu!

Efter mattförsäljningen, så landar jag vid datorn. Hjärtat far upp i halsgropen, när jag ser att han med stort H är online. Neej, jag ska inte starta någon chatt. Visa nu att du kan behärska dig! Fan, jag är inget vidare på det där med is i magen....

Hur som helst, så ser jag fram emot morgondagen. Först en sushilunch med Carina från Skogstorp. Sen blir det Spa-källan med mamma. Mmm, bubbel i glasen, bubbepool och massage. Efter det ska vi möta upp med Lillis på Ölkultur. Känns inte helt fel!

Tisdag och diagnos för Ullis

Telefonen ringer ilsket och jag kliver yrvaken ur sängen, för att svara. Klockan är straxt efter åtta och jag är fortfarande lite lummig av sömntabletten.Vem sjutton ringer så här dags?!

Det är min beteendevetare, som undrar om jag skulle kunna komma kvart över elva i stället. Nej, men det går ju inte! Jag ska ju träffa Martina då. Säg nu inte att hon ställer in min tid, som jag har sett fram emot så länge! Det ordnar sig ändå, så jag får komma på eftermiddagen, som var bestämt sen länge. Puh!

Ingen mening att gå och lägga sig, för att sova igen, men jag kryper ändå tillbaka i sängen till en yrvaken Simba. Han kryper in under täcket och vi har pusskalas en stund. Jag är så glad över att Simba har börjat äta ordentligt igen. Märks att han är piggare och mår bättre nu.

Mina annonser på Facebook gav lite resultat igår och idag ska jag ta med mig en väska och en gammal slalomutrustning till stan. När jag ändå ska in till stan, för att luncha med Martina, så kan jag ju ta med mig prylarna i bilen.

Jag ser Martina redan på håll. Samma glada ansikte, som i alla tider. Vi blev kompisar på gymnasiet och fick senare barn samtidigt. Sen har vi inte umgåtts egentligen, sen jag skilde mig från mina barns far. Det blir ju lätt så, när man umgås parvis.

Ändå tar det inte många sekunder, innan vi är tillbaka på samma ställe, där vi slutade sist. Maten hinner nästan kallna, för att vi pratar så intensivt. Skönt att man kan prata om allt och att det inte bara är åt ett håll! Samma härliga Martina!

Som vanligt, så rusar klockan fram, när man har det trevligt och Martina måste tillbaka till jobbet. Min parkering går ut först om en timme, så jag tar tillfället i akt och dräller omkring lite på stan. Kan bli ganska dyrt, om man inte ser upp.

Kvart över två kliver jag in på rummet hos min beteendevetare. Nu är det ett par månader, sen vi sågs sist. Åh, vad det ska bli skönt, att få rensa hjärnan och få hjälp att sortera upp alla knäppa tankar!

Betydligt lättare i sinnet, efter mitt besök på vårdcentralen, kliver jag in i bilen och ringer Lillis. Han har lovat att hjälpa mig, att laga en köksstol, som har gått sönder. Klockan är efter tre och det är fortfarande ljust. Tänk, så fort det har blivit ljusare på eftermiddagarna.

Lillis limmar stolen och jag bankar upp ett par tavlor. Det händer något nytt här hemma, så gott som varje dag. Stolen måste limmas i flera omgångar, så den får torka till över natten och vi fortsätter i morgon. (Vi, sa svinskiten!)

Ullis ringer och berättar, att hon har varit hos sin nya läkare och fått en grundlig undersökning. Hon hade med sig en lång lista på symptom, som hon har känt till och från under alla år, sen hon var i tidiga tonåren. Hans diagnos blev utan tvekan Fibromyalgi.

Att få en sån diagnos, är ju inget man gör vågen över precis. Däremot, så är det ju himla skönt att äntligen få komma till en läkare, som kan tala om vad man har för fel och inte bara skriver ut lugnande och antidepressiva medel.

Nu var ju Ullis redan inställd på att det var Fibromyalgi, men hon ville ändå höra det från en läkare. Hon berättar vidare, att läkaren har gett henne en ny medicin, som ska påverka smärtcentrat i hjärnan, istället för alla andra mediciner mot ångest och depression.

Äntligen någon som lyssnar och förstår! Ullis har dessutom fått röntga sin höft idag, för att se om smärtorna därifrån kan bero på någon förslitning, eller om de kommer från hennes sjukdom. Tänk att hon har fått gå och vänta i över tio - elva år på att få den undersökningen!

Jag hoppar högt när det ringer på dörren. Det är en kille, som ska köpa ett par hantlar, en skivstång och några vikter. Vi går ut till bilen, där jag har allt i bagagen. Jag sträckte mig i ryggen igår, när jag bar ut de tunga sakerna till bilen, så nu får han lyfta ut dem utan min hjälp. Inga problem!

Efter kvällsmaten, så pratar jag en lång stund med Karin i telefon. Vi konstaterar, att vi båda mår lite bättre idag. Även Karin är väldigt engagerad i Ullis problem, så hon blir glad över att höra, att läkarbesöket gått bra. Det var också Karin, som tipsade om den bra läkaren. Tack, Karin!

Sen blir det ett telefonsamtal med Carina från Skogstorp också. Vi berättar om allt, som hänt sen sist och hör oss för om varandras barn. Som vanligt, så blir det mycket fniss och skratt under samtalet. Energikick!

Nu ska jag bara hålla lite koll på mina Facebookannonser, innan jag bänkar mig framför TV-nyheterna.

Den vackra kylan

Nej då, det blev inte av att städa igår heller. Därför sätter jag fart med det, direkt på förmiddagen idag. Det är ett strålande vackert vinterväder ute, så det skulle ju vara skönt, om jag hann ut en stund också.

Självklart hamnar jag vid datorn en stund också. Jag har fått dille på att lägga ut annonser på Facebook, på de saker jag ska sälja. Det är ju jättekul att köpslå. Sen hittar jag ju en del, som jag vill köpa också. Man kan ju göra riktiga fynd!

Igår blev jag av med det stora, tunga gymmet vi hade i garaget i Bälgviken. Nu har jag fått svar på en del andra annonser och ska ut till Bälgviken, idag igen, för att hämta hem lite fler prylar. Det är alltid lättare att sälja sakerna, om de finns i centrala Eskilstuna.

Bilen står kvar i Borsökna, efter middagen hos mamma igår, så jag tar en promenad ut dit. Underbart väder ute! Snön gnistrar och det är så där lagom kallt. Som tur är, så har jag kameran med mig. Så himla vackert i den bleka motsolen....

Till och med tistlarna är vackra, när de är frysta....

De frostnupna slånbären, sitter kvar längst upp i buskarna, till snöskatornas stora glädje....

Mina kinder är blossande röda av kylan, när jag kliver in i stugvärmen hemma hos mamma och Lillis. Där brinner det en härlig brasa i kaminen. Skönt att komma in en stund, innan det bär iväg till Bälgviken.

Lillis har nyss kommit hem, så han erbjuder mig att ta hans bil, som är varm. Min bil ser ut som en iglo, så jag behöver inte övertalas precis.

När jag åker vägen över gärdena mellan Hållsta och Bälgviken, så ligger dimslöjorna i vackra skikt över marken. Det är vattnet från Tandlaån, som det ryker om. Jag får skärpa mig, så att jag inte kör i diket, när jag tittar på allt det vackra.

När jag ändå är ute i huset, så passar jag även på att ta med lite andra prylar, som ska hem. Den 20/2 ska huset vara tömt, så att städfirman får några dagar på sig. Sen tar de nya ägarna över den 24/2. Vi skrev kontrakt igår.

Det är ett par, som är jämngamla med mina barn och de väntar sitt första barn. Känns kul att det blir en ny generation, som tar över. Känns lite symboliskt, som att livet ändå går vidare. Hoppas de kommer att trivas i vårt älskade hus.

Det är både skönt och sorgligt att lämna huset i Bälgviken. Det kan ju aldrig bli igen, vad det en gång har varit. Jag måste inse det och gå vidare, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag sänder Johnny mina tankar en stund, men han är ju inte där. Vad jag saknar dig!

Innan jag blir alltför ledsen, så plockar jag med mig det jag ska ha och skyndar tillbaka hem till mamma och Lillis. Där vankas det kaffe och macka, när jag kliver in igen. De skämmer bort mig! Det kanske jag i och för sig kan behöva. Ja, att få känna sig lite liten och att få komma hem till mamma och "pappa".

Jag har en tid att passa klockan sex, så jag tackar snart för mig och åker hem igen. Jag har köpt ett par gåstavar för en femtiolapp på Facebook och ska nu åka och hämta dem. Det var ett fynd!

Nu sitter jag här och dricker te och bevakar mina annonser på Facebook. Det är nästan beroendeframkallande! Å andra sidan, så är det ju inte bättre att bara häcka framför TV:n heller. Kan man dessutom bli av med lite saker, så är det ju toppen.

I morgon ska jag luncha tillsammans med Martina, en gammal kompis från gymnasietiden. Ser fram emot det!

Måndag och jag njuter

Jaha, då var det måndag då. Känns i och för sig ingen större skillnad för mig, som inte har ett jobb att gå till. Faktum är att jag fortfarande njuter av att att kunna dra täcket över huvudet, när jag hör grannarna som är på väg till jobbet.

På mitt schema står det städning idag. Jag har ju faktiskt bott här över en vecka nu, så det är ju inte så konstigt att dammtussarna börjar flyga runt golven. Skönt att inte ha så stort och bara en toalett att städa!

Henke kommer över, för att hjälpa mig att få fart på bioljudet. Jag har inte lyckats med det själv, så jag har fått ha TV-ljudet och det låter så burkigt, när man är van med bioljud.

Vi äter tillsammans, när Henke är klar. Mysigt att få rå om honom lite en stund. Hoppas att det kan bli oftare nu, när vi bor så pass nära varandra.

Mamma ringer och vill ha sällskap runt Borsöknasjön, men jag förklarar att Henke är här, så vi får ta det en annan dag.

När Henke har åkt, så börjar jag att försöka tömma de sista kartongerna. Det är så svårt att få plats med allt. Tänk er själva att komma från hus med garage och klämma in sig på 75 kvm och litet förråd. Skam den som ger sig!

När jag håller på och flyttar på julsakerna, så hittar jag ljusslingan, som vi hade i vår idegran i Bälgviken. Den ska jag försöka sätta upp i det lilla, nyplanterade päronträdet här. Inte så många grenar att fästa i, så det blir några varv. Så här fint blir det i alla fall....

Bara för att jag kan, så går jag vägen till affären, för att handla mjölk och lite till. Känns helt underbart att ha gångavstånd till affären! Risken är väl att det blir dyrt, så jag får väl se upp med vad som hamnar i korgen.

Nu har jag just bestämt, att jag ska göra mig av med TV och TV-möbel i sovrummet. Det känns ju lite överkurs att ha en extra TV i sovrummet, när jag lika bra kan sitta i soffan och titta. Dessutom är sovrummet trångt, som det är ändå.

Det tar mig halva kvällen att fixa med foto och annonser i en säljgrupp på Facebook. Vet inte om det är skit bakom tangenterna eller om det är fejjan som strular. Det måste nog vara fejjan, för plötsligt så går det bra, fast jag gör likadant. Hmm...

Nu börjar jag inse att jag har börjat blogga för sent. Sömntabletten börjar göra sitt och det är dags för mig att göra kväll. Får skriva lite mer en annan dag. Natti, natti!