Tråkig torsdag med snöblask

Tror att jag har lagt ner flera timmar på att försöka förstå mig på det här med olika datafiler till Outlook idag. Jag har ju lyckats med konststycket att samla tre olika mailfiler i Outlook. Nu är det bara det att en av dessa tre filer har upphört, i och med att jag har bytt internetleverantör.

Envis som jag är, så kan jag ju inte bara ge upp. Det är "trial and error", som gäller. Nu har jag gjort allt från att deleta fel datafil, till att få in dubbla kalendrar. Tror att jag ger upp i alla fall, innan den giltiga datafilen försvinner igen. Vete fasen hur jag gjorde för att få den tillbaka, men nu så.

Tanken är att jag ska städa på förmiddagen, men jag hittar hela tiden nya saker, som jag ska göra först. Just när jag har greppat dammvippan, så ringer Ullis och är pratsugen. Saved by the bell!

Ullis berättar att Hailey är sjuk igen. Det är visserligen bara lite feber och förkylning, men hon är ofta sjuk den lilla stackaren. Ingen i deras familj har sovit en blund inatt, så Ullis låter väldigt trött.

Nej, nu måste jag sätta fart med städningen, om jag ska hinna klart innan jag ska till Lillis. Jag har lovat att hjälpa honom att skriva ett dokument i Word, så jag ska åka till hans företag ProForge vid tvåtiden.

Egentligen, så skulle jag ha velat komma ut en stund i skogen på förmiddagen, men regnet öser ju ner, så det känns inte så värst lockande. Nog för att jag har regnkläder, men om jag nu inte känner för det, så kan jag väl använda tiden till något annat.

Två minuter över två, kliver jag in hos Lillis på hans kontor. Han har börjat på ett Worddokument, men inser att det tar för lång tid med "pekfingervalsen". Han blev lite impad, när han såg hur fort jag kan skriva. Jag kan inte heller någon fingersättning, men jag har ju ändå vanan att skriva fort.

En halvtimme senare, är jag på väg hemåt igen. Fy vilken tråkig dag det är idag! Regntunga skyar och snöblask. Samtidigt, så kan jag ju vara tacksam över att det inte kommer någon snö. Nu slipper jag ju att skotta i Bälgviken.

Tankarna börja snurra kring Johnny och hans bryska avsked, när jag sitter i bilen. Jag ser hans sargade kropp framför mig. Det är obduktionsprotokollet, som spökar igen. Ändå tror jag att det är bra att jag har läst det. Nu vet jag hur det gick till. Det enda som plågar mig är varför och hade jag kunnat förhindra det.

När jag kommer hem igen, så börjar jag mecka med en takspot, för att skingra tankarna. Rätt så intressant i alla fall, att försöka förstå sig på det där med lamparmaturer och elektriska kopplingar. Inget jag har ägnat mig mycket åt förut, men när jag väl börjar, så är det ju ganska logiskt.

Logiskt eller ej, den här förb**** lampan går bara inte att få upp i taket. Den är gjord för att skruvas upp direkt i taket, men i taket sitter det en krok. Jag provar till och med att skruva bort locket till kontakten i taket, men det går bara inte. Damn!

Lillis kommer förbi och hämtar fler flyttkartonger och plastbackar. Mamma har börjat att packa och det behövs fler kartonger. Vad bra, då får jag lite mer plats i förrådet! Lillis erbjuder sin hjälp med lampan, men jag tackar nej, för jag vet ju att jag redan har provat allt.

Jag spikar upp en tavla till i vardagsrummet. Det blev fint! Sen väljer jag att vänta med att borra för hållarna till de nya gardinerna. Egentligen hade jag velat ha det klart, innan tjejerna kommer på lunch i morgon, men jag lägger band på mig själv och inser att det bara är dumt att hetsa.

Inga-Lisa, som var här i tisdags förra veckan tillsammans med Karin W, ringer och undrar om vi ska promenera någon dag tillsammans. Absolut! Inga Lisa bor i närheten av Stenby och man kan gena genom skogen till hennes hus. Vi bestämmer att gå en promenad på måndag, om nu vädret så tillåter.

Efter att jag har ätit upp det sista av Westernpannan, så tar jag med mig pantflaskor och burkar till Ica Stenby, eller Ica Supermarket, som det heter numera, för att handla det sista till morgondagen. Det har fryst på ute och jag går som om jag hade gjort något stort i byxan, för att inte halka omkull.

Många tycker att det är tråkigt att handla, men jag njuter av att gå mellan hyllorna och titta. Jo, jag har också en lista på det jag behöver, men jag tycker i alla fall att det är kul att gå och titta också. Men vet ju aldrig om man kan hitta något fynd, eller få uppslag till någon god maträtt.

Nu tror jag att allt inför morgondagens lunchbesök är förberett. Det ska bli jättekul att få träffa tjejerna igen och att få höra det senaste från Swedbank IT, från mina fd arbetskamrater. Hoppas bara att jag får sova mer än jag fick inatt.

Heldag med fönster

I natt har jag fått sova ganska ostört. Simba väckte mig första gången klockan fem och det är inte vanligt. Klockan sju åkte han ut, så att jag fick sova ostört. Han är besvärlig på morgonen, när han har fått för sig att det är dags att stiga upp.

Ändå sover jag till halv tiotiden idag och undrar varför jag ska gå upp, när jag vaknar. Det har blivit mer påtagligt nu om morgnarna, att jag är ensam och att jag inte känner någon glädje över att vakna. Det är då det är så viktigt, att jag har något bestämt att ta mig för under dagen. Något som kan locka mig ur sängen och ur meningslösheten.

Idag har jag lovat mamma att komma ut och tvätta fönstren i hela huset. Det känns roligt, för jag vet hur tacksamma de är. Alltså så finns det en mening, även idag, för mig att pallra mig upp och göra frukost.

I går kväll, när jag satt framför datorn, så kom jag på att jag skulle försöka börja använda kalenderfunktionen i Outlook, precis som jag gjorde på jobbet, fast utan irriterande påminnelser då. Nu ska jag bara fylla på med saker, som kan skapa mening åt min vardag.

Det är alltid bra att få överblick, istället för att ha lösa lappar på kylskåpet. Dessutom har jag börjat få så många tider att passa och roliga saker att göra, så jag har nästan svårt att hålla koll på när jag skulle göra vad. Nu ligger de där, prydligt i min Outlook-kalender.

Jag kommer till mamma vid elvatiden. Ja ha, då är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det där med fönstren då! Känns faktiskt roligare att tvätta någon annans fönster, än sina egna. Det underlättar ju, om jag säger så.

Shit, vad många fönster de har på sitt hus! De har även en inglasad veranda, men där nöjer vi oss med att svabba av fönstret, som utgör själva dörren. Effie har gjort lite söta nosavtryck, som behöver bort innan visningen.

Mamma känner sig lite onyttig av att bara stå vid sidan och se på. Det behöver hon inte göra länge, för spröjsarna behöver tvättas av. Dessutom kan ju fönsterbrädorna behöva sig en avtorkning också.

Vi hinner med en kort paus för kaffe och macka, innan jag kör på med nästa våning. Svetten lackar, men jag mår bra av det här. Blir nästan manisk. Det är väl ett sätt att förtränga sorgen, som pockar på uppmärksamhet hela tiden.

Ryggen säger ifrån, när jag tvättar utsidan på de höga panoramafönstren ut mot sjön. Vilken tur att jag är klar nu då, för det riktigt hugger till i ryggslutet. Helt utpumpad, sjunker jag ner i soffan, för att vila min stackars rygg. Då kommer tårarna.

När man minst anar, så kommer ångesten och sorgen och river tag i en. Då är det bara att släppa taget. Det går över, men det måste få komma ut. Jag berättar för mamma, att det är svårast på morgonen och på kvällen, då allt stannar av och man är ensam i tystnaden med alla tankarna.

Ullis ringer och undrar var jag är. När hon hör att jag är i Borsökna och sen ska till apoteket, så vill hon följa med mig. Jag säger åt Ullis att komma till Borsökna, för att hämta älgfärsen de skulle ha fått i lördags. Så blir det.

Mamma och Lillis kramar om mig och tackar för hjälpen. De frågar hela tiden vad jag vill ha, men jag säger att jag inte vill ha något. Till slut kommer jag på vad jag vill ha, eller rättare sagt vad jag vill. Jag vill att mamma ska se till, att komma iväg med sin onda rygg och se till att bli bra tills vi åker.

Ullis och jag gör sällskap in på apoteket. Sen går vi in på Coop Forum, så att jag får fylla på det som saknas hemma. Inte ofta vi går i mataffären, så här tillsammans. Riktigt mysigt! Sen att jag känner mig helt urblåst i skallen just nu, det är en annan sak.

Nu är det dags för mig att åka hem och nu känns det ganska OK. Jag har ju varit borta nästan hela dagen, så nu är nog Simba irriterad. Ja, nu ska det faktiskt bli skönt att komma hem och ta det lite lugnt och skriva. Men först måste jag se till att äta lite kvällsmat, för nu har magen börjat knorra och då gäller det att passa på.

Efter maten, med Simba i knät, så kollar jag vad som står i kalendern. Jo, på förmiddagen i morgon kommer mamma. Jag ska sminka henne, så att hon blir fin till passfotograferingen. På eftermiddagen har jag planerat att städa. Men då så, då är jag ju fullbokad i morgon också då!