Hemma en månad för tidigt pga Corona

Redan dagen efter att våra föräldrar lämnade Benidorm, så kom nya besked från Camping Villasol. Vi blev ombedda att lämna campingen, så fort som möjligt pga av att fallen av Coronasmittade hade ökat dramatiskt i Benidorm de senaste dagarna. I det här läget kändes det helt naturligt för oss att börja ta oss hemåt.

Söndagen den 22/3 startade vi vår färd hem till Sverige. Normalt när vi är på väg genom Europa, så brukar vi ta runt en månad på oss att ta oss hem. Nu var vi tvungna att gasa på lite extra för att minimera dagarna. Vi stannade bara för att tanka och äta och vi övernattade bland långtradarna efter motorvägen.

Vi hade förberett oss med att fylla i speciella transit-dokument för att kunna passera in i Frankrike, som vi hade hört skulle vara stränga vid gränsen. Vi såg inte röken av någon fransk polis och vi blev aldrig stoppade. Däremot så stod den spanska polisen och bevakade den spanska gränsen med K-pistar.

Det här var första gången vi åkte de franska betalvägarna genom landet. Helt OK att betala runt 1000 SEK för att slippa de små kringliga vägarna med alla rondeller. Vi kunde dessutom riktigt njuta av den vackra naturen i vårskrud, när vi tuffade fram på de fina och tomma motorvägarna.

På lördagen, innan vi åkte från Benidorm, hade jag passat på att handla och att fylla kyl och frys till bredden av mat. Det var vi riktigt glada över, när vi nu insåg att det inte fanns något öppet efter motorvägarna. När vi hade tankat, så fick vi betala genom en liten lucka. Ingen som helst kontakt med personalen eller andra kunder.

Här står vi över natten på en motorvägsparkering i Frankrike. Allt väldigt lugnt och fridfullt, trots det allvarliga läget....

Självklart så passade vi på att tanka diesel, när vi passerade lågprislandet Luxemburg. Findiesel för runt 1 EUR per liter. När vi sedan passerade gränsen in i Tyskland, så blev vi inledda på en liten rastplats. Den tyska polisen hade spärrat av vägen, så att alla blev tvungna att passera poliskontrollen. Glada miner och bara att åka vidare, när de såg vår svenska registreringsskylt.

Vi tog oss genom hela Tyskland på en dag, trots många vägarbeten. Märktes också skillnad på trafiken. Tidigare hade vi i princip varit själva på vägarna. 10 mil från Puttgarden övernattade vi en sista gång, innan färjan över till Danmark.

På färjan var det endast tre personbilar, vi och några långtradare. Med andra ord, så var det inte så svårt att hålla avstånd till de andra resenärerna. Förvånansvärt nog så var matserveringen öppen, men man fick sitta på säkerhetsavstånd....

Vid den danska gränsen fick vi stanna och svara på frågor från en väldigt trevlig polis. Vi såg att andra bilister fick visa sina pass och de andra poliserna poliserna fotade dem. En del blev till och med tillfrågade om de hade bränsle nog för att ta sig igenom Danmark utan stopp. Vår polis frågade bara om vi kom från Spanien och önskade oss trevlig resa hemåt.

Som två små barn, klappade vi i händerna när vi passerade den svenska gränsen på Öresundsbron....

Vi slog läger för natten på en fin ställplats i Limhamn, Malmö. Skönt att äntligen få lite bekvämligheter, så då tyckte vi inte att 250:- var så farligt dyrt. Med den utsikten sen....

Nästa dag tog vi oss ut på en skön promenad i det vackra vårvädret. Sen gjorde vi omedvetet stora lovar, när vi mötte andra människor. Gäller ju att hålla avstånd! Det blev desto värre när vi senare gick in på Willys, för att fylla på matförrådet. Inga avstånd här heller! Det var en riktig ångestupplevelse, men vi lyckades ändå att handla på oss det vi behövde och sedan ta oss hem till tryggheten i husbilen.

Vi visste ju att det skulle vara annorlunda i Sverige, när det gäller restriktionerna runt Coronasmittan, men nog trodde vi att folk skulle vara mer medvetna och försiktiga. Redan samma dag skärptes läget något, men det är alltså fortfarande bara rekommendationer. I Spanien skulle vi ha fått böter om vi varit ute i annat ärende än att handla och då bara en och en.

Det blev en dag till i Limhamn. Solen sken och det var vindstilla. Vi passade på att njuta av vädret och vår underhållning fick bli de flitiga båtägarna runtomkring oss.

Nästa dag tog vi oss fram till den småländska slätten och hittade en liten fin parkering nära Dörarp - ett litet samhälle längs den gamla E4:an. Här kunde vi ta oss en promenad runt den lilla sjön....

Under natten hade det snöat och det var flera minusgrader ute när vi vaknade och tittade ut. Brrr! Inte precis något vi är vana vid! Så här såg det ut efter vägen upp till nästa övernattning....

Det var helt enkelt avsiktligt vi tog det så lugnt hemåt. Varför stressa hem, när vi ändå inte får träffa våra familjer? Här i Sverige kan vi ju ändå gå ut i friska luften på härliga promenader, dvs om vi undviker andra människor. Frihet under ansvar!

Nästa stopp blev på en för oss välkänd plats - Omberg i närheten av Ödeshög. Parkeringen var full med personbilar, men vi lyckades ändå få en bra plats. Söndag betyder alltid mycket folk, som vill ut och vandra på de fina lederna runt berget. Så gjorde även vi....

Nästa dag kontaktade vi vår camping i Eskilstuna och förklarade att vi skulle komma en månad för tidigt till vår säsongplats. Inga problem! Då hade vi alltså två nätter kvar, innan vi fick checka in på campingen till 1/4. Kanske vi skulle ta och titta på tranorna nu då, när vi ändå var i krokarna och hade tiden.

Sagt och gjort! Vi åkte till Tåkern, där jag absolut hade klart för mig att vi skulle kunna se trandansen....

Dessvärre fanns det inte en enda trana och stället är inte ens känt för tranorna. Tydligen hade jag blandat ihop det med Hornborgarsjön, (inte en bokstav rätt!). Det blåste isvindar och var inte speciellt gästvänligt, så vi gjorde en U-sväng och körde de sista tjugo milen hem till Eskilstuna och checkade in två dagar för tidigt.

Campingen i Vilsta hade då fått nya förhållningsregler för oss, som kommer från t ex Spanien. Vi fick gärna checka in, men vi kunde inte använda oss av servicehuset. OK! Jag blev nästan rörd, när vår campingvärd, Lotta gav oss tillgång till en liten campingstuga, helt utan extra kostnad, att använda som servicehus. Det kallar jag service!

Idag har vi hämtat personbilen, så att vi kan röra oss omkring utan att behöva ta husbilen. Gasolen går åt som smör i solsken med dessa kalla nätter, så vi har besökt Barkmans och bunkrat upp med tre fulla tuber. Det blåser ogästvänligt och vi vill inte gärna gå ut. Bara att ligga lågt tills vädret blir bättre och hoppas att karantäntiden går snabbt.

Med dessa sista rader, tar jag nu paus från bloggandet, tills nästa resa vi gör. Vet inte om det blir i höst eller inte. Hoppas är det enda vi kan göra. Sköt nu om er alla på bästa sätt, för det tänker vi göra. Over and out!

Svårt att lära gamla hundar sitta!

Ni som har följt oss vet att vi just har haft våra föräldrar på besök här i Benidorm i tio dagar. Jodå, i eftermiddags kom det två efterlängtade samtal från våra föräldrar. De är tillbaka på hemmaplan och vi kan andas ut. Nu har vi tid att reflektera och skratta. Vi ser tillbaka på dessa tio dagar med kärlek och värme!

Redan första dagen  när vi var med våra föräldrar på strandpromenaden, varnade vi dem för dessa lurendrejare och ficktjuvar, som har vadslagning på strandpromenaden med tre muggar. Våra föräldrar var då väldigt förstående och nickade till våra förmaningar.

OMG Nr.1: Vad är det första vi får höra nästa morgon? Jo, att en av våra föräldrar tyckte att det såg så roligt och trevligt ut, så att hen hade varit med och viftat med en 50 EUR-sedel och ville spela med.

OMG Nr.2: Våra föräldrar skulle gå till närmsta snabbköp och köpa lite förskaffning hem till hotellet. Föräldrarpar nr.1 tar sig snabbt in i affären, medans föräldrarpar nr.2 ropar in och ber dem att köpa till dem också. Par nr.1 inser då att de har forcerat hela kön in till affären och att man bara får vara två personer inne i butiken samtidigt. Pinsamt värre!

OMG Nr.3: En av våra föräldrar var väldigt stolt över att ha kunnat köpa en glass på egen hand, trots skrala språkkunskaper. Jättestolt och vilken god glass de tvar! Visade sig att glassen blev en väldigt dyr historia, pga av valutaförvirring.

OMG Nr.4: Jag cyklade ner till hotellet för att köpa vatten åt dem. Jag var noga med att tala om att jag inte fick komma in på hotellet pga karantän och att de bara fick komma ner en person för att ta emot. Väl där möts jag av två tacksamma figurer med kramvänliga armar. Hur ska man förklara det här med restriktionerna för närkontakt på ett bra sätt?!

OMG Nr.5: Ett litet missförstånd angående toapapper. Vi hade berättat att det var tomt i affärerna på hyllorna för bl a toapapper. Då hör en stolt förälder av sig och säger att hen har minsann köpt ett helt sexpack toapapper till oss i present. Japp, skratt blev det!

OMG Nr.6: Trots att vi flera gånger försäkrat för våra föräldrar att vi kunde hjälpa dem att handla, så ville de gärna gå själva, inte minst för att få en promenad. En av föräldrarna kommer stolt hem till hotellet med en 4-liters dunk med sköljmedel. Trodde det var vatten!

OMG Nr.7: Vi påtalade flera gånger för våra föräldrar att man bara får gå en och en för att handla. I annat fall kunde man få böter. Båda föräldraparen gick trots det två och två och handlade. En i sällskapet tog en extra liten sväng för att få se var de hade klivit av bussen när de kom till Benidorm. Hen blev artigt men bestämt tillrättavisad av en spansk polis, men slapp ändå böter.

Trots några OMG, så vill vi tacka våra tappra föräldrar, som tålmodigt har stått ut med isoleringen på hotellet och hela tiden har hållit humöret uppe. Inte alltid lätt att vara till hands, när vi själva sitter i karantän på campingen. Ni har varit supertåliga! Tack än en gång!

Livet rullar vidare, trots Corona!

Förra lördagen så blev Bosse och jag och våra namne bjudna till våra norska vänner på campingen, Kate och Egil. De skulle ge sig av från campingen i början av kommande vecka, så de ville ha ett litet avslutsparty. Vilket kalas det blev! Cava, snittar, våfflor med brunost, hjortronsylt m.m....

Sen en Aperol Spritz till efterrätt. Snacka om att de skämde bort oss!....

Rick och Sandra hörde av sig på söndagskvällen och undrade om vi ville följa med dem på en spontan liten bilutflykt till Moraira, som är en liten by där Rick och "The Jack" brukar spela ibland. Klart att vi ville!

Vid lunchtid så tog vi plats i Rick och Sandras bil och styrde kosan de knappt fyra milen till Moraira. Kul att få se något annat och få hänga lite med våra Albirkompisar. Vägen till Moraira var väldigt kurvig i och med att vi valde att åka kustvägen förbi Calpe. Allt det vackra överskuggade mitt begynnande illamående.

Vi hade inte kunnat få bättre väder. Bara att njuta, strosa omkring och ta in allt det vackra....

Blev sen lunch på en fin fiskrestaurang....

Vi hann även med ett besök på "Saxo", där Rick brukar trumma ibland med sitt band....

Superhärligt ställe med livemusik och jam under bar himmel....

Tack snälla Rick och Sandra för att ni ville ta med oss!

Så blev det äntligen tisdag och våra föräldrar anlände med transferbussen. Alla trötta och slitna av den långa resedagen, men trots allt väldigt glada....

Så här fin utsikt fick de från balkongen på Hotel Brisa....

En snabb middag på hotellets restaurang, sen blev det natti natti.

Nästa dag sågs vi tidigt och tog en härlig promenad längs strandpromenaden. Rollatorerna var inget hinder för att gå längs vattenlinjen tillbaka. Härligt!....

Även kvällen var härlig och vacker. Alltså, dessa färger i skymningstimmen!....

Späckat program för våra föräldrar, så redan nästa dag tog vi taxi upp på berget och det berömda korset, för att njuta av den fantastiska utsikten. Vi var lite osäkra på om våra föräldrar skulle orka eller överhuvudtaget vilja gå den sista, rätt så krävande vägen upp till korset, med trappor och stenar. Men jodå, klart att de skulle!

Vi firade bedriften med lite cava och jordgubbar på korsets fundament....

Ytterligare en anledning till att fira var ju att Bosse fyllde år, dagen till ära. När vi skålade och hurrade, så började ett spanskt gäng att sjunga för Bosse. Så härliga och spontana människor! Här en fin bild på Bosse och hans föräldrar....

Sen var det ju det där med att ta sig ner också. Alltid jobbigare att gå nerför för folk med dåliga ben och knän....

....men vi tog det bara lugnt och fint och vips så var vi nere där taxin skulle hämta upp oss. Så här glada var vi då....

Redan på onsdag kväll bokade vi två tandempermobiler till föräldrarna. Bosse var ju givetvis tvungen att provköra och showa lite. No words needed!....

Funkade supersmidigt när vi skulle ta oss iväg ut och titta runt. Dessutom tror jag att båda herrarna tyckte att det var roligt att köra...

Här kom vi t ex iväg till en bra restaurang i slutet av strandpromenaden för att äta gott tillsammans. Bosses födelsedagsmiddag....

Vad kunde sen passa bättre än att slinka in på "Daytona Beach" för att visa våra föräldrar "The Jack" och hälsa på Rick och Sandra. Vissa trivdes bättre än andra och med en nyinköpt "The Jack" T-shirt.... (Ursäkta orienteringen på filmen, men jag lyckades inte vända den)

....och Bosse fick en grattiskram av Jonny, som är sångaren i "The Jack"....

På fredagen började vi få oroväckande info angående Coronaläget i Spanien och vad det skulle innebära i praktiken. Våra föräldrar passade på att se sig om lite på egen hand med sina permobiler medan vi kollade upp fakta. Bosses föräldrar doppade sig till och med i havet. Sen njöt vi tillsammans på balkongen med dem på kvällen....

På lördagen visste vi att alla barer och restauranger skulle stänga vid midnatt och att det skulle bli utegångsförbud. Hotellet skulle hålla restaurangen öppen för sina gäster, men förbjöd andra att komma in. Vips så hade vi förlorat möjligheten att kunna hälsa på dem.

Vi var ju inte sämre än att vi tog med oss lite ost och kex till hotellet och samlades på trottoaren utanför, innan utegångsförbudet och karantänen skulle träda i kraft....

Väldigt kuslig känsla när sedan polisen kom med en högtalarbil i släptåg. De uppmanade alla att gå hem och att inte gå ut i onödan. Rena rama krigszonen! Sen är det ju superbra att Spanien tar läget på allvar och isolerar alla, för att på så sätt få stopp på smittspridningen och att få koll på alla misstänkta fall.

Nu vet vi inte så mycket mer än att våra föräldrar har det bra på hotellet med frukost och restaurang och vacker utsikt. Som det ser ut nu, så kommer de att kunna flyga hem på fredag, som planerat. Sen vet vi ju inte vad som kan hända innan dess.

Här på campingen har vi vår egen karantän. Inga nya ekipage släpps in och vi får inte lämna campingen utan giltigt skäl. Många har flytt hemåt, men vi stannar och avvaktar utvecklingen och hoppas att vi kan börja vända hemåt som beräknat i slutet av april.

Vi håller oss uppdaterade på hela situationen via UD och gör vad vi kan för att den efterlängtade semestertrippen för våra föräldrar ska sluta som planerat. Vi mår alla bra och det går ingen nöd på någon. Däremot så är hela situationen väldigt overklig.

Våren och föräldrar är på väg!

För att ha ett mål med vår promenad i söndags, så bestämde vi att vi skulle gå till "Tjuvarnas marknad", eller "El Cisne Flea Market", som den heter på riktigt. Vi gick en liten genväg för att slippa den så livligt trafikerade N332. Vackert med alla vårblommorna....

Bosse är ju konstintresserad, så vi hamnade i den runda "kvarnbyggnaden", där man kunde hitta väldigt udda "verk"....

Kul att titta runt, men det blir ju inte mer än att titta, för vi kan ju inte handla så många saker till husbilen. Gör vi det, så måste ju något annat åka ut. Vi fick oss i alla fall en bra promenad.

Till eftermiddagen/kvällen blev det en norsk/svensk spontanträff på campingens terrass. Här närmast i bild, ser ni Kate och Egil - ett jättetrevligt norskt par....

I tisdags kväll åt vi tillsammans med dessa goingar på "Mandarin Wook"....
,

Mycket mat och trevligt sällskap! Rick och Sandra var tvungna att åka hem till deras lilla mops Dexter, men vi andra hade ju just kommit i form och fortsatte kvällen på "Silver Dollar Bar". Där blir det oftast spontandans och den här kvällen var inget undantag....

En sådan kväll kräver några dagars vila. Jisses, märks att man inte är 25 längre!

Sist så skrev jag ju om att min förkylning har börjat att ge sig och så är det fortfarande. Däremot så har våra nära och kära därhemma drabbats av diverse sjukdomar. Extra trist, eftersom vi har bokat flyg och hotell här i Benidorm för våra föräldrar och min son med sambo. Vi har flera födelsedagar, som vi hade tänkt fira här.

Vi har nu precis bokat av sonens och hans sambos resa. Båda är rejält sjuka, så det var bara att bita i det sura äpplet, även om det svider bra på båda håll. Tur att vi hade avbeställningsskydd! Får ta igen det nästa vinter här i paradiset!

Det andra orosmolnet har kretsat kring min mamma, som både har KOL och  just nu ligger med en andra omgång med influensa. När jag pratade med henne i tisdags, så var hon helt på det klara med att hon inte skulle orka resan hit. Efter det har hon besökt sin läkare och fått en hästkur med penicillin, så nu är både hon och hennes man helt inställda på att komma hit. Törs inte riktigt jubla ännu, men jättekul om det blir av!

Solen har verkligen börjat att värma och att bränna, så vi har tillbringat två härliga dagar här på campingen i varsin solstol. Skönt - visst, men någonstans så känns det ju att kroppen vill ha sitt. Idag var vi båda inställda på att göra en härlig långpromenad genom pinjeskogarna till Albir.

En fröjd med mimosan, som just har börjat blomma. Man känner den härliga doften i vindarna....

Sen mötte vi det här härliga gänget....

Bougainvillean är inte heller att leka med! Ändå har den inte tagit riktigt fart för säsongen än....

Väl inne i Albir, så behövde fötterna vila och magen behövde sitt. Vi gjorde sällskap med Rick på "Universal" för en nachostallrik och "pinta" (stor stark). Kul att kunna ses så där spontant och opretentiöst.

Molnen tornade upp sig och blåsten tilltog. Vi fick till och med några regnstänk på oss innan vi gav oss iväg hemåt igen. Vi tog en lite annorlunda väg tillbaka. Bara för att få se något annat och det fick vi. Här en jättekaktus i en rondell....

Sen fick vi lära oss att apelsinträden bär frukt samtidigt som de börjar blomma igen. Kolla in de vita knopparna! Snart kommer det att lukta apelsinblom, så fort vi går ut....

Vi lärde oss också att knopparna på citronträden är lila. Dessvärre fick jag ingen bra bild på det. Bara citroner....

Sen mötte vi den här sköna killen. Vit på ena sidan och svart på andra. Sen en mustasch också. Min dagliga dos av kattgos är räddad....

Mandelblomningen är över. Nu kan man se att mandlarna är på gång....

Ingen bra bild, men dock ett granatäppelträd, som håller på att få nya löv....

Tror att det är spanska marguriter, som är så gula och fina mot den hotfullt mörkblå himlen....

Underbart att ta in allt det vackra! Ändå är vi ju tätt inpå storstaden Benidorm. Med blåsor på mina tår, så var det rätt så skönt ändå att komma hem till husbilen och lite välförtjänt vila. En varm dusch på det, sen var vi i hamn.

Nu håller vi tummarna för att våra föräldrar kan komma ner hit på tisdag, som planerat. Det är ju ändå det vi har planerat för och jobbat emot i flera månader.