söndag 17 december 2017

Guadalest och barhäng

I fredags tog vi den lokala bussen till Guadalest. Vi hade fått tipset från flera av våra svenska vänner på campingen och även läst om det på TripAdvisor. Ett av de populäraste utflyktsmålen i Spanien och tydligen bara ett måste om man är i krokarna...


Precis som vid tidigare buss- och bilutflykter i bergen, så blev jag lite åksjuk av de snirkliga vägarna. Busschauffören körde som en biltjuv genom rondeller och i kurvorna runt bergsmassiven. Endast den branta stigningen kunde rädda mig från att bli riktigt åksjuk genom att besegra bussens hästkrafter, som inte riktigt matchade chaufförens önskan.

Vädret var ju inte direkt strålande. Det började blåsa och mulna på så fort vi kom fram till Guadalest. Tror att det tog lite udden av den wow-känsla vi hade hoppats på att få uppleva. Trots det så var det ganska imponerande med den lilla byn på klipporna och utsikten man fick därifrån....




Vi följde strömmen med turister, som trots allt tagit sig dit i snålblåsten. Små souvenirbutiker och barer avlöste varandra i den lilla byn från 1400-talet. Verkligen en turistfälla om du frågar mig! Kanske hade tyckt annorlunda om vädret och humöret hade varit på topp. 

För att bota mitt illamående och dåliga humör, så stannade vi till på en liten bar för en tapas och ett glas rödvin....


Den lilla gnutta av välmående, som hade börjat hitta tillbaka i min kropp, kom plötsligt av sig när två busslaster med skrikande och stojande skolbarn plötsligt kom in på den lilla baren för att låna toaletten. Bara att betala och gå vidare.

Jodå, utsikten var väldigt fin ner mot den gigantiska vattenreservoaren. Men som sagt, allt hade nog varit mycket vackrare i solsken....



Vi trotsade blåsten och fick några fina kort på klipporna, som under en jordbävning på 1600-talet hade delat den lilla byn i två delar....


Sen var det bara att tränga sig igenom öronbedövande skolklasser för att hitta tillbaka i tid till bussen igen....


Så här nöjd var jag när vi hade kommit ur allt myller och buller....


Dessutom hittade vi en annan bättre vinkel att fota från....



Eftersom det var ganska kallt, så kom vi ganska snart fram till att vi skulle besöka en bar i väntan på bussen. Då hittade vi det här mysiga stället....


Ett glas rött kvalitetsvin och vällagrad getost. Mums! Dessutom bestod inredningen till stor del av vinylskivor och omslag, typ ett litet musikmuseum. Vi kunde hitta godbitar som Pink Floyd, Stones och många, många fler. Bosse kunde inte sitta still en sekund. Han for omkring överallt och tittade, klämde och fotade....





Väl hemma i husbilen igen så kom regnet, så det blev en lugn hemmakväll.

Nästa dag, i lördags var solen tillbaka igen. Vi bestämde oss för att ta en rejäl promenad förbi gamla stan och vidare till Ponientestranden. När vi passerade gamla stan, så blev det självklart några tapas och glas vin. Bosse valde en udda tapas med blodkorv. Smakade som någon blandning mellan pölsa, hackkorv och blodpudding. Inte så farligt som det låter, faktiskt....


På ett ställe tog vi en selfie för att skicka till Bosses pappa, som ringde och undrade hur vi hade det. När vi tittade lite närmare på kortet hemma sedan, så upptäckte vi att Bosse hade fått en typ rastatoupé av en växt i bakgrunden....


På lördagskvällen bestämde vi oss för att gå ner till bargatan. Vi hamnade på en favoritbar, The Silver Dollar, där de alltid spelar bra musik och man för det mesta träffar härliga människor. Den här kvällen var inget undantag.

Vi slog oss ned vid ett bord där det satt en ensam gammal dam, eftersom det var ont om lediga bord. Hon började direkt att prata med oss på bred oidentifierad engelsk dialekt. Det jag kunde uppfatta var att hon blev irriterad över att våra vinglas var billigare än hennes sodavatten. Sedan var hon uttråkad och hade satt sig på baren för att få lite rörelse i sitt ensamma liv. Hon påstod att vi gjorde hennes kväll innan hon stapplade tillbaka hemåt....


Vi hade ju gått en hel del under dagen, så mina ben kändes trötta och jag lade upp ena foten på en ledig stol. Rätt som det var så kommer en engelsk man och lägger upp sin fot på samma stol och undrar om jag kan hjälpa honom med en knämassage. "No way!"....


Trots den höga musiken, så lyckades vi prata om både det ena och andra. Lee, som han hette, berättade bl a att engelsmännen använder pekfingret och långfingret när de ska göra "fuck you". Detta pga av att engelsmännen under kriget mot Frankrike skar av bågskyttarna just dessa två fingrar. Då blev de värdelösa som just bågskyttar. Helsköna figurer....


Vidare berättade Lee att dagens handslag kommer från krigstiden. Då litade man inte på någon och kände därför ända upp på underarmen vid ett handslag för att kolla om den man hälsade på hade gömt någon kniv i ärmen. När man sedan litade på personen, så blev handslaget som det vi har idag.

Thank You Lee and Joanne for a lovely evening!....


Det var riktigt kallt när vi slutligen tog oss hem till campingen igen. Sjalen och vinterjackan satt verkligen inte i vägen! En kebabrulle blev det också, trots att klockan hade passerat halv ett på natten.

Idag har vi träffat våra svenska vänner på campingens restaurang, som vi brukar göra på söndagarna. Många anekdoter och många skratt, som vanligt. Måste säga att vi har det väldigt bra här i Benidorm!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar