Nin/Zaton/Zadar

Fredagskvällen i Nin/Zaton var väl sådär. En camping som ligger lite utanför allt och inte en restaurang öppen. Den kvällen misströstade vi lite, faktiskt. Sen tänkte vi på alla stackare i Sverige som tampas med kyla och bakslag. Då skämdes vi lite. När regnet började smattra på taket, plockade vi fram Yatzy och spelade ett parti.

På lördagen hade det goda humöret kommit tillbaka och vi bestämde oss för att ta bussen in till Zadar, nu när vi återigen hade chansen. Riktigt bra dag. Sol, värme, blått hav, ett sjudande folkvimmel och otroligt vackra gränder och byggnader i gamla stan...

Vi lunchade på en liten restaurang på en bakgata. Plötsligt dök dessa sköningar upp...

När vi frågade servitören om dessa hästhuvuden, så förklarade han att det är valkampanjer som pågår i hela staden. Lite skillnad från våra trista tal på Fristadstorget i Eskilstuna. De avslutade med att ge oss en redig "high-five" innan de drog vidare.

Vi strosade vidare i värmen på de blankslitna gatstenarna i gamla stan. I skuggan av en gammal klockstapel satt en ung kille och lirade blues på elgitarr och en trummaskin. Jätteduktig! Försökte filma för att få med ljudet, men solskenet gjorde skärmen på telefonen omöjlig att se på, så killen hamnade utanför bild. Gissa om vi skrattade åt eländet sen när vi tittade på filmen!...

Fem timmar senare kände vi oss nöjda med Zadar och tog bussen tillbaka till Nin. Där väntade våra cyklar vid busshållplatsen. Nu skulle vi besöka gamla delen av Nin, som också låg på en liten ö med ringmur runt. Lite Visbykänsla...

Vi svalkade oss med en glass och doppade fötterna i det kristallklara vattnet...

Plötsligt tjoade Bosse till. Det var en krabba som hade blivit lite nyfiken på hans tår. När man väl började titta, så kröp det små krabater lite överallt runtomkring våra fötter. Jag är också nyfiken...

Snart var det dags för lite kvällsmat och då valde vi en restaurang utanför de berömda kvarteren, alldeles vid brofästet. Gostionica Burel, en helt fantastisk restaurang. Bra priser, supergod mat - både fisk, fågel och kött och sist men inte minst trevlig personal. Sen utsikten vi hade från vårt bord...

Vi åt grillad makrill första kvällen vi var där. Genast fick vi besök av en charmig, röd liten kattkille. Bosse veknade ganska snart och slängde åt katten en rejäl bit fisk. Rätt som det var hörde vi ett konstigt hostande ljud från katten i häcken.

Katten hade tydligen satt fiskben i halsen och kämpade för att få loss dem. Han hostade och hostade med tungan ute. Men herregud, skulle katten kvävas?! Till slut avslutades kattens uppenbara problem med en rejäl host/spya. Sen försvann den som en avlöning mellan borden.

Våra närmsta bordsgrannar hade vid det här laget vänt sig helt om och tokstirrade på Bosse, som på knagglig engelska förklarade, "NOT ME, I´M OK! CAT!". Då började vi skratta allihop och det var svårt att sluta. De hade trott att Bosse behövde typ Heimlichmanövern, eller så.

Nästa dag, söndag, som var den sista dagen på camping Peros i Zaton, ägnade vi helt åt solande och badande vid stranden, som låg 300 meter från campingen. En tupplur på magen, sen var nattsömnen inte så god. Lakanen kändes som sandpapper.

I måndags lämnade vi Nin/Zaton för nya mål. Vi tog oss längs ensliga och slingriga vägar ut på den fina men karga ön Pag. Vi hade fått tips via Facebook och våra nya svenska husbilsvänner från Split, Lena och Roland. Deras fina bilder lockade oss att se stället, Camping Village Simuni.

Skradin

Ingen som är i närheten av Skradin får någonsin missa denna pärla till by! Vi hade bara ca. 5 km ner från berget, så var vi där. Vi stannade på en annan camping än vad vi hade tänkt - Camp Odmoriste Skradinske delicije Krka...

Den här campingen kostade lika lite som ACSI-campingen och var väldigt centralt belägen, 50 m till en toppenrestaurang - Tony´s, 150 m till närmsta affär och ca. 200 m. in till byns mysiga kärna. ACSI-campingen låg ca. 800 m. rakt upp på berget i ingenting.

Alla fasader i byn bar tydliga tecken av inbördeskriget för 25 år sedan. Vi kunde se kulhål i fasaderna och bombade tak. Riktigt kusligt med tanke på att folk i vår ålder hade varit med om och minns detta bittra krig.

Många hus var övergivna, men det som slog oss mest var hur mycket nybyggnation som pågick. En sönderbombad liten by under återuppbyggnad. Vi skämdes nästan för att vi gick och fotade allt.

Den här fasaden var lite representativ för många andra i byn. Det gulmålade området och de gröna fönsterluckorna, där bedrevs verksamhet eller där bodde folk. Resten av byggnaden lät man bara vara...

Vi tog oss ner till den fina marinan. Många barer, restauranger och caféer. Inne på en liten tvärgata hittade vi en helt underbar liten "Wine Garden". Där parkerade vi för ett glas vin och för att njuta av de underbara rosorna, som tävlade med rosmarinbuskarna om att dofta bäst...

En extra kul grej med stället var att de hade en riktigt gammal Pentamotor från Skövde, Sweden som prydnad. Bosse gick ju igång förstås...

Vi hade ju redan sett nationalparken, så nästa dag blev det en stund på stranden vid den isblå och iskalla sjön. Där satt vi och tittade på de fina båtarna som passerade fullastade med turister. Bosse trotsade kylan i vattnet och gick i till i alla fall, ja ni ser ju själva...

På eftermiddagen när vi kom tillbaka till campingen, så hade en skön snubbe från Schweiz släpat fram ett redigt alphorn...

Han spelade ett par låtar och förklarade sen att han alltid har den med sig när de är ute med husbilen. Varje år brukar det samlas ett hundratal entusiaster och ha någon sorts stämma därhemma i de schweiziska alperna. Häftigt, tyckte vi!

På kvällen gick vi ner till hamnen igen för att äntligen få äta helgrillad gris. Mums!...

Nästa dag hade vi som mål att ta oss upp till den gamla fästningen på höjden i byn. Utsikten därifrån var magnifik åt alla håll...

Sen tog vi oss ännu längre upp på berget, (någon som blir förvånad?). Där såg vi att vi hade gjort helt rätt i att välja den enklare campingen nära byn, istället för att slaviskt följa ACSI´s rekommendationer.

Sista kvällen i Skradin hade vi bokat bord på byns äldsta familjerestaurang, "Tony´s". Vi skulle äta "Peka", en traditionellt tillagad gryta i en stor grill under en metallklocka. Suveränt gott!...

Tre dagar i Skradin sen kände vi att vi hade tittat runt och upptäckt det mesta, som var värt att se. Jättemysig liten by, som är värd ett stopp!

Nu har vi just landat på en enkel camping ca. 15 km utanför Zadar. Närmsta samhälle heter Nin och ska vara en pärla att se. Vi håller tummarna för att det stämmer och laddar för en cykeltur.