Man brukar ju säga att efter lugnet kommer stormen, men idag tror jag att det är precis tvärt om. Jag hade först tänkt att hoppa över morgonpromenaden idag eftersom jag har ont i varenda muskel sen föregående dagars frenetiska fejande. Men jag kunde inte motstå denna vindstilla morgon när jag tittade ut i solskenet och det är jag glad för nu.
När jag kommer två hus längre ner på gatan, så ser jag Simba sittandes vid grannens altan. Han brukar aldrig gå åt det håller för där finns det två katter som han normalt sett är rädd för. Men han kanske har glömt det. Han kan verka lite senil ibland, faktiskt. Eller så är han bara ovanligt pigg idag, han med.
Jag har sovit oroligt i natt igen. Ångestdrömmar om jobbet och svettiga lakan. Inte för att folk var dumma på jobbet eller så. Det var bara det att man alltid kände sig otillräcklig, hur bra man än presterade. Nu är det ganska precis en vecka sedan jag slutade. Tar väl lite tid att bearbeta den stress som man har byggt upp.
Nej, sjön har inte sköljt än. Jag som trodde att gårdagens stormbyar skulle ta knäcken på den blåsvarta isen, men inte då. Johnny och jag var faktiskt till och med ner till sjön i går kväll för att se om vi skulle få förmånen att se det häftiga skådespelet.
När jag kommer runt på andra sidan av Lillsjön så ser jag att en gammal björk vid ett av husen har knäckts på mitten och kronan ligger i en sorglig hög på marken. Det var nog ett och annat träd som fick stryka på foten i stormen igår.
När jag kommer ut från grusvägen, ut på landsvägen och börjar vända hemåt igen, så hoppar jag högt. Två tranor har slagit läger ute på gärdet på min vänstra sida och trumpetar häftigt. Härligt!
Jag känner hur det kurrar i magen. Ska bli gott med en stadig frukost när jag kommer hem. Det här med att gå en promenad innan frukost är ett väldigt bra sätt att förbränna fett. Under natten så har musklerna tömts på all glykogen, så den energi man förbränner nu under promenaden tas från fettlagren. En del föredrar att springa, men då är risken större att kroppen i stället förbränner muskler. Inte bra, bättre med fett!
När jag kommer in i byn igen så ser jag en rödhake som sitter och kvittrar i ett gammalt äppelträd. Det måste ju vara en flyttfågel, för jag har då aldrig sett någon på vintern i alla fall. Sen, straxt innan jag viker in på vår gata, så ser jag en tuva med blåsippor. Jag blir alldeles varm i magen.
När jag sitter och äter min efterlängtade frukost så tittar jag ut på fågelbordet. Johnny fyllde på nya frön i morse innan han åkte till jobbet, så det är högtrafik av alla möjliga fåglar nu. Rätt som det är så ser jag en sällsynt gäst vid fågelbordet, Bergfinken. Det är en fågel som man bara ser under en kort period i våra trakter när den är på väg upp till norra Sverige.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar