fredag 16 september 2011

Stajling och gräsklippning

Mamma sa ju redan igår, att hon ville ha med mig som smakråd, när hon ska köpa lite nya växter. På tisdag kommer mäklarens fotograf och ska ta korten, som ska läggas ut på Hemnet. Huset behöver därför stajlas inför den dagen.

Precis innan jag ska åka till mamma, så ringer Ullis. Nu har de hört av sig från Strömsholm igen och berättat att Freaky har lyckats slita ur katetern på sig själv. Inte bra! Nu måste de kolla om han kan kissa av sig själv, annars måste han sövas igen för att få en ny kateter.

Stackars Freaky och stackars Ullis. Hon har väl fått nog med stryk nu, tycker jag. Kan det aldrig få bli lugnt runt henne?! Tänk att alla olyckor har en förmåga att komma i stim!

Mamma och jag kliver in på Växtriket med en stor vagn, som ska fyllas med både ute- och inneblommor. Precis innanför dörren, så träffar jag på en gammal arbetskamrat, Karin, som jobbar där. Vi pratar en stund, sen går vi vidare.

Vad kul det är att få vara med som smakråd. Det är ju alltid enkelt att sätta sprätt på någon annans pengar! Mamma verkar i alla fall nöjd över att jag är med, även om det kostar en slant att lösa ut oss därifrån. Väl investerade pengar, tycker vi båda.

Lillis har redan kommit hem och håller på i trädgården och påtar, när vi svänger in på uppfarten. Han tar emot blommorna vi har köpt och börjar direkt att planera i krukorna. Gäller ju att smida medans järnet är varmt. He, he.... Lillis är ju smed! Jag vet, den var dålig!

Jag har tagit med tre bitar av min gröna sockerkaka. Lovade mamma att spara en bit. Smakar gott till kaffet. Effie sitter och gnäller bredvid mamma och vill smaka. Det får hon givetvis.

Stajlingen har redan börjat i mitt huvud, så jag har inte ens ro att sitta still tills jag har fikat klart. Skitkul att få vara med och tycka till och styra och ställa lite. Jag har en ganska bestämd uppfattning om hur allt ska vara och säger till mamma och Lillis, att jag säger precis vad jag tycker, så vill de inte det, så måste de säga ifrån!

De verkar i alla fall tycka att det är bra med någon, som är med och hjälper dem att få till det. Mamma säger att hon gärna vill att jag är med på tisdag, när fotografen kommer, så att jag kan hjälpa till med att piffa lite inför varje kort. Det vill jag gärna, så det bestämmer vi.

Det är svårt att slita sig från stajlandet, men jag känner att jag har mycket att göra själv därhemma också. Jag tackar för mig och tar bilen hemåt igen.

Känner mig ganska nöjd med dagen hittills, även om tankarna går direkt till Johnny, när jag sitter där själv i bilen. Så många gånger vi har cyklat den här vägen tillsammans, mellan Borsökna och Bälgviken!

Hemma igen, så värmer jag på en portion av ugnsfalu och potatismos. Stockar sig i halsen, men det går ändå ner. Gäller att få i sig lite mat, så att jag orkar klippa gräset sen.

Två timmar senare, så sitter jag på altanen och försöker att få bort allt gräsklipp på benen, fötterna och på gympadojjorna. Myggen har börjat anfalla och det känns så där att sitta där svettig i shorts och linne. Jag skyndar mig in i stugvärmen, undan myggen.

Inne ligger Simba i fårskinnsfällen och sover tungt. Så skönt det ser ut! Ullis ringer och berättar att Freaky blir kvar på Strömsholm i natt också. Han har inte lyckats att kissa så bra på egen hand ännu, så de vill vara säkra på att han inte behöver få en ny kateter, innan han får åka hem.

Innan jag sätter mig vid datorn för att skriva, så stryker jag orden "klippa gräset", på en lista jag har gjort. Tänkte att det kunde kännas skönt att ha en lista på alla måsten, så att man kommer ihåg allt som behöver göras. Dessutom så känns det så himla bra, när man äntligen kan stryka något på listan.

Kort och gott, så känner jag mig väldigt nöjd med min dag. Har inte gråtit något idag heller. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det har i alla fall gjort lite mindre ont idag och det är väl i alla fall ett stort steg i rätt riktning.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar