Idag ska vi in till banken för att ordna med sista påskrifterna innan jag kan flytta mina affärer från Stockholmskontoret till Sparbanken Rekarne, min gamla hemmabank, där jag själv har jobbat en gång i tiden. Vi har en del andra ärenden också som vi ska göra när vi ändå är inne i stan. Gäller att planera när man bor lite utanför stan, så att man slipper sitta och åka in varje dag.
Besöket hos banken tar hela två timmar, så parkeringstiden har gått ut när vi egentligen har tänkt att äta lunch på ett ställe bredvid banken. Attans! Bara till att planera om då. Vi snabbar oss tillbaka till bilen och åker vidare till nästa affär. Äta, det får vi göra hemma sen.
Idag ska Ullis till läkaren för att få svar på de blodprover hon har fått ta pga Anorexian. Jag är minst sagt orolig och är väldigt angelägen om att få veta hur hon mår egentligen. När jag pratade med Ullis igår, så lovade jag att jag inte skulle ringa och terra henne och fråga, utan hon skulle själv höra av sig till mig när hon var klar hos läkaren.
Det här är en otäck bild på Ullis och ändå är hon inte ens som smalast här....
Kan tänka mig hur Ullis mår idag. Hon har säkert inte sovit en blund i natt. Jag var på vippen att fråga om hon ville att jag skulle följa med till läkaren, men jag vet att Ullis bara vill ha Marre med. Dessutom sa Ullis att hon nog skulle vara så där uppstressad och därmed helt omöjlig att ha och göra med, så det är nog lika bra att jag håller mig på min kant och låter dem sköta det där själva. De har ju lovat att be om hjälp när de behöver och jag måste ju lita på det, även om det är svårt att bara stå bredvid och se på när ens barn lider.
Solen bryter igenom när vi är på väg hemåt igen och det är ju glädjande efter några dagars mulet väder. Om det bara kunde sluta blåsa också, men man kan ju inte få allt. Vi får i oss en sen lunch, sen är det en stund i solstolen som gäller. Härligt!
Trots lugnet i solstolen, så kan jag inte släppa tankarna på Ullis. När jag ligger där som bäst och grubblar, så får jag ett SMS från Ullis: "Ledsen mamma, men jag orkar inte ringa idag. Skriver på bloggen snart, så du kanske kan läsa där, så får vi höras i morgon när mitt humör är bättre. OK?" Kändes ju så där, men bara Ullis mår bra, så får jag väl bita ihop och helt enkelt läsa på bloggen om hur hon mår.
Det var för mig ganska lugnande läsning ändå. Provsvaren var tydligen ganska OK, så den värsta oron släpper där. Sen är Ullis väldigt besviken över att inte ha blivit sjukskriven och det verkar som att dagvården kommer att dröja till i höst. Läs gärna hennes egna ord direkt på bloggen: Galna Dagar.
Försöker få oron ur kroppen, men jag känner mig fortfarande helt rastlös. Hade det inte varit för träningsvärken så hade jag gett mig ut på en redig joggingrunda för att rusa av mig oron. För att tänka på något annat så sår jag en rad med rödbetsfrön i en överbliven del av grönsakslandet. Det är snart gjort så tillbaka på ruta ett igen då.
Sätter mig en stund vid datorn för att försöka få något vettigt gjort, men inte blir det mycket gjort där heller. Johnny ropar på mig utifrån. Igelkotten som brukar bo under vår altan under vintern, är ute och spatserar på tomten. Jag sliter åt mig kameran för att försöka få en fin bild, för igelkottar är ju som himla söta, även om de kan vara ganska ilskna av sig.
Simba håller råkoll på igelkotten, som snart försvinner från vår tomt. Han har lärt sig att inte vara närgången med igelkottar, den hårda vägen. Snart tappar han intresset och går istället till dammen och tar sig en slurk vatten.
Nu är det dags att kolla vad jag ska ha för kläder i morgon. En gammal kollega går i pension och jag har tänkt att jag ska ta mig till jobbet i Stockholm för att vara med på hans avtackning. Ska bli kul att träffa alla igen. Sen får jag återuppleva pendlarlivet tillsammans med mina forna kollegor tillika pendlarvänner Eva-Lena och Maria på väg hem.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar