Sömnbrist

Jag slutade med insomnings- och sömntabletterna för ett tag sedan, när jag tyckte att det kunde vara dags att prova. Jag kände mig stabil och det gick bra utan tabletter.

Nu har jag haft problem med sömnen under flera dagar och jag överväger att ta en sömntablett i kväll, för att äntligen få sova ut. Man blir knäpp av att inte få tillräckligt med sömn.

Men varför händer det här nu då? Jo, det blir så när vuxna människor, som inte kan hantera sin egen sorg, ger sig på de som redan ligger ner. Mer säger jag inte. Blir bara tjafs då. Ändå måste jag bara få säga att det är så himla lågt.

Jag hade ju precis börjat känna att sorgen gick att leva med och jag hade kunnat börja glädja mig åt flytten och åt andra saker, som gör livet värt att leva. Sen kom det här och drog ner rullgardinen. Glädjen var som bortblåst och jag kunde bara känna oerhörd smärta igen.

Tankarna och de hemska bilderna är tillbaka på kvällarna. Jag går igenom den där hemska dagen varje kväll, minut för minut. Ångesten sliter i min kropp på natten. Måste säga att jag har fullt upp med Simba, utan ångesten.

Min kropp värker och jag är spänd som en fiolsträng. Skönt att jag ska till kiropraktorn på torsdag! Sen får det nog bli några besök till hos massören. Blir dyrt, men jag kan ju inte klara av att leva så här, så jag har just inget val.

Nu ska jag ta mig samman och åka in till banken, för att få klart allt med bouppteckningen. Känns ju så där, när jag inte har sovit knappt en blund i natt. Lite mascara, så kanske det känns bättre. Det känns i alla bra att få ha skrivit av sig en smula.