Redan en vecka innan vi åkte till Turkiet, så satte jag upp ett anslag i byn och på Bälgvikens hemsida om den här cykelturen. Jag fick idén när en granntjej här i byn var sugen på att hänga med mig och Johnny på en av våra cykelrundor. Skulle vara kul med någonting för bara oss tjejer/tanter i byn. En lagom lång cykeltur så att alla orkar hänga med.
Carina Larsson, en fd granne, ska följa med och vi har bestämt att vi ska ses här hemma. Hon och cykeln får skjuts från Skogstorp av Per, hennes man. Undrar om vi blir några fler idag. Det verkar som att många är inbokade på annat och sen är det ju orienteringstävling i skogarna runt Bälgviken just den här helgen. Typiskt! Alltid svårt att hitta ett tillfälle som passar alla.
Kvart i tolv står jag och Carina startklara och glada på uppfarten....
Vi behöver inte vänta länge vid mötesplatsen vid reningsverket innan Hanna och hennes kusin Linda dyker upp med sina cyklar och ryggsäckar. Hanna säger att Elin ska följa med också, (med reservation för ev namn- och släktskpasförvrängningar!), så när klockan har passerat tolv så ringer Hanna till Elin för att kolla om hon är på G och det är hon....
Vi blev ju trots allt några fler än bara Carina och jag. Fördelen med att inte vara så många är ju att man hinner prata med alla och lära känna varandra lite bättre än om vi hade varit ett större gäng. Det blir då lätt att de som redan känner varandra klumpar ihop sig i smågrupper.
Vi tar oss sakta men säkert fram på den slingriga, kuperade och dammiga grusvägen mot Sandviks Hage. Det är berusande vackert och luften doftar intensivt honung av älggräset som blommar för fullt på varje äng vi passerar.
Vi stannar till för en vätskepaus straxt efter Sågen och konstaterar att vi har haft en otrolig tur med vädret. Det är soligt och varmt, men det fläktar ändå så där lagom skönt. Vi stannar inte länge, eftersom man gärna blir svettig och därmed attackerad av blodtörstiga bromsar när man står still. Vidare mot Sandvik!
Efter så där tre kvart har vi nått vårt mål och parkerar våra cyklar vid vägkanten. Det klirrar misstänkt om cykelväskor och ryggsäckar. Tror att det börjar dra ihop sig till vinlunch i det gröna....
När vi kommer ner till rastplatsen, så ser vi att det ligger tämligen nygjorda koblajor lite här och där i gräset. Konstigt, vi har ju gått över två stättor, (fick lära mig det ordet under utflykten, se bild), för att komma in till rastplatsen, där det ska vara fritt från kreatur. Rastplatsen är omgiven av vidsträckta betesmarker för ungtjurar och kvigor.
Hm, nåja, vi ser ju inga kossor nu i alla fall, så då är det väl bara att slå sig ner i det gröna, dvs där det är fritt från koblajor då. Sandviks Hage brukar kallas för just koblajan och det kan man verkligen förstå idag. Vi hittar i alla fall en bra plats där vi kan bre ut våra filtar och duka fram lunchen....
Vi äter, skålar och skrattar. Alla delar med sig av små anekdoter ur sina liv och stämningen är på topp. Tänk vad skönt det är med människor som kan bjuda på sig själva och inte bara sitta och hålla igen! Kan man skratta åt sig själv och sina misstag så kommer alla att skratta med en, inte åt en. En bra tumregel att tänka på!
När vi sitter där och fnittrar som bäst, så ser vi i ögonvrån att vi har fått besök....
Vi blir först lite förskräckta, men när vi ser att ungdjuren är fruktansvärt skygga så känns det betydligt lugnare. Jag vågar mig till och med fram för att fota en av skönheterna på lite närmare håll....
Nu har vi ätit och druckit medhavd mat och vin. Alla är nöjda och belåtna. Solen har tittat fram och vi svidar om till lite lättare klädsel. Någon undrar om vi ska ta ett bad och det ska vi väl göra, snart i alla fall....
Ett härligt bad blev det och nu sitter vi och torkar till i solen. Enligt Carina så var det 22 grader i vattnet. Det kunde hon avgöra bara så där :)....
Som bekant så rusar ju tiden iväg när man har kul, inget undantag idag, så nu är det dags att packa ihop och åka hemåt igen. Vi måste ju hinna hem till grillen och mer vin. Hi, hi!
Halvvägs hem stannar vi till för att fylla på vätskeförråden. Välbehövligt efter alla sugande uppförsbackar....
Vi cyklar två och två i bredd långa sträckor och pratar och fnittrar. Bilisterna vi möter svär säkert ramsor över oss när vi väjer åt olika håll. Det bjuder vi på! Idag är det här vår väg, så det så!
Så är vi då tillbaka till uppsamlingsplatsen igen. Alla verkar nöjda med dagen och vi säger alla att det här måste vi definitivt göra om. Dessutom var det ju flera som gärna ville vara med men som inte kunde av olika skäl. Jag lovar att snart sätta upp ett anslag med nytt datum någon gång i början av augusti.
Tack för idag, tjejer! Ni förgyllde min dag....
1 kommentarer:
Vi hade en toppendag. Tur med både väder och sällskap... Nästa gång måste vi packa lite mer vin bara så att det inte tar slut allt för fort.
/Hanna
Skicka en kommentar