måndag 17 oktober 2011

Inför fotograferingen i morgon

I natt har jag sovit utan sömntabletter, för första gången på säkert två månader. Hade gått alldeles utmärkt, om inte Simba hade väckt mig varannan timme. Förstår inte varför han är så jobbig nu. Han kanske känner på sig att vi ska flytta.

Jag vaknar med ett ryck vid halv niotiden, då jag hör sopbilen i området. Shit, jag som har glömt att köra ut soptunnan till vägen! Bara till att ta på sig morgonrocken och gå ut och fixa det. Pust, jag hann precis!

Ja men då så, då var man uppe och vaken nu då. NU vill Simba gå och lägga sig! Morr! Han måste vara helt slut, efter nattens terror. Själv kan jag inte krypa ner i sängen igen, för idag måste jag se till att röja ur det sista ur garaget, som ska till tippen.

Trädgården behöver också en sista makeover, innan jag kan släppa loss fotografen från mäklarfirman i morgon. Det är fortfarande en hel del löv kvar, som jag ska kratta bort. Känner redan hur ont jag kommer att få i kroppen.

Lillis och Henke kommer med en släpkärra. Den blir nästan full av all gammal bråte jag har hittar. Ändå är det bara en liten del av det som ska slängas. Det här är bara det som jag är tvungen att få bort innan fotograferingen. Vilken tur att jag får så bra hjälp! Tack Lillis och Henke!

Lillis kör hem husbilen, medan Henke stannar kvar och hjälper mig att lokalisera felet med centraldamsugaren. Johnny trodde hela tiden att det var något fel på själva damsugaren, men jag har hela tiden hävdat att det måste vara något läckage i kanalsystemet.

Henke tar sig upp på vinden och får kräla omkring i isolering. Inget drömuppdrag precis. Jag sätter i dammsugarslangen, så att motorn startar. Då kan Henke höra uppe på vinden, om det läcker någonstans.

Plötsligt hör jag på ljudet från dammsugarslangen, att den börjar fungera som den ska. Jippi! Tack snälla Henke, för att du fixade det! Det var en koppling i kanalen nära skorstenen, som hade hoppat ur helt. Då är det ju inte konstigt, att det inte är något sug i kanalen.

En del av mig vill skrika "-Vad var det jag sa?!", men jag kommer på att det inte är någon bra ide. Dessutom slapp jag ju dammsuga för det mesta, när Johnny och jag hjälptes åt att städa. Nej, jag ska nog bara glädja mig åt att den fungerar nu.

När Henke åker iväg med skrotkärran till tippen, så fortsätter jag med att kratta och rensa i rabatter. Jag hittar även trimmern och kan köra lite utanför gärdesgården mot vägen. Där har det fått växa vilt hela sommaren. Det blir jättefint, när jag är klar.

Nu känner jag mig riktigt nöjd med mitt dagsverke i trädgården. Ändå har jag lite finlir kvar, innan jag är helt nöjd. Det får jag ta i morgon, efter att jag har städat och fixat inomhus. Hinner jag, så hinner jag. Inte hela världen.

Klockan är redan fem och jag är vrålhungrig. Inte så konstigt. Jag har bara ätit en banan och ett äpple till lunch. Hade inte tid att äta något annat och det var så skönt att kunna köra på, när man ändå var i stöten.

Nu har det mörknat rejält ute. Man märker nästan skillnad från dag till dag. Ändå värre blir det sen, när vi får vintertid. Men jag tycker att det är mysigt att få gå in i stugvärmen, utan att behöva ha dåligt samvete för att solen skiner.

Tror att jag ska duscha tidigt och svida om till morgonrocken. Sen gör jag nog en kopp te och bäddar ner mig bland kuddarna och gosedjuren i sängen och kollar på TV. Det tycker jag att jag är värd i dag!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar