Ny energi

Det gjorde tydligen susen, det där med att skriva av sig en stund i morse, när jag var ledsen. Nu är jag i full fart med att ånga runt Lillsjön med stavarna. Helt underbart väder att vara ute och gå i!

Jag är helt genomsvettig när jag kommer hem, men jag känner att jag har fått ny energi av att vara ute och röra på mig. Fick mig en trevlig pratstund med ett par av mina grannar på gatan, innan jag gick in också. Det har nog också hjälpt till, att höja humöret och därmed också orken.

Så var det det där med målningen då. Hm, ja inte har jag väl någon större lust, heller. Därför hittar jag på tusen saker att göra först, för att liksom fördröja det tråkiga och skrämmande.

Ja, det känns faktiskt fortfarande skrämmande, för att målningen påminner mig så påtagligt om min sista tid med Johnny. Han hade ju till och med målarkläderna på sig, när han gick och ställde sig framför tåget. Inte undra på att jag får ångest, av att bara tänka på målning!

Det är dags att byta sängkläder och jag nöjer mig inte bara med att byta lakan. Jag tar dessutom fram dammsugaren och suger rent under och mellan madrasserna. Sen får överkastet sig en omgång också. Allt för att slippa inse, att det är hög tid att börja måla.

Tvättunnan är full, så jag sorterar tvätten och lägger i en omgång i tvättmaskinen. Nej men, se där! Nu är det ju dags att äta lunch. Vad synd, jag som hade tänkt börja måla, eller inte!

Det blir en snabb tallrik med yoghurt och musli. Sen tar jag tjuren vid hornen och byter om till mina målarkläder. Utan att fundera så mycket över hur det känns, så går jag ut i garaget och tar fram färg och penslar. Ingen ångest, inte än i alla fall.

Jag går en snabb inspektionsrunda, för att se var det behöver bättras på och fyllas i. Petig, som jag är, så hittar jag en hel del att pilla med, men det är nog precis vad jag behöver just nu. Något att avleda tankarna på.

Istället tänker jag på hur lycklig jag är, som har så snälla barn med flickvänner, som har hjälpt mig att avsluta årets målning. Det här lilla som är kvar, känns helt OK för mig att slutföra. Det är ju jag själv, som har sagt att jag kan ta det sen. Jag vet ju hur jag funkar, att jag måste vara där och peta, tills jag är helt nöjd.

Tre timmar senare, så ringer jag till mamma och pratar en stund. När Lillis skjutsade hem mig igår, så lovade jag att hjälpa dem med fönsterputs innan visningen kommande helg. Hur mycket vin drack jag egentligen?! Jag som nyligen har avslutat min egen fönsterputs. Nåja, det känns ju ändå skönt att få hjälpa till och göra dem glada.

När vi har pratat klart, så gör jag iordning två hamburgare. Snabbt och gott! Inser att jag har blivit riktigt dålig på att äta sallad och grönsaker i största allmänhet. Har väl att göra med, att jag inte gärna lagar mat till mig själv. Det känns så tråkigt, när man är själv.

Det är flera fina vänner, som har ringt under dagen, när jag stod med målarfärg upp till hakan. Skulle egentligen slå dem en signal nu, men skriva först, så att själen hinner ifatt också. Sen är det ju seriestart för Robert Gustafssons nya serie ikväll och det måste jag ju bara se. Vi får se vad jag hinner. Inte stressa nu!

Summerat, så har dagen varit bra. Den började ju inget vidare, men när jag väl kom igång, så var det bara att köra på. Det bästa av allt, är att jag har besegrat ångesten inför målningen och faktiskt satt punkt för årets målande. Tjohoo!

Rastis idag

Idag är det en sån där helvetes rastlös dag. Det bara kryper i kroppen och jag vet inte vad jag ska göra för att få stopp på det.

Efter frukost, hamnar jag vid datorn och blir sittandes där alldeles för länge. Vad fasen, halva dagen har ju gått! Jag rycker upp mig och gör mig i ordning. Marre har lovat att hon ska komma ut och måla, så jag måste ju vara klädd tills hon kommer i alla fall.

Ullis ringer och berättar att Hailey fortfarande har feber, men att det är bättre. Hon väljer ändå att stanna hemma med Hailey och det har jag full förståelse för.

Jag funderar på att hinna gå min morgonrunda innan Marre kommer, men det slår mig plötsligt att varför ringer jag inte till mamma och hör om hon vill komma ut och göra mig sällskap. Det vill hon, så jag väntar med min promenad tills hon kommer hit.

Marre och mamma kommer med bara några minuters mellanrum. Jag har förberett lunch till mig och Marre. Jag vet redan att mamma inte vill ha makaroner och köttbullar, men ändå frågar jag för att vara artig. Hon avböjer, men sitter med oss vid bordet medan vi äter. Jag var faktiskt riktigt hungrig!

Marre kör igång med målningen, men vi kommer snart fram till att jag kommer att behöva köpa mer grå färg. Nåja, den räcker ju till idag i alla fall. Får ta det sen efter begravningen. Känns inte så viktigt just nu i all fall.

Mamma, jag och Effie går en promenad runt Lillsjön. Jag hade först tänkt att vi skulle gå långa rundan, runt Larslund, men mamma säger att hon har ont och då blir det runt Lillsjön helt enkelt.

Det blir riktigt varmt i solen. Givetvis har jag en långärmad, svart tröja och ingenting under, så jag blir svettig direkt. Mamma knyter sin jacka runt midjan. Det finns inte mycket att prata om, men det gör ingenting. Det är ändå skönt med sällskap.

Jag berättar för mamma att jag har funderat på det där med att resa bort med dem under julen. Låter faktiskt riktigt lockande! Jag har redan pratat med Henke och Johanna och de säger att de kan vara kattvakt och att det ordnar sig. Ullis är också med på noterna, så nu gäller det bara att hitta en resa.

Julen har alltid varit lite helig för mig, när det gäller familjen. Jag har ibland varit lite sur på mamma och Lillis, när de har åkt iväg över julen, men samtidigt förstår jag att man ibland bara vill bort från allt. Tror att det är så jag kommer att känna i år.

Känns faktiskt inte helt fel att tänka sig en jul i solen, långt bort ifrån alla bekymmer! Tror att det kan skingra tankarna en aning. Julen kan vi ju alltid fira innan vi åker. Den behöver ju inte infalla precis den 24:e december. Vi får se vad det finns att få tag på, när det gäller solresor över julen.

Marre kämpar på med målningen, när mamma och jag kommer tillbaka. Hon är så gullig och omtänksam, min lilla svärdotter! Kunde inte ha fått bättre! Jag har bara lite svårt att luta mig tillbaka tillsammans med mamma, när Marre håller på och sliter. Det är återigen det där med att kunna ta emot hjälp. Suck!

Nu kommer jag på att jag ju har lovat mamma att färga och plocka ögonbrynen idag. Mamma säger att hon inte har velat fråga mig och egentligen hade tänkt att gå till salong för att få det gjort. Men hallå, jag har ju sagt att hon aldrig ska dra sig för att fråga! Jag lovar att säga ifrån, om jag inte vill eller orkar.

Det tar ju bara typ en kvart att göra, så det är väl självklart att jag gör det! Jag avslutar med att frisera brynen lite ned saxen, sen är vi nöjda, både mamma och jag. Det var verkligen välbehövligt!

Mamma och Effie far hemåt och jag går in en stund och ringer Ullis. Hailey är bättre, men Ullis är fruktansvärt rastis. Medan vi pratar, så svär hon till. Hon håller tydligen på med gardinstången samtidigt som vi pratar och det går käpprätt år skogen. Mer svordomar!

När jag har avslutat samtalet med Ullis, så går jag ut till Marre, som fortsätter att slita med målningen. Alltså, det känns inte bra det här, att bara sitta som en padda och se på när någon annan jobbar. Marre slår mig i skallen med hushållspappret och säger att det är det minsta hon kan göra för att hjälpa mig. Söta Marre!

När klockan börjar närma sig halv sex, så säger jag till Marre att det nog är dags satt ge upp målningen för idag. Jag lovar, hon var beredd att fortsätta! Det börjar bli rått och kallt ute, så jag känner att det är dags att avrunda för idag. Hon behövs bättre hemma  hos Ullis och Hailey nu.

Vi pratar en stund innan hon åker och jag känner att vi kommer varandra väldigt nära. Efter uppmaning från Ullis, så plockar jag ihop lite äpplen och passar även på att lämna med lite färska morötter och gröna bönor från landet. Jag följer med Marre till bilen och vinkar adjö.

Både skönt och inte, att bli själv igen. Jag är ju inte själv, jag har ju Simba. Han har varit lite tilltufsad idag, när det har varit "främmande" i huset. Det sprider sig en behaglig värme inombords, när jag lyfter upp honom i famnen. Han behöver mig och jag honom!

Först känner jag att jag inte har någon energi att skriva idag. Sen går det bara av farten. Hoppsan, jag har just skrivit en jäkla massa, utan att jag hade en aning om att det skulle komma. Där ser man!

Inser att morgondagen kommer att bli en enda lååång transportsträcka till dagen D, måndag. Jag både vill dit, men ändå inte. Jag vill ha ett avslut, men ändå inte. Då blir det ju sant, det jag inte vill ska vara sant!