Nu är det snart fyra månader sen jag sa upp mig och så att säga "pensionerade" mig i förtid. Jag har fått distans till mitt stressiga och krävande yrkesliv i Stockholm och har förstått vad det gör med en människa att ha fyra timmars resväg varje dag.
Nu läser jag på Aftonbladets nätupplaga om en diskussion kring hur stressande det egentligen är att ständigt vara uppkopplad. Håller med om att det skulle vara jättetråkigt om det inte fanns varken datorer eller mobiler. Däremot så förstår jag att man kan bli superstressad av just dessa också.
När jag var som bäst uppe i karriären, så var jag under en period in och besökte den sk väggen. Jag var borta från jobbet under ca tre månader innan jag gradvis kunde komma tillbaka. Då var jag så himla stressad av inkommande mail, så att jag kunde inte ens höra Outlook-ljudet för inkommande mail utan att må riktigt dåligt.
Som det också står i artikeln, så är det väldigt viktigt att skilja på arbete och fritid, men det blir ju svårare och svårare när man har hemmadator och jobbmobil. Visst, det är du som bestämmer, men det är ändå svårt att dra gränserna. Dessutom kan ju folk ringa på din jobbmobil när den är på, oavsett om du har semester eller inte.
Nu när jag reflekterar över hur mitt nya liv har blivit, så här fyra månader senare, så inser jag att datorn trots allt är en av mina bästa vänner. Det gäller bara att man sätter vettiga gränser för sig själv, så att man även ger sig tid att komma ut i verkliga livet, naturen och att träffa andra människor.
Däremot så har jag dissat den avancerade jobbmobilen till fördel för en väldigt primitiv "bara-ringa-och-SMS:a-telefon". Jag har faktiskt inget till övers för alla glassiga mobiler, som man i princip kan göra allt på. Det hade jag inte ens när jag jobbade. Tyckte det bara var en löjlig statussymbol och leksak.
När man går ut på stan, så står och går folk överallt med sina mobiler. Men jag menar, lever de sitt liv genom mobilen, eller?! Jo, jag har också en mobil, men den använder jag till det som var tanken från början - att ringa med. Har vi verkligen så bråttom att kunna göra allt annat med mobilen, så att det inte kan vänta tills vi kommer hem eller till jobbet?!
Om man tänker den tanken, så kan man kanske bättre förstå att den digitala världen kan vara en källa till stress.
1 kommentarer:
Tråkigt att höra att du gick in i väggen när du jobbade. När jag var på SEB så hände det för flera av mina kollegor. Alla väldigt ambitiösa människor. Jag har funderat jättemycket på det här fenomenet och har inga svar. Det är ju i mångt och mycket ett svenskt fenomen att "gå in i väggen" att bli så stressad att man inte längre kan jobba. Här i USA så förekommer det inte så vitt jag vet men det beror nog inte på att stressen är mindre här. Den är nog större än i Sverige eftersom det inte finns några skyddsnät här. Skulle man gå in i väggen här så förlorar man allt. Här är det dessutom så att om man inte har kvar jobbet så är det nog ganska säkert att man förlorar huset och hamnar i en ännu värre situation. Visst kan man vara ledig en kortare tid och behålla jobbet om man har inarbetad semester eller inarbetad sjukledighet men inte tre månader som du berättar om och som jag såg flera SEB kollegor vara när jag jobbade där.
Missförstå mig inte när jag ärligt undrar varför är detta fenomen är så vanligt i Sverige men inte förekommer här i USA. Jag har faktiskt diskuterat detta fenomen med en rätt så känd arbetsforskare/coach här i USA men eftersom jag inte kan förklara detta så är jag fortfarande utan ledtrådar till hur detta kan vara så vanligt i Sverige.
Skicka en kommentar