tisdag 31 maj 2011

Tisdag och besök på Swedbank IT

Vaknar halv åtta med ett ryck av väckarklockan, som vi faktiskt hade ställt för säkerhets skull. Jag brukar ju vakna i tid och otid, men jag ville ändå inte riskera att sova över idag när jag har en tågtid att passa. Blir till att skippa morgonprommisen idag igen. Nu får det snart bli skärpning här!

En gammal kollega, som jag har jobbat mycket tillsammans med under åren på Swedbank IT, går nu i pension och det är avtackning kl. 14. Tänkte att jag skulle överraska honom med att dyka upp på Stora Essingen tills dess och även passa på att hälsa på alla goa fd arbetskamrater.

I går kväll hade jag faktiskt ångest över om jag skulle åka upp eller inte. En röst inom mig sa att jag inte ville, medan en annan röst sa att det ville jag visst. Det var Johnny som fick mig att bestämma mig när har sa att Christer Lagberg nog skulle bli glad om jag kom och att jag nog skulle tycka att det var kul när jag väl kommit dit.

Nu sitter jag alltså på tåget upp till Stockholm och tror att jag ska kunna koncentrera mig på att läsa en tjock bok jag har släpat med mig i ryggsäcken. Finns inte på kartan att jag skulle kunna koppla bort alla intryck och prat från alla medpassagerare. Den förmågan har försvunnit snabbt. Istället sitter jag och retar mig på ett gäng fnittriga tonårstjejer som jag delar kupé med. Trodde att de skulle kliva av i Strängnäs, men icke då.

Får ett SMS från Henke, som undrar om jag kan bjuda honom på lunch idag eftersom han är ute i Bälgviken och hjälper Totte att klyva ved. Typiskt! Jag har varit hemma i princip varje dag, men just idag ska jag till Stockholm. Nåja, Henke får väl luncha med Johnny då. Längtar efter honom!

Väl framme i Stockholm så vet jag inte riktigt vart jag ska gå. Det är ju en bra stund tills det är dags att åka ut till Stora Essingen och Swedbank IT och det är ju inte så kul att bara traska omkring helt ensam på stan. Jag köper mig en mjukglass och går i sakta mak i en lov runt innerstan. Puh, så mycket folk överallt! Får nästan panik. Händer flera gånger att jag stöter ihop axel mot axel med någon jag möter. Fy vad irriterande!

Sätter mig efter en stund på en uteservering och äter lunch. Idag festar jag till med en kebabsandwish. Ett rent under att jag klarar av att hålla mitt vita linne och beige kjol rena. Jag har precis stoppat in sista tuggan in munnen, men ännu inte hunnit svalt eller druckit ur min dricka, när det kommer en kille som vill plocka bort disken så att nya kunder kan komma och sätta sig. Jag känner mig lite ivägkörd och masar mig slokörad därifrån. Nej, stan är inget för mig, i alla fall inte idag.

Raskt bestämmer jag mig för att gå hela vägen ut till Swedbank IT. Om man går i rask takt så tar det ca. 50 minuter, så det är nog runt 5 km dit. Om jag går sakta så kanske det går bra med mina sandaler och att jag inte blir svettig i det soliga vädret.

Jag kommer fram precis i tid och inser att jag måste anmäla mig i receptionen som besökare. Känns lite skumt. Maria kommer och släpper in mig. Jag har skavsår på tårna, ena sandalen är trasig och jag är helt genomsvettig. Bra tänkt, Lena! Efter att ha gett Maria en svettig kram, så går jag raskt in på en toalett och försöker att fräscha till mig.

Det har samlats många till Lagbergs avtackning. Vi äter tårta och hans chef håller ett tal som innehåller många små roliga anekdoter om hans yrkesliv. Passade på att ta ett kort när han fick blommor och presenter.


Möter många höjda ögonbryn i korridorerna när jag knallar runt för att morsa på gamla kollegor. Kul att få höra hur livet på Swedbank IT rullar på. Jag är dessutom inbjuden till en tillställning den 16/6 med Låna-gänget, så det känns kul.

Maria och jag ska göra sällskap hem på tåget, men innan dess så behöver Maria ner på stan för att besöka ett bankkontor. Då passar jag på att gå till Deichmann och köpa mig ett par nya sandaler. De gamla hamnar direkt i papperskorgen. 199:- för ett par nya, snygga sandaler. Inte illa!

Vi hör knappt vad vi tänker, än mindre vad vi säger, på väg ner mot stationen för alla studentekipagen som bullrar förbi på gatan. De har tur med vädret, alla studenterna! Tror att det är över 25 grader varmt. Luften bara vibrerar av glädjetjut, dunka-dunka och en hel del alkohol.

Kul att få sitta på tåget hem och babbla med Maria! Vi känner varandra sen så många år tillbaka, så vi kan prata om precis allt. DET är faktiskt en sak jag kan sakna från tågresorna - pendlarkompisarna. Sen är det stopp.

Hemma i Eskilstuna sitter Johnny och väntar i bilen, precis som när jag jobbade. Skillnaden nu är att jag vet att i morgon är det onsdag och jag behöver inte åka till Stockholm igen. Kan bara inte sluta att gotta mig lite över den känslan!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar